Bismillah.

Detta inlägg är en översättning från Minber, en islamisk da’wa-sida på bosniska.

Hudhayfah sade: “Människorna frågade Rasulullah om det goda, och jag brukade fråga honom om det onda, i fruktan att det skulle drabba mig.” (Bukhari)

Med utgångspunkten i dessa ord skall vi genom denna text, i korta drag och utan detaljerade förklaringar, påpeka vissa av fel som vissa fastande gör under fastan, omedveten om att dessa fel kan kosta dem dyrt, eller åtminstone kan de vara anledningen till att de går miste om stora belöningar.

1 Fastan före ramadan: många vet inte att Rasulullah Muhammad har förbjudit oss att fasta en eller två dagar precis före ramadan; och i sin önskan att försäkra sig om att de verkligen har fastat från ramadanas början, fastar de även en eller två dagar före ramadan. Sändebudet sade: “Fasta inte en eller två dagar före ramadan, förutom den som brukar fasta, han kan fasta.”

2 Ojämn fördelning av sina krafter: många är ivriga i början av ramadan, de börjar i “hög tempo” med ibadah - men, allt eftersom ramadan fortsätter, försvagas deras tempo, så att i slutet av ramadan är deras ibadag minimal. Rasulullah sade: “Mest älskade gärningar hos Allah är de som är kontinuerliga, även om de är små (’obetydliga’).”

3 Okunskap om det som bryter fastan: ofta hör vi hur fastandes uttalande där de säger att en viss sak bryter fastan, medan det inte är fallet; medan de samtidigt anser att andra saker, som i själva verket bryter fastan - inte gör det, så de gör dessa saker. Så många människor fastar, och under fastan röker de, med den ursäkt att tobak varken är mat eller dryck. Men om vi ser vad som lärda säger om detta, så inser vi att deras enhälliga åsikt är att rökningen bryter fastan.
Å andra sidan anser många att vissa synder, som t.ex. lögner, baktal, att titta på kvinnor, att inte bära slöja… bryter fastan, men det stämmer inte. Alla dessa nämnda synder med all säkerhet minskar med all säkerhet fastans belöning, men det betyder inte att fastan är ogiltig hos den som gör någon av dessa synder.

4 Att göra athaan “för säkerhets skull” innan tiden för fajr inträffar: detta innebär flera förbrytelser. Man tar rättigheten till sehur (frukost) från de fastande; dessutom kan de som ber salaat-ul-fajr tidigt, börjar be innan tiden för den salaah har inträffat, vilket är milt sagt farligt.

5 Övertygelsen om att sömn är ibadah. Det händer att många människor tillbringar ramadan sovandes, och för bevis tar de Rasulullahs ord: “Fastandes sömn är ibadah” Denna hadith är inte autentisk och kan inte användas för att bevisa shariah föreskrifter, så som shaykh Albani har bekräftat i flera av sina böcker.

6 Att synda som fastande. Det händer hos ett stort antal fastande att deras dag av fastan inte skiljer sig från deras andra dagar, när de inte fastar, helt enkelt för att de oavbrutet syndar. Rasulullah Muhammad sade: “Den som inte lämnar falskt tal och det att handla enligt det - Allah behöver inte att denne skall lämna sin mat och dryck.”

7 Att senarelägga iftar (kvällsmat). Många, för att vara på säkra sidan (sidan som inte har grunder i islam), trots att de är säkra på att solen har gått ned och maghreb tiden har inträffat, väntar de med att äta iftar, för att de anser denna väntan vara ibadah. Rasulullah Muhammad sade: “Människorna skall inte sluta vara i khayr (gott) så länge de dröjer med sehur (frukost) och skyndar med iftar (kvällsmat).”

Vissa väntar tills muuththin är färdig med adhan, och bryter fastan först då - vilket är fel. Andra väntar tills de har bett salaat-ul-maghreb och kommit tillbaka från masjiden, för att då bryta fastan. De känner inte till att Rasulullah aldrig har bett salaat-ul-maghreb innan han åt.

