Bismillah.

Inlägget är ett utdrag ur boken “Resan till Allaah” av ibn Rajab al-Hanbalii.

Bukhaari har, med hänvisning till Abu Hurayrah (RA) dokumenterat att Sändebudet sade: ’Endast era handlingar skall inte rädda er!’ De frågade: ’Å Allaahs Sändebud, inte ens dig?’ Han svarade: ’Inte ens mig, förutom om Allaah omfamnar mig i Sin Barmhärtighet. Var principfast; ståndaktig och balanserad; och res [till Allaah] i början av dagen, i slutet av dagen och under en del av sista delen av natten. Måttlighet, måttlighet! Genom den skall ni uppnå ert mål!’
(Bukhaari #6463)

Han dokumenterade också denna hadiith på ett anant ställe med följande ordval: ’Denna religion är lätt, ingen försvårar den för sig själv utan att den överväldigar denne; var därför principfast; ståndaktig och balanserad; varpå ha glada nyheter! Sök hjälp i detta genom att resa [till Allaah] i början av dagen, i slutet av dagen och under en del av sista delen av natten.’
(Bukhaari #39)

Han har också, med hänvisning till ’Aaishah (RAF) dokumenterat att Sändebudet sade: ’Var principfast; orubblig och balanserad; och gläd er sedan åt glada nyheter; för sannerligen, endast handlingar skall inte vara (räcka till som) anledningen till att man träder in i Jannah.’ De frågade: ’Å Allaahs Sändebud, inte ens dig?’ Han svarade: ’Inte ens mig, förutom om Allaah omfamnar mig i Sin Förlåtelse och Barmhärtighet.’
(Bukhaari #6467)

Han har också dokumenterat, med hänvisning till henne, att Sändebudet sade: ’Var principfast; orubblig och balanserad: ni skall veta att endast era handlingar kommer inte vara (räcka till som anledningen) till att ni träder in i Paradiset, och att de handlingar som Allaah älskar som mest är de som utförs regelbundet och ihärdigt, även om de är få.’
(Bukhaari #6464)

Dessa ädla ahaadiith(*) detaljerar en stor och viktig princip från vilken härstammar många frågor om resan till Allaah medan man skrider på Hans Väg.

(*) Muslim #2816-7113 dokumenterade hadiithen från Abu Hurayrah, att Sändebudet sade: ’Det finns inte en endaste person vars handlingar skall få honom att träda in i Paradiset.’ De frågade: ’Å Allaahs Sändebud, inte ens dig?’ Han svarade: ’Inte ens mig, förutom om Allaah omfamnar mig i Sin Barmhärtighet.’

Han dokumenterad också #2816-7121 med hänvisning till Jaabir att han hade hört Sändebudet säga: ’Det finns ingen bland er vars handlingar kommer att föra honom in i Jannah eller rädda honom från Elden; inte ens mig, förutom om det blir genom Allaahs Barmhärtighet.’

Även Ahmad #11486 har dokumenterat hadiithen, med hänvisning till Abuu Sa’iid; samt Tabaraanii, al-Kabbir #493-1001-6549-7218-7221 med hänvisning till Abuu Muusaa, Usaamah ibn Shariik, Shariik ibn Taariq och Asad ibn Kurz.

Den stora principen

Vad angår principen, är den att människans handlingar inte räcker till att frälsa henne från Elden eller att bevilja henne inträdet till Paradiset; utan detta kan uteslutande ske genom Allaahs Barmhärtighet och Hans Förlåtelse. Koranen stödjer denna betydelse på många stälen, som Allaah säger i 3:195, 9:21-22, 61:11-12…

… och nämner segern och inträdet till Paradiset, tillsammans med förlåtelsen och barmhärtigheten, och bevisar därmed att det (Paradiset) inte kan ernå det förutom genom dem (förlåtelsen och barmhärtigheten).

Vissa av de rättfärdiga föregångarna sade: ’Livet efter detta består antingen av Allaahs Förlåtelse eller av Elden; och denna värld är antingen källa till Allaahs skydd eller källa till udnergång.’ På sin dödsbädd, Muhammad ibn Waasi’ tog farväl från sina vänner med orden: ’Assalamu alaykum – antingen till Elden, eller till Allaahs Förlåtelse.’
(Abuu Nu’aym, al-Hilyah, vol.2, s. 348 #199)

Bismillah.

En rättfärdig muslim som brukar ge da’wa genom mail, skickade för ett tag sedan en viktig text som jag återger nedan.

