Bismillah.

Läste en bok, som är en sammanställning av två monografier som behandlar temat, främlingskap och isolering som en muslim ofta kan känna: den första är verk från imaam och haafiz Abuu Bakr Muhammad ibn al-Husayn al-Aajurrii, må Allaah vara barmhärtig mot honom, en av de tidigaste fristående traktat som behandlar detta ämne; och den andra är möjligen mest berömda verk i detta ämne, ett traktat från haafiz Abuu’l-Faraj ’Abdur-Rahmaan ibn Rajab al-Hanbali, må Allaah vara barmhärtig mot honom.

Den kan köpas online i engelsk översättning, men borde vara tillgänglig på svenska också insha’Allah.

På Kalamullah kan man också ladda ner en pdf version av en del av Ibn Rajabs traktat om främlingskap. Scrolla ner till sista pdf-boken, “Ghurabah” och ladda ner den eller läs den bara.
Det är goda grejor, det.

Må Allah öka troendes nyttiga kunskap.

Bästa islamiska hälsningar från en fundersam läsare/bloggare.

Bismillah.

Muhammad ibn Abuu ’Abdullaah al-Khuzaa’ii sade att en man från Syrien berättade* följande till honom:

”En kristen man var min ledsagare på en resa, så jag frågade honom var någonstans han var på väg. Han svarade att han ville besöka en munk på det-och-det stället för att lära från honom. Jag frågade om jag kunde följa med och han svarde: ’Om du vill så, ja’. Vi kom till en grotta i ett fjäll och han ropade: ’Du som lär ut det goda! Jag har kommit för att lära mig något nyttigt från dig; undervisa mig! Må Allaah gynna dig med din kunskap!’ Någon svarade från grottans djup: ’Å du som frågar efter vägar till det nyttiga! Vakna när de okunniga försummar sin egen själ!’ Den kristne mannan satte sig, började gråta och sade: ’Jag är övertygad om att han är sjuk, jag fruktar att hans tid är nära och jag tror att regnet faller genom honom’. Jag sade: ’Och om vi gick upp till honom…?’ Han svarade: ’Om du vill så’.

Vi klättrade upp till grottan tills vi kom till ruiner av en klyfta, där vi hittade en gammal man, vars ögonbryn överskuggade hans ögon och med nerböjd rygg. Han sade: ’Om jag lystet klingade till denna värld och om Du förlängde mitt lidande i livet efter detta, å Du Ståtlige, då skulle Du ha förbisett (sett ned på) mig och övergivit mig!’ Vi hälsade honom och han lyfte huvudet – vi såg att marken var våt av hans tårar. Han frågade oss: ’Varför har ni kommit till mig? Är inte jorden bred, är inte dess människor en tröst för er?’

När jag insåg att det här var en riktigt intelligent person, sade jag: ’Vid Allaah! Jag kan bara hoppas att en så klar man (som du) inte skulle kastas in i Elden!’ Han grät och sade: ’Vad är det du ser i mig, som får dig att förlora hopp om Allaahs Barmhärtighet?’ Jag svarade: ’Allaahs Barmhärtighet skall bara fördelas bland dem som följer islaam’. Han grät igen och sade: ’Jag känner ingen annan religion förutom islaam’. Den kristne mannen skrek: ’Å du som lär ut det goda! Har du övergett kristendomen, Messias religion?!’ Han svarade: ’Må din mor berövas dig! Jag är på Messias religion! Vad annars var hans religion om det inte var islaam? När Allaah, Den Helige, Den Upphöjde, skapade skapelsen, valde Han islaam som deras religion – den som vänder bort från den skall inte ha belöningen i det eviga livet efter detta’.

Rasande, vände sig den kristne mannen ifrån honom för att gå, och jag sade: ’Vänta, så att jag kan hinna med!’ Munken sade: ’Låt honom gå. De för vilka elände och gemenhet är föreskriven, skall aldrig bli lyckliga’. Jag sade: ’Må Allah förbarma Sig över dig! Du har lämnat människor och kommit till detta underliga ställe?’ Han svarade: ’Och du bör göra något liknande. När än du ser en väg framför dig som du tror skall föra dig närmare Allaah, ta den, för du kommer aldrig hitta en annan väg som är bättre (än vägen som leder dig närmare Allaah)’.

