Bismillah

Är ALLA människor i behov att bli mjukare, mer barmhärtiga?
Nej. Det är vi inte.
Det finns olika personlighetstyper; och var och en behöver islam, och islam är till för var och en av oss, perfekt som den är.

Inte ALLA människor har Omar b. Khattabs personlighetstyp före islam, och därmed samma behov av islam, dvs.att islam väcker hans rahma mot Allahs skapelse och släcker hans råa vilda sida.
Det finns andra människotyper, som behöver islams visdom och perfektion av precis motsatta anledningar.

Och för att inte tala att vi lever i ett land som har kristen bakgrund, och därmed en extrem och förvriden syn på barmhärtighet.

Begreppet bör omdefinieras.

- VAD är barmhärtighet?

För en muslim är det, barmhärtighet i islam.

Något jag saknar i många föreläsningar som lär ut barmhärtighet i islam: islams visdom, helhetsbilden.

Det berömda exemplet av när Rasulullah Muhammad befriade Makkah tas gärna upp - alla är benådade, säger föreläsarna… så fint, eller hur.
Men mina goda medmänniskor - ALLA är inte benådade. Alla, FÖRUTOM några, är benådade.

Nej, Barmhärtighets Profet, Nåd till ALLA världar, exkluderar några få från den allmänna benådningen. Han gör det för att förnuftets roll och samhällsnytta, samhällsintressen är en viktig del av barmhärtigheten i islam - också.

Den delen glöms ofta bort.
Låt oss inte glömma att lära ut muslimsk integritet och förnuft till vår ungdom, den perfekta balansen mellan det som i Väst kallas för barmhärtighet och det förfinade förnuftet.

Tawhid - allt faller tillbaka till tawhid.
Människan är en HELHET. Tawhid avspeglas även i detta koncept av barmhärtigheten i islam, hur kan människor missa att inse det? SubhanAllah, det är så klart och enkelt, egentligen.
Islam är en helhetsreligion av förnuft OCH barmhärtighet.

- I lagen som Allah sände Moses a.s. med, var det obligatoriskt att ta hämnd, ingen plats för förlåtelse om man tror på Allah.

- I lagen som Allah sände Jesus a.s. med, måste man alltid vända andra kinden till.

- I lagen som ALlah sände Muhammad med (OBS! Muhammad - sista Sändebudet, Nåd till HELA mänskligheten & ALLA världar, fram till SLUTET av tiden… subhanAllah…!) så tar man hänsyn till flera faktorer:
1) det är det blott TILLÅTET med en hämnd i lika grad - titt för tatt, men då missar man Allahs Förlåtelse, för man är ute efter att tillfredsställa sin nafs här och nu och bryr sig inte just då om evigheten
2) det är HARAM att överstiga Allahs Gräns när man hämnas, dvs. att ge tillbaka med större ont än vad man lidit. Dessutom förlorar man Allahs Belöning i evigheten. Kolla: förnuftets roll i att kalla människan som underkastat sig Det Bestående Goda, till barmhärtigheten för Allahs skull! Mäktigt, wallahi!
3) Allah LOVAR att Han kommer att ge Sin Belöning till den som förlåter & glömmer den lidna personliga orättvisan för Hans skull
Detta - när det rör sig om förolämppning eller rättighet som är personlig, om någon förorättar DIG PEROSNLIGEN eller DIN familj. INTE om Allah, en
av Sändebuden a.s. eller islam förorättas. Det är EMOT islam att förlåta och glömma - för VARS skull skulle man göra det, subhanAllah?
4) Vi tar hänsyn till hur länge en människa varit i islam, och om hon är muslim överhuvudtaget…

Alla männikskor är inte samma.
Men islam är till för ALLA människor.

Vår da’wa vänder sig till människor som från början har det lätt att bli och förbli arga för sin egen skull, till dem som har svårt att förlåta när det är bättre för dem själva att förlåta och glömma för Allahs skull. Men nej, nafsen & ilskan är större (nauthubillah).

Vi glömmer ofta att det finns människor som från början har en benägenhet att förlåta och glömma allt och alla, och som har svårt att förbli arga, annars mår de själva inte bra (man uppfyller alltså ett själviskt behov när man förlåter andra). Sådana människor skall dawa vändas till också, för att få dem att inse: det att alltid förlåta och glömma är en berömvärd egenskap ENDAST om man förlåter en personlig orättvisa som man själv lidit och om man gör det medvetet för Allahs skull. Sådana människor skall dawa vändas till också.

Vi tänker ofta på den största gruppen, människor som först känner ilska när de själva blir förorättade, och även om Allah förorättas, och de vill hämnas. Människor som behöver lära sig att släcka sin vrede; och förlåta och glömma för Allahs skull - vilket är en av vägarna till Jannah och Allahs Förlåtelse. Det är ofta den gruppen av personlighetstypen som dawa vänds till, att lära ut tålamod, förlåtelse, barmhärtighet. Och det sker av en legitim aneldning: mänskligheten utgörs till största delen av den här personlighetstypen. Människor som lyder sin nafs, men kan talas till rätta, med rätta ord, människor som reagerar på barmhärtighet så att deras hjärtan mjuknar och de skäms för sin hårda reaktiuoon.

Sedan finns en tredje kategori människor, som jag verkligen vill inte vara nära till (för min imans skull, för jag är itne så stark i min iman och jag själv behöver vara med starka muslimer för att inte påverkas negativt), och det är de som alltid och bara ser sig själva som skapelsens centrum och saknar barmhärtighet mot allt och alla, saknar respekt eller fruktan mot ALlah och Hans Sändebud och Hans din, men är vålsamma, oförskämda och överträder alla gränser, mänskliga och gudomliga, när deras minsta lilla rättighet kränks. Dvs, kränka Allah och Allahs hela skapelse har de tillåtit sig själva att göra, men är inte redo att visa en uns mjukhet när de blir kränkta.

Det stör mig verkligen att vi ständigt glömmer en grupp av vår ummah, av mänskligheten; den tysta gruppen som inte är bra på att gapa högt och göra väsen ifrån sig, den grupp som behöver lära sig när deras överseende mot andras misstag och fel är en bra handling, och när den är skadlig ur ett större perspektiv (och därmed även för dem själva när de möter Allah).

När Makkah befriades - det är ett helt underbart exempel på sann barmhörtighet, när Rasulullah Muhammad tågar in i staden fullständigt fridfullt och befriar den utan att en enda droppe blod spills! SubhanAllah! Men varför glömmer vi så ofta att nämna det exemplet i dess helhet; med människor som blev undantagna från den allmänna benådningen?

Är den delen av ummah som behöver lära sig att bli arg för Allahs skull och att inte förlåta och glömma när islam kränks, exkluderad från vår dawa…? De behöver islam också.

Eller anser vi att allt är väl så länge man inte bryter mot barmhärtigheten så som den är definierad i västerländsk kultur (men som så sällan, nästan aldrig, kan man se hos västerlänningar - den kristna “vända andra kinden till” koden, i praktiken)?

För en människa som själv måste kämpa mot arrogans, är detta det enda som hon kan se i en annan människa, som försöker rätta sin ovana att bara förlåta till höger och vänster och försöker lära sig när och under vilka omständigheter hon skall bli arg för Allahs skull, och att vara UPPRIKTIG i sin ilska.

Det finns olika typer av människor, och islam är till för alla.

Utgångspunkten måste vara Domedagen.

Arrogans är, min medmänniska och syskon i islam, att anse sig bättre muslim än någon annan och se ned på andra från sin inbilska höjd - men iman är att anse alla andra vara bättre muslimer än en själv och ständigt försöka lära sig mer om islam, och tillämpa det man fått begripa. Att försöka inse när man är ensidig, och försöka förbättra sig själv i harmoni med islam. Så fort behovet finns att jämföra sig med andra (för att bevisa för sig själv att man är bättre än dem), så har man halkat. Det behovet har jag förresten under mina 40 sommrar, sett bara hos den gruppen av människor med “rödfärgade sinnen”, som har mycekt lätt att förlåta när Allah kränks, men släpper inte taget - inte ens för Allahs skull, när de själva förorättas (eller om det händer något som de själva upplever som orättvist mot dem). Se ned på en Allahs skapelse gör aldrig en människa som fruktar Allah och Mötet med Honom.

