Bismillah.

Under Allmaktens natt är det rekommenderat att tillbe Allah om förlåtelse med den bön (duaa) som Hans sist Sändebud lärde ut till sin älskade hustru Aisha :

Det återberättas från Aisha att hon hade frågaat Rasulullah : “Om jag skulle finna vilken natt som är Allmaktens natt, vad skulle jag behöva säga då?” Han svarade: “Säg: Allahumme inneke ‘afuwwun, tuhibu el-’afwe, fa’fu ‘anni” (Å, min) Allah! Du är Den Som förlåter mycket, Du älskar förlåtelse, så förlåt mig!
(Ahmad och Tirmidhi, som säger att haditen är hasan-sahih).

Han brukade också be Allah: “E’udhu bi ridake min sehatik, we bi mu’aafatike min ‘ukubetik!” Jag söker skydd hos Din Nöjdhet från Din vrede, och hos Din förlåtelse från Ditt straff!” (sahih: Muslim, 751; Malik, 448; Abu-Dawud, 879; At-Tirmidhi, 3493; Nessai, 169; Ibn-Maje, 1179; och andra)

Bismillah.

En gång i tiden, någonstans i världen, hade det kunnat inträffa:

Var inte en människa som kallar andra till det goda och varnar mot det onda - men direkt efter att du avslutar talet, är du satt på prov med att vara om en exakt sådan sådan situation som du precis beskrev, och förklarade för andra hur de bör handla under sådana omständigheter. Men du blir underkänd och klarar inte av provet: själv handlade du motsatsen till dina egna råd - orden har inte ens torkat i människors öron, medan du själv handlar på det sätt som du precis varnade andra ifrån.

Och här tar denna korta berättelse slut.

Ja, det är så denna berättelse hade kunnat utveckla sig, någon gång i tiden, någonstans i världen… oavset om, oavsett var, oavsett när den hände - om den alls har hänt - är lärdomen tidlös:

Troende! Varför säger ni ett och gör ett annat?
Det är djupt förhatligt för Gud att era ord inte överensstämmer med era handlingar!
(tolkningen av Koranen, LXI:2-3)

och dess visdom riktas till mig själv innan jag riktar den till dig.

Bismillah.

Hittade en nyttig fatwa på islamqa-sidan som jag vill dela med våra läsare, med tanke på att det har skrivits en del om skvaller, baktal och förtals ondska och straffet som de bär med sig i detta och i nästkommande liv.

FRÅGA: Om jag berättar en berättelse om något som har hänt, utan att nämna några namn, anses det vara förtal?

SVAR: Prisad vare Allah.
Om det är en otrevlig berättelse som innehåller information som skulle kunna göra att man kan känna igen personen från berättelsen, då är det inte förtal; men om den skall orsaka problem eller ha onda följder, då är det av den anledningen haram (förbjudet) att nämna den berättelsen inför andra, även om det inte är förtal.

Och Allah är Källan av styrka. Må Allahs välsignelse och frid vare över vårt Sändebud Muhammad och hans familj och följeslagare .

Ståendie Komitet för Akademisk Forskning och Fatwor,
Shaykh ‘Abd al-‘Azeez ibn ‘Abd-Allaah ibn Baaz, Shaykh ‘Abd al-Razaaq ‘Afeefi, Shaykh ‘Abd-Allaah ibn Ghadyaan
(“Fataawa al-Lajnah al-Daa’imah li’l-Buhooth al-‘Ilmiyyah wa’l-Ifta”, 26/15)

Bismillah.

Inför Herren är alla människor lika. Inför Herren är den bäst som har mest gudsfruktan - den som aktar sig, den som håller sig inom av Allahs givna Gränser, den som fruktar Allahs straff. Den “som, om han begår en skamlös handling eller på annat sätt tillfogar sig själv orätt, minns Allah och ber Honom om förlåtelse för sina synder - vem kan förlåta synderna utom Gud? - och som inte fortsätter att begå sådana handlingar mot bättre vetande.”

Detta är islams universella rättivsa, dess klara objektivitet, klar som rinnande källvatten. Det tillåtna är tillåtet för alla, det förbjudna är förbjudet för alla. Plikter (fard) är förpliktigande för alla, och alla är ansvariga inför Herren för sina handlingar.

Ett av tecken på troendes uppriktighet i hans förhållande med Allah är hans objektivitet i att mäta alla människors handlingar med samma måttstock.

