Bismillah.

Inlägget nedan är en översättning ur boken “Trädgårdar för dem som ångrar sig” av Fahd A. Al-Humay

Jabir ibn Abdullah Al-Ansari berättade:

En av unga män från Madinah, Sa’labah ibn ‘Abdurrahman stannade kvar hos Rasulullah Muhammad som tjänstefolk efter att ha tagit emot islam. En gång skickade Rasulullah honom någongstans. På vägen gick den unge mannen förbi ett ansari hus och såg en kvinna som badade. Han sprang till bergen mellan Makkah och Madinah, rädd att Sändebudet (genom uppenbarelsen) skulle få veta om vad hans ögon hade sett.

Han var borta i 40 dagar, och Sändebudet Muhammad saknade honom mycket. När Gibril, alayhis-salam, kom ned med wahy (uppenbarelsen), framförde han fridshälsningar (salam) från Herren och meddelande om att en från hans ummah vistas i dessa berg och söker skydd hos Allaha. Sändebudet beordrade Omar och Salman att hitta den brodern och hämta honom tillbaka till Madinah.

De gick iväg, och de gick tills de mötte en fårhärde vid namn Zufafah.
Omar frågade honom: “Har du möjligen sett en ung man, hans namn är Sa’labeh, när du var uppe i bergen?”
- “Å, du menar ‘flyktingen’ från jahannam…?” frågade fårherdern tillbaka.
- “?! Hur vet du att det är jahannam som han flyr ifrån?”, undrade Omar .
- “Därför att han går ut varje natt mellan dessa stenar och börjar ropa, med huvudet i händerna: “Ve mig! Om du bara ville ta min själ och min kropp, och bespara mig Domen!”, svarade Zufafah.
- “Ja, det är precis honom vi letar efter” sade Omar.

Zulfafah ledde dem till platsen där Sa’labah brukade komma och ångra det han hade sett. Mitt i djupaste natten hörde de honom gråta: “Om du bara ville döda min själ och imn kropp,och bespara mig Domen!”

Omar skyndade sig mot honom och kramade om sin bror.
- “Ya Omar, har Sändebudet blivit underrättad om min synd?”
- “Jag vet ingenting, förutom att han igår kom ihåg dig och skickade Salman och mig att hämta dig tillbaka till honom.”
- “Ya, Omar, låt mig komma in till honom när han är i salaat (inte vid någon annan tidpunkt)!”

När de var framme, stod Omar och Salman bakom rader av troende som var i salaat; och Sa’labah, när han hörde Rasulullah Muhammads röst (Koranrecitationen i salaat), svimmade. Efter salaat frågade Sändebudet : “Omar! Salman! Var är Sa’labah?”

- “Han är här, ya Rasulullah!!” svarade de.
Rasulullah stod upp och skakade om Salabah som då kom till.
- “Varför var du frånvarande?”
- “Min synd, Rasulullah”.
- “Vill du inte att jag lär dig den ayat som raderar synder och felsteg?”
- “Klart att jag vill, ya Rasulullah!”
- “Säg: Herre! Ge oss det goda i detta liv och det eviga livets goda och förskona oss från Eldens plåga!*”
- “Min synd är, ya Rasulullah, större!”
- “Nej! Allahs Ord Är Större” tröstade honom Sändebudet och beordrade honom att gå hem.

Därefter insjuknade denna följeslagare och låg sjuk i åtta dagar. Salman kom till Rasulullah och sade: “Ya Rasulullah, vet du vad som händer med Sa’labat? Det verkar som om hans slut är nära, han håller på att dö!” Sändebudet Muhammad sade: “Låt oss gå till honom.” När han kom fram, lade han Sa’labats huvud över sina knän, men han ryckte tillbaka huvudet. Rasulullah frågade: “Varför gjorde du så?”
- “Därför att att mitt huvud är fyllt med synder”, svarade Sa’lebeh.
- “Vad plågar dig?” frågade vidare Rasulullah .
- “Som om myror går mellan benen, köttet och huden”, svarade Sa’labah.
- “Och vad önskar du?” frågade Rasulullah Muhammad vidare.
- “Min Herres Förlåtelse”, svarade Sa’labah.