Det är upp till var och en att svälja sin stolthet, kämpa emot sin nafs och inse om man gjort fel eller ej - enligt den eviga perfekta barmhärtiga, förnuftiga religionen.

Det är inte bara barmhärtighet som den är definierad i kristendomen (”alltid vända andra kinden till”) rakt genom som gäller i islam.
Det är den balanserade helheten (tänk på tawhid) av hjärtat (där barmhärtigheten ligger) och hjärnan (där intellektet vilar) som är islams fullkomliga princip.

Frid.

Bismillah.

Älskar tawhid, den sanna monoteismen.

Utan den har inte ens det mest lysande uppförande någon mening i evigheten för “den gode” som är god för någon annan anledning än för TAWHID; för någon annan anledning än för den medfödda fallenheten att underkasta sig Källan av all Godhet, Kärlek, Barmhärtihget, Mildhet - Ljuset, Friden, Allah Den Upphöjde.

Stor Är Du i Din Härlighet, min Herre!

Med tawhid har även människans stora synder hopp om att bli förlåtna, för då vet människan om att hon kan och skall återvända till Den Ende i uppriktig ånger; gråta ut bara till Honom, falla med ångerfullt hjärta endast inför Honom och be om Hans Förlåtelse att skölja över hjärta och inre.

Tawhid.
Den får mitt hjärta att darra med subhanAllah.
Den får mitt hjärta att le med djupaste kärlek, som är kärleksfull underkastelse till Ljuset.

Bismillah.

Tawhid-ul-esmai-was-sifaat: att upprätthålla enheten i Allahs Namn och Egenskaper

Tawhid-ul-esmai-was-sifaat betyder att man upprätthåller enheten i Allahs Namn och Egenskaper. Att man är övertygad om att bara Allah subhanahu wa ta’ala besitter alla fullkomliga egenskaper, och att ingen annan förutom Allah besitter dem. Att Allah Den Upphöjde är fri från allt som är ofullkomligt. Att Han är med Sina Egenskaper över all skapelse.

Den betyder att vi känner bara till dem av Hans Namn och Attribut som Han har avslöjat för oss genom islams autentiska källor, som är två: Koranen och autentisk sunnah. Att vi accepterar alla dessa Namn och Attribut i helhet, utan att förändra dem eller att förneka vissa av dem, utan att försöka begripa dem och förklara deras andemening och utan att jämföra Allahs Attribut med skapelsens attribut.

Den här definitionen visar att tawhid-ul-esmai-was-sifaat grundas på tre principer, och den som lämnar eller förnekar en av dem, har lämnat den här kategorin av tawhid:

a) tron att Allah subhanahu wa ta’ala inte liknar Sin skapelse och är fri från all icke-perfektion

b) tron i Allahs Namn och Attribut så som de är givna i Koranen och Sunnan, utan mänskliga försök att ta bort från, eller lägga till något till, islams autentiska källor, och utan att förvränga eller förneka något av Allahs Vackra Namn och Attribut

c) att man lämnar (överger) varje försök att få insikt om den fulla meningen av Allahs fullkomliga Attribut.

a) Bevis är i Koranen:

och ingen finns som kan liknas vid Honom
(översättning av Koranen, Al-Ikhlas, CXII:4)

- Imam Qurtubi tolkar versen ovan och säger: “Ingenting kan liknas vid Allah i Hans Upphöjdhet, Storhet, Makt, Herravälde, i Hans Vackra Namn och Attribut och ingenting kan jämföras med Honom. Allahs Perfekta Egenskaper som fonetiskt låter som skapelsens ofullkomliga egenskaper kan inte jämföras eller liknas. Egenskaper av Den Evige liknas inte med egenskaper av Hans skapelse.”

- Al Wasiti säger: “Det finns inte ett väsen som är som Hans Väsen, och det finns inte ett namn som är som något av Hans Namn, och det finns inte en handling som är som någon av Hans handlingar, och det finns inte ett attribut som är som något av Hans Attribut – förutom fonetiskt (i uttal). Väsen Som inte är skapat är långt borta från skapade väsens egenskaper; lika mycket som skapade väsens egenskaper kan inte liknas vid Den Eviges Egenskaper. De som är på Sanningen tror på detta, för det är så Rasulullah och de första generationerna muslimer trodde och förklarade.”

Och Gud har sagt: “Dyrka inte två gudomligheter. Han är En Gud. Mig skall ni frukta och ingen annan! (översättning av Koranen, An-Nahl, XVI:51)
{bosnisk översättning är ”Jämför inte Allah med någon!”}

En del i den här principen av tawhid-ul-esmai-was-sifaat är att man förnekar allt det som motsätter sig det som Allah har beskrivit Sig Själv med, eller det som Rasulullah har beskrivit Honom med. Det betyder att tron på tawhid-ul-esmai-was-sifaat kräver att man förnekar att Allah har en hustru, medhjälpare, partner, eller att det finns medlare mellan människan och Honom (förutom med Allahs tillåtelse). Den kräver att man förnekar att Allah kan falla i slummer eller sömn, att Han kan bli trött, orättvis, glömsk, att det kan finnas något som Han inte känner till, att Han kan dö… att man förnekar alla andra ofullkomliga egenskaper i samband med Allah Den Upphöjde.

b) Denna princip kräver att man strikt begränsar allt som vi tillskriver Allah, till islams autentiska källor: Koranen och Rasulullah Muhammads sunnah. Det är så för att vi får veta Allahs Attribut och Namn genom sinnen: ögon (när vi läser Koranen eller autentiska hadither) och öron (när man lyssnar på den)- inte genom intellektet, inte genom att begrunda och själv komma fram till slutsatser. Vi beskriver inte Allah Den Upphöjde förutom med det som Han har beskrivit Sig Själv eller med det som Hans sista Sändebud har beskrivit Honom. På samma sätt, kallar vi inte Allah med andra namn förutom med dem som Han har kallat Sig Själv eller med dem som Hans sista Sändebud har kallat Honom. Allah vet bäst Sina Namn och Egenskaper:

Säg: “Är det ni eller Gud som vet bäst?
(översättning av Koranen, Al-Baqarah, II:140)

Allah känner Sig Själv bäst, Han vet bäst. Hans Sändebud och profeter, frid vare med dem, talade bara sanning för att de talade bara det som Han subhanahu wa ta’ala hade uppenbarat för dem. Vi måste hålla fast vid detta och bara kalla Allah med de Namn som Han Själv hade kallat Sig, eller som Han hade lärt ut till Sitt sista Sändebud Muhammad .

Imam Ahmad rahimahullah säger: “Vi beskriver inte Allah förutom med det som Han har beskrivit Sig Själv eller med det som Hans sista Sändebud har beskrivit Honom, och i detta överskrider vi inte Koranens och hadiths gränser.”

Nu’aym bin Hammad, lärare till Al-Bukhari, sade: “Den som jämför Allah med någon skapelse har begått shirq; den som förnekar något av det som Allah eller Rasulullah har beskrivit Allah har begått shirq. Och det som Allah eller Rasulullah har beskrivit Allah kan inte liknas eller jämföras med något.”

Denna princip kräver från varje myndig människa att tro allt som finns i islams autentiska källor om Allahs Vackra Namn och Attribut, att man accepterar dem i deras klara grundläggande mening på arabiska, utan att neka eller förvränga något av det.

c) Tredje princip kräver att man tror på Allahs alla Vackra Namn och Attribut som är från Koranen och autentisk sunnah, utan att fråga om deras andemening eller försöka förstå deras riktiga innebörd vad gäller Allah Den Upphöjde. Varför? Därför att kunskap om egenskaper baseras på kunskapen om väsen som besitter dem, för egenskaper skiljer sig från varandra enligt dem som har dem. Så som vi överhuvudtaget inte frågar om Allahs Väsen och Egenskapers, frågar vi inte heller om hur Han agerar. Det har återberättats från många ur första generationer muslimer (salafi) att, när man frågade dem om Allahs ELISTIWA’ (det att Han stiger ned i nattens tredje del till den nedersta himmelen), svarade de: ”ELISTIWA’ (det att Han stiger ned till första himmelen) är känt, sättet - hur Han gör det - är okänt; iman (tro) i det är wajib (plikt) och frågor om hur Han stiger ned är bid’ah (innovation), alltså haram (förbjudet).”