’Och maten?’ frågade jag. ’Behov för den är litet’ svarade han. ’Förklara, vad är ”litet”?’ undrade jag vidare och han svarade: ’Vi klarar oss på det som gror från jorden och som växer på träden’. Jag frågade vidare: ’Skulle jag inte ta med dig härifrån, till en stad med rik vegetation?’ Han grät och sade: ’Rikedom finnes när man lyder Allaah Den Mäktige och Den Upphöjde. Jag är en gammal man och skall dö snart, jag behöver inga människor’.

’Ge mig råd!’ bad jag och han svarade med frågan: ’Kommer du att göra det (som jag råder dig)?’
’InshaAllaah’, svarade jag.

Han sade: ’Hamstra inte saker för din själ; se inte ned på en människa på grund av det du har fått av detta liv; värna om och bevara noga Gränser som Allaah, Den Mäktige och Den Upphöjde, har föreskrivit när dina lägsta lustar och begär intensifieras; andas in den inspirerande doften av att utföra handlingar som Han älskar även om de känns svåra och ansträngande; och till slut säger jag dig ett allomfattande ord: avse aldrig någon annan än Honom med dina handlingar Frid vare med dig’. Han böjde sig fram igen, gråtandes, och jag gick därifrån.”

* Berättelsen är en översättning från boken “Främlingarns resa” av ibn Rajab al-Hanbalii.
* En sammanfattad version av denna berättelse finns även i ibn al-Jawzii, Sifatu’l-Safwa, vol. 3, s. 364.

Bismillah.

’Umar ibn Ja’far al-Tabarii citerade följande ode från en av de visa:

Människor i öst och väst tror att främlingen,
även om han är ädel, är elak.
De säger, ’Främlingen är vanärad!’
Jag säger: ’Förhasta er inte! Allahs Hjälp är allt som människan behöver.’
’När han dör på en främmande kust’, gissar de,
’då finns ingen där att sörja hans bortgång!’
Jag säger: ’Allahs Barmhärtighet är allt som människan behöver,
nyttan av att människorna har sörjt över honom, är ynkligt obetydlig!’

(ur Ibn Rajab al-Hanbaliis “Främlingarnas resa”)

Bismillah.

Sta je ibadet?