En vis lärd man uttryckte det kort och gott för länge sedan, att han älskar människor tack vare sanningen (som de är på), och inte älskar han ’sanningen’ för att människor man älskar är på den.

Kort efter att ha accepterat islam bad en stam Sändebudet om att bevilja dem att inte be salaat under en tid, men han gjorde inget undantag.

En rik kvinna från Quraysh, från Bani Mahzum, som hade stulit (värde för vilket straffet är föreskrivet). Följeslagarna bad Uthama b. Zayd att medla hos Sändebudet om att göra ett undantag för den här kvinnan och att inte straffa henne enligt Lagen (anledningen - hon var en framstående medlem i sin stam). Men trots att Sändebudet Muhammad älskade Zayd så mycket, hjälpte det inte: han såg inte åt annat håll och förlåt inte kvinnan för något som hans Herre hade sagt är straffbart, utan blev arg för sin Herres skull på sin älskade “son” Zayd och sade den berömda meningen: “Sannerligen - folk som levde före er har förstörts för att de inte fullföljde straffet över en tjuv som var av ädel härkomst, medan de straffade tjuven när han var av lägre härkomst. Jag svär vid Allah, om Fatimah, Muhammads dotter, stal, skulle jag själv kapa handen (som stulit).”

Detta var Sändebudets älskade dotter Fatimah , dotter som han hade fått med sin älskade första hustru Khadijah . Det var Rasulullahs yngsta dotter, som han älskade som mest…

Men han , Den Uppriktige, älskade sanningen mer.

Bismillah.

Våra lärda anser att troende ständigt lever mellan hopp om Allahs Förlåtelse, Hans Jannah; och fruktan av Hans rättivsa straff i elden.

Lärda har talat och skrivit om hopp och fruktan som troendes två vingar, och jämfört det med en fågel - och fågelns huvud har de jämfört med kärleken för Allah. För det är den främsta drivande faktorn, ingen huvudlös fågel kan någonsin flyga; medan dennes flyg är svår och obalanserad om den bara förlitar sig av ena vingen när den ger sig ut på resan. Våra lärda har uttryckt det så vackert, förklarat i ord det som så många andra vanliga troende bär i hjärtat, och känner igen när vi läser de lärdas ord. En av dem sade att det att frukta Allah är hjärtats fackla. Det är som om man är i en mörk grotta - med en fackla kan man se allting, annars är man förlorad i mörkret. Fruktan är hjärtats fackla, med den ser man allting som finns i ens hjärta, både av det som är gott i hjärtat och det som är ont i det. Man ser introspektivt med hjärtat, inser sina brister och fel, och strävar efter att rätta till alla lutningar, föroreningar, fläckar - och idag har även troende människor så många fläckar på våra hjärtan.

Herren har talat om al-khawf, det att frukta Honom, på många ställen i Den Heliga Boken:

Djävulen ingav dem att varna er; han vill injaga i er fruktan för sina förbundna. Ni skall inte frukta dem - frukta Mig, om ni är troende!
(tolkningen av Koranen, III:175)

Säg: “Om jag visade olydnad mot min Herre skulle jag frukta straff en olycksdiger Dag;”
den som då skonas har i sanning fått erfara Hans nåd, och han har vunnit en lysande seger!
(tolkningen av Koranen, VI:115-116)

Bismillah.

Abu Hurayrah rapporterade i sahih hadith som har nedtecknats av Bukhari, Muslim, Abu Dawud, Tirmidhi och Nasai att Rasulullah Muhammad sade att det finns tre sorters människor som Allah varken kommer att tala till eller rena dem på Domedagen.

Sammanfattat kan man säga att det är den hänsynslöse som inte berörs av människors lidande och snålar med det som han kan hjällpa dem med för att han räds att hans egendom i dunya skulle minska om han hjälpte dem, hycklaren vars löfte till lojalitet är endast för hans egna dunyas skull, samt den som svär falskt för vinningen i dunya.

Med andra ord, alla de tre är de vars slutliga mål är denna dunya, må Allah bevara oss från hyckleri, amiin!

För att få en sann bild om dig själv, lyssna på din duaa, lyssna på vad det är du bedjar Allah om.

Min mor berättade om en dokumentär hon nyligen hade sett. Berättelsen framkallade momentana associationer och bilder som jag önskar dela med dig, kära läsaren.