Ibn Qayyim al-Jawziyyah, rahmatullahi alayhi, sade:

Tittar man på utförandet av salaah, delas människor i fem kategorier:
Första: Det är de som är försumliga och syndiga mot sin själ. Det är de som inte tar tvagningen på ett korrekt sätt, som inte ber salaah i dess föreskrivna tid och inom dess bestämda gränser och som inte uppfyller salaahs pelare (rukn).
Andra: De som är noga med att be i rättan tid och inom dess föreskrivna gränser, som uppfyller salaahs pelare och tar tvagningen samvetsgrant (korrekt). Men, deras strävan efter att uppnå salaahs innersta natur fördärvas på grund av viskningar i salaah, så att de är upptagna med andra tankar och ideer medan de ber.
Tredje: De som är noga med att be i rättan tid, som uppfyller salaahs pelare och som strävar efter att avvärja viskningar, tankar och ideer (som inte hör till salaah).
De är upptagna med kampen med sin fiende (shaytan den utstötte), för att de vill inte låta honom stjäla något från deras salaah. Vad gäller sådana, så får de två handlingar nedskrivna - både salaah och jihaad.
Fjärde: De som är bestämda/beslutsamma i sin salaah, som utför och fullkomligar salaahs alla delar, dess pelare, som ber den inom de föreskrivna gränser och deras hjärtan blir upptagna med att bevara salaahs rättigheter och bestämda gränser, så att inte missar något från salaah. Alla deras bekymmer/tankar, hela deras fokus ligger på att etablera salaah, utföra den och fullkomliga den - precis så som det bör vara. Deras hjärtan drunknar i salaah och i det att tjäna Allaah Den Upphöjde (i ‘ibaadah).
Femte: De som är bestämda/beslutsamma i sin salaah, precis som förra gruppen. Men, utöver det, så har de tagit sina hjärtan och lagt dem inför Den Upphöjde Herren, deras hjärtan tittar förväntansfullt mot Honom, deras hjärtan är fyllda med Hans Kärlek och AllMakt, som om de ser och vittnar Allaah. Viskningar, tankar och ideer har försvunnit, och skärmar mellan dem och deras Herre har lyfts. Det som är mellan sådana tjänare och andra människor, vad gäller salaah, är mer överlägset och större än det som är mellan himlarna och jorden. De är upptagna med sin Upphöjde Herre, begeistrad med Honom.

Första gruppen (kategori) skall straffas, andra skall hållas för att avlägga räkning, tredje skall få sina brister och fel rättade (förvandlade till goda handlingar), fjärde skall fåbelöning och femte skall bli nära sin Herre, för de skall ta emot en del av den som utför sin salaah med iver, entusiasm och sina ögons behag.
Den som utför sin salaah med iver och med ögonens behag, skall få sin Herres Närhet som evig iver och ögonens eviga behag. Han själv skall bli behag för ögonen i denna värld, för den som gör Allah till sitt behag i denna värld - alla andra ögon skall vara nöjda med honom.
(Ur “Al-Waabil us-Sayyib”)

Avsändaren av mailet avslutade det med följande uppmaning till självrannsakan:
“Fundera nu, vilken av dessa kategorier tror du att du själv tillhör?
Är du säker?
Du kan bättre, eller hur?
Sann kamp till slutet.

Å Herre, mina synder är stora, men bara lite av Din Förlåtelse är större. Å Allah, förlåt mina synder med Din Barmhärtihget!”

Bismillah.

Häromdagen stötte jag på en gammal kär du’aa (åkallelse) att säga under salaat al-witr, eller när som helst:

I ett försök att översätta den, kan jag skriva bara:
“Å Allah, jag söker skydd i Ditt Behag från Din vrede, och i Din benådning från Ditt straff; jag söker skydd hos Dig från Dig. Jag kan inte prisa Dig tillräckligt, Du Är som Du har prisat Dig Själv!”

Tycker inte du att det är en underbar åkallelse? Vidder varje du’aa framkallar i varje människa är unik, men ‘de är alla lika underbara och underbart lika’, som någon anmärkte häromdagen…

Och Allah är Den Rättivse, Den Kärleksfulle, Den Nåderike, Den Barmhärtige, Den Givmilde Herren, Den Ende Som allt pris och lov tillkommer. Och vi kan aldrig prisa Honom tillräckligt ♥ Han Är som Han har prisat Sig Själv ♥

Bismillah.

Tirmidhi #76 dokumenterade, med hänvisning till Nawwaas ibn Sam’aan, att Allaahs Sändebud sade: Allaah har lagt fram detta som en parabol: det finns en väg som leder rakt till slutmålet. På vägens båda sidor finns en vägg med öppna dörrar, bara gardiner hänger framför dem. Långt bort ifrån vägens slut hörs en röst som kallar: ”Fortsätt rakt fram och vik inte undan!” När någon är på väg att lyfta en gardin, kallar en röst uppifrån: ”Akta dig! Lyft inte gardinen, annars kommer du att luras in” (ö.a: till det som döljer sig bakom dörren).