8 Iftar med det som är förbjudet (haram). Många människor avstår från tobak under hela dagen, men gör fel när de bryter fastan med det som är förbjudet – tobak, utan att veta att på så sätt gör de sig skyldiga till tre förbrytelser: de har försummat Rasulullahs sunnah att bryta fastan med dadlar, de har brutit fastan med det som är förbjudet (haram); samt tobak är mycket mer skadlig om den konsumeras på tom mage än om man konsumerar den efter maten (men det betyder absolut inte att det är tillåtet att konsumera den överhuvudtaget).

9 Att försumma sunnah – att upprepa efter muadhdhin under adhaan. Många glömmer denna sunnah för att hunger eller törst tar över dem. Sändebudet sade: “När ni hör mudhdhins röst, säg (upprepa) det som han säger.” Denna hadith är av allmän karaktär och exkluderar inte tiden för iftar.

10 Vissa män är felaktigt övertygade om att tarawih bönen inte är föreskriven för kvinnorna. Allahs Sändebud sade: “När er hustru ber om tillåtelse om att gå till moske, låt henne gå dit.” Tillåtelsen är, givetvis, om det inte finns några shariah hinder när kvinnan går hemifrån. Hon får inte lämna hemmet för att gå till tarawih-bönen, när hon är sminkad eller parfymerad, när hennes awra syns. Om hon skulle göra en förbrytelse när hon går till tarawih, då är det tillåtet för mannen att förbjuda henne att gå till mosken.

11 Att hålla mushaf i händer under tarawih bönen. Den som håller mushaf i sina händer under tarawih-bönen begår några förbrytelser (utelämnar några sunnah handlingar): han läger inte händerna på bröstet i salaah, lyfter inte händerna när han går ned i ruku’ och när han kommer upp från ruku’, och han tittar inte under salaah på den plats där hans panna skall göra sujuud.

12 Fastandes beteende mot barnen. Det finns de som under ramadan begår fel och förbrytelser gentemot sina barn. Det finns många föräldrar som inte känner till om deras barn har blivit myndiga, och de beordrar dem inte att fasta. När barnet blir myndig (enligt islams kriteria), blir det obligatoriskt för dem att fasta, och shariah påbud omfattar barnet också. Ett av dessa påbud är fastan under månaden ramadan. Många föräldrar vänjer inte barnen vid fastan innan de blir myndiga, vilket är fel. Vissa föräldrar, må Allah förlåta dem, förbjuder sina barn som själva vill fasta, att göra det; till och med efter att barnen har blivit myndiga. Det är en stor synd.

Bismillah.

Troende! Böj ryggar och knän och fall ned på era ansikten och dyrka er Herre och gör gott - kanske skall det gå er väl i händer!

Och sträva för Guds sak med all den hängivelse som ni är skyldiga Honom. Han har utvalt er och Han har inte lagt på er svåra eller tunga plikter i utövningen av er religion, den rena, ursprungliga tro som var er fader Abrahams. Det är Han som i gången tid och i denna Skrift har kallat er “dem som har underkastat sig Guds vilja”*. Om detta skall Sändebudet vittna mot er och ni skall vittna mot människorna. Förrätta därför bönen (salaah) regelbundet och erlägg allmoseskatten! Och håll fast vid Gud, er Herre och er Beskyddare - den mäktigaste Beskyddaren och den bäste Hjälparen av alla!

(tolkningen av Koranen, XXII:77-78)

* “dem som har underkastat sig Guds vilja” - dvs. “muslimer”.

Matematiken är enkel och klar: för framgång i detta liv och i det eviga livet, skall människan uppfylla sitt syfte på denna planet: att dyrka ingen anna än sin Skapare, Herre, Den Ende Värd dyrkan - Allah Den Upphöjde, Ljus över ljus, Den Barmhärtige, Den Levande Försörjaren över allting. Allah ‘azza wa jall.