Dokumentären handlade om en man som hade gått vilse i Amazonen. Han vandrade genom djugeln i nästan en månad innan de hittade honom. Men det var inte första gången de hade letat efter honom, nej… någon gång under tiden han vandrade - ensam, skrämd, förvirrad, förlorad, utmattad av hunger och törst - kunde han höra helikopter som flög ovan trädens toppar. Han visste, att de letade efter honom.

SubhanAllah, jag kan inte ta an mig uppgiften att försöka överföra den förlorades hopp när han hörde helikoptern.

Det som fastnade som starkast i mitt medvetande från min mammas återberättelse var orden den här mannen tänkte desperat medan han lyssnade på helikoptern som flög ovan honom: “Jag vet att min vän är där bredvid piloten - om de bara vill titta på mig!”

SubhanAllah, hör du desperationen, hör du hoppet i den meningen?

Men de såg inte honom, helikoptern flög iväg utan att ha hittat honom.

Frukta Allah och be Honom att inte vara en av dem mot vilka Han inte ens tittar på Domedagen, en av dem till vilka Han inte ens talar och renar dem från synden. För att få en sann bild om dig själv, lyssna på din duaa, lyssna på vad det är du bedjar Allah om.

Frukta Allah, och bär hoppet i minnet - Den Barmhärtige tar emot sann ånger.

Försök föreställa dig skräcken som den utmattade, arma, hungriga, förlorade, skräckslagna, ensamma människan känner när den enda hjälpen som kan dra henne ur den mardrömmen som hon lever just då, inte ens tittar åt hennes håll… och föreställ dig den förtvivlan över förtvivlan… när hoppet är fölorat och domen är kommen - det enda som väntar är lidande och skräck… hur kan hjärtat låta bli att stanna av fruktan vid den tanken?

Låt mig återgå till min mammas berättelse. Hennes poäng med att berätta denna historia var en lärdom i sig: “Laa hawla wa laa quwwata illa billah… Efter att de äntligen hade hittat honom (den gången de letade efter honom i en liten kanot och hittade honom halvmedvetslös vid flodens bank), sade han i dokumentären, upprymd med tacksamheten: Jag visste att min vän skulle fortsätta leta efter mig. Det är bara honom jag har att tacka för att de hade hittat mig!”

Laa hawla wa laa quwwata illa billah…

Så, subhanAllah… vad kan man säga…? Det finns människor som inte ens efter en sådan extrem erfarenhet får insikt… Må Allah öka gudsfruktan & tron, och ta själen när den är som närmast Honom, amiin.

De som döljer något av Guds uppenbarelser och säljer det för en ynklig slant fyller bara sin buk med eld. Gud skall inte tala till dem på Uppståndelsens dag och inte rena dem från synd. Ett plågsamt straff väntar dem.
(tolkningen av Koranen, II:174)

Bismillah.

Min framtid är mitt förflutna – det som jag gjorde igår väntar på mig imorgon.

Allt jag gör i tiden som är mig given i denna dunya, är att skicka mina begångna handlingar framför mig till Domedagen och Det Stora Mötet med Allah.

Bismillah.

Detta är ett försök att dela med er en dikt som har berört mig djupt, och är skriven på bosniska. Originalet finns här.

Friheten är i underkastelsen till Dig, Den Milde

Jag har byggt upp muren av Dina gränser runt mina väggar, å Du Barmhärtige
för själen lätt kan bli girig och önska att överskrida väggarna
Men inte är det resan till friheten
så som fågel flyger fritt
och finner meningen däri.

Det är något annat som bringar yakin till denna själ,
något annat som tar bort fasad…
för endast med Dig hjärtat fylls med ro
och finner frid;
och Dina gränser begränsar inte mig,
utan trygghet och vida vidder den här själen känner…

För jag vet - jag vittnar:
over mig Den Upphöjde, Den Ädle, den Rättvise Herren vakar.

Bismillah.

En vacker nasheed, vars text vill jag dela med våra läsare. Lyssna om du vill, men läs gärna översättning av texten nedan även om du väljer att inte höra nasheeden. Den kommer du som är troende finna rörande.

Å Allah

Å Allah, själens ljus och himlarnas Ägare!
Vart än jag vänder mitt ansikte
vet jag att Du ser mig.

Tårarna tvättar ansiktet nu,
hjärtat gråter bara till Dig
och jag åkallar dig med ögonen tunga av tårar
och jag hör Dina Ord.

Å Allah, titta på mig nu!
Du ser min själs djupaste tillstånd,
Du ser hur mycket hon älskar Dig
och hur mycket hon skäms inför Dig.

