Bismillah.

Påskhelgen har varit och gått - för muslimer är det plikt att berätta sanningen om Allahs tjänare och Sändebud Isa a.s. (Jesus, frid vare med honom) och om Långfredagen som kristna idag betecknar som dagen då Isa a.s. blev korsfäst. I måndags, annandag Påsk, säger de att Isa a.s. steg ur graven. Må Skaparen och Herren, Den Ende Guden värd dyrkan, skydda oss från att gå vilse från den Sanna Vägen. Amin.

Och de som inte ville tro smidde onda planer mot Jesus, men även Gud smed planer - ingen smider bättre planer än Gud.
Och Gud sade: “Jesus! Jag skall kalla dig till Mig och Jag skall upphöja dig till Min härlighet och Jag skall rena dig från de beskyllningar som förnekarna av sanningen riktade mot dig. Och Jag skall sätta dem som följer dig högt över dem som förnekar dig ända till Uppståndelsens dag; då skall ni alla vända tillbaka till Mig och Jag skall döma mellan er i allt det som ni var oense om.
(tolkningen av Koranen, III:54-55)

Muslimer tror att Isa a.s. (Jesus, frid vare med honom) är Allahs tjänare, Allahs skapelse människa och Hans Sändebud a.s. Vi älskar honom så som vi älskar alla andra profeter och Sändebud, a.s. och ser upp till honom. Det är en plikt för varje muslim att följa Isa a.s. och stödja och hjälpa honom i hans uppdrag, om vi lever när han återkommer till jorden.

och Vi straffade dem för deras förnekelse och de oerhörda, kränkande lögner som de yttrade om Maria,
och för deras ord: “Vi har dödat Kristus Jesus, Marias son, som påstod sig vara Guds sändebud!” Men de dödade honom inte och inte heller korsfäste de honom, fastän det för dem tedde sig så. De som är av annan mening är inte säkra på sin sak; de har ingen verklig kunskap om detta utan stöder sig på antaganden. Det är med visshet så att de inte dödade honom.
Nej, Gud upphöjde honom till Sin härlighet; Gud är allsmäktig, vis.
(tolkningen av Koranen, IV:156-158)

De är inte själva säkra på vem det var som korsfästes och förnedrades - i Rom var korsfästelse ett förnedrande straff, som bara var avsett för barbarer, alltså inte för Romare.

Det berättas att Isa a.s. befanns sig i ett hus natten då det som till synes var Isas a.s. korsfästelse. Ibni ‘Abbas berättar: “När Allah ville lyfta upp Isa a.s. till himmelen, dök Isa a.s. upp i ett hus framför sina följeslagare, sina 12 elever. Han kom in i huset med blött hår, som om han hade varit i vatten, och sade: En av oss skall förneka mig 12 gånger, efter att ha trott på mig.’ Sedan frågade han: ‘Vem av er ställer upp på att likna mig och bli mördad istället för mig, med löftet att denne skall ha samma darajah som jag?’ En ung man, den yngste bland dem, ville ställa upp. Isa a.s. sade till honom att sätta sig och sedan frågade igen, men den yngste av dem stod upp igen och sade: ‘Jag gör det.’ Isa a.s. sade då: ‘Då är du mannen.’ Unge mannen tog an Isas a.s. utseende, och Isa a.s. lyftes upp till himmelen.
Sedan kom judiska jägare som fångade den unge mannen som liknade Isa a.s. mördade och korsfäste honom. En av dem förnekade Isa a.s. 12 gånger, efter att ha trott på honom. De delades sedan i tre fraktioner: ena gruppen sade att Isa a.s. var bland dem så länge han ville och sedan steg han till himmelen. Det var jakobiter. Andra gruppen sade att Guds son var bland dem så länge han ville, och Gud lyfte upp honom sedan till himmelen. Det var nestorianer. Tredje gruppen sade att Guds tjänare och Guds Sändebud var bland dem så länge han ville, och Allah (Guden) lyfte upp honom till Sin härlighet. Det var muslimer. De första två grupperna enades emot muslimer och mördade dem, och den sanna tron fanns inte ända tills Allah Den Upphöjde sände Sitt sista Sändebud Muhammad a.s. (hafidh Ibn Kathir, “Berättelser om profeterna”)

Enligt en annan version förrådes Isa a.s. av en av sina elever och den misstänkte är Judas Iskariot, som kysste Isa a.s. för att peka ut honom till hans fiender som inte kände honom.

Vissa påstår att själva Judas antog Isas a.s. utseende, och att det var han, Judas, som judarna fick tag på och korsfäste.

I en annan version står det att Isa a.s. var med sina 17 elever, som - när fienden tog sig in i huset där de vistades - alla antog Isas a.s. utseende, och efter hot gick en av dem ut och sade att han var Isa - och han mördades.

Allt detta säger att ingen av dessa versioner är helt säker, samtidigt som var och en av dem för sig kan vara den sanna versionen. För oss muslimer är det enda sanna, Allahs Ord: Det är med visshet så att de inte dödade honom.

Isa a.s. var Allahs skapelse människa, och hos Herren och Skaparen är han en av Hans profeter och Sändebud, så som Allah säger (översättningen av meningen i Koranen):

Inför Gud är Jesus till sin natur att likna vid Adam. Han skapade honom av jord och sade till honom: “Var!” och han är.
Det är sanningen från din Herre; hys inte minsta tvivel om detta!
Om någon vill tvista med dig om detta, sedan du tagit emot den kunskap som har kommit dig till del, säg då: “Låt oss kalla våra söner och era söner, våra kvinnor och era kvinnor, ja, låt oss alla samlas och ödmjukt be Gud att Han avkunnar Sin dom, och låt oss nedkalla Guds fördömelse över alla som ljuger.”
Ja, detta är sanningen - det finns ingen gud utom Gud, och Gud är förvisso den Allsmäktige, den Vise.
(tolkningen av Koranen, III:59-62)

Det finns även ett evangelie som kristna inte erkänner, som till skillnad från de ‘gällande’ kristna evangelier, säger annorlunda om korsfästelse av Isa a.s., faktiskt ganska likt det som islam säger.

Där står det att Judas Iskariot hämtade fiendens soldater fram till huset där Isa a.s. hade varit - men Isa a.s. hade då redan lyfts (till himmelen). Judas kom in i huset och letade efter Isa a.s. Han väckte Isas a.s. elever och frågade efter honom. Under tiden antog han själv Isas a.s. utseende, varför eleverna tittade på honom och undrade, för de visste inte att det där inte var Isa a.s.
Soldaterna trängde sig in i huset, och Barnaba berättar följande om den händelsen: Soldaterna grep Judas och band fast honom, inte utan att håna honom. Han förnekade uppriktigt att han var Isa; och soldaterna svarade hånande: ‘Min herre, frukta inget, för vi är här för att göra dig till Israels konung, och vi har bundit dig fast för vi vet att du vägrar kungariket i detta liv.’ Judas svarade: ‘Är ni inte kloka! Ni har kommit för att ta Isa från Nasareth med vapen och med lyktor som när ni fångar tjuvar; men nu har ni bundit fast mig som har lett er hit, för att göra mig till kungen!’ Soldaterna tappade tålamod med honom och började slå och misshandla honom. De hånad Judas och rasande förde de honom till Jerusalem. (Baranabas evangelie)

Bismillah.

Den här artikeln är en översättning av en liten del ur boken “Domedagens tecken: små-medelstora-stora” av Yusuf b. Abdullah b. Yusuf al-Wabil.

Isaa, a.s, är beskriven i Koranen och i hadithen. I den här artikeln tänker jag skriva om hur islamiska texter beskriver hans egenskaper.

Isaas alayhissalam (profeten Jesus, frid vare med honom) egenskaper

Det återberättas att han a.s. var av medelhöjd, varken lång eller kort, röd, med krulligt hår, med vid bröstkorg, hår långt så att det nästan täcker över hans öron, och faller till nyckelben.

Hadither

Abu Hurayra, r.a, återberättar att Rasulullah () sade: “Under Den nattliga resan (Al-’Israa) träffade jag Muusa (Profeten Moses), a.s (…) och Isaa (Jesus), a.s: han var av medellängd, röd, med blött hår som om han precis hade stigit från vattnet.” (Bukhari 6/476, Muslim 2/232)

Ibn ‘Abbas, r.a, återberättar att Rasulullah () sade: “Jag såg Isaa, Muusa och Ibrahim, a.s. Isaa är röd, med vågigt hår och med bred bröstkorg. (Bukhari, 6/477)

Abu Hurayra, r.a, återberättar att Rasulullah () sade: “Quraysh-folket frågade mig om (…) jag såg Isaa, a.s, Maryams son, där han står och ber. Mest lik honom är Urwat b. Mas’ud As-Saqafi.” (Muslim, 2/237-238*)

* Detta är den mönstergille följeslagaren Abu Mas’ud Urwat b. Mas’ud b. Mu’atad b. Malik As-Saqafi, må Allah vara nöjd med honom. Han blev muslim efter att Rasulullah () hade lämnat Taif. I Hudaybiya hade han en betydande roll. Han var omtyckt och respekterad bland sitt folk i Taif. När han gav da’wa till dem och kallade dem till islam, dödade de honom.
När pilen träffade honom frågade de: “Vad finns i ditt blod?”
“Äran som Allah Den Upphöjde hedrade mig med genom shahadah. I mitt blod finns inget annat än det som fanns i andra martyrer som hade stupat innan Rasulullah () lämnade er.”
Rasulullah () sade följande om denne följeslagare, r.a: “Hans exempel är som exempel av mannen från surah Ya-Siin: han kallade sitt folk till islam, så de dödade honom för det.” I “Al-Isaabe fii tamyizis-sahaaba”, 2/477-478 står det att man tror att Den Upphöjdes Ord från vers 31 i surah Zukhruf avser denne följeslagare:
Och de säger: “Varför har inte denna Koran uppenbarats för en framstående man från en av de två städerna?” (Koranen, XLIII:31)

Isaas a.s. återkomst, storhet i den händelsen

Efter den falske masihen Dajjal och oordningen på jorden som skall följa med honom, skall Allah Den Upphöjde sända Isaa a.s. tillbaka till jorden.

Isaa a.s. skall stiga ner vid den Vita minaret i östra Damaskus i Syrien, iklädd i tvådelad väldoftande klädsel. Hans handflator skall vila på änglarnas vingar. En droppe faller ner när han a.s. sänker huvudet, och när han a.s. lyfter upp det, lyser den som en pärla. Varje förnekare som ens känner doften från hans a.s. andetag, skall dö. Isaas a.s. nedstigning skall ske bland den välsignade (frälsta) grupp som skall försvara Sanningen och strida mot Dajjal. Isaa a.s. skall stiga ner till jorden och till den gruppen vid början av bönen, och han a.s. skall be i församlingen efter gruppens ledare (imaam).

Ibn Kathir säger: “Den mest frekventa åsikten om hans a.s. nedstigning är den Vita minaret i östra Damaskus. I några böcker har jag hittat att det är Vita minaret öst om Damaskus moské”… I Damaskus finns ingen minarat som kallas Vita minarat, förutom den som finns bredvid Amawi-moskéni Damaskus. Detta är det mest sannolika, eftersom Jesus a.s. skall stiga ner medan ikamah för början av bönen ekar.

Muslimernas ledare skall säga till honom: ‘Å du som är inspirerad av Allah, stig fram!’
Jesus a.s. skall svara: ‘Du bör stiga fram, ikamah är utropad för dig (som imaam).’

I en annan återberättelse står det att han a.s. skall svara: ‘Ni är imaamer till varandra, Allah Den Upphöjde har på så sätt hedrat denna ummah.’ (Muslim, 2/193-194. An-Nihaya,1/144-145)

Nawwas b. Sam’an återberättar om Dajjals ankomst som följs av Isaa a.s. nedstigning. Rasulullah () säger: ‘När Allah Den Upphöjde sänder Isaa a.s, Maryams son, skall han stiga ner vid Vita minarat i östra Damaskus, mellan två väldoftande tygbitar, med handflatorna som vilar på änglarnas vingar. En droppe faller ner när han a.s. sänker huvudet, och när han a.s. lyfter upp det, lyser det som en pärla. Varje förnekare som ens känner doften från hans a.s. andetag, skall dö. Han a.s. skall leta efter falske masih Dajjal och skall hitta honom vid grinden inför staden Ludd. Det är där som den sanne Masih Isaa a.s, Maryams son, skall döda den falske masih Dajjal. Sedan skall Isaa a.s, Maryams son, komma till den frälsta gruppen som Allah har bevarat. Han a.s. skall vidröra deras ansikten och underrätta dem om Jannahs grader som är förberedda för dem.’ (Muslim, 18/67-68)

Hadither om Isaas a.s. återkomst till jorden är alla mutawatir och finns i Sahih, Sunnan och Musnad böckerna, samt i sunnahs andra hadithböcker. De säger med högsta precision att Isaa a.s. (Jesus, frid vare med honom) skall säkerligen återkomma till jorden i slutet av tiden.

Bismillah.

Artikeln är en översättning av en del av boken “Berättelser om profeterna” av Ibn Kathir.

Beskrivning av Yunus folk
Profeten Yunus a.s. är känd också som Dhan-Nun. Allah Den Upphöjde sade följande om hans folk:

“Det fanns inte ett enda folk bland dem som Vi straffade i gångna tider, som ångrade sina synder och blev troende och vars tro gagnade dem, utom Jonas folk. När de omvände sig skonade Vi dem från det förnedrande straff i denna värld som väntade dem och Vi lät dem glädjas åt livet ännu en tid.”
(Koranen, X:98)

Nineveh-borna var avgudadyrkare som levde skamlöst. Profeten Yunus a.s. sändes till dem för att lära ut tawhiid, att dyrka endast Allah. Människorna ogillade dock Yunus och att han blandade sig i hur de utförde ibadah och de grälade med honom: “Vi och våra förfäder har dyrkat våra gudar under en lång tid och ingenting ont har drabbat oss.”

Yunus a.s. lämnar sitt folk
Oavsett hur mycket Yunus a.s. försökte att övertyga sitt folk om hur oförståndig deras avgudadyrkan var, och förklara hur goda Allahs lagar är, fortsatte de att ignorera honom. Han varnade dem - om de fortsätter med att öra ibadah till någon annan än Allah, kommer Allah att straffa dem. Istället för att frukta Allah, svarade de till Yunus a.s. att hans ord inte gjorde något intryck på dem. “Må det hända” sade de till honom. Yunus var demoraliserad och medslagen. “Om det är så, lämnar jag er åt ert öde” sade han och lämnade Nineveh i fruktan att Allahs vrede snart skuulle drabba olydiga staden.

“Och minns honom som slukades av en väldig fisk. Han övergav staden i vredesmod och trodde att Vi ingen makt hade över honom.”
(Koranen, XXI:87)

Folket blir fölåtet
Yunus a.s. hann knappt lämna staden, när himmelen började ändra färg och såg ut som om den brann. Folket fylldes med fruktan av den synen. De mindes det fruktansvärda öde som mötte ‘Ad, Thamud och Noahs folk. Skall de bestraffas lika hårt? Tron började tränga in i deras hjärtan, de samlades på berget och började bönfalla Allah om att nåda dem och att förlåta dem. Bergen ekade av deras ångerfulla anrop. Det var en viktig timme, fylld med uppriktig ånger.

Allah lyfte bort Sin vrede och ösade Sin nåd över dem igen. När den hotande stormen lyftes bort, bad de att Yunus a.s. skulle komma tillbaka och visa dem rätta vägen.

Stormen på havet
Under tiden gick Yunus på en liten båt. Båten seglade en hel dag i lugnt väder, med god medvind. Men när natten föll, förändrades havet. Det började storma och det såg ut som om båten skulle gå i bitar. Vågorna var vilda, höga som berg och båten kastades som en leksak på oroliga havet. Vågorna sköljde däcket…

Bakom båten simmade en stor fisk. Allah Den Upphöjde hade beordrat en av de största fiskarna att simma upp till ytan, och han lydde sin Herre. Fisken skyndade sig till havets yta och följde efter båten, eftersom det var Allahs order. Stormen fortsatte med oförändrad styrka och båtkaptenen beordrade besättningen att lätta på lasten. De kastade sitt baggag i havet, men det räckte fortfarande inte, och de beslöt att kasta åtminstone en man från båten för att lätta på lasten.

Yunus a.s. hoppar in i havet
Kaptenen beordrade: Vi skall dra lotto med namn på alla passagerare. Den vars namn dras ut, skall kastas i havet. Yunus a.s. visste att detta var sjömäns tradition vid starkt oväder. Det var en konstig polyteistisk tradition, men den var i bruk vid den tiden. Så började Yunus a.s. plågor.

Han, Allahs Profet, var tvungen att delta i en polyteistisk sed… sjömännen trodde nämligen att havet och vinden hade var sin gud och att de krävde att en man kastas i havet innan de låter båten och besättningen stäva vidare. Yunus deltog ovilligt i lottdragningen. När lotten drogs upp, stod hans namn på den. Yunus.

De visste att han var den mest hederlige bland dem, ville de inte kasta honom till havet och beslöt sig att dra lotten en gång till. Hans namn blev dragen igen. Dragningen upprepades en gång till, och för tredje gången stod det ‘Yunus’ på lappen.

Yunus a.s. förståd att detta var Allahs vilja för att han hade övergivit uppdraget som han hade fått från Allah, utan att ha fått Allahs tillsstånd till att göra det. Saken var klar, och de beslutade att Yunus a.s. skulle kasta sig själv i havet.

Yunus a.s. stod vid båtens kant och tittade på rasande havet. Natten var mörk, utan månsken. Stjärnorna syntes inte bakom den tjocka dimman. Men innan han skulle kastas in i havet, upprepade Yunus a.s. Allahs Namn. Och han hoppade in i vilda havet och försvann under enorma vågor.

En stor fisk slukar Yunus a.s.
Fisken hittade Yunus a.s. när en våg bar honom. Den slukade Yunus a.s. och stängde sina tänder som om de var lås i Yunus fängelse, fiskens mage. Fisken dök ner till havets mörka botten igen. Tre lager av mörker omringade Yunus a.s. det ena efter det andra; mörker av fiskens mage, mörker av havets botten, nattens mörker. Yunus a.s. såg sig själv redan som död, men han insåg snart att han var vid liv, för han kuunde röra på sig. Han visste att han var levande och instängd under tre mörker. Hans mindes Allah och hans hjärta darrade… och han började be: ‘Ingen gudom finns utom Du! Stor är Du i Din härlighet! Jag har i sanning handlat orättfärdigt’.”
(Koranen, XXI:87)

Han fortsatte att be till Allah och upprepade denna du’aa. Fiskar, valar, sjögräs och alla skapelser som bor i havet hörde hans röst när han bad, alla hörde de hur han lovprisade Allah inifrån fiskens mage. Alla dessa skapelser samlades kring fisken och började själva lovprisa Allah, var och en av dem på sitt eget sätt och på sitt eget språk. Fisken själv lovprisade Allah och förstod att den hade svalt en av Allahs Profeter. Därför började den bli rädd; men den sade till själv “Varför skulle jag vara rädd? Allah har beordrat mig att svälja honom.”

Allah förlåter Yunus a.s.
Allah Den Upphöjde såg Yunus a.s. uppriktiga ånger och hörde hans du’aa från fiskens mage, och beordrade fisken att simma upp till ytan igen och hosta Yunus a.a. till en ö. Fisken lydde och simmade långt och hostade Yunus a.s. till en avlägsen ö. Hans kropp var inflamerad av magsyran från fiskens mage, han var sjuk och när solen kom upp, brännde solstrålarna hans infekterade kropp, så att han var på gränsen att skrika av smärtan. Men, han stod ut med smärtan och fortsatte att upprepa sin du’aa till Allah.

Allah Den Upphöjde gav klängväxt som växte tillräckligt högt för att skydda hans kropp från solen, botade Yunus a.s. kropp och förlät honom.

Allah sade till Yunus a.s. att Han sannerligen hade låtit honom stanna kvar i fiskens mage tills Domedagen, om han a.s. inte ångrat sig och gjort uppriktig du’aa till Allah.

Sammanfattningen
Allah Den Upphöjde sade:

“Även Jonas var en av Våra budbärare; han flydde som en förrymd slav och gömde sig ombord på ett fullastat skepp. Och så kastade de lott och han förlorade; och de kastade honom i havet och han slukades av en väldig fisk - han hade nämligen begått ett svårt fel. Och hade han inte hört till dem som också i motgångens dagar prisar Gud, skulle han helt säkert ha blivit kvar i dess buk till den Dag då de döda skall återuppväckas. Men Vi lät honom kastas upp ur fiskens buk på en öde strand, sjuk och eländig, och Vi lät en kurbitsplanta växa upp över honom. Så sände Vi honom tillbaka till hans folk, hundra tusen människor eller ännu fler; och de trodde nu på honom och Vi lät dem glädjas åt livet ännu en tid.”
(Koranen, XXXVII:139-148)

Yunus folk - förändrat
Gradvis återfick han styrkan och gick tillbaka till sin hemstad, Nineveh. Han var glatt överraskad över förändringen som hade skett där. Hela staden välkomnade honom. De informerade honom om att de tror på Allah och de bad tillsammans tackbönen till deras Nåderike Herre.

Profeten Muhammads () ord om Yunus a.s.
Ibn ‘Abbas, r.a, berättade: “Profeten Muhammad () sade: ‘Man bör inte säga, jag är bättre än Yunus Ibn Matta.’” (Sahih Bukhari).

Bismillah.

Texten är en översättning av berättelsen om Ayoubs liv ur boken “Berättelser om Profeterna” av ibn Kathir.

Ibn Ishaaq berättar att Ayoub var från Rum. Hans namn var Job ibn Mose, ibn Razeh, ibn Esau, ibn Isaac a.s, ibn Abraham a.s. Andra säger att han är Ayoub, ibn Mose, ibn Rimil, ibn Esau, ibn Isaac, ibn Jacob. Det finns även andra uppfattningar om hans familjeträd. Ibn Asakar berättar att hans mor var Lots, a.s, dotter. Det sägs också att hans far var en som trodde på Abraham a.s. när han kastades i elden. Första meningen är den mest troliga, eftersom han var ättling till Abrahams a.s. avkomma, så som Allah Den Upphöjde säger i Koranen:

Dessa är Våra argument, som Vi gav Abraham när han tvistade med sina stamfränder. Vi låter den Vi vill växa i visdom, steg för steg. Din Herre är vis [och Han] har kännedom om allt.

Och Vi skänkte honom [avkomlingar], Isak och Jakob, som Vi vägledde [liksom] Vi förut väglett Noa. Och bland hans efterkommande var också David och Salomo, Job och Josef, Moses och Aron - så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta

(Koranen, VI : 83-84) 

Allah berömmer Ayoub

I Heliga Koranen berömmer Allah Den Upphöjde Ayoub, som dyrkade Honom:

[Och Vi sade:] “Tag en näve [gräs] och slå med den och bryt inte din ed!” - Vi såg hans uthållighet och tålamod, en sann [Guds] tjänare! Han vände alltid tillbaka till Oss med ångerfullt sinne.

(Koranen, XXXVIII : 44) 

Ayoub var ångerfull och kom ofta ihåg Allah med tacksamhet, tålamod och orubblighet. Detta var anledning till hans räddning och till att Allah berömde honom.

En grupp av änglar talade om andra människor och om det faktum att de som var ödmjuka förtjänade att Allah skulle vara nöjd med dem, medan de som var arroganta drog på sig Allahs missnöje. En av änglarna sade: “Den bästa människan på Jorden idag är Ayoub, en man av ädel karaktär som visar stor tålamod och kommer alltid ihåg sin generösa Herre. Han är en utmärkt modell för alla som dyrkar Allah. Allah har välsignat honom med ett långt liv och mängden av betjänten. De behövande och hungriga har andel i hans rikedom, han ger mat och kläder till de fattiga och köper slavar för att befria dem. De som tar emot allmosa från honom får han att känna sig som om de har gett honom allmosa - så hänsynsfull, ödmjuk och mild är han.”

Iblis blir avundsjuk på Ayoub

Iblis den utstötte lyssnade på allt detta och Ayoubs stora tillgivenhet till Allah störde honom mycket. Han planerade att locka Ayoub till korruption och misstro, och skyndade sig mot honom. Han försökte att distrahera Ayoub från hans böner genom att viska till honom om dunyas alla njutningar - men Ayoub var en uppriktig troende och lät inga onda tankar fresta honom. Detta misslyckande förargade Iblis ännu mer, och han hatade Allahs gode tjänaren Ayoub ännu mer.

Iblis förstör Ayoubs rikedom 

Iblis klagade över Ayoub till Allah. Han sade att, även om Ayoub ständigt prisade och tackade Allah, så gjorde han inte det med uppriktighet, utan för att Allah skulle vara nöjd med honom och att han skulle kunna behålla sina världs rikedomar, dvs. att Allah inte skulle ta dem från honom. All Ayoubs dyrkan av Allah var bara på låtsas, för hans girighets skull. “Om Du tar hans rikedomar från honom, skall Du se att hans tunga inte längre skall nämna Ditt Namn, och han skall sluta be“, sade Iblis till Allah. **

** ( Subhan’Allah, som om det finns någon förutom Allah Den Upphöjde som kan se vad som är i andras hjärta! Som om det finns någon som kan lura Allah angående sin niyyah! Allah ser i våra hjärtan och vet vad de innehåller. Men Iblis uppvisar här sitt ansikte genom avundsjukan, skvaller och förtal om något som han inte kan veta. Genom att skylla på den uppriktigt gudsfruktande Ayoub att göra shirk till rikedomar, och inte till Allah, bekräftar Iblis att det är han som kan se vad som människohjärtat gömmer, och därmed själv begår uppenbar shirk. Iblis gissar bara, utan att ha gilitiga bevis från Koranen. Bara i den här delen av historien om den tålmodige och stoiske profeten Ayoub har alla människor flera värdefulla lärdomar. - anm. Hanumica)

Allah svarade Iblis att Ayoub var en av Hans mest uppriktiga tjänare och dyrkade inte honom för att få och behålla rikedomar i denna värld - källa till hans dyrkan av Allah var hans hjärta och hade ingenting med materiella rikedomar att göra. Men att bevisa för Iblis hur uppriktig och tålmodig Ayoub är, lät Han Iblis och hans medhjälpare att göra vad de ville med Ayoubs rikedom. **

** (Iblis “what’s in t for me” mentalitet visar sig här: han utgår från sig själv och tyder , okapabel att inse att det finns människor som dyrkar Allah för att det är vad deras hjärtan kräver. Sådana hjärtan gör Iblis förargad och missnöjd, och han anfaller dem alltid och försöker befläcka dem, för hjärtan som han redan lyckats vända bort från Allah är han redan nöjd med och de är inte längre inressanta för honom. Det är något som vi alla bör komma ihåg, speciellt i tider av prövningar, för det är då vi bäst bevisar uppriktighet i vår tro. - anm. Hanumica)

Iblis blev mycket glad, så han samlade sina medhjälpare och smidde planer hur de skulle förstöra Ayoubs boskap, betjänter och bondgårdar, tills han inte hade någon egendom kvar. Ivrig och skadeglad, visade sig Iblis framför Ayoub i form av en gammal vis man och sade till honom: “All din rikedom är förlorad, vissa människor säger att det är för att du brukade ge alltför mycket i allmosa och för att du slösar din tid i din ständiga dyrkan av Allah. Andra säger att Allah har tagit din rikedom för att glädja dina fiender. Om Allah kunde förhindra att du skadas och om Han kunde förhindra ditt lidande, skulle Han försvarat din rikedom.” Trogen till Allah och islam, svarade Ayoub: “Det som Allah nu har tagit från mig, tillhör Honom. Jag har bara varit dess förmyndrare under en viss