Bismillah.

Det berättas att Shurayh, rahimahullah, sade: “Om en olycka eller motgång drabbar mig, prisar jag Allah för den fyra gånger: jag lovprisar Honom för att olyckan inte var värre än den var, jag lovprisar Honom när Han ger mig tålamod att med värdighet stå ut med den prövningen, jag lovprisar Honom för att Han tillåter mig att säga al-istirja’: ‘Vi tillhör Gud och till Honom skall vi återvända’ (tolkningen av Koranen, II:156 ) i hopp om att få en stor belöning, och jag lovprisar Honom för att Han inte gett olyckan i min religion.”

(Al-Dhahabi Siyar A’lam Al-Nubala’, i hans biografi av Shurayh Al-Qadi)

Från Citat från rättfärdiga föregångarna.

BismAllah Al Rahman Al Rahim.

Det finns så många olika do’a man jämt och ständigt kan ha nytt av och finna styrka i.

Jag hittade en, i en do’a bok enligt Koranen och sunnah som är samlad och översatt av broder Ibrahim Abdallah, som är väldigt fin och sannerligen nödvändig. Den får oss att vara tacksamma över vårt utseende, då det ibland kan vara svårt, så ytlig som vår värld tyvärr ser ut idag.

Det är en do’a man säger när man tittar sig i spegeln och lyder som följande :

- Allahoma Anta hassanta khalqi, Fa hassin Khulqi wa harim wajhi min al naar. Allhamdullahi aladi sawa Khalqi fa a’dalaho wa karama sourata wajhi fa ahsanah, wa ya’alni min al muslimin.

Översättning:

- Åh Allah, Du gjorde mitt utseende utmärkt, gör också mitt sinnelag gott och håll mitt anskte bort från helvetets lågor. Pris till Allah Som avvägt mig väl och hedrat mitt ansikte på bättre sätt och gjort mig till muslim.

Skribent: Syster R.

Bismillah.

Detta inlägg är inspirerat av föregående inlägget - ”Tacksamhet” (det var för långt för att bli en kommentar).

Qor’anen är sannerligen källan till Sanningen. Den är läkemedel till ett sörjande hjärta, den är tröst, hopp och visdomskälla för den förtryckte, den sjuke, den svage… för varje sökande och tänkande människa. Den är Ljuset från världarnas Herre - vilken ära! Subhan’Allah, tänk vilken ära vi fått från Honom! Och vilket ansvar för att vi tagit emot emanet att vara Hans föreståndare på denna planet, denna Jord.Qor’anen är vår rikedom, vår vägvisare, vår inspiration, vår kärlek och vårt hopp. Allah belönar oss för varje (tår)droppe som sköljer berörda hjärtat när vi läser den, när vi begrundar budskapet så att hjärtat vill spricka. Tårar från ett uppriktigt hjärta, fällda i avskildhet, för dig närmare din Herres förlåtelse och själens eviga och fullständiga lycka.

Subhan’Allah…  tänker på hadithen som påminner oss om att - om vi bara gjorde ibadat, inget annat, i 500 år - skulle det ändå inte räcka bara för synens gåva! Och hur många gåvor har vi fått? Och hur använder vi dem…? Vi har sannerligen fått så mycket - allt det vackra inom oss och runt omkring oss… men vi tar det ofta för givet och glömmer, glömmer att mena “Alhamdulillah” när vi uttalar det. Subhan’Allah…

Försök, under dhikr efter bönen, tänka på allt du har fått - din deen och salaat du precis utfört, din familj, din hälsa, vackra naturen och fina vädret (inga orkaner, jordbävningar eller tsunamis!), freden, tryggheten, dina kompisar, din bostad och uppehälle, maten på bordet, ditt jobb, vatten, blommor, gröna blad på ett träd, fågelsång… och försök vara uppriktigt tacksam för dem med varje “Alhamdulillah”. Du kommer få belöning redan när du uttalar tacksamheten på det medvetna sättet, när du tänker på allting du har att tacka för - och du kommer efter varje salaat att hitta nya småsaker (eller stora grejor) att vara uppriktigt tacksam för. Din själ kommer att mjukna, insha’Allah, och ditt hjärta kommer att fyllas med kärlek. Dina ögon kanske kommer fälla uppriktighetens tårar - så var tacksam för dem.