De första generationerna muslimer (salafi) var alltså överens om att vi inte har kunskap om hur Allah stiger ned till första himmelen och att frågorna om det är innovationer.
Exempel: Om någon frågar oss: ”Hur stiger Allah ned till första himmelen?” skall vi svara: ”Hur ser Han ut?” och när han säger att han inte vet, skall vi säga: ”Vi vet inte hur Han stiger ned, eftersom kunskap om attribut och egenskap kräver kunskap om väsen som bär den egenskapen. Du vet inte hur Han ser ut, hur kan du då fråga andra hur Allah ser, hör, talar, stiger upp och ner…? Om du är helt övertygad om att det inte finns någon annan gud värd dyrkan förutom Allah och om du är övertygad om alla Hans perfekta Egenskaper och att ingen finns som kan liknas vid Honom, då förstår du att Hans hörsel, syn, tal, rörelse är faktum och sanningen, och att de inte kan liknas vid skapelsens hörsel, syn, tal och rörelser.”

Saker som är förnekelse av tawhid-ul-esmai-was-sifaat

Vi ser att den här kategorin av tawhid förnekas av några saker som vi bör akta oss för och hålla oss långt ifrån. Muslim får inte tillåta sig själv att falla i förnekelse av någon av tawhids kategorier. Den som vill ha korrekt tro i tawhid-ul-esmai-was-sifaat får inte:

1) jämföra Allahs Egenskaper med skapelsens egenskaper.
Exempel: antropomorfism – kristna jämför Allah Den Upphöjde med Isa a.s, Maryams son; judar jämför Allah Den Upphöjde med ’Uzayr (Azra) och mushriqiin (hycklarna) jämför sina statyer med Allah Den Upphöjde! Eller som vissa sekter jämför Allahs Ansikte med skapelsens ansikte, Hans Hand med skapelsens hand, Hans hörsel med skapelsens hörsel, ‘authubillahi.

2) förvrida betydelse av Allahs Namn eller Egenskaper genom att tolka dem på ett allegoriskt sätt, göra tolkningar som om Allahs Namn är metaforer för något annat som människan kan förstå; eller genom att ändra Allahs Namn på vilket sätt som helst. (…)

Den rätta vägen när det gäller tawhid-ul-esmai-was-sifaat, är som i allt annat, vägen av Rasulullah Muhammad och de första generationer muslimer: sahaba, tabi’in och tabi tabi’in, . Salaf har tillskrivit Allah bara det som Allah Själv och Rasulullah har beskrivit Allah med, utan att tolka det genom liknelser och utan jämföreläser med skapelsens ofullkomliga egenskaper.

Vi beskriver Allah med allt som står i Koranen och autentisk sunnah om Allahs Hand, Hans Ansikte, Hans behag, Hans vrede, Hans nedstigning och andra egenskaper utan att tolka något av det genom påhittade liknelser, utan att förneka, förvränga och utan att jämföra med skapelsen.

Imam Shafii’ rahimahullah sade så vackert: ”Jag tror på Allah och allt som Han har uppenbarat så som Han vill att jag tror, och jag tror på Rasulullah och allt som är autentiskt från honom så som han menade och ville att vi skall förstå.”

3) tro att Allah inte har några egenskaper eller attribut, dvs. förneka Hans Vackra Namn och Attribut. Därmed nekar man Allahs absoluta fullkomlighet. Här ingår även det att man nekar det att man måste bygga relation med Allah och därför lämnar ibadah. Här ingår även det att man påstår att materia alltid har existerat, och att Allah inte skapat den, astaghfirullah!

4) att man funderar om hur Allah utför Sin Vilja eller hur Allah är och frågar om det, att man funderar och frågar om hurdana Allahs Attribut är och försöker begripa deras fulla gudomliga andemening.

Under de första generationer muslimers tid: sahaba, tabi’in och tabi tabi’in, hade muslimer en och samma uppfattning om Allahs Vackra Namn och Egenskaper. Salafi fyllde sin tid med att utföra det som Allah hade beordrat dem att göra (fard, mustahhab, sunnah…) och de gjorde inte det som Allah inte beordrat eller som Allah hade förbjudit. Därför förblev islam ren från innovationer under deras välsignade tid. De var noga med hur de utnyttjade sin tid. Det här är ett exempel på hur de höll sig på säkert avstånd från Allahs gränser!

Allahs Vackra Namn och Attribut

Bukhari och Muslim har nedtecknat följande hadith från Abu Hurayra : Profeten Muhammad sade: “Allah har 99 Namn, ett hundra minus ett. Den som åstadkommer (ahsaha *) dem, skall träda in i Jannah.”
* ahsaha: att räkna upp, tro på dem, begrunda deras betydelse (inom vår ofullkomliga förmåga), dyrka Allah med dem, åkalla Honom med dem och uppträda enligt dem.

Bevis för tawhid-ul-esmai-was-sifaat

Bevis för tawhid-ul-esmai-was-sifaat finns i hela Koranen, det finns nästan ingen surah eller sida i Koranen utan att den nämner Allahs Vackra Namn eller Egenskaper. De nämns när Allah talar om tawhid, om ibadah, om lagstiftningen, om halal och haram, om löften, belöningar och hot om straff och när Allah anger olika exempel.

Surah som innehåller bevis för alla principer av tawhid-ul-esmai-was-sifaat är surat Al-Ikhlas, och den mest upphöjda ayat i Koranen är ayat-ul-kursi.

Säg: ”Han är Gud – En,
Gud, Den Evige, Den av skapelsen Oberoende, av Vilken alla beror.
Han har inte avlat och inte blivit avlad
och ingen finns som kan liknas vid Honom.”
(översättning av Koranen, Al-Ikhlas, CXII : 1-4)

Ibn Qayyim rahimahullah i sin kommentar av denna surah säger: ”Denna surah innehåller tawhids alla kategorier och allt som vi måste tro om Allahs Egenskaper: från WAHDANIYYAH (Enhet) som förnekar att det kan finnas andra gudar vid Hans Sida, SAMADIYYAH (alla är totalt beroende av Honom Som är absolut Oberoende och det finns ingen annan att vända sig till förutom Han); till det att förneka att Han har avlat eller blivit avlad vilket bekräftar samadiyyah och innebär att det inte finns någon lik Honom, samt det att förneka att det kan finnas någon som kan liknas vid Honom, vilket innebär att alla absolut perfekta egenskaper tillhör bara Honom.”

Det är därför som den här surah är värd som en tredje del av Koranen: den innehåller hela aqaid (tro) som baseras på det att tillskriva alla perfekta egenskaper till Allah Den Upphöjde och förneka alla egenskaper av ofullkomlighet hos Honom, att dyrka och tillbe endast Honom.
Hela Koranen är i själva verket aqaid som förklarar för människor vad vi måste tro om Allahs Namn och Attribut; Allahs lag som förklarar våra rättigheter och skyldigheter (plikter), hur vi skall bete oss, och berättelser som beksriver Allahs lagar i Hans förhållande mot människor och där Allahs belöning och straff, Allahs löfte och hot, är beskrivna i detalj.

Gud - det finns ingen gud utom Han, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare. Slummer överraskar Honom inte och inte heller sömn. Honom tillhör allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär. Vem är den som vågar tala för någon inför Honom utan Hans tillstånd? Han vet allt vad människor kan veta och allt som är dolt för dem och av Hans kunskap kan de inte omfatta mer än Han tillåter. Hans allmakts tron omsluter himlarna och jorden. Att värna och bevara dem är för Honom ingen börda. Han är den Höge, den Härlige.
(översättning av Koranen, Al-Baqarah, II : 255)

Bismillah.

Den överväldigande delen i den här artikelserien är en översättning från boken Iman av Nu’aym bin Yasin.