Å Allah, å Du Som Är själens glädje över alla glädjen!
Jag har smakat kärlek, men det finns ingen kärlek som är som Din.
Lämna mig inte! Stor är Du i Din härlighet!
Jag skall alltid vända åter till Dig; jag - syndaren och trogna tjänaren.

Å Allah, titta på mig nu!
Du ser min själs djupaste tillstånd,
Du ser hur mycket hon älskar Dig
och hur mycket hon skäms inför Dig.

Bismillah.

Och människan som förnekar sanningen säger: “Skall jag sedan jag en gång är död stiga fram till nytt liv?”

Minns då inte denna människa att Vi förut skapade henne ur ingenting?

Vid din Herres namn! Vi skall förvisso samla dem på Uppståndelsens dag liksom de onda väsen som ledde dem på avvägar och Vi skall släpa dem på knäna fram till helvetets rand.

Sedan skall Vi från varje grupp dra fram dem som gick längst i sitt trots mot den Nåderike;

det är nämligen Vi som bäst vet vilka som är mest förtjänta av att svedas av dess lågor.

Ingen av er skall slippa ifrån denna syn. Det är din Herres fasta beslut.

Därefter skall Vi föra dem i säkerhet som fruktade Allah. Men de orättfärdiga lämnar Vi kvar där, hukande på sina knän.

(översättning av Koranen, XIX:66-72)

`Abdur-Rahman bin Zayd bin Aslam kommenterade Allahs Ord Ingen av er skall slippa ifrån denna syn. Det är din Herres fasta beslut. på följande sätt:

“Muslimer skall gå över helvetets eld, och det betyder att muslimer skall gå över bron över helvetet. Men att avgudadyrkare skall gå över helvetes eld, betyder att de skall falla ner och sluta i Elden.”

As-Suddi raporterade från Murrah och han från Ibn Mas`ud att han sade följande om Allahs Ord Det är din Herres fasta beslut.:

“Det är ett löfte som måste fyllas.”
Mujahid sade “Ordet حَتۡمً۬ا (hatmaan) i denna vers betyder det som är förutbestämt.”
Ibn Jurayj sade samma sak.

Allah fortsätter med orden som översätts till svesnka som: Därefter skall Vi föra dem i säkerhet som fruktade Allah.

Vad betyder detta?
När alla skapelser har passerat över helvetets eld, och förnekare och de som trotsade, för vilka det är bestämt att de skall falla i elden pga deras vägran att lyda, har fallit i elden, då skall Allah rädda de troende och rättfärdiga människorna från elden, baserat på deras handlingar. Därför skall deras övergång över bron och hur snabbt de skall gå över den bero på handlingarna som de hade gjort i detta liv.

Sedan skall Allah tillåta medlingen för de troende som hade begått stora synder: änglarna, profeterna och troende människor skall medla å deras vägar, och ett stort antal syndare skall få komma ut ur helvetet. Helvetets eld skall ha slukat deras kroppar, allt förutom ställen i ansiktet med vilket de brukade göra sujud. De skall bli räddade ur elden pga tron i deras hjärtan. Den förste som kommer ut skall vara den som har så mycket tro i hjärtat som motsvarar vikt av en Dinar, och sedan den som har mindre tro i hjrätat, eftrer honom, och så vidare. Detta skall fortsätta tills den som har det minsta lilla spår av tron i hjärtat, som väger som en atom.

Allah skall sedan ta ut från Elden alla som överhuvudtaget hade sagt Laa ilaaha illa Allah till och med om han hade sagt det under bara en dag i hela sitt liv, och till och med om han inte hade gjort en enda god handling. Efter detta skall ingen stanna kvar i Elden förutom dem som skall stanna kvar i den för all evighet.

Detta har rapporterats i många authentiska hadither från Rasulullah Muhammad och det är varför Allah säger det som översätts som: Därefter skall Vi föra dem i säkerhet som fruktade Allah. Men de orättfärdiga lämnar Vi kvar där, hukande på sina knän.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Ett slags fortsättning till dessa två artiklar om verser XIX:66-72 följer. I kommande artikel gråter en av följeslagarna när han tänker på versen Ingen av er skall slippa ifrån denna syn. Det är din Herres fasta beslut.

Det är så våra föregångare påverkades när de begrundade Allahs Ord. Så tänkt dig, att vara en som i ensamheten ha fallit tårar i ren gudsfruktan… Kom ihåg att betydelsen av Allahs Ord i nästa vers är: Därefter skall Vi föra dem i säkerhet som fruktade Allah.