I samma stund steg Gibril, alayhis-salam, ned och sade: “Ya Muhammad, sannerligen skickar din Herre salam till dig och Han skickar ett meddelande till dig: Om denne tjänare Min skulle möta Mig med så många synder som det finns sandkorn på jorden, skulle Jag möta honom med lika mycket Förlåtelse.” Rasulullah underrättade sin döende bror om Allahs meddelande, som bara ropade i glädje - och han dog.

Rasulullah beordrade andra följeslagare att tvätta honom (ghusul) och klä honom i vitt tyg. Under jannaza bönen, gick han på tårna. Efter jannaza frågade en av sahaba : “Ya Rasulullah, vi såg att du gick på tårna under jannazah?!” Han svarade: “Jag svär vid Honom Som sände mig med Sanningen som Sitt Sändebud, jag kunde inte låta hela foten vila på marken för att det fanns så många änglar som kom ned till jorden för att be jannaza bönen för er broder.”

–
* översättning av koranen, II:201

Bismillah.

För ett tag sedan publicerade jag en sammanfattning från en av våra samtida lärdas föreläsning, utifrån anteckningar som jag hade tagit, och jag lovade att publicera den andra delen av föreläsningen, men det har dröjt så pass länge av den enkla anledningen att det finns så mycket som jag vill hinna skriva om, men dunya är begränsad med tiden och människans dygnsrytm till att börja med. Men äntligen nu kommer den viktiga andra delen i föreläsningen som verkligen skakar om den tänkande människan. Nyligen talade jag själv om tawbah, och om faran av att skjuta upp den… det här exemplet ville jag inte ta med i min föreläsning, just för att jag ville skriva om den så som jag själv hörde det från en samtida lärd föreläsare för ett tag sedan.

Varje människa skall smaka döden. Men först på Uppståndelsens dag skall ni få er fulla lön. Den som då rycks bort från Elden och förs till paradiset har sannerligen vunnit en stor seger. - Livet i denna värld skänker bara bedräglig glädje.

(Koranen, III : 185)

En polisman i ett muslimskt land skrev ett brev till en shaykh, där han beskrev vad som fick honom att göra tawbah och återgå till islam. Han skrev att bilolyckor och deras offer, skadade, döda… att allt det var en del av hans vardag och han var relativt avtrubbad, van att se bilolyckor och skadade människor.

En händelse var dock annorlunda. Han och hans poliskollega satt i sin bil vid kanten av vägen, och allt var lugnt… men plötsligt såg de en bil som körde väldigt fort och dessutom i fel riktning, och innan de hann reagera kolliderade bilen med inkommande trafiken – frontolyckan var fruktansvärd.

De försökte ta ut de två unga männen från den första, och föraren från den andra bilen, men han var redan död. Efter ett tag lyckades de rädda de unga männen från den första bilen och de lade dem på marken vid kanten av vägen. Men de var illa tilltuggade och läget såg inte ljust för dem. Min kollega, som insåg detta, började uppmana dem: ’Säg Laa ilaaha ill Allah!’ Han såg dem i det kritiska tillståndet, på kanten av döden, uppmanade han dem: ’Säg Laa ilaaha ill Allah!’ För Allah Den Upphöjde har förbjudit elden att bränna varje människa som har uttalat Laa ilaaha ill Allah och sökt med dessa ord inget annat än Allahs ajur.

Men dessa två unga män som höll på att dö framför våra ögon – de kunde inte uttala vittnesmål av tron, Laa ilaaha ill Allah! De kunde inte uttala dessa guldord, ord av framgång, nyckeln till Jannah… istället, började de, som i hypnos, nynna någon satanisk sång… de började sjunga, subhanAllah, istället för att uttala Laa ilaaha ill Allah!