Tawhid-ul-ulluhiyyah: att upprätthålla enheten i dyrkan av Allah

Abu Hurayra berättar: Jag sade “Ya Rasulullah! Vem skall vara den lyckligaste person som skall vinna din medling på Uppståndelsedagen?”
Profeten sade “Ya Abu Hurayra! Jag trodde att ingen skulle fråga mig om denna nyhet före dig, eftersom jag känner hur du längtar efter att lära dig. Den lyckligaste person som skall ha min medling på Uppståndelsedagen skall vara den som helt uppriktigt, från djupet av hjärtat, hade sagt Det finns ingen annan gud värd dyrkan förutom Allah.”
(Sahih Bukhari, bok 8, volym 76, hadith 574)

Tawhid-ul-ulluhiyyah betyder att ha orubblig övertygelse om att det inte finns någon annan gud värd dyrkan förutom Den Ende sanne gud, Allah; och att ägna all sin ibadah endast till Honom.

Ordet ilah används för att säga att det är Den som är värd dyrkan (ibadah), Den som tillbes.

Ordet ibadah betyder underkastelse, lydnad och ödmjukhet. Stora lärda har definierat ibadah i islam som fullständig underkastelse med fullständig kärlek. Ibadah (dyrkan) som är strikt plikt till troende människan (i själva verket till alla människor) innebär båda delar: fullständig underkastelse och fullständig kärlek. För korrekt ibadah, som är meningen med vårt liv, räcker det inte med endast av en av dessa två delar.

Tawhid-ul-ulluhiyyah betyder att med inre väsen och med yttre formen (batin och zahir) uppriktigt dyrka endast Allah. All vår dyrkan är endast till Allah Den Upphöjde, ingen annan! Troende dyrkar endast Allah och tillägnar all sin ibadah endast till Allah, troende älskar Allah mest av allt annat, troende fruktar endast Allah. Troendes hopp, duaa, böner och tillit är riktade endast till Allah. Troende lyder endast Allah och underkastar sig endast Allah. Samma gäller hopp, kärlek, tillit, böner, underkastelse, ödmjukhet och all annan slags ibadah.

Denna kategori innehåller och omfattar väsentligt alla andra kategorier av tawhid: tron på Allah som (den ende) Skaparen och Herren, samt tron på att bara Allah besitter namn och attribut av fullkomlighet.

Vice versa gäller inte:
• Att tro och acceptera Allah Den Upphöjde som Skaparen och Herren behöver inte* betyda att man dyrkar bara Honom och särskiljer bara Honom i sin dyrkan och i all ibadah. Man kan acceptera Allah Den Upphöjde som Skaparen och Herren utan att dyrka Honom (utan att ägna all ibadah till Honom Allena).

* Notera: att acceptera Allah Den Upphöjde som den Ende Skaparen och Herren medför oundvikligt plikten att dyrka bara Honom och ingen annan. Att man accepterar Allah som Skaparen och Herren är bevis att det inte finns någon annan gud värd dyrkan förutom Honom. Men många människor struntar fullkomligt i det här uppenbara beviset för att de vägrar att tro och är trotsiga och blundar för det uppenbara. De erkänner Allah Som Skaparen och Herren, men de erkänner inte Honom Som Den ENDE Värd dyrkan och därmed kastar de bort det som insikten om Allah som Skaparen och Herren innebär.

• På samma sätt, att tro att endast Allah Den Upphöjde besitter namn och attribut av fullkomlighet innebär inte att tawhids andra kategorier är omfattade i den.

Men den människa som utövar tawhid-ul-uluhiyyah till Allah Den Upphöjde och som därmed accepterar och erkänner Allah Som Den Ende Värd dyrkan och att ingen annan förutom Allah är värd dyrkan – han erkänner därmed både att Allah Den Upphöjde är Skaparen och Herren och att bara Han besitter alla namn och attribut av perfektion, eftersom sann ibadah (dyrkan) kan riktas endast till Den Fullkomlige Skaparen och Herren, och ingen annan.

För hur kan man dyrka någon som inte är skapelsens Skapare och som inte förvaltar den och som inte är Allsmäktig? Och hur kan man dyrka någon som inte är Perfekt och Fullkomlig i alla avseenden?

Vi ser klart utifrån det vi sagt att kalimai shahadah ”Laa ilaaha illaAllah” innehåller tawhids alla kategorier, eftersom deras betydelse är tro i tawhid-ul-ulluhiyyah. Tawhid-ul-ulluhiyyah innehåller både tawhid-ur-rubbubbiyah och tawhid-ul-esmai-was-sifaat.

Det är därför som tro och uppenbarelse har påbörjats och avslutats med tawhid-ul-ulluhiyyah. Den är trons form (zahir) och väsen (batin) och skapelsen är skapad för den. Allah säger i Koranen:

Jag har skapat de osynliga väsendena och människorna enbart för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig.
(översättning av Koranen, Az-Zariyat, LI:56)

Ibn Taymiyyah säger: ”Denna kategori av tawhid är vad som skiljer muwahhidin från mushriqin –de som uppriktigt dyrkar endast Allah och inte sätter andra vid Hans sida, från dem som sätter andra vid Allahs sida i dyrkan. Belöning och straff i detta och i nästkommande liv skall vara pga den. Den som inte erkänner denna kategori av tawhid förblir mushriq.” (se Risalatul hasanati was sayyie i Ibn Taymiyyahs kända verk Majmu’atur rasail)

- Med den här kategorin av tawhid har Allah sänt alla Sina sändebud och uppenbarelser. Grunden och andemening i alla profeters (alayhis-salaam) mission (uppdrag) var just tawhid-ul-ulluhiyyah!

Allah Den Upphöjde säger i Koranen det som översätts som:
Till varje samfund har Vi låtit ett sändebud komma för att förkunna: “Dyrka Gud och håll er borta från det onda!”
(översättning av Koranen, An-Nahl XVI:36)

Vi har aldrig sänt en profet före dig utan att uppenbara för honom: “Det finns ingen annan gud än Jag - tillbe Mig!”
(översättning av Koranen, Al-Anbiyah XXI:25)

Allah Den Upphöjde upplyser oss om att Hans profeter Nuh, Hud, Salih och Shu’ayb a.s. kallade var sitt folk:
(Och Vi sände Noa till hans folk och han sade:) “Dyrka Gud, mitt folk - ni har ingen annan gud än Honom! Skall ni då inte frukta Honom?”
(översättning av Koranen, Al-Mu’minun, XXIII:23)

(Och till stammen Aad sände Vi deras broder Hud. Han sade:) “Dyrka Gud, mitt folk - ni har ingen annan gud än Honom! Fruktar ni Honom inte?”
(översättning av Koranen, Al-A’araf, VII:65)

(Och till stammen Thamud sändes deras broder Salih. Han sade:) “Dyrka Gud, mitt folk! Ni har ingen gud utom Honom. Han skapade er av jord och Han lärde er att bruka den och där fick ni bygga och bo. Be Honom om förlåtelse för era synder och vänd ångerfulla åter till Honom. Min Herre är nära och hör människans bön.”
(översättning av Koranen, Hud, XI:61)

Allah Den Upphöjde upplyser oss om att Hans nära vän och Sändebud Ibrahim a.s. sade sitt folk:
Jag har i sökandet efter sanningen funnit den rena, ursprungliga tron, vänt mig ifrån allt falskt och vänt mig till Den som har skapat himlarna och jorden, och jag ägnar inte avgudar min dyrkan.”
(översättning av Koranen, Al-An’am, VI:79)

Den här kategorin av tawhid är islams väsen, och just därför är trons första pelare kalimai-shahadah. Rasulullah Muhammad sade: ”Islam baseras på 5 pelare: vittnesbörd att det inte finns annan gud värd dyrkan förutom Allah och att Muhammad är Hans Sändebud, salaah, zakaah, ramadaanfastan och pilgrimsresan till hajj.”

När man inser och accepterar att det inte finns någon annan gud värd dyrkan förutom Allah Den Upphöjde, är implikation (följd, alltså den insikten leder till och kräver att) man riktar all sin ibadah endast till Honom och att hjärtats del i ibadah (niyyah) är fullständigt renat från att luta åt något annat håll och vilja tillbe någon annan.

Vad innebär det att man inser och accepterar att det inte finns någon annan gud värd dyrkan förutom Allah Den Upphöjde?