Ibn Tejmijje rahimahullah je rekao da je za ibadet Allahu, za robovanje Allahu, da bi bio Njegov rob, potrebno da ispunis 5 uslova:
1) Poslusnost (pokornost) Allahu, ta’a ili ita’a. To znaci da, ako postoji poslusnost Allahu i poslulsnost icemu/ikome drugom osim Allahu, onda poslusnost Allahu dolazi na prvo mjesto. Allahova stvorenja mozes slusati i biti im poslusan, samo dok ta poslusnost ujedno znaci i poslusnost Allahu. Drugim rijecima, ako si neposlusan Allahu u poslusnosti stvorenju, cinis sirk. ”Nema poslusnosti stvorenju u neposlusnosti Allahu”.
2) Ljubav, hubb. Moramo voljeti Allaha vise nego ista drugo ili ikoga drugoga. ”Oni koji vjeruju najvise vole Allaha”, u toj suri Allah Uzviseni kaze “ima ljudi koji pored Allaha vode druge, vole ih kao sto se voli Allah – ali vjernici jos vise vole Allaha”. Dakle ljubav prema roditeljima, djeci, suprugu, ljudima, hrani itd je ispod ljubavi prema Allahu; a zatim prema Poslaniku sallallahu alejhi we sellem.
3) Tewekkul, oslanjanje i povjerenje u Allaha. Moramo imati povjerenje u naseg Vladara: prihvatila sam sebe kao Njegovu robinju, prihvatila sam Njega kao svog Gospodara i Vladara – pa ma sta da mi On naredi, moram imati povjerenja da je to dobro za mene. Ma kroz sta me pustio da prolazim, moram Mu vjerovati i imati povjerenje u Njega, na nacin da, ako sam Mu poslusna - ma kako tesko osjecam da mi je u toj situaciji kroz koju prolazim - da vjerujem da je to bolja opcija za mene. ”Allah zeli da vam olaksa” – dakle, dao nam je islam da bi nam olaksao zivot. Poslusnoscu Allahu, zivot postaje laksi, a ne obratno kako ljudi neki misle!
4) Ikhlas, iskrenost. Kad nesto radimo, narocito kad je u pitanju djelo ibadeta, moramo to ciniti samo zbog Allaha, sve mora Njemu biti posveceno. Druge se stvari ne mogu mijesati s time: ako ces dati sadaqu u dzamiju, ne mozes reci da je to sadaqa i odlican popust na porez (tax reduction). Namjera mora biti samo zbog Allaha! A ako usput dobijes neku dunjalucku korist, u redu. Ali namjera mora biti cista. Allah ne voli da se nijjet, namjera, mijesa: da se djela posvecuju nekome/necemu drugom mimo Njega, ili uz Njega. ”Fe Salli li Rabbike wenhar”; zatim ”Djela moja i ibadet moj i zivot moj i smrt moja uistinu su posveceni Allahu”… vazno je zadrzati ikhlas, iskrenost u djelima: jer moze se desiti da covjek pocne sa cistom namjerom, ali se ona vremenom izlize i covjek pocne zeljeti da ga ljudi cijene zbog onoga sto je poceo raditi zbog Allaha. I time se upropasti.
5) Uslovi robovanja. Kad dobijes posao, potpisujes ugovor gdje se definise sta su ti duznosti prema poslodavcu, a sta su njihove obaveze rpema tebi. Isto tako kad se zenis, potpisujes ugovor sa svojim buducim bracnim drugom gdje se definisu uslovi ugovora, sta jedno drugom duguju i sta ocekuju jedno od drugog, na sto se obvezuju. Izmedju djece i roditelja postoji nepisani ugovor, prava i obaveze koje imamo. Izmedju drzave i gradjana, isto tako. Sve su to medjusobne razmjene, ali one su najcesce rezultat kompromisa. Dvije strane se sretnu i razgovaraju: to su moja prava, to su tvoja – pa kompromisom dodju do rjesenja i ugovora. Ali kad je u pitanju robovanje Allahu, postoji li takav dogovor izmedju ”strana” u ugovoru? Ne! Svi uslovi dolaze jedino od Allaha, jedino ih ON odredjuje, a mi ih samo prihvatamo onako kako ih je On odredio. Dakle, mi nismo u poziciji da sami odredjujemo ili kompromitujemo sta to znaci biti Allahov rob; sta znaci obozavati Allaha; sta znaci biti poslusan Allahu. Covjek to ne odredjuje sam, te definicije dolaze samo od Allaha. I zbog toga jesmo robovi, mi nemamo nista reci o uslovima robovanja.

Rijec ‘ibada ili ‘ubudijja na arapskom znaci dvije stvari, i ne moze se svesti samo na jednu - ona ukljucuje njih obje istodobno. Te dvije stvari su: obozavanje i robovanje.

Razlika izmedju obozavanja i robovanja Allahu je: kad padne maghreb, obozavacemo Allaha i kad dodje isha’, obozavacemo Allaha. Ali izmedju molitvi (klanjanja), mi smo Allahovi robovi koji Mu robuju u svemu. Dok spavamo, peremo zube, doruckujemo, idemo na posao, mi ne obozavamo Allaha, ali ipak smo Njegovi robovi mada u tim trenucima ne recitujemo Qur’an ili ne klanjamo. Obozavanje je odredjeni cin: cin posta, cin klanjanja, cin recitovanja ili slusanja Qur’ana, cin hadzdza, cin davanja sadaqe. Ali robovi smo uvijek, radili djela obozavanja u tom trenutku ili ne. Dakle zivjecemo cijeli zivot prema onome kako Allah zeli i kako je on propisao. Allahovi smo robovi i izmedju namaza. Desava se da ljudi obozavaju Allaha ali se ne ponasaju kao Njegovi robovi. Klanjaju ali vrijeme izmedju namaza (koje im je On dao), koriste da bi Mu cinili djela neposluha svojim ocima, jezicima, usima, stomacima, rukama, nogama i spolnim organima (a srce je zapovjednik cijelog tijela).

