Bismiallh.

IIF grupp fick följande info via mail:

“En ny svensk muslimsk fredsrörelse bildade den 16 mars 2008, med namnet

Svenska muslimer för Fred och Rättvisa.

Det konstituerat årsmöte valdes en styrelse som består av följande personer enligt bokstavsordning:    

1. Abdullahi Mohammed
2. Amir Sebdani
3. Anna Waara
4. Arnela Hadzisulejmanovic
5. Hesaneh Fazlhashemi
6. Lina Ghazzaoui
7. Mirza Arnautovic
8. Nejat Jaffer
9. Ruweida Ahmed
10. Zaher Ashiq
11. Zana Muhammad“ 

Vi muslimer i Sverige säger masha’Allah, och gör du’a för att gruppens arbete skall vara khayr för hela ummah.

I Allahs, Den Nåderikes, Den Barmhärtiges Namn. 

Subhan’Allah, den goda - troende och tänkande - människan förvånas alltid av de okunnigas eldvågor av hat… jag tackar Allah Som styrker min övertygelse i Det Bestående Goda - även med hjälp av hatfulla ord från de okunniga.

Hjärtat finner ro i att Allah, s.w.t.a, har sagt till Resulullah Muhammed, s.a.w.s, som förklaring för oss troende, och som ytterliggare ett bevis mot dem vars hjärtan är döda:

Säg: “Ni som  förnekar Sanningen!

Jag dyrkar inte vad ni dyrkar

Inte heller dyrkar ni vad jag dyrkar

Och jag kommer aldrig att dyrka vad ni dyrkar

och ni kommer heller aldrig att dyrka vad jag dyrkar.

Ni har er tro - och jag har min tro!”

Qur’an (CIX: 1-6)

Allah, s.w.t.a. har också sagt till Resulullah Muhammed, s.a.w.s:

Säg, om de beskyller dig för lögn: “Vad jag gör är mitt [ansvar] och vad ni gör är ert [ansvar]. Ni har ingen skuld till mina handlingar och jag har ingen skuld till era handlingar”.

Qur’an (X: 41)

Bismillah.

Tänkte på hur folk i väst (ickemuslimer) ofta ser en muslimsk kvinna som förtryckt, stum, ointelligent andragradsvarelse, och hennes man som bakåtsträvande förtryckaren.

Fakta: flest våld mot kvinnor i Sverige begås av deras alkoholiserade närastående män (Västeuropéer).

Tänkte på hur folk i väst (ickemuslimer) ofta ser muslimer på spårvagnen och tror sig veta allt om oss. Så dömer de - asch, den olyckliga människan…

Ironiskt, eller hur? Hur kommer det sig? De tror verkligen att det är synd om oss, och vi vet att det är synd om dem som har ögon, men är blinda, som har öron, men är döva, som har hjärnor, men förstår inte den uppenbara Sanningen.

Så vad är svaret?

Jo, vi mäter sannerligen inte lyckan med samma mått, vi strävar inte efter samma mål, vi inspireras inte av samma ord, vi motiveras inte av samma anledningar.

Då förstår jag hur en ickemuslim, en ateist eller gnostik kan tycka “stackars förtryckta muslimska kvinnor“: vi delar inte samma värderingar. Så, vi strävar inte efter samma saker i livet. Alhamdulillah.

Vad är ditt mål, vad är din inspiration, vad längtar du efter? I varje handling på denna jord, frågar en uppriktig muslim sig själv - vad är min uppriktiga avsikt, min riktiga motivation; gör jag denna handling, säger jag dessa ord för Allahs skull, för att komma närmare Hans förlåtelse och Hans Jannah? Eller springer jag efter dunyas status, beröm, guld och glitter?

Och det bästa testet - vad gör mitt hjärta darrande med lyckan, med kärlek, med lätthet? Vad ser mitt hjärta fram emot?

Där har du svaret inför dig själv.

För någon vecka sedan råkade jag höra danska förskolebarn som i programmet ”Små grytor har stora öron” skulle svara på frågan ”Vad är meningen med livet”?

Ett barn svarade konfunderat – hmmmm… jag vet inte…

Ett annat, i förundrad, nästan irriterad ton – jo, men det är ju att leva! Meningen med livet är ju att leva, varför frågar du överhuvudtaget såna dumma frågor, din vuxna människa från TV??

En liten tjej tyckte att det inte spelade någon roll vad meningen med livet är, för alla skulle vi dö en gång, oavsett när det blir… och döden var ju slut på livet.

