Bismillah.

Vad hände natten Laylat al-Qadr? Uppenbarades Koranen till Sändebudet, sallalalhu alayhi wa sallam, den natten? Eller bara de första ayaat? Koranen sändes ju ner under loppet av 23 år nästan, som vi vet genom siirah och historien. Denna nattens storhet kan vi ändå inte riktigt begripa (se surat 97, ayat 2), men informationsmässigt… vad var det som hände denna natt?

En åsikt, som är accepterad, är:

Laylat al-Qadr är natten då hela Koranen, i dess helhet alltså, sänktes från Lawhi mahfooz till den jordiska himmelen. När Allah talar om den händelsen i Koranen, så används arabiska verbet ”anzala”. Anzala betyder att sända ner något i dess helhet, hela på samma gång. Det är ordet som Allah använder i surat al-Qadr, ayat 1 och i surat al-Baqarah, ayat 185 när Han Den Upphöjde talar om det faktum att hela Koranen sändes ner till den jordiska himmelen i dess helhet, natten Laylatul Qadr, som är ju i månaden ramadan.

Men det är också natten då de första ayaat från Koranen uppenbarades för Allahs Sändebud Muhammad, salllallahu alayhi wa sallam, genom arkängeln Gibriil, alayhissalam. När Allah Den Upphöjde talar om sådana händelser (uppenbarelsen av Koranen från den jordiska himmelen till Sändebudets, salllallahu alayhi wa sallam, hjärta) i Koranen, så används istället ett annat ord för att beskriva detta, nämligen det arabiska verbet ”nazala”. Nazala betyder att sända ner något bit för bit, i flera omgångar. Det är ordet som Allah använder annars i Koranen, när Han Den Upphöjde säger att Koranen uppnebaras för Hans sista Sändebud, salllallahu alayhi wa sallam, vilket sker ju genom att Koranen sändes ner från den jordiska himmelen till hans, salllallahu alayhi wa sallam, hjärta på ett av tre sätt. Exempel på detta är surat Yasiin, ayat 5.

Så skillnaden är att ”anzala” betyder att sända ner något i dess helthet, med en gång. Medan ”nazala” betyder att sända ner något bit för bit, i flera omgångar.

Dessutom, kanske intressant att nämna, är att Allah Den Upphöjde säger i surat al-Baqarah att Tawrat och Ingiil (Torah och Evangelier) ”sändes ner i dess helhet”, dvs. verbet ”anzala” används när Han talar om att det är Han Som har uppenbarat dessa böcker också (och dessutom säger Han att Han gjorde det med en gång, de uppenbarades i sin helhet, med en gång, vilket vi känner till).

Och Allah vet bäst.

(jag är inte medveten, eller bättre sagt så brister min kunskap i, om det finns andra starka åsikter om denna fråga)

Bismillah.

Tayyibaat: Ramadan-duaa serie: att söka skydd från fyra saker

(detta inlägg är en rak översättning av texten skriven av bloggare från Tayyibaat Institutet)

Alhamdulillah jag är glad att även i år kunna dela av mig ännu en ramadan-duaa serie! Varje vecka skall vil posta en ny duaa, kanske två, som man kan insha’Allah lära sig.

I en hadith i Saheeh Muslim, att Zaid bin Alqamnarrated att Sändebudet salAllahu ‘alayhi wa sallam, brukade be:

اللَّهُمَّ إِنِّي أَعُوذُ بِكَ مِنْ عِلْمٍ لَا يَنْفَعُ وَمِنْ قَلْبٍ لَا يَخْشَعُ وَمِنْ نَفْسٍ ‏لَا تَشْبَعُ ‏ ‏وَمِنْ دَعْوَةٍ لَا يُسْتَجَابُ لَهَا‏

Allahumma inni a’udhu bika min ‘ilmin la yanfa’u wa min qalbin la yakhsha’u wa min nafsin la tashba’u wa min da’watin la yustajabu laha

Å Allah, jag söker skydd hos Dig från kunskap som inte är nyttig, från hjärta som inte har gudsfruktan, från själ som inte är nöjd och från duaa som inte besvaras (accepteras).

Audio: lyssna och ladda ned HÄR.

Analys av utvalda ord:

yanfa’u: Nafa’a betyder att vara fördelaktig, välgörande och nyttig. När det gäller kunskao, ilman naf’ian - nyttig kunskap - är kunskap som leder till handling. Vi har (tidigare) talat om en hela duaa där man ber om nyttig kunskap.

yakhsha’u: Khushu’ är fruktan som manifestetat sig inte bara i hjärtat, utan visas även i ansiktet och kroppsdelar. Khushu’ betyder bokstavligen att böja ner och bli stilla. Khushu’ används för hjärtats underkastelse som visar sig (avspeglar sig) på kroppen.

tashba’u: Roten av detta ord betyder att vara nöjd, att äta sig mätt och att tillfredsställa (göra nöjd). Detta ord kan appliceras på ätandet eller på uppfyllning av önskemål. Från denna rot är ishbaa’ som betyder tillfredsställelse och mättnad.

da’watin: Da’wah betyder bokstavligen en kallelse, bön eller åkallan. När någon jobbar med da’wah, då betyder det bokstavligt talat att de kallar andra till Allah azza wa jal. Från denna rot är ord du’aa, båda dessa ord har samma betydelse när det gäller bön.

Låt oss dra nytta från denna duaa:

Sändebudet, salAllahu alayhi wa sallam, söker skydd från fyra ödesdigra saker i denna duaa. Var och en ger oss en lärdom:

“kunskap som inte är nyttig”: detta kan betyda kunskap enligt vilken man inte handlar, eller kunskap som inte har något användning - som i saker som bara är för denna värld och som inte ger någon nytta. Fösta typ kan leda till straff, Rasul Allah sal Allahu ‘alayhi wa sallam sade: “Natten jag steg upp till himmelen, stötte jag på folk vars läppar skars av med plattång av Elden. Varje gång deras läppar höggs av, växte de på nytt. Så jag frågade: ‘Å Gibril, vilka är dessa människor?’ Han sade: ‘De är talare från din nation, som säger ord men handlar inte (enligt dem), och som läser Allahs Bok men handlar inte (enligt den)‘.” [Al Bayhaqi, hasan]

“hjärta som inte har gudsfruktan”: i Koranen beskriver Allah (Subhanawata’la) sanna troende som de som har khushu’ i sin salaah - ödmjukhet som visas på kroppen. Om hjärtat har khushu’, då skall kroppen ha khushu’. Så khushu’ är inte bara hjärtats tillstånd, det är hjärtats tillstånd som syns på ens handlingar, i deras hållning och hur de rör sig. I det nästkommande lviet, säger Allah att förnekarna skall: أَبْصَارُهَا خَاشِعَةٌ i översättningen: “blickar vara naglade vid marken.” (tolkningen av Koranen, 79:9) Dessa ögon (blickar) som inte ödmjukade sig inför Allah i dunya skall ha fruktan i aakhirah. Denna fruktan skall vara uppenbar i deras ansikten; ansikten fyllda med skam, förnedring och förödmjukelse.

“själ som inte är nöjd”: det ligger i människans natur att alltid vilja mer, vilket är varför vi tränar oss att vara nöjda med minimum. När en person inte är nöjd, kan detta förorsaka girighet, avund, otacksamhet, missbelåtenhet och brist på tillfredsställelse. Troende är nöjda med det som de får i detta liv och i det nästkommande livet säger Allah (Subhanawata’la): “där skall finnas allt det som själarna längtar efter och som är en fröjd för ögat.” (tolkningen av Koranen, 43:71) Genom att avhålla sig från njutningslystnad i detta världsliga liv, välsignar Allah de troende med allt som de önskar sig i det nästkommande livet.
När dessa tre saker finns i en människa; ett hjärta som inte har gudsfruktan, en själ som inte är nöjd och kunskap som inte är till nytta, leder det till det fjärde som vi söker skydd från i denna duaa: en duaa som inte besvaras (accepteras). Varför? Därför att vilkoren att duaa skall besvaras är att den som ber den måste vara ödmjuk och visa att de behöver Allah. Den vars hjärta inte har gudsfruktan har ett hårt hjärta, och den som inte är nöjd, är girig.

“duaa som inte besvaras (accepteras)”: att Allah inte besvarar ens duaa är en skrämmande sak. Allah säger till oss att åkalla Honom, att be Honom och att Han skall ge oss. För att Allah (Subhanawata’la) inte skall besvara en duaa, betyder det att man är inblandad i något ont. I en berömd hadith lär vi oss att den som äter, drycker och bär kläder som är haram kommer inte att få sin duaa besvarad (accepterad).

Vi måste även komma ihåg att en duaa kan besvaras på tre sätt: Allah skall ge den bedjande det de ber om, eller skall skydda personen från något ont, eller skall Allah besvara duaan i det nästkommande lviet. Så vi söker skydd hos Allah från att vår duaa inte besvaras, men vi måste ändå ha tilltro att vi kanske inte fullständigt förstår visdomen om vi inte ser det svar som vi förväntar oss, eftersom Allah kan besvara duaa på ett av dessa tre sätt.

Bismillah.

Jag önskar alla muslimer ramadan mubarak. Må Allah låta låta oss leva tills den börjar, hjälpa och stärka oss att dyrka Honom och använda tiden i den så att Han blir nöjd med oss när den är slut; må Allah acceptera våra ansträngningar från oss, välsigna oss, förlåta oss våra synder, rädda oss från elden. Amin.

Troende! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före er - kanske skall ni frukta Allah.

(tolkningen av Koranen, 2:183-186)

Har du gjort en plan inför ramadan, hur du skall använda den dyrbara gåvan detta år insha’Allah? Om inte, så finns det alltid tid kvar; bli inte besviken på dig själv bara utan vänd dig till Allah med beslutsamhet och tacksamhet, och gör upp en plan - följ sedan den så gott du bara kan! Om du lyckas med allt, alhamdulillah, all tacksamhet tillkommer Allah, och de steg som du inte genomför lika bra, låt dem vara en utmaning till efter ramadan, insha’Allah.

Ett kort och gott råd till alla - låt den förnyade avsikten för hela ramadan (att vi skall fasta den för Allahs skull - se ayaat ovan - för att kanske välsignas med taqwa, och att vi skall göra vårt bästa att uppnå målet), vara det första steget, innan du fortgår med självrannsakan och vad just du behöver be Allah om förlåtelse för (gyllene tillfälle för tawbah, ångerfull, uppriktig återvändo till världarnas Skapare och Herre). Vad är det som förhindrar dig från att komma Allah närmare? Vad behöver du be Allah om, som skulle underlätta din andliga utveckling?

De konkreta handlingar som du sedan behöver utföra, är lättare att rada upp och följa - det väsentliga är, att din avsikt är ren, och att du med uppriktighet ber Allah om att förbättra ditt inre tillstånd.

För att få ett förslag på de konkreta handlingar i fråga, uppmanas våra skribenter och våra läsare läsa våra befintliga artiklar under kategorin “ramadan” och “fastan”.

Med bästa önskningar att se mig själv, min familj och nära och kära; dig, din familj och dina nära och kära, samt alla muslimer, deras familjer och nära och kära lyckas med den högsta framgången,

er lillasyster Layla (Leila) bint Marina

- - - - -
Och tävla med varandra om er Herres förlåtelse och ett paradis, lika vidsträckt som himlarna och jorden, som står berett att ta emot de gudfruktiga,

(tolkningen av Koranen, 3:133-136)

Bismillah.

En av islams stora lärda, Hasan al-Basri, bodde i Basra, som har mycket varmt klimat. Han blev törstig och tog ett glas vatten att släcka törsten, men när glaset var nära läpparna, svimmade han. Människorna skyndade sig till att hjälpa honom och när han återfick medvetandet, undrade de vad som hade hänt.

Han svarade: Jag kom att tänka om ayat ur surat-al-A’raaf:

Och de vars arvedel är Elden skall ropa till dem som stigit in i paradiset: “Häll litet vatten över oss eller kasta till oss något av det som Gud har skänkt er!” De skall svara: “Bådadera har Allah nekat dem som avvisade tron, de som såg sin religion som en lek och ett tidsfördriv, därför att de hade fångats av det jordiska livets lockelser.” Och Allah skall säga: “I dag har Vi glömt dem, liksom de glömde mötet denna Dag och inte trodde på Våra budskap.
(översättning av Koranen, VII : 50-51)

Den välsignade månaden ramadan närmar sig med hast, och våra förberedelser för den kommer in i sista etappen. Som troende bör jag vara noga med att påbörja en noggran självrannsakan - det här gäller givetvis även om det redan är en daglig vana, och även om jag redan påbörjat den här tankeprocessen med avsikten att bli bättre tjänare, mer ödmjuk i min underkastelse till Allah. Då kan jag finslipa och förfina min självrannsakan genom att fokusera spegeln ännu skarpare åt mig själv och mina handlingar.

Hur gör jag det? Stannar av, tar ett djupt andetag och tar först en vid, bred överblick över mina handlingar under det senaste året - vad har jag gjort?

Vad har jag missat?

Jobbar mig in i mer detalj allt eftersom, beroende var någonstans i självrannsakanprocessen jag befinner mig för tillfället. Det viktiga är att sätta fokuset på sig själv och komma ihåg skapelsens begränsade existens, och sin mortalitet som del i den skapelsen.

Är jag säker att jag redan inte förbrukat alla ramadandagar som jag fått till förfogande?
Eller är jag säker att denna ramadan inte blir min sista…?

En dag kommer jag att bli fråntaget möjligheten att handla, dagen då alla mina handlingar tar slut. Och återvändo finns inte, ingen mer möjlighet att göra en sujud till, att hjälpa en faderlös, att uttala en takbir till, att be om förlåtelse min medmänniska som jag sårat, att göra tawbah med hela mitt jordliga väsen till Honom Som skapat mig… den dagen kommer min första, min lilla Domedagen att ske.

Innan Den Dagen kommer, måste jag komma ihåg mitt ansvar för varje lilla handling jag gjort.

Innan Dagen när räkningen över mina handlingar skall göras för mig kommer, måste jag komma ihåg att göra räkning över mina handlingar - för att kunna förbättra mina utsikter på Det Stora Mötet med Allah.

Bismillah.

TROENDE! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före er - kanske skall ni frukta Allah.

(översättning av Koranen, II:183-186)

Den här artikeln är den första i en kort serie om hadither som anges i Ibn Kathirs klassiska tafsir av Koranverserna ovan, haditherna om regler angående ramadanfastan. Först anger Ibn Kathir hadither om regler som gäller för den som är på resande fot under ramadan:

Autentisk sunnah säger att Rasulullah Muhammad reste under ramadan för att befria Makkah. Han reste tills han kom fram till Kadid-området och sedan bröt han fastan samt beordrade följeslagarna att göra samma sak. Detta är antecknat i två Sahih hadithsamlingar.
Att bryta fastan som nämns i dessa hadither är inte ett krav,eftersom föleslagarna brukade resa med Rasulullah Muhammad under ramadan och vissa av dem fastade, medan andra gjorde inte det - och ingen av dem kritiserade andra för hur de gjorde. Om befallningen att bryta fastan från den nämnda hadithen hade varit ett krav, då hade Rasulullah kritiserat dem fastade. Men Sändebudet fastade ibland när han var på resande fot. Till exempel har Bukari och Muslim nedtecknat hadithen där Abu Ad-Darda’ sade: “En gång gick vi ut med Rasulullah under ramadan medan hettan var intensiv. En av oss lade sin hand på sitt huvud på grund av hettan. Bara Rasulullah och `Abdullah bin Rawahah fastade under den tiden.”

Man bör säga att det är bättre att ta tillåtelsen att bryta fastan som resennär, eftersom Rasulullah Muhammad sade följande om att fasta medan man reser:

«مَنْ أَفْطَرَ فَحَسَنٌ، وَمَنْ صَامَ فَلَا جُنَاحَ عَلَيْه»

De som inte fastade gjorde gott, och det finns ingen skada för dem som har fastade.

I en annan hadith sade Sändebudet :

«عَلَيْكُمْ بِرُخْصَةِ اللهِ الَّتِي رُخِّصَ لَكُم»

Ta tillvara på Allahs tillåtelse som Han har lovat er.

Vissa lärda säger att båda val - att fasta och att inte fasta - är lika värda, eftersom `A’ishah berättade att Hamzah bin `Amr Al-Aslami sade “Ya Rasulullah ! Jag fastar mycket, skall jag fasta när jag reser?” Sändebudet svarade:

«إِنْ شِئْتَ فَصُمْ، وَإِنْ شِئْتَ فَأَفْطِر»

Fasta om du önskar (fasta), eller fasta inte om du inte önskar (fasta).

Denna hadith finns i båda sahih hadithsamlingar.

Man har nedtecknat att, om fastan blir svår (medan man reser), då är det bättre att bryta fastan. Jabir sade att Rasulullah såg en man som andra människor försökte skydda från solen (medan de reste). Sändebudet frågade om den mannen och de svarade att mannen fastar. Rasulullah Muhammad sade då:

«لَيْسَ مِنَ الْبِرِّ الصِّيَامُ فِي السَّفَر»

Det är inte en del av birr (fromhet) att fasta medan man reser!
Både Al-Bukhari and Muslim har nedtecknat den hadithen.

Vad gäller dem som struntar i sunnah och i sina hjärtan tror att det är ogillat för den resande att bryta fastan - de måste bryta fastan och tillåts inte att fasta!

Bismillah.

Har upptäckt denna underbara nasheed av Zain Bhikha om ramadan. Lämnar inte ett öga torrt…

Welcome o ramadaan
(en nasheed av Zain Bhikha)

Welcome o ramadaan, you are honoured
O month of the qur’aan, it is ramadaan.

O one who sleeps, stand up and declare
The oneness of Allah the oneness of Allah.

O one who fasts, stand up in prayer at night
And Allah will forgive and Allah will forgive.

Welcome o ramadaan, you are honoured
O month of the qur’aan, it is ramadaan.

O you believe, give charity
For the pleasure of Allah, for the pleasure of Allah.

O you who believe, read the qur’aan
Every night of ramadaan, every night of ramadaan.

Welcome o ramadaan, you are honoured
O month of the qur’aan, it is ramadaan

O you who believe, look out for the night
Most blessed of all nights, most blessed of all nights.

O you who believe, take hold of this night
And lament to Allah and lament to Allah.

Welcome o ramadaan you are honoured
O month of the qur’aan, it is ramadaan

O you who believe at the end of ramadaan
Don’t weaken your iman don’t weaken your iman.

O you who believe give thanks to Allah
For the month of ramadaan, for the month of ramadaan.

Welcome o ramadaan, you are honoured
O month of the qur’aan, it is ramadaan.

Bismillah.

Häromdagen satt jag vid en lånedator och läste föreläsarens introduktion inför den kommande seminariet om hur man skulle förbereda sig för ramadan och utnyttja den bäst man kan. En av meningarna var “What if this Ramadan was the most exceptional Ramadan of your life?”

Ni vet hur ibland ens ögon skyndar sig innan man läst hela meningen, och fyller på med det som man tror sig komma skall… så var det med mig när jag började den här meningen: jag hade hunnit tänka “What if this Ramadan was your last one?” och det knep sig ihop i hjärtat… det hjälpte inte att en mikrosekund senare så läste jag meningen som den var skriven, “Tänk, om denna ramadan var den mest utomordentliga av alla dina ramadan?” Fruktan i hjärtat stannade kvar - vad har jag förtjänat?

Och jag vet att jag delar den känslan med så många andra troende.

Sannerligen, hur ofta tänker vi innan vi börjar be: what if…
“Tänk, om…”

För en av mina salaat kommer att vara min sista, och en av mina ramadan skall vara min sista. Vilka garantier har någon av oss att vi redan inte har spenderat alla ramadandagar som vi fått till förfogande?

Lämnar er med den tänken och ger mig iväg till en salaat i en riktig masjid - vilken lyx! Ja, jag skriver den här korta artikeln under min korta vistelse i Sarajevo…

Bismillah.

Månaden shaab’an har börjat och många muslimer har påbörjat förberedelserna för ramadan redan i rajab. Våra troende hjärtan gläds åt den kommande månaden av Koranen, månaden av välgörenhet, månaden av barmhartighet, förlatelse och frälsning, den månad då fastan för Allahs skull är en av islams pelare! Du hittar fler goda artiklar om ramadan under kategorin ramadan till höger, och jag rekommenderar varmt alla att klicka på ramadan-länken och låta sig inspireras av dessa artiklar också.

Abu Hurayrah berättade:
Rasulullah Muhammad sade: “Islam grundas på följande fem principer (pelare):
1. Att vittna att ingen förutom Allah har rätt att dyrkas och att Muhammad ar Allahs Sändebud.
2. Att plikttroget och fullkomligt utföra (be) de obligatoriska församlingsbönerna.
3. Att betala zakat (obligatorisk allmossa).
4. Att utföra hajj (pilgrimsresan till Makkah).
5. Att fasta månaden ramadan.”
(Bukhari, 1/2/7)

Ett viktigt förtydligande och/eller påminnelse till oss alla, är att uttrycket “blir förlåten alla sina tidigare synder” i hadithen ovan betyder alla tidigare små synder.

Abu Hurayrah berättade:
Rasulullah Muhammad sade: “Den som fastar ramadan med uppriktig tro och med hopp om att få belöning fran Allah, skall bli förlåten alla sina tidigare synder.”
(Bukhari, 1/2/37)

En sak som först jag och sedan alla andra muslimer gör mycket gott och klokt i att göra som en del av ramadanförberedelsen, är att förnya sin avsikt med fastan, både medan vi väntar med glada hjärtan och längtar efter att månaden av Allahs förlatelse skall börja, men även varje dag under fastemanaden.

Dock är det inget måste - det racker att man gör niyyah för hela månaden inför första ramadan, att man har för avsikt att fasta hela månaden för Allahs skull, med gudsfruktan och hopp om förlatelse som går hand i hand och aldrig lämnar ens hjarta.

Det jag vill saga, är att det ar bättre att alltid förnya sin avsikt för det ar ett sätt att påminna sig sjalv och bevara alla sina organ från att bryta eller besmutsa fastan, och pa sa sätt minska eller till och med förstöra belöningen. För Rasulullah Muhammad har sagt: “Från den som inte lämnar falskt tal och handlingar enligt det, behöver inte Allah att han skall lämna sin mat och sin dryck”. (Bukhari, Tirmithi och Abu Dawud)”
Dvs. falskt tal och handlingar enligt det förstör magens fasta och en lögnare eller förtalare kan inte förvänta sig belöningen för att ha lämnat mat och dryck.

Bismillah.

Gud har lovat de troende, männen såväl som kvinnorna, ett paradis, vattnat av bäckar, där de skall förbli till evig tid, och sköna boningar i dessa Edens lustgårdar; men större än allt detta är Guds välbehag - detta är den stora, den lysande segern.

(Koranen, IX:72)

Belöningen väntar hos deras Herre: Edens lustgårdar, vattnade av bäckar, där de skall förbli till evig tid. Gud är nöjd med dem och de är nöjda där de njuter Hans gåvor. Detta väntar dem som står i bävan inför sin Herre.

(Koranen, XCVIII:8)

Jaber bin Abdullah Al-Ansari berättar att en man sökte en gång Rasulullah Muhammad () och frågade honom: “Tror du att, om jag ber obligatoriska böner (salaat), fastar ramadaan, anser halaal vara laglig och haraam vara förbjuden, och gör inget annat utöver det - skall jag då träda in i Jannah?”

Rasulullah Muhammad () svarade: “Ja.”
(Muslim)

Till alla mina syskon i islam önskar jag en fridfull och glad ramadan i fromhet, lugn och den ibadah som skall göra att vår Herre blir Nöjd med oss. Jag ber Allah att denna ramadan skall föra oss närmare Hans förlåtelse och jag ber Honom tillåta oss att avsluta den närmare Hans välbehag och Hans Jannah. Amiin.

Er syster Hanumica