(dio prijevoda rpoedavanja Noumana Ali Khana, tefsir i dubinska analiza sure el-Kaafirun)

Bismillah

Ännu en utsökt pärla från Tayyibat som vi översätter för våra läsare:

Det rapporteras att Abu Rayhana (radi Allahu ‘anhu) sade: ‘Allahs Sändebud (sal Allahu ‘alayhi wa sallam) sade: “Helvetets eld är förbjuden för ögonen som grät i fruktan och bävan inför av Allah. Helvetets eld är förbjuden för ögonen som höll sig vaken och vakade under natten på Allahs väg. Helvetets eld är förbjuden för ögonen som tittade bort från det som Allah har förbjudit”.’
(Hakim, autentisk enl. Shaykh al-Albani)

Helvetets eld är föbjuden för de gudsfruktiga.

Bismillah.

Abu Dharr rapporterade: några av Sändebudets, sallallahu ‘alayhi wa sallam, följeslagare sade till honom: Å Allahs Sändebud, de rika har tagit belöningen. De ber så som vi gör; fastar så som vi gör; och de ger sadaqa från överskott i sin rikedom.

Varpå han, sallallahu ‘alayhi wa sallam, sade: Har inte Allah föreskrivit för er en väg som, om ni följer den, kommer också vara sadaqa för er? I varje lovpris av Allah (dvs i det att säga Subhan Allah) finns sadaqa, och varje takbir (dvs att säga Allahu Akbar) är sadaqa, och varje pris av Honom (att säga al-Hamdu Lillah) ä sadaqa; och varje förklaring att Han är En (Laa illaha ill-Allah) är sadaqa, och att påbjuda det goda är sadaqa, och att förbjuda det onda är sadaqa, och i mannens samlag med hans hustru är sadaqa.

De sade: Å Allah Sändebud, finns det belöning för dem av oss som tillfredsställer sina sexuella lustar? Han, sallallahu ‘alayhi wa sallam, sade: “Säg, om han ägnade det till något förbjudet, skulle han inte begå en synd? Lika så, om han ägnar det till något tillåtet, bör han få belöning för det”.

(Muslim, Kitab Al-Zakat, bok 5, hadith 2198)

Bismillah.

“Allahu Akbar Allahu Akbar
Laa ilaaha illaLlaah
Allahu Akbar Allahu Akbar
Wa liLlaahil hamd.”

(dhikr att upprepa natten till första shawwal, fram till Eid bönen)

Blev påminnd om att använda 5 före 5:
* liv - död
* ungdom - ålderdom
* hälsa - sjukdom
* rikedom - fattigdom
* fritid - upptagenhet

Och jag säger till dig som läser detta: hur många än du har förbrukat, så om du läser detta, har du i alla fall ännu inte förbrukat den fösta: livet - och det är lysande nyheter. Så länge man lever, kan man vända om, förbättra sina utsikter.

“Allahu Akbar Allahu Akbar
Laa ilaaha illaLlaah
Allahu Akbar Allahu Akbar
Wa liLlaahil hamd.”

Bismillah.

Vad hände natten Laylat al-Qadr? Uppenbarades Koranen till Sändebudet, sallalalhu alayhi wa sallam, den natten? Eller bara de första ayaat? Koranen sändes ju ner under loppet av 23 år nästan, som vi vet genom siirah och historien. Denna nattens storhet kan vi ändå inte riktigt begripa (se surat 97, ayat 2), men informationsmässigt… vad var det som hände denna natt?