Vi ser att när man inser och accepterar att det inte finns någon annan gud värd dyrkan förutom Allah Den Upphöjde, innebär det att:

1. man måste uppriktigt älska Allah, ens kärlek för Allah måste vara större än ens kärlek mot någon annan eller annat. Om man älskar någon annan lika mycket, eller ännu mer än Allah Den Upphöjde, då begår man shirq.

Ändå finns det människor som sätter upp medgudar vid Guds sida och ägnar dem en sådan kärlek som bör ägnas Gud. Men de troendes kärlek till Gud är starkare. Om bara dessa syndare kunde se som de skall se när de står inför straffet, att all makt tillhör Gud och att Gud straffar med stränghet.
(översättning av Koranen, Al-Baqarah, II:165)

Ibn Qayyim säger att om man älskar någon annan än Allah så begår man stor shirq som Allah inte förlåter förutom om människan gör tawbah med dess alla villkor.

Mänsklig natur är sådan, att man är benägen att älska sig själv, sina föräldrar, sina barn, sin egendom, sitt land osv… Att vara uppriktigt underkastad Allah betyder inte att man behöver förneka dessa naturliga känslor, utan underkastelsen till Allah innebär och kräver att ens kärlek för allt annat kommer efter kärleken för Allah. Kärleken för Allah Den Upphöjde bör vara över allt annat, så att den väger tyngre om det uppstår motsägelser mellan något som man annars älskar, och det som kärleken för Allah kräver.

Till exempel är det naturligt att man tycker om att sova under hela natten och att vakna upp varje natt för isha eller fajr bönen (som är två av fem obligatoriska dagliga böner) kan kännas svårt - om inte kärleken för Allah Den Upphöjde är större än kärleken för sömn. Eller, om man älskar pengar så mycket att man inte ger zakat (obligatorisk allmossa) - för att inte tala om annan sadaqa (välgörenhet till de behövande) - då har man begått shirq till pengar pga ens kärlek för pengar, för det materiella och för denna värld har hindrat en att utföra det som kärleken för Allah Den Upphöjde kräver, nämligen att ge zakah till de som har det sämre ställt.

Allah Den Upphöjde hotar dem som mer älskar dunya och som upphöjer dunya över sin kärlek för Allah:

Säg: “Om era fäder och era söner och era bröder och era hustrur och er släkt och de ting som ni förvärvar och de varor för vilka ni oroar er att de skall förbli osålda och era ombonade hem - om allt detta står ert hjärta närmare än Gud och Hans Sändebud och kampen för Hans sak, vänta då till dess Gud ger Sin vilja till känna; Gud vägleder sannerligen inte dem som visar trots och olydnad.”
(översättning av Koranen, At-Tawbah, IX:24)

2. man måste rikta all sitt hopp, all duaa, alla böner, all tawaqqul (tillit) endast till Allah, Som Är Den Ende Som håller allt i Sin Hand.

Och anropa inte i Guds ställe dem som varken kan gagna eller skada dig; om du gjorde detta skulle du bli en av dem som begår svår orätt mot sig själva.
(översättning av Koranen, Yunus, X:106)

Då sade två av dem, sant gudfruktiga män som vunnit Guds välbehag: “Gå in rakt emot dem genom stadsporten; om ni går in denna väg, är det ni som får överhanden. Och lita till Gud om ni är sanna troende!”
(översättning av Koranen, Al-Ma’idah, V:23)

De som har blivit troende och har övergett ondskans rike och som strävar och kämpar för Guds sak har skäl att hoppas på Guds barmhärtighet - Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.
(översättning av Koranen, Al-Baqarah, II:218)

3. man måste frukta endast Allah. Om man tror att vissa skapelser kan skada honom med sin egen styrka eller kraft, och fruktar dem pga den tron, då har man begått shirq. Allah säger det som översätts som:

Och Gud har sagt: “Dyrka inte två gudomligheter. Han är En Gud. Mig skall ni frukta och ingen annan.
(översättning av Koranen, An-Nahl XVI:51)

Om Gud låter en olycka drabba dig är Han den ende som kan avvärja den, och om Han vill skänka dig något gott kan ingen hindra detta goda att nå dig. Han skänker det till den Han vill av Sina tjänare. - Han är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet.
(översättning av Koranen, Yunus, X:107)

4. all ’kroppslig’ ibadah (den som har sin yttre form i kroppen, så som salaat, ruku’, sujud, fastan, att slakta offerdjur, tawwaf) samt ’tungans’ ibadah (den vars yttre form uttrycks genom tungan, så som at svära vid någon, be om förlåtelse, be om hjälp osv) som man utför ägnar man endast till Allah.

Den här, och all annan sorters ibadah, måste riktas till och ägnas endast Allah Den Upphöjde. Om man riktar något av dem till någon annan än Allah (s.k. ‘helgonen’, statyer, sina ‘överordnade’ på arbetet, s.k. ’stjärnor’, pengar, en människa som man tror håller ens öde i sin hand), har man begått shirq.

Gud förlåter inte den som sätter medhjälpare vid Hans sida, men Han förlåter den Han vill hans mindre synder; den som sätter medhjälpare vid Guds sida har drivit synden till dess yttersta gräns.
(översättning av Koranen, An-Nisa’ah, IV:116)

Med den här kategorin av tawhid har Allah sänt alla Sina sändebud och uppenbarelser genom tiderna. Grunden och andemening i alla profeters, frid vare med dem, mission (uppdrag) var just tawhid-ul-ulluhiyyah: Dyrka ingen annan gud förutom DEN ENDE gud - Allah.

* Det är därför som människan träder in i denna rena, naturliga tro med shahadah - insikten med hjärtat och intellektet som åtföljs av vittnesbörden med hjärtat och tungan: ”Det finns ingen annan gud värd dyrkan förutom Den Ende Sanne gud, Allah…” Därmed har man (även) erkänt att Allah är Skaparen och Herren, samt att Han är den ende Som besitter alla Namn och Attribut av fullkomlighet och perfektion.

* Hela universum existerar på ”Laa ilaaha illaAllah” Den innehåller allt: Skaparen har skapat hela skapelsen och förvaltar och upprätthåller den, djur och växtriket på vår planet, livets perfekta precision… Svindlande…!

Bismillah.

Den överväldigande delen i den här artikelserien är en översättning från boken Iman av Nuaym bin Yasin.

Tawhid-ur-rubbubbiyah: att upprätthålla Allahs Enhet i Hans herravälde

Tawhid-ur-rubbubbiyah betyder att man har orubblig övertygelse om att Allah är Skaparen och Herren av allt, och att det inte finns annan Herre förutom Han.

Rabb på arabiska betyder Herre. Allahs rubbubbiyyah (herravälde) över Hans skapelse betyder att det är bara Han Som har skapat allt, att det är bara Han Som är Herren över hela skapelsen, att bara Hans Vilja sker, att bara Han styr över skapelsen och att Han Allena upprätthåller hela skapelsen.

Tawhid-ur-rubbubbiyah betyder därför att man tror att det inte finns någon annan Skapare och Herre förutom Allah, att det inte finns någon annan som ger liv och död till skapelsen förutom Alah, att det inte finns någon annan som kan skada eller hjälpa, att det inte finns någon annan som kan höra människans bön och hjälpa henne när hon är i hopplös situation och ropar på hjälp; att det inte finns någon annan som ger och tar, att det bara är Allahs Vilja som sker.

Skapelsen är Hans och Han befaller över allt. Välsignad vare Gud, världarnas Herre!
(översättning av Koranen, Al-A’raf, VII : 54)

I tawhid-ur-rubbubbiyah ingår även tro på Allahs qadr, att allt som sker, sker med Allahs Vilja, Makt, Kunkspa och Beslut, för att Han har bestämt att det skall ske. Med andra ord kan man säga att tawhid-ur-rubbubbiyah betyder att man inser och tror att ingen annan förutom Allah verkar, skapar, styr, bestämmer, förändrar, riktar, ger liv och död, ökar och minskar, samt härskar i hela universum.

Hela universum existerar på Laa ilaaha illaAllaah (Det finns ingen annan gud värd dyrkan förutom Den Ende Sanne gud, Allah), som tawhid-ur-rubbubbiyah är en del av.