Polismannen skrev: ”Jag har aldrig tidigare sett någon (hålla på att) dö på ett sådant sataniskt sätt! Jag var förskräckt. Men min partner ville inte ge upp, han fortsatte att uppmana dessa två döende män: ’Säg Laa ilaaha ill Allah!’

Hade dessa två män sagt Laa ilaaha ill Allah under sitt liv, och hade de tillämpat Laa ilaaha ill Allah medan de levde, då hade det varit lätt för dem att säga Laa ilaaha ill Allah i deras dödsstund. Men de hade inte bönen, fastan, hajj, allmossan – ingen Laa ilaaha ill Allah i verkligheten i deras liv – så hur kunde de uttala Laa ilaaha ill Allah när de höll på att dö? Ingen kan göra det.

Min kollega fortsatte med uppmaningen, men de kunde inte uttala shahadah… deras hummande förvandlades långsamt till tystnad… och de var döda. Det sista de uttalade, det sista de viskade, det sista andetaget de andades – var shaytan den utstöttes andetag.”

Och polismännen bar liken till närmsta sjukhus.

Bröder och systrar! Varje människa som är van vid att begå synder utan att känna ånger, utan att be Allah Den Upphöjde om förlåtelse – shaytan den utstötte ser hennes tillstånd, och övermannar hennes hjärta när hon dör – det enda en sådan människa kan minnas i sina sista stunder, är det hon brukade göra medan hon levde: sina synder. Även om hennes familj och vänner uppmanar henne att uttala Laa ilaaha ill Allah innan hon dör, kommer hon inte kunna säga Laa ilaaha ill Allah. Hon kommer inte att kunna säga något annat än det det som hon uttalade när hon levde.

Nu!

Bismillah.

I lördags åkte jag till Falkenberg för att träffa mina systrar i deras förening. Systrarna hade bjudit in mig och jag är tacksam för denna möjlighet att få träffa och umgås på ett khayr sätt med mina troende systrar. Ämnet jag valde (systrarna gav mig friheten att välja samtalsämnet) kändes naturligt efter föreläsningen “Att förlåta och glömma för Allahs skull”, ett ämne som vi talade om under Temadagen i Göteborg, som många av systrarna från Falkenberg var med på. Det var ett givande och värmande tankesutbyte. Jazakum Allah khayran till mina systrar för den fina möjligheten som förädlar själen, samt till bror Salih från Hikma.se som var först med att tipsa systrarna om att bjuda in mig på en av sina systerträffar. Ni är i min duaa och jag uppskattar ert förtroende och tar det på största allvar.

Men temat - vilket tema var det som kändes som mycket naturligt att välja? Det var “Allahs förlåtelse (och vår tawba)”. I Göteborg talade vi om mänsklig förlåtelse, om värdet av att frivilligt välja att förlåta sina medmänniskor för Allahs skull. Det att förlåta andra människor för Allahs skull är dock bara ett sätt att få förtjäna Allahs förlåtelse, som är mycket mer omfattande. Allah, Den Nåderike, har gett oss så många sätt att få förtjäna Hans Förlåtelse: och det är vårt yttersta mål, för det är det enda sättet att få träda in i Jannah och stanna i den för all evighet.

Som sagt, så var det ett mycket givande och mycket värmande möte. Jag känner mig alltid ödmjuk på nytt, om och om igen, och varje gång käns lika underbart som om det vore första gången, ja - jag blir så ödmjuk varje gång jag påminns om hur lätt och naturligt det är att träffa muslimer. Inga förbehåll behövs, för ingen känner att man behöver vara på sin vakt. Man träffar en troende själ, en systersjäl. Inga spel, ingen misstro, ingen tillgjordhet - bara förtroende och lätthet i sodor. Allah är Störst!

Jag tänker inte (åtminstone inte än) skriva om själva föreläsningens innehåll på bloggen, men en sak som jag hade lovat till systrarna, är att lägga ut den bästa duaa om Allahs förlåtelse, den så kallade sayyidul istighfaar på bloggen, så jag gör det nu. Den är given nedan på arabiska, men jag brukar säga den oftast på mitt modersmål. Svensk översättning är enligt min bästa förmåga, dock är det en översättning från bosniska till svenska.