En åsikt, som är accepterad, är:

Laylat al-Qadr är natten då hela Koranen, i dess helhet alltså, sänktes från Lawhi mahfooz till den jordiska himmelen. När Allah talar om den händelsen i Koranen, så används arabiska verbet ”anzala”. Anzala betyder att sända ner något i dess helhet, hela på samma gång. Det är ordet som Allah använder i surat al-Qadr, ayat 1 och i surat al-Baqarah, ayat 185 när Han Den Upphöjde talar om det faktum att hela Koranen sändes ner till den jordiska himmelen i dess helhet, natten Laylatul Qadr, som är ju i månaden ramadan.

Men det är också natten då de första ayaat från Koranen uppenbarades för Allahs Sändebud Muhammad, salllallahu alayhi wa sallam, genom arkängeln Gibriil, alayhissalam. När Allah Den Upphöjde talar om sådana händelser (uppenbarelsen av Koranen från den jordiska himmelen till Sändebudets, salllallahu alayhi wa sallam, hjärta) i Koranen, så används istället ett annat ord för att beskriva detta, nämligen det arabiska verbet ”nazala”. Nazala betyder att sända ner något bit för bit, i flera omgångar. Det är ordet som Allah använder annars i Koranen, när Han Den Upphöjde säger att Koranen uppnebaras för Hans sista Sändebud, salllallahu alayhi wa sallam, vilket sker ju genom att Koranen sändes ner från den jordiska himmelen till hans, salllallahu alayhi wa sallam, hjärta på ett av tre sätt. Exempel på detta är surat Yasiin, ayat 5.

Så skillnaden är att ”anzala” betyder att sända ner något i dess helthet, med en gång. Medan ”nazala” betyder att sända ner något bit för bit, i flera omgångar.

Dessutom, kanske intressant att nämna, är att Allah Den Upphöjde säger i surat al-Baqarah att Tawrat och Ingiil (Torah och Evangelier) ”sändes ner i dess helhet”, dvs. verbet ”anzala” används när Han talar om att det är Han Som har uppenbarat dessa böcker också (och dessutom säger Han att Han gjorde det med en gång, de uppenbarades i sin helhet, med en gång, vilket vi känner till).

Och Allah vet bäst.

(jag är inte medveten, eller bättre sagt så brister min kunskap i, om det finns andra starka åsikter om denna fråga)

Bismillah.

Detta inlägg är en översättning från Tayyibaat.

Allahs Sändebud, salAllahu ‘alayhi wa sallam, sade om Jannahs invånare: “De skall bli inspirerade med tasbiih (att säga “subhanAllah”) och takbiir (att säga “Allahu Akbar”) så som de var inspirerade med att andas.” (Muslim)

“Analogyn om andningen används för det är något man gär utan medveten ansträngning. Deras andning skall bli tasbiih, och anledningen för detta är att deras hjärtan skall bli belysta med kunskap om deras Herre, förhärligad och lovprisad var Han, och fyllda med kärleken för Honom, och den som älskar något minns det ofta.” (Fathul Baari, Ibn Hajar rahimahullah)

Ibn Taymiyyah rahimahullah sade att denna tasbiih och takbiir skall vara en av behag, glädjen och nöjen som Paradisets folk skall avnjuta.
Han sade: “Detta är inte något slags förpliktande göra som man gör för att få en specifik belöning. Det är samma som de handlingar som människor gör för att uppleva njutning och glädje.” (Majmoo’ al-Fataawa)

– Från “Paradiset och Helvetet” av shaykh Umar al-Ashqar hafidhahullah, s. 304

Bismillah.

Allahs Budbärare Muhammad, sallallahu ‘alayhi wa sallam, gav ett gott råd till Abu Hurayrah, radiAllahu ‘anhu:

“Ya Abu Hurayrah, håll dig till den goda moralen / det goda uppförandet (akhlaq).”
Abu Hurayrah frågade: “Ya Allahs Sändebud, vad är ett gott akhlaq?”
Han, ‘alayhissallaatu wassalaam, svarade: “(Det är att) återupprätta kontakten med dem som har brutit kontakt med dig, att förlåta dem som har förorättat dig och att ge till dem som undanhåller från dig.”

(Al-Bayhaqi)