Tawhid-ur-rubbubbiyah beskrivs mycket klart i Koranen. Nästan att det inte finns en surah utan att Allah nämner direkt eller indirekt, tawhid-ur-rubbubbiyah.

Tawhid-ur-rubbubbiyah är som grund till andra kategorier av tawhid:

* Endast Den Ende Sanne Skaparen och Herren är värd all slags dyrkan, ingen annan. Dyrkan: ödmjukhet, underkastelse, tacksamhet, dhikr (åminnelse, att prisa), böner (duaa), hopp, fruktan osv. All dyrkan kan ägnas endast mot Honom Som har absolut herravälde och Som styr över hela skapelsen. Tawhid-ur-rubbubbiyah är därför grund för tawhid-ur-uluhiyyah.

* Å andra sidan, så finns ingen annan förutom Den Ende Sanne Skaparen och Herren som är värd alla perfekta attribut och egenskaper av storhet, skönhet och fullkomlighet. Sådana perfekta egenskaper kan endast Han Som Är Herre över hela skapelsen, alltså världarnas Herre, inneha. För, herravälde kan inte tillskrivas till någon som inte är levande, som inte ser, inte vet, inte hör, som är vanmaktig, som inte kan utföra allt han vill, eller som inte är fullkomlig i alla sina egenskaper, i sitt tal och i sina handlingar. Tawhid-ur-rubbubbiyah är därför grund för tawhid-ul-asmai-was-sifaat.

Därför nämns tawhid-ur-rubbubbiyah i Koranen i sammanhang av hamd (uttryck av tacksamhet till Allah), ibadah (underkastelse, ödmjukhet, kärlek och tillgivenhet till Allah) samt i sammanhang när Allahs Vackra Namn och Attribut förklaras.

Varje muslim reciterar hamd i varje rakaa’t surat Al-Fatiha:
Lov och pris tillkommer Gud, världarnas Herre
(översättning av Koranen, Al-Fatiha, I:2)

Allt lov och pris tillkommer Gud, himlarnas Herre, jordens Herre och Herren över alla världar!
(översättning av Koranen, Al-Jathiyah, XLV:36)

Allah beordrar oss i Koranen att underkasta oss bara Honom:
Säg: ”Guds ledning är den sanna ledningen och vi har blivit befallda att underkasta oss världarnas Herre”
(översättning av Koranen, Al-An’am, VI:71)

Allah säger i Koranen att vi skall vända oss bara till Honom och sträva efter Hans välbehag:
Säg: “Min bön och all min andakt, mitt liv och min död tillhör Gud, världarnas Herre”.
(översättning av Koranen, Al-An’am, VI:162)

Allah säger i Koranen att människan skall inte ta någon annan som sin beskyddare:
Säg: “Skulle jag söka en annan beskyddare än Gud, himlarnas och jordens Skapare, Han som livnär oss men själv inte intar föda?” Säg: “Jag har blivit befalld att vara den förste av dem som underkastar sig Guds vilja och jag har befallts att inte sätta något vid Guds sida.”
(översättning av Koranen, Al-An’am, VI:14)

När det gäller att rikta sin bön (duaa), säger Allah i Koranen det som översätts som:
Er Herre är förvisso Gud som skapade himlarna och jorden under sex dagar och som tronar i Sin allmakts härlighet över skapelsen. Han låter natten svepa dagen i sitt mörker - den ena följer den andra i snabb följd. Sol, måne och stjärnor lyder Hans bud. Skapelsen är Hans och Han befaller över allt. Välsignad vare Gud, världarnas Herre!
Åkalla er Herre i det tysta med ödmjukt sinne; Han älskar inte dem som går till överdrift.
(översättning av Koranen, Al-A’raf, VII : 54-55)

Om ibadah säger Allah i Koranen:
Varför skulle jag inte tillbe Honom Som har skapat mig? Det är till Honom som ni alla till sist skall föras åter.
(översättning av Koranen, Yaa-Siin, XII : 22)

Människor! Tillbe er Herre, som har skapat er och dem som levde före er - kanske skall er gudsfruktan fördjupas - Han som har skapat jorden som en viloplats för er och rest himlen som ett valv och låtit vatten strömma från skyn och därmed frambringat frukter för er försörjning. Sätt därför inte medgudar vid Guds sida, då ni vet att Gud är utan like.
(översättning av Koranen, Al-Baqarah, II:21-22)

Sannerligen är bara Skaparen av himlarna, jorden och allt som de håller Den Ende Som är värd att människan accepterar Honom som Gud och Beskyddaren, fullständigt underkastar sig endast Honom, endast till Honom riktar sina böner och bara Honom ber om hjälp.

Å andra sidan, kopplar ihop Allah i Koranen tawhid-ur-rubbubbiyah (som avspeglas i Hans herravälde över hela skapelsen, över hela universum och att det är bara Han Som upprätthåller hela skapelsen) med tawhid-ul-esmai-was-sifaat. Begrunda Ayat-ul-Kursi:

Allah - det finns ingen gud utom Han, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare. Slummer överraskar Honom inte och inte heller sömn. Honom tillhör allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär. Vem är den som vågar tala för någon inför Honom utan Hans tillstånd? Han vet allt vad människor kan veta och allt som är dolt för dem och av Hans kunskap kan de inte omfatta mer än Han tillåter. Hans allmakts tron omsluter himlarna och jorden. Att värna och bevara dem är för Honom ingen börda. Han är den Höge, den Härlige.
(översättning av Koranen, Al-Baqarah, II:255)

Sannerligen, Den Som har skapat hela universum är Den Ende Som lever, Som inte dör, Som upprätthåller allt (som Han har skapat), Som vet allt, Som styr över allt, Som är Den Höge, Den Härlige. Begrunda vidare följande ord i Koranen:

Vi har skapat människan och Vi vet vad hennes själ viskar till henne; ja, Vi är närmare henne än hennes egen halspulsåder.
(översättning av Koranen, Qaaf, L:16)

Skulle inte Han, Skaparen, känna det som Han har skapat, Han, den Outgrundlige som genomskådar allt, som är underrättad om allt?
(översättning av Koranen, Al-Mulk, LXVII:14)

Sannerligen, Den Som har skapat skapelsen vakar också över den och vet allt vi gör.

Det finns människor som erkänner att Allah waza’ajjal är Skaparen och Herren av allting, men sätter andra gudomar vid Hans sida och tillber andra gudomar förutom Honom. De erkänner inte heller att Allahs Vackra Namn och Attribut av fullkomlighet tillhör bara Honom och att ingen annan besitter dem: de förnekar några av Allahs Egenskaper eller jämför dem med skapelsens ofullkomliga egenskaper, eller tolkar Allahs Attribut genom metaforer, utan att ha grund för det de gör. Dessa människor har inte lämnat kufr, de har inte trätt in i iman.

Allah Den Upphöjde berättar i Koranen om människor (hycklare, mushriqiin) som erkände att Allah är den Ende Skaparen av allting, men trots det dyrkade de och tillbad andra vid Hans sida och därmed förblir de mushriqiin: för att de inte förstod, trodde på och tillämpade varken tawhid-ul-ulluhiyyah eller tawhid-ul-esmai-was-sifaat. Allah beskriver dem i Koranen:

Och de flesta av dem, om de alls tror på Allah, sätter medhjälpare vid Hans sida.
(översättning av Koranen, Yusuf, XII:106)

En berömd mufassir, Al-Mujaahid, skriver följande i sin tafsir av denna vers: ”Deras tro i Allah består i det att de tror att Allah har skapat oss och att Han upprätthåller skapelsen, men trots det, tillber de och dyrkar andra förutom Honom.”

En del av de tidiga lärda (bl.andra en av de stora lärda, Ibn Qayyim, rahimahullah) skriver: ”Om du frågar dem vem som har skapat himlarna och jorden, svarar de visst: ‘Det är Allah’ men trots det dyrkar de andra väsen vid sidan om Honom.”