Alltså, det bästa sättet att be om Allahs förlåtelse är sayyidul istighfar; det är vad Profeten lämnade till oss. I sin Sahih har Bukhari nedtecknat hadith från Shaddad ibn Aws som rapporterar att Rasulullah Muhammad sade: “Den bästa av all duaa om Allahs Förlåtelse är sayyidul istighfar”.

Rasulullah Muhammad sade sedan: ”Om man säger den duaa under dagtid med full tro och övertygelse, och dör samma dag innan kvällen, då skall han vara en av Jannahs invånare. Och om man säger den duaa under nattetid med full tro och övertygelse, och dör samma natt innan morgonen, då skall han vara en av Jannahs invånare.”

Å Allah! Du är min Herre, det finns ingen annan gud förutom Dig,
Du har skapat mig och jag är Din tjänare.
Jag bevarar och upprätthåller, enligt min bästa förmåga, kontraktet med Dig och löftet till Dig.
Jag söker Din skydd från det onda i mina handlingar.
Jag erkänner Dina välsignelser och gåvor till mig och jag erkänner mina synder,
så förlåt mig, för det finns ingen annan som kan förlåta synderna förutom Dig!

Bismillah.

Uppenbarelsen av denna Skrift är Allahs verk, den Allsmäktige, den Allvetande, Han som förlåter synd och tar emot ånger, som straffar hårt men låter Sin välsignelse flöda över de troende. Ingen gudom finns utom Han; Han är målet för allas färd.
(Koranen, XL : 2 - 3)

Tafsir ibn Kathir:

Ibni Abi Hatim återberättar att Yazid ibn al-’A’samm sade:

Det var en man i Shaam som var stark och kraftfull, som brukade komma på besök hos Omar ibn Khattab r.a. Men en dag upphörde hans besök. Omar frågade vad som hade hänt med mannen, och fick veta att mannen hade återgått till sin gamla ovana, han hade börjat dricka alkohol. Omar ibn Khattab r.a. kallade sin skribent och dikterade ett brev till den här mannen:

‘Från Omar ibn Khattab till den och den: Assalamu alaykum. Jag tackar Allah i ditt namn, det finns ingen annan gud förutom Honom, Som förlåter synd och tar emot ånger och Som straffar hårt och låter Sin välsignelse flöda över de troende. Det finns ingen annan gud förutom Honom och återvändo är till Honom.’

Sedan sade Omar r.a. till sina bröder i islam: ‘Be Allah för er bror, att han ångrar sig uppriktigt, med hjärtat, till Allah och be Allah att förlåta honom.’

När mannen fick brevet från Omar ibn Khattab r.a. började han läsa det och han upprepade länge:

‘Som förlåter synd och tar emot ånger och Som straffar hårt… Han varnar mig för Allahs straff, och lovar mig Allahs förlåtelse om jag ångrar mig…’ I versionen från Abu-Naim står också att mannen upprepade dessa ord till sig själv, tills han började gråta. Han förkastade alkohol med uppriktighet (återvände aldrig till den). När den glada nyheten kom till Omar ibn Khattab r.a. sade denne modige hjälte och orubblige muslim vars bröstkorg öppnades med islam, vars hjärta mjuknade med islam till ett av de vackraste hjärtan någonsin, vars okänslighet förvandlades till barmhärtighet med islam: ‘Gör alltid så när ni ser att er bror har snavat: hjälp honom att resa upp sig och stärk honom, och be Allah SWTA att acceptera hans ånger; var inte shaytans medhjälpare mot honom!’