Subhan’Allah…

Känslorna som den lilla biten av programmet jag såg väckte inom mig var blandade – från sorg över förvirrade barn och skräcken inför tanken vilket slags öde, vilket slags liv i hopplöshet eller grov materialism de sannolikt lever, till ödmjuka och själviska tacksamheten till, och kärleken för Allah s.w.t.a, för att Han har tillåtit mig att hitta till den inprogrammerade ”insan”-kärnan inom mig, som alla människor föds med: den urvackra rösten som uttalar la ilaha illallah med varje andetag kroppen tar, med varje slag hjärtat slår.

Alhamdulillahi att vi är troende. Vi muslimer famlar inte i mörkret, vi vet att Allah s.w.t.a. är Den Barmhärtige Skaparen och Underhållaren av allting. Vi vet att Han har skapat allting och i Sin underbara barmhärtighet har Han gett oss vägledning i Sin Bok och Resulullah Muhammads (må Guds välsignelse och frid vara med honom) liv och Sunnah och Allah, s.w.t.a, förklarar endast av Sin stora barmhärtighet till människorna i Qur’anen vad meningen med livet är:

”Jag har skapat de osynliga väsendena och människorna endast för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig” (Qur’an 51:56**)

Allah har inte lämnat oss att famla i mörkret efter att Han skapat oss.

Vill inte ditt hjärta spricka av ödmjukhet och kärlek inför en sådan ära och barmhärtighet från världrarnas Herre?! Allt vi behöver göra är att besvara den sanna rösten inom oss som kallar till det goda, och inte falla för högmod eller någon annan illusion som den utstötte försöker vilseleda oss med. Det är vårt innersta behov vi möter när vi faller i sudjud, Allah s.w.t.a. behöver inte våra böner. Endast av Sin stora barmhärtighet har Han visat oss Den Rätta Vägen och hur vi kan uppnå eviga lyckan, insha’Allah!

Tanken gör en tänkande människa gråtfärdig av överväldigande kärleken till Den Barmhärtige Skaparen och Undanhållaren av allting… hoppet om Hans förlåtelse… fruktan och skam p.g.a. våra synder inför vårt möte med Honom.

Han har gett oss allting.

Ögonen.

Ser vi med dem? Eller tittar vi bara?

Öronen.

Hör vi med dem? Eller lyssnar vi bara?  

Vittnar vi om det uppnebara, urvackra som är överallt runt omkring oss och inom oss, som Allah s.w.t.a. har skapat? Ser vi Hans tecken i Hans fullkomliga skapande när vi tittar med våra ögon, som Han skänkt oss? Tillber vi Honom, tackar vi Honom, skyndar vi oss mot Hans förlåtelse och yttersta lyckan som Han, s.w.t.a, lovat Sina uppriktiga och trogna tjänare?

Hur meningslöst och tomt måste livet te sig för en människa som tror att graven är slutet. En sådan människa måste känna behov att fylla tomheten hon känner med att hitta på meningen med livet och med hyllning till denna värld och dess rikedomar, men vi muslimer vet att:

Kvinnors kärlek, söner [i mängd], skatter av guld och silver, hästar av ädel ras, boskap och åkerjordar har utmålats för människorna [som det mest åtråvärda i livet]. Allt detta hör till de glädjeämnen som står till buds i denna värld, men återkomsten till Gud är den högsta goda. (Qur’an 3:14)

Det ger mig ett sorgset hjärta att tänka på de småttingar som fått lära sig att denna verklighet är vår enda och sista hållplats – när resan i själva verket har bara börjat. De som tror att detta är den slutliga dimensionen av vår existens, och - innan de ens börjat leva - har de gett upp hoppet om det oändligt goda, om eviga lyckan… Den hopplösheten orsakar förtvivlan i människan – och den förtvivlan gör att hon överger den vackra rösten som nynnar inifrån henne, allt svagare och svagare som tiden går: la ilahe illallah… la ilahe illallah… la ilahe illalah…

Det finns ingen annan väg till sanna lyckan än islam. Inget annat sätt att ens skrapa ytan av svaret på stora frågan : ”Vad är meningen med livet?” - än islam.

Jag vill öppna mitt hjärta, jag vill se med det! Jag vill höra med det! Jag vill förstå Allahs tecken med mitt hjärta! Jag vill låta mitt hjärta vara levande genom att minnas och tacka min Skapare för alla gåvor, allting Han lånat mig för att testa mig.