Allah Den Upphöjde säger i Koranen att även hycklarna (mushriqiin) trodde att Han var Skaparen, Upprätthållaren och Herren:
Och om du frågar dem som dyrkar andra väsen vid sidan av Gud, vem som har skapat dem, svarar de helt visst: “Det är Gud.” Hur förvirrade är inte deras begrepp!
(översättning av Koranen, Al-Zukhruf, XLIII:87)

Säg: “Vem förser er med det i himlen och på jorden som ni behöver för er försörjning? Vem har makten över hörsel och syn? Vem låter livet spira ur det som är dött och låter döden stiga fram ur det levande? Och vem styr skapelsens ordning?” På detta kommer de att svara: “Det är Gud.” Och du skall säga: “Skall ni då inte frukta Honom?
(översättning av Koranen, Yunus, X:31)

Från den här versen framgår klart och tydligt att det inte räcker att man tror på Allah som Herren, Skaparen och Upprätthållaren för att ens tro skall vara accepterad, om man samtidigt tillber andra väsen och ’gudomar’ vid Allahs sida och/eller förnekar/förvrider Allahs vackra Namn och Attribut som perfekta och sådana som Han uppenbarat för oss, och som ingen annan förutom Han besitter.

De flesta människorna förnekar inte Allah som Skaparen, Herren och Upprätthållaren, men deras kufr består i att de ägnar sin ibadah (dyrkan) till andra förutom Honom.

Bismillah.

Den överväldigande delen i den här artikelserien är en översättning från boken Iman av dr. Muhammad Nu’aym Yasin.

I den berömda hadithen om arkängeln Gibriil a.s. som hade kommit till Rasulullah för att lära ut religionen, definieras dyrkans nivåer: islam, iman och ihsan genom sina pelare. Iman har 6 pelare, nämligen: att tro på Allah, på Hans änglar, på Hans Böcker, på Hans Profeter (frid vare med dem), på Domedagen (Yaum-il-aakhiri) och att allt som sker, gott som ont, sker med Allahs Vilja.

Ens tro är inte accepterad förrän man tror i dessa pelare så som de är förklarade i islams källor: Koranen och sunnah (Sändebudet Muhammads tradition).

Amentu billahi.
Amentu billahi – jag tror i Gud (Allah) - betyder att man har fast övertygelse om att Allah är Herren och Skaparen av allt; att ingen annan är värd att tillbes och dyrkas med salaat, duaa, bönen, med fastan, med hopp, med fruktan, med dhikr, med underkastelsen och lydnad; samt att bara Han innehar Fullkomliga Attribut och Egenskaper, att ingen efterliknar Honom i Hans Väsen eller Egenskaper och att Han är absolut fri från all ofullkomlighet.

Att tro på Allah är trons (imans) första pelare som består av tre kategorier:
1. tawhid-ur-rubbubiyyah: att upprätthålla enheten i Allahs herravälde
2. tawhid-ul-ulluhiyyah: att upprätthålla enheten i dyrkan av Allah
3. tawhid-ul-esmai-was-sifaat: att upprätthålla enheten i Allahs Namn och Egenskaper

Alla dessa tre kategorier ingår i betydelsen av tron på Allah, som är imans första pelare.

I kommande tre artiklar har jag för avsikt att lägga ut förklaringen av dessa tre kategorier så som Allah har uppenbarat i islams autentiska källor, Koranen och Rasulullah Muhammads autentiska sunnah (tradition), och som de första generationer muslimer var på.

Bismillah.

- Världarnas Herre säger i Koranen:

Uppenbarelsen av denna Skrift är Allahs, den Allsmäktiges, den Vises, verk.

Vi har uppenbarat Skriften med sanningen för dig. Dyrka därför Allah med ren och uppriktig tro!

Ja, ren, uppriktig tillbedjan är Gud förbehållen! Men de som tar beskyddare vid sidan av Honom säger: “Vi tillber dem just för att de skall föra oss närmare Gud.” Gud skall döma över dem i allt som de är oense om. Gud vägleder inte lögnaren, alltid färdig att förneka.

(Koranen, XXXIX : 1 - 3)

- Världarnas Herre säger i Koranen:

(…) Denna dag har Jag fullbordat det religiösa regelverket för er och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag har beslutat att islam skall vara er religion. (…)

(Koranen, V : 3)

I tafsir från Ibn Kathir läser vi följande förtydligande av dessa verser:

Detta är sannerligen den största välsignelse från Allah till denna ummah, för Han har fullbordat det religiösa regelverket för oss: därför behöver vi ingen annan religion eller Profet förutom Profeten Muhammad . Det är just därför som världarnas Herre har gjort Rasulullah Muhammad till Sin sista the Profet och sänt honom till alla människor och osynliga väsen. Därför är allt som han tillåter halaal (tillåtet) och haraam (förbjudet) är allt som han har förbjudit, Lagen är det som han har lagstiftat och allt som han har framfört är sannt och autentiskt, absolut fritt från lögn, falskhet och motsägelser. Allah Den Upphöjde säger i Koranen:

Din Herres Ord, bärare av sanningen och rättvisan, har gått i uppfyllelse. Ingen kan rubba eller tumma på Hans ord; Han är Den som hör allt, vet allt.

(Koranen, VI:115)

Detta betyder att Herrens Ord är sanna i det de framför till oss, och rättvisa i det de påbjuder och förbjuder. När Allah Den Upphöjde fullbordade det religiösa regelverket för oss muslimer, fullbordade Han därmed Sin välsignelse över oss också. Allah säger att vi skall acceptera islam för vår religion, eftersom det är religionen som Allah älskar och vilken Han har valt för oss. Det är den religion som världarnas Herre har sänt den bäste av de ädla profeterna, frid vare med dem alla, och den mest ärofulla av alla Hans Böcker.

Ibn Jarir har nedtecknat att Harun bin `Antarah sade att hans far sagt följande: När versen

Denna dag har Jag fullbordat det religiösa regelverket för er och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag har beslutat att islam skall vara er religion.

uppenbarades på berget Arafat under den bästa av alla välsignade hajj-dagar, den 9:e zul-hijjah, började `Omar b. Khattab r.a. gråta. Profeten frågade honom varför han grät, och Omar r.a. svarade: “Det som får mig att gråta är att vår religion har fullbordats och är nu fullkomlig. Ingenting är perfekt, utan att det skall försämras.”

Profeten svarade: “Du har sagt sanningen.”

Bloggarens kommentar: Vill du vara den som försämrar den perfekta religion som världarnas Herre har fullkomligat för oss fram till Domedagen? Eller vill du vara en främling som bevarar den?

إِنَّ الْإِسْلَامَ بَدَأَ غَرِيبًا، وَسَيَعُودُ غَرِيبًا، فَطُوبَى لِلْغُرَبَاء

Det är upp till dig. Vi har fått
1) fitrah,
2) förstånd,
3) vägledningen: islams autentiska källor Koranen och Sunnah, samt
4) valfrihet (i de handlingar för vilka vi skall ansvara på Domedagen).

Och vi skall möta vår Herre.

Stör inte ordningen LAA ILAHA ILL ALLAH på vilken hela universum, galaxer, planeter, atomer, det synliga och det osynliga… vilar. Var inte din egen zalim.

Bismillah.

Vi har gjort natten och dagen till två mäktiga tecken. Vi har låtit nattens tecken utplånas i mörker och gjort dagens tecken till ett klart ljus, så att ni kan se och bege er ut och söka det som er Herre i Sin godhet beviljar er och för att ni skall veta årens antal och hur tiden beräknas. Allt har Vi framställt med klarhet. (Koranen, XVII:12)

Den här nasheeden lämnade mig andlös, och den måste jag dela med hela världen… klicka på nasheedens titel för att höra den.

HUR KAN MAN FÖRNEKA?

Jag brukade leva ett ensamt liv, leva för min egen skull,
och jag anade inte ens att detta liv skulle avgöra min evighet.
Och jag tittade på mig själv och undrade vem som skapat mig…
Jag fick öppna mitt hjärta, mina sinnen och mina ögon för att se.

Jag öppnar ögonen och ser allt som finns omkring mig:
det är mer än bara tillfällighet, mer än bara sammanträffande,
jag ser mig omkring och inser – jorden, månen, solen och himmelen -
detta är Allahs vackra skapelse, så hur kan man förneka…?

Hur kan man förneka Allahs Enighet, Allahu Akbar!
Hur kan man förneka Allahs Enighet, Allahu Akbar!
Hur kan man förneka Allahs Enighet, Allahu Akbar!
Hur kan man förneka Allahs Enighet, Allahu Akbar!

Lyft upp huvudet och titta upp: det står så klart för alla som vill se -
stjärnor som skimrar i himmelen, fåglar som flyger ovanför mig…
Jag ser hur regnet faller från himmelen och jag ser hur frön blir till träd…
Tag bort slöjan från ditt hjärta, dyrka Allah och allt skall vara väl.

Öppnar ögonen och ser hur fullkomligt allt som finns omkring mig är,
det är mer än bara tillfällighet, mer än bara sammanträffande!
Luften jag andas, maten jag behöver, växter och träd, solen och haven,
du och jag, allt man kan se – så hur kan man förneka?

Hur kan man förneka Allahs Enighet, Allahu Akbar!
Hur kan man förneka Allahs Enighet, Allahu Akbar!
Hur kan man förneka Allahs Enighet, Allahu Akbar!
Hur kan man förneka Allahs Enighet, Allahu Akbar!

Du själ, som har kommit till ro! Vänd tillbaka till din Herre, tillfredsställd med Hans gåvor och omsluten av Hans välbehag! Stig in med skaran av Mina tjänare! Stig in i Mitt paradis! (Koranen, LXXXIX:27-30)

HOW CAN YOU DENY?

I used to live a life alone, living it just for me
and I had no idea that this life would judge my eternity.
I looked at myself and I wondered, who created me…?
I had to open my heart and open my mind, and open my eyes to see.

Open my eyes and see the existence of what’s surrounding me,
it’s more than just chance, it’s more than just coincidence,
look around and see - the earth, the moon, the sun and the sky,
a beautiful creation of Allah, so how could you deny…?

How can you deny the oneness of Allah, Allahu Akbar!
How can you deny the oneness of Allah, Allahu Akbar!
How can you deny the oneness of Allah, Allahu Akbar!
How can you deny the oneness of Allah, Allahu Akbar!

Lift your head and look up above and you’ll see it so clearly,
the stars that glitter all around, the birds that fly over me,
I see the rain fall from the sky and see a seed become a tree…
lift the veil from your heart, worship Allah and you’ll succeed, you surely will succeed.

Open my eyes and see the perfection of what’s surrounding me,
it’s more than just chance, it’s more than just coincidence,
the air that I breathe, the food that I need,
the plants and the trees, the sun and the seas.

You and me, everything you see, so how could you deny?

How can you deny the oneness of Allah, Allahu Akbar!
How can you deny the oneness of Allah, Allahu Akbar!
How can you deny the oneness of Allah, Allahu Akbar!
How can you deny the oneness of Allah, Allahu Akbar!

Musliman-muwahhid-hanif

Shaykhul-Islam Ahmad ibn Taymiyyah, rahimahullah sade i sin Magmu fatawa (8/369) följande:

Detta (tawhid-ul-uluhiyyah) är det viktigaste som människor som tar uppfostran på allvar måste bevara och vara rädda om. Många människor från de senare generationer har avvikit från den raka vägen. Detta leder till hjärtats insikt och erkännande av den allmänna rububiyyah.

Därför, om människan inte har Koranens och trons ljus med vilket hon kan känna igen sanningen från lögner och vittna om uluhiyyah som skiljer muwahhid från mushriq och som skiljer mellan det som Allah älskar och avskyr, samt det som Profeten () beordrar och förbjuder - om människan inte har det ljuset, kan hon vandra från islam i den mån som hon avviker från uluhiyyah. Mushriq brukade erkänna den allmänna rububiyyah. Allah Den Uphöjde säger i Koranen:
Och de flesta av dem, om de alls tror på Gud, sätter medhjälpare vid Hans sida. (Koranen, XII:106)

Människan blir muslim-muwahhid-hanif om hon vittnar la ilaha illallah. Sedan att hon dyrkar endast Allah och att hon inte sätter andra bredvid Honom i sin ibadah. Lika så, att hon inte sätter någon annan vid Allahs sida i sin kärlek, underkastelse, lojalitet, ånger, du’aa, tawaqqul, inte heller i sin känsla av vänskap eller fientlighet för Allahs skull, i sin kärlek för det som Allah älskar och i sin avsky för det som Allah avskyr, att hon lever enligt tawhids principer och håller sig borta från all shirk. Att hon använder sitt liv för att uttrycka Allahs uluhiyyah och på så sätt bekräftar shahadah la ilaha illallah. Att hon suddar ut dyrkan av allt annat än Allah Den Upphöjde från sitt hjärta och att hon bekräftar bara Honom som Den Ende Gud. Profeten () säger i en autentisk hadith: Den som dör med övertygelsen och kunskap om att det inte finns någon annan gud än Allah, skall träda in i Jannah. I en annan hadith, Den vars sista ord blir laa ilaha illallah skall träda in i Jannah. I Sahih finns hadithen om att uppmana de döende att uttala laa ilaha illallah.

Detta som vi nu talat om är islams andemening och dess essens. Den som dör med detta, dör som muslim.

Bismillah.

Imam Ahmad har nedtecknat hadithen om Allahs order till Profeten Yahya (Johannes Döparen), a.s.. Låt oss höra den:

Affan har sagt att han hade hört från abu Halaf Musaa ibn Halaf - och kedjan fortsätter till Profeten Muhammad, - att Profeten Muhammad () hade sagt:

“Allah hade beordrat fem saker till Israeliter och gett i uppgift till Yahya, a.s, Zakariyyahs son, att informera dem om dessa fem plikter. Yahya glömde nästan att framföra dessa fem saker till Israeliter, varpå Isa a.s, sade till honom: “Allah har beordrat dig att utföra 5 saker, och att framföra det till Israeliter, så att de kan utföra dem. Skall du framföra budskapet, eller vill du att jag gör det?“

Yahya, a.s. svarade:“O min bror, om du gjorde det, fruktar jag Allahs straff och förnedring!“

Så samlade Yahya Israeliter i Jerusalem, där templet snabbt fylldes med människor. Yahya satte sig så att alla kunde se och höra honom, tackade Allah och sade:

“Allah Den Upphöjde har beordrat mig att att lyda Honom och utföra fem saker; och att framföra dessa order från Allah till er. Första Allahs order är att vi skall dyrka endast Allah och inte sätta någon annan vid Hans sida. Det skulle vara som om en man med sina egna medel köpte en slav för sig själv, och slaven skulle sedan börja jobba, tjäna pengar och ge dem till någon annan. Vem av er skulle vilja ha en sådan slav? Allah har skapat er och gett er allt ni behöver - så dyrka Honom  och sätt ingen annan vid Hans sida! Det andra som Allah beordrat mig att framföra, är salaat. Allah vänder Sitt Ansikte mot Sin tjänare, så länge tjänaren inte vänder Honom ryggen. Därför - vänd er inte om under bönen! Tredje som Allah beordrar oss är fastan. Allah jämför fastan med människan som doftar med vackraste doft (misk), så att alla runt omkring henne känner av den doften. Sannerligen är doften från den fastandes mun mer kär Allah än ljuva doften av misk. Fjärde som Allah har beordrat mig att framföra är att vi skall ge allmosa. Allmosan liknar en människa som blivit tillfångatagen av sin fiende som bundit hennes händer runt hennes nacke och svingat med svärden för att halshugga henne, men människan sade: “Vill ni att jag köper ut mig?“ Så börjar hon ge både lite och mycket, ända tills hon köper ut sig från straffet. Och det femte ordern är, kom ofta ihåg Allah, eftersom det liknar en människa som fienden förföljer i hennes spår, men hon når till ett välskyddat och tryggt slott, där hon finner skydd. Människan är bäst skyddad från djävulen den utstötte medan hon mins Allah.”

Bloggarens kommentar: Här har vi ett vackert och klart exempel på att Allahs sanna tro, islam, alltid haft samma principer, och att alla Sändebud var sända av Allah med samma budskap - först och främst av allt, med tawhid, La ilaha illAllah: Det finns ingen annan gud (värd att dyrka) förutom Gud (Allah).