Bloggarens kommentar: Till mig var denna berättelse ännu en påminnelse varför den andre khalifa r.a. är den av alla följeslagaare som berör mig på ett speciellt sätt, subhanallah… det som islam gör med hårda hjärtan, är större än alla ord. Hur Allahs Ljus belyser och påverkar när Allah tillåter det, oavsett vilken mörker som vistats i hjärtat… Laa ilaaha ill Allah!

Bismillah.

Nasheed En syndig tjänare kommer att lämna spår i ditt hjärta och i ditt ansikte… vi är obetydliga, vårt liv på jorden är tillfälligt, vår Herre är obeskrivligt vacker i Sina fullkomliga egenskaper och Namn… beroende av sin Herre, behöver tjänaren Honom och ber Honom om förlåtelse. Laa ilaha ill Allah, Allahu Akbar!

Arafat-dagen kan vara orsak till att förra och nästa års synder tas bort. Abu Qatada Al-Ansari, r.a, återberättar att Rasulullah Muhammad () svarade när man frågade honom () om att fasta Arafat-dagen: “Den tar bort synder från förra och från nästa året.” (detta avser små synder)

Sinful slave
en nasheed av No Beats necessary

It’s cold, it’s late, everybody’s sleeping…
I arise and ask Allah to forgive me
oh Allah You see, oh Allah You know all the sins I do,
I turn to You to forgive my sins in my heart.

I’m Your sinful slave, You’re my Loving Lord
I’m the one who runs away, oh Allah guide me…!
My sins are mountains high, Your mercy is so wide…
love me, guide me, forgive me all my sins…!

My heart inclines to that which is evil and nasty,
I realise that satan is the one that deceives me,
I wanna make things right, I stand before You here:
forgive the sins I do, that’s why I turn to You.

I turn to You to forgive my sins in my heart.

I’m Your sinful slave, You’re my Loving Lord
I’m the one who runs away, oh Allah guide me!
My sins are mountains high, Your mercy is so wide…
love me, guide me, forgive me all my sins…!

All my life I’ve been so blind I don’t know what to say,
I’ve disobeyed my Lord, I’ve lost control, my mind has gone astray,
no good have I done, only myself to blame,
please my Lord don’t take my soul, I don’t wanna burn in your flame!

I hope, I pray, I hope that Allah will forgive me,
I’m so scared, I no longer wanna be lonely,
it’s time to make a change, the way I live my life
islam will guide me through, surrender myself to You,

My Lord, I ask You to bring the light in my life!

I’m Your Sinful Slave, You’re my Loving Lord,
I’m the one who runs away, oh Allah guide me!
My sins are mountains high, Your mercy is so wide,
love me, guide me, forgive me all my sins!

Bismillah.

Förra veckan fick jag ett mail som en bror från Bosnien hade vidarebefodrat till en lång rad muslimer. Så fort jag läste mailet, önskade jag dela det med alla turban-läsare. Därför har jag försökt överföra mailets innehåll till svenska enligt min bästa förmåga, och resultatet kan ni läsa nedan.

Två ord som med sig för bara gott: “Astaghfirullah” - “Förlåt mig, Allah!”

Det finns ord - tack vare dem faller regn, och fattigdomen får ett slut, och mycket mer…

Bevis finns.

En man kom till Hasan Basri och klagade att det inte regnat på länge. Hasan sade till honom: “Sök förlåtelse för dina synder.”
En annan man kom till honom och klagade på sin fattigfom. Hasan sade till honom: “Sök förlåtelse för dina synder.”
En tredje man kom till honom och klagade på att hans hustru är ofruktsam. Hasan sade till honom: “Sök förlåtelse för dina synder.”
En fjärde man kom till honom och klagade att jorden inte är bördig. Hasan sade till honom: “Sök förlåtelse för dina synder.”

Männsikor som vittnade detta förundrades: “Hasan, du är så konstig! Säger du samma sak till alla som kommer och ber om råd - Sök förlåtelse för dina synder…?”

Hasan svarade dem: “Har ni aldrig läst Koranverser…?”

“och sagt dem: ‘Be er Herre om förlåtelse för era synder! Han förlåter och förlåter på nytt;
Han skall låta himlen sända er rikligt regn
och föröka er rikedom och era söners [antal] och skänka er trädgårdar, vattnade av bäckar.”
(Koranen, LXXI : 10 - 12)

Om ni önskar vara lyckliga och nöjda, säg “Astaghfirullah!” - “Förlåt mig Allah!”, för Allah säger:

där [ni förmanas] att be er Herre om förlåtelse [för era synder] och att i ånger vända åter till Honom. Då skall Han till en tidpunkt [som Han har] fastställt låta er njuta allt det goda [som ryms i detta liv]
(Koranen, XI : 3)

Om ni önskar bli trygga från olyckor och katastrofer, säg “Astaghfirullah!” - “Förlåt mig, Allah!”, för Den Upphöjde säger:

Men Gud ville inte straffa dem när du ännu var mitt ibland dem; inte heller ville Gud straffa dem eftersom det fanns några [bland dem] som bad [Gud] om förlåtelse.
(Koranen, VIII : 33)

Om ni önskar att ni får förlåtelse för era synder och att era goda handlingar och anseende blir större, säg “Astaghfirullah!” - “Förlåt mig, Allah!”, för Den Upphöjde säger:

Och [minns] Våra ord: ”Gå in i detta land och ät som ni har lust till av dess [frukter], men fall ned på era ansikten vid inträdet och be: ‘Befria oss från bördan av vår synd!’ [Då] skall Vi förlåta er era synder och därtill rikligt belöna dem som gör det goda och det rätta.”

(Koranen, II : 58)

Och du, min bror, som trycks av bekymmer, sorg och olyckor, säg: “Astaghfirullah!”, och istighfar skall sprida dina orosmoln och befria dig från varje bekymmer.

Istighfar (det att be förlåtelse för sina synder) är botemedel för synder, fattigdom, torka, till och med för olika sjukdomar. Därför har Rasulullah Muhammad () lärt ut till oss att vid varje tillfälle säga “Astaghfirullah!” Han brukade säga: “O människor, sök förlåtelse från Allah och ångra er till Honom. Jag, också, ber om Hans förlåtelse hundra gånger varje dag.”

Den som uppmanar andra till att göra en god handling, är som den som utför den goda handlingen. Berätta detta till dem som ni älskar för Allahs skull och be Allah att förlåta mina synder också.

Bismillah.

Wahb ibn Munabbih berättar att Iblis hade mött Yahya, a.s., som frågade honom: ”Säg mig, vilka sorters människor finns det och vilken sorts människor ni shayatiin gillar mest?”

Iblis svarade:

“Det finns människor som är skyddade från vår inflytande, det är de som du och vi kan inte göra något mot dem.

Det finns en annan kategori människor, som vi leker fritt med, precis som barnen leker med en boll. Vi gör vad vi än önskar mot dem.

Och det finns en tredje kategori människor, och den är som svårast och som värst för oss. Det är människor som vi anfaller med våra viskningar och därför syndar de - men när vi tror att vi har förstört dem, gör de uppriktig tawba till Allah (ångrar sig uppriktigt) och gör uppriktigt istighfar (ber om förlåtelse). På så sätt förintetgör de allt som vi hade uppnått med dem. Vi varken kan eller vill avstå från att anfalla dem och försöka få dem att synda, och vi kan inte lämna det vi strävar efter.”
* * * * *
Bloggarens kommentar: Vi tror att Allah förlåter den som ångrar sina felsteg och synder, tillbringar ramadan i ibadah (och anstränger sig för att inte upprepa sina tidigare fel). Vår älskade Profet Muhammad () brukade be Allah om förlåtelse under denna välsignade månads nätter med följande ord: “O Gud, Du är Den Som förlåter och Du tycker om förlåtelse - så förlåt mig!” Detta är det bästa sättet att be Allah om förlåtelse under ramadan, när vi gör det för att följa Profeten Muhammads () sunnah och med uppriktig, ödmjuk längtan att bli förlåtna.