En av Qor’anens rikedomar är varje du’a från Allahs rättfärdiga tjänare som citeras i den. Allah lär oss dessa ord, för Han vill att vi vänder oss till Honom med dem. Varje sådan du’a rymmer så oerhört mycket, och bara ett dött hjärta kan förbli oberörd när det hör den.

Just nu känner jag att jag vill ropa ut Sulaymans (Salomos), a.s., du’a till alla mina systrar och bröder i islam, och dela med mig den underbara känslan som sprider sig i själen:

“Herre! Låt min tacksamhet för Dina välgärningar mot mig och mot mina föräldrar förbli levande, och hjälp mig att leva rättskaffens så att Du kan se [på mina handlingar] med välbehag, och gör mig av nåd till en av Dina rättfärdiga tjänare!“  (Qor’an, XXVII : 19)

Amin, amin, amin, ya Rabbi!

Tänkte skriva lite kort om några tankar som snurrar runt i mitt huvud. Om Al Hamdu Lillah. Hur ofta säger vi egentligen al Hamdu Lillah per dag?
Ja, visst, vi får frågan: - Hur mår du? och vi svarar Al hamdu Lillah, men ibland är det nästan som om vi säger det automatiskt. Hur ofta SÄGER vi verkligen al Hamdu Lillah? Ni vet, att riktigt tänka efter först, känna verklig tacksamhet, och sedan säga: AL HAMDU LILLAH.

Tänk er en sån enkel sak som vattenkranen hemma. Det är bara en självklarhet att den ska finnas där i varje hem, och att vi med en enkel vridning på kranen ska få massor med vatten. På sommaren när vi är riktigt törstiga så låter vi gärna vattnet stå och spola ett tag först för att det ska bli riktigt kallt och gott. Sedan tar vi ett glas, fyller det, och dricker glupskt.

Vi spolade bort mellan 5 och 10 liter vatten för detta stackars glas. När vi ska dricka säger vi ju Bismillah, för det har vi läst att man ska göra. När vi slutar dricka säger vi al hamdu Lillah, för det ar vi läst att vi ska göra.
Men hur många av oss säger Al Hamdu Lillah när vi vrider på kranen och ser detta livsviktiga vatten komma strömmande till oss?

Hur många av oss sänder en tanke till den eller de personer (ofta våra Muslimska bröder och systrar) som törstar ihjäl medan vi låter vattnet spola för att det ska bli riktigt läskande?

Tänk om de såg när vi gjorde det?

Tänk om dessa stackars människor såg allt detta vatten som kanske skulle vara skillnaden mellan liv och död för en del av dem, bara rinna ut till intet för att vi ska få ett glas kallt vatten?

Vi kan inte ge dem just det vattnet, men vi kan komma ihåg dem i våra böner och försöka hjälpa dem. Och vi kan hushålla med det vi har. Men mest av allt..vi måste känna tacksamhet till Allah SWT för det vi har fått och får varje dag.

Vi måste sluta ta allt för självklart. För oss är det bara självklart att vi har vatten, mat, tak över huvudet, kläder..så vi glömmer Vem som är Givaren. Hur många av oss säger al Hamdu Lillah när vi kommer hem? Tackar Allah för att vi har ett hem att gå till?

Vet ni…egentligen så skulle man kunna säga Al Hamduu Lillah oavbrutet hela livet, varje sekund. Egentligen borde vi säga Al Hamdu Lillah för att vi fått möjligheten att säga Al Hamdu Lillah.

Jag avslutar med en vers från Koranen som väcker eftertanke, och det var faktiskt den versen som inspirerade mig att skriva detta inlägg:

” Säg: ‘ Vad tror ni? Om allt ert vatten skulle försvinna i jordens djup, vem skulle då kunna ge er vatten ur rena klara källor?’” (Al Mulk 30)

Er Bror Ibrahim Blicksjö