Vi är skyldiga att uppriktigt utöva tro endast till Allaah, det är ett löfte som var och en av oss har redan angivit och vittnat om Enheten i Hans Herravälde, i Hans dyrkan och i Hans perfekta Atttibut. Den rena tron, Abrahams a.s. tro, är inkodad i varje nyfödd människa, alla föds vi rena, med medfött behov att tillbe ingen annan än Allah, Den Givmilde, Den Nåderike, Ljuset, Friden, Den Kärleksfulle Skaparen och Herren över himlarna och jorden och allt som är i och mellan dem. Sändebudet skall vittna om hur framgångsrika och uppriktiga vi har varit med syftet av vår existens (att underkasta oss ingen annan än Allah Den Upphöjde, att dyrka ingen annan än Allah Den Upphöjde så som Han har föreskrivit för oss), och villkoren för det läser vi om och om igen:

1. förrätta regelbundet salaah
2. erlägg allmoseskatten
3. håll fast vid Gud (håll fast vid den underkastelsen och Hans vägledning tills Han skickar dödens änglar att hämta din själ) och dö i inget annat tillstånd än i ren underkastelse till Det Bestående Goda - det tillståndet är levnadssättet som Han Som Är Ljus över ljus har kallat - islam.

Gör det goda och det rätta medan du är troende, och se till att bli uppstånden i det tillståndet - så går det bra för dig insha’allah.

Bismillah.

Abu Hurayrah berättade:

Sändebudet sade: “Den som, av uppriktig tro och med hopp om att få belöning från Allah, tillbringar Allmaktens Natt i salaah (nattbönen), skall få alla sina tidigare synder förlåtna; och den som fastar månaden ramadan av uppritkig tro och med hopp om att få belöning från Allah, skall få alla sina tidigare synder förlåtna.”
(Sahih Al-Bukhari, “Fastan”, 3/31/125)

Abu Hurayrah berättade:

Allahs Sändebud sade: “Den som, av uppriktig tro och med hopp om att få belöning från Allah (alltså inte för att visa sig fös människor och skryta inför dem), tillbringar Allmaktens Natt i salaah (nattbönen), skall få alla sina tidigare synder förlåtna.”
(Sahih Al-Bukhari, “Tro”, 1/2/34)

‘Abdullah berättade:

Allahs Sändebud sade: “Att smäda en muslim är fusuq (en ond gärning) och att mörda honom är kufr (otro).”
‘Ubada bin As-Samit berättade: “Allahs Sändebud gick ut för att informera människor om det exakta datumet av Allmaktens Natt men två muslimska män grälade. Sändebudet sade: “Jag har gått ut för att informera er om datumet för Laylat-Al-Qadr, men eftersom den-och-den muslim och den-och-den muslim har grälat, har den kunskapen blivit tagen ifrån mig (jag har glömt den) och kanske är det bättre för er. Leta nu efter den natten under den 7.de, den 9.de och den 5.te (av de sista 10 nätter i månaden ramadan).”
(Sahih Al-Bukhari, “Tro”, 1/2/46)

Abu Salama berättade:

En gång gick jag till Abu- Sa’id Al-Khudri och frågade honom: “Vill du komma med oss till dadelpalm träden för att prata?” Så Abu Said gick ut och jag frågade honom: “Berätta för mig något av det som du har hört från Sändebudet om Allmaktens Natt.” Abu Said svarade:”En gång var Allahs Sändebud i i’tikaf (avskildhet, isolering) under ramadans första 10 dagar, och vi gjorde samma sak med honom. Gabriel a.s. kom till honom och sade: ‘Natten ni letar efter är framför er.’ Så Sändebudet gick in i i’tikaf under ramadan mitten (ramadans andra 10 dagar) och vi gjorde samma sak. Gabriel a.s. kom till honom och sade: ‘Natten ni letar efter är framför er.’ På morgonen den 20-de ramadan gav Sändebudet predikan och han sade då: ‘Den som har varit i i’tikaf med mig bör fortsätta. Allmaktens Natt har visats för mig, men jag har glömt när den är, men den är under de udda nätterna under ramadans sista tio dagar. Jag såg i min dröm att jag gjorde sajdah i lera och vatten.’ På den tiden var moskéns tak gjort av dadelpalm grenar. Himmelen var (när dettaq hände) klar och man kunde itne så några moln, men plötsligt dök upp en moln och det började regna. Sändebudet ledde oss i salaah och jag såg spår av lera i hans panna och näsa. Så det var bekräftelse för den drömmen.”
(Bukhari, “Salaahs kännetecken”, 1/12/777)

Bismillah.

De som begår dåliga handlingar men sedan genomsyras av ånger och äkta tro skall efter denna sinnesändring få erfara att din Herre förvisso är ständigt förlåtande, barmhärtig.
(tolkningen av Koranen, VII:153)

Ibn Kathir kommenterar denna ayat kort och gott med orden: Allah Den Upphöjde förtydligar för Sina tjänare att Han accepterar deras (uppriktiga) ånger från alla synder, till och med från den största av dem alla, från shirk, otro och hyckleri.

Och Han gör det om alla villkor för uppriktig ånger är uppfyllda, för Han Är ständigt Förlåtande, Barmhärtig: Al-Ghafuur, Ar-Rahiim.

Finns det något bättre tillfälle än ramadan att ångerfullt återvända till Den Barmhärtige Herren Som förlåter alla synder om tjänaren vänder sig tillbaka till Honom, smärtsamt medveten om sina brister, synder och all orättvisa som man har begått mot sig själv, om alla Gränser han har brutit…?

Missförstå mig inte: vägen tillbaka till Allaah är alltid öppen, innan dödsängeln kommer och innan Domedagens stora tecken börjar. Min tanke är att ramadan - som Allah har valt ut, välsignat och informerat oss att det är en helig månad av Hans Barmhärtighet, Förlåtelse och Skydd från helvetets eld - är ett gyllene tillfälle för att inse sin lilla verklighet som den är och att återvända till Allah, endast till Honom. Ramadan är en tid när goda handlingar väger tyngre än i andra månader (men även de dåliga luktar värre än om de begås i andra månader).

En du’aa (bön) som Sändebudet Muhammad har lämnat till oss, med vilken varje troende skall tillbe Allah under ramadans nätter, är välkänd för varje muslim; i den du’aa åkallar vi Herren med Hans Vackra Attribut och Namn Al-’Afuww. Det Namnet betyder inte bara att Allah är Den Som förlåter mycket - utan att Han utplånar alla synder: om Han accepterar den du’aa, då har Han utplånat alla våra synder - subhanAllah… det blir som om de aldrig har funnits i vår bok av handlingar! Allaah har makt över allting!

Givetvis, för de stora synderna behöver man alltid återvända till Honom med tawbah, med uppriktig ånger och med fast beslut om att sluta med det som man har gjort sig skyldig till, som man inser och ångrar. Därför är det en ovärderlig vana att varje dag, åtminstone i början i slutet av dagen, fundera på sayyidul istighfar (bästa sättet att be om förlåtelse från Allah), när man uttalar den som en del av morgon och kvälls åminnelse av Allah Den Upphöjde.

Bismillah.

Såväl när ni öppet visar det goda ni gör som när ni håller det hemligt eller förlåter ont som ni har lidit; Gud utplånar synd, fastän Han har makt att straffa.
(tolkningen av Koranen, IV:149)

Betydelsen av denna ayaah (Tafsir Ibn Kathir) är att vi muslimer bör handla med godhet, antingen visa det goda vi gör eller hålla det hemligt - eller, att förlåta den/dem som har förorättat oss, pga vars/vilkas handlingar vi har lidit ont: därför att (var och en av dessa tre uppradade handlingar) närmar oss Allah, och Han belönar rikligt för våra goda handlingar. En av Allah Den Upphöjdes Attributer är att Han förlåter Sina tjänare, fastän Han har makten att straffa dem. Allah Den Upphöjde säger därför:
Gud utplånar synd, fastän Han har makt att straffa.

I en sahih hadith står det: “Välgörenhet (sadaqa) skall inte minska din egendom, Allah skall öka inget annat än (gott) anseende hos en tjänare som förlåter en annan människa och ingen skall vara anspråkslös för Allahs skull (och ödmjuk inför Allah) utan att Allah upphöjer honom.”
(Sahih Muslim)

Bloggarens tankar: Att göra goda handlingar offentligt, i hemlighet och att förlåta dem som har förorättat oss - var och en av dem är beskrivningar av en kategori av att handla med godhet (eller att göra det goda): kom ihåg att Allah fölåter och utplånar dina synder trots att Han har makten att straffa dig för dem.

Allah Är Al-’Afuww(un), Den Som utplånar synder som om de aldrig har funnits i ens bok av handlingar, och Han är Al-Qadiir, Den Som har all makt i Sin Hand. En av vägarna till Al-’Afuwwuns förlåtelse, ett av sätten att bli av med sina synder, är att - med hopp om att närma sig Allah och få Hans Behag och Förlåtelse - själv förlåta andra som har förorättat en.

Bismillah.

Fastan är tålamods ena hälft.

Den mest grundläggande som man avstår ifrån under fastan, är köttets och magens lustar: mat, dryck och samlag med sin maka/make - allt det som annars är tillåtet i måtta.
Dessutom är krav att avstå från att synda med andra organ: tungan, ögonen, öronen, fötter, händer, hjärtat… Om detta kan du läsa mer om i våra andra inlägg om ramadan och om fastan i allmänhet. Den mest grundläggande är att övervinna djuriska krafterna inom sig själv, men kravet är även att pryda sin fasta med att övervinna vilddjurskrafterna som lurar inom en: vrede, våldsamhet, vildsinhet och grymhet.

I människan finns tre krafter: lustar (som hos djuren), vrede (som hos vilda djur), samt andliga krafter (som hos änglarna). När den andliga kraften övervinner den ena av de två djuriska krafterna inom människan, då är det tålamods ena hälft. Genom fastan övervinner muslimer djuriska krafter inom sig (magens och könsorgans lustar) - sannerligen är den mest grundläggande fastan i islam åtminstone tålamods ena hälft.

Den som genom fastan övervinner även den andra hälften av djuriska krafter inom sig - vreden - har uppnått tålamod och utsmyckat sin fasta och sitt andliga tillstånd.
Vår älskade Sändebud Muhammad sade att den största seger är att segern över sig själv, och sina lustar. Fastan är bästa sättet att träna sin vilthärjande nafs (sin ouppfostrade själ) till underkastelsen till de andliga krafterna som finns inom en, och att övervinna de djuriska krafterna som existerar inom varje människa. I islam är hela livet ett test, en kamp - och den största seger som människan kan utvinna, är seger över sina lustar och över sin vrede. Den största seger en människa kan utvinna, är att uppfostra sin själ till att vara tålmodig, underkastad till Ljuset, Friden, Allah; och tillfreds med Allah som sin Herre, islam som sitt sätt att leva och Muhammed som sitt Sändebud.

Bismillah.

Detta inlägg är en översättning av ett blogginlägg från Tayyibat-Institutet.

Jabir bin Abdillah sade: “När du fastar, då bör din hörsel fasta och din syn bör fasta, och din tunga bör fasta från att ljuga och synda. Låt sinneslugn och stillhet vara över dig de dagar du fastar, och gör inte dagarna när du inte fastar lika som dagar när du fastar.”

Några av salaf brukade säga: “Sannerligen har Allah, Den Upphöjde, gjort månaden ramadan till en tävling för Hans skapelse, i vilken de kan tävla med varandra till Hans Behag, genom att lyda Honom. Så, en grupp kommer först och de blomstar, de har lyckats; och andra gruppen kommer sist, och de har misslyckats.”

Al-Zuhri sade: “När ramadan kommer, då är det tid för att läsa Koranen och att mata anda.”

Hafsah bin Sirin sade: “Fastan är en sköld för den som inte river den sönder - och baktal river sönder den skölden.”

Några av salaf brukade säga: “För mig är det mer kärt att bjuda in 10 av mina bröder, och erbjuda dem iftar, än att befria 10 slavar från Isma’ils barn.”

Abu Al-Aliyah sade: “Den som fastar är i tillstånd av dyrkan av Allah subhanahu wa ta’alaa - så länge som han inte baktalar - även om han sover i sin säng.”

Ubaydah Al-Salmani sade: “Akta er från två saker som bryter fastan: baktal och lögn.”

Mujahid sade: “Om du vill att din fasta skall vara fullbordad och bristfri, avstå då från baktal och lögner.”

Det har berättats att när Abu Hurayrah och hans bröder i islam fastade, brukade de sitta i masjiden och säga: “låt oss rena vår fasta.”

(Taget från den korta avhandlingen “Ramadan är framför oss” av Shaykh Muhammad Al-Muqaddim)

Bismillah.

En bild, en du’aa, till vilken jag lade till några ord i slutet, för att smycka den till dess vackraste form insha’Allah:

Å Allah! Jag känner inte till alla utmaningar och prövningar
som min syster möter, men Du Är Allvetande.

Jag hör hennes tystnad, Du hör hennes du’aa,
jag ser henne skratta, Du ser hennes tårar…
jag ser när hon ger, och Du vet vad som har tagits ifrån henne;
jag ser hennes yttre, och Du ser ärr i hennes själ.
Jag erfar hennes tro, och Du känner till hennes tvivel…

… och jag ber Dig att förlåta henne, välsigna henne,
förbarma Dig över henne och skänka henne god hälsa och lycka i detta liv, och Jannat ul firdows i det eviga livet.

Amin!

Bismillah.

Syster J sade idag ungefär: Ramadan flyger bara förbi - subhanAllah: redan en vecka (nästan) är bakom oss… hur har man utnyttjat den…? Den går så fort, subhanAllah… alltid en käsla att man har sabbat mycket och missat mer och borde ha gjort bätre det goda som man har gjort.

Och jag ville dela den tanken med er, för den är nyttig.

Bismillah.

Man träder in i islam, i sitt ursprungliga tillstånd av renhet och godhet, genom att frivilligt, uppriktigt och rent säger “två shahadah”:
Det finns ingen annan gud värd dyrkan förutom Den Ende Sanne Gud - Allaah; och Muhammad är Hans tjänare och Hans sista Sändebud.
Eshhedu en Laa ilaaha illaAllaah we eshhedu enne Muhammaden ‘abduhu we Resuluhu .

Det är så man kommer tillbaka till islam, för varje människa föds som muslim - ren. Islam sköljer bort människans alla tidigare synder (men om du är skyldig något till andra människor, befriar dig inte islam skyldigheten att ge dem tillbaka deras rättighet - tvärtom. Islam suddar bort, utplånar bara de synder, de orättvisor som du gjort mot dig själv - till exempel, genom att inte fasta ramadan, genom att inte be de dagliga bönerna, genom att ljuga, genom att begå zina, eller genom att syssla med ränta). Ja, det är så man blir muslim, det är så man reverterar till sin ursprungliga renhet i vilken med föds.

Men detta liv är ett test, och det räcker inte med att man uttalar shahadah, och sedan fortsätter som förut, utan att bli en bättre människa i och med sin islam. Shahadah har sina villkor som varje muslim måste uppfylla för att kunna hoppas om att tillträda Jannah, med Allahs Barmhärtighet och tillåtelse.

En av de tidiga lärda, Al-Hasan Al-Basri, tillfrågades en gång: “Har inte Sändebudet Muhammad sagt att var och en som säger Laa ilaaha illaAllaah skall träda in i Jannah?” och han svarade: “Den som säger Laa ilaaha illaAllaah OCH sedan uppfyller villkor och rättigheter av Laa ilaaha illaAllaah, skall träda in i Jannah.”

Det finns allstå villkor, plikter som människan som uttalar Laa ilaaha illaAllaah måste uppfylla för att den skall leda henne in i Jannah.

En annan av de tidiga lärda, Wahb ibn Munabbih som var tabi‘in, när han tillfrågades: “Skall inte var och en som säger Laa ilaaha illaAllaah träda in i Jannah?”, svarade: “Laa ilaaha illaAllaah är nyckeln till Jannah. Men varje nyckel har tänder (rander). Om du kommer till dörren med rätt nyckel, skall den öppna den - annars inte.”
Laa ilaaha illaAllaahs nyckel har sina rander, dess rander är dess villkor.

“Laa ilaaha illaAllaah”s 7 villkor

De lärda har vänt sig till Koranen och sunnah och funnit att dessa villkor till en gilltig shahadah är följande:

1. kunskap (motsatsen till den är okunskap)

Håll fast vid din kunskap att det inte finns någon gud utom Gud; be Honom om förlåtelse för dina synder och be om förlåtelse för alla troende män och kvinnor! Gud vet vad ni dagligen bekymrar er om och målet där ni till sist får vila.
(tolkningen av surat Muhammad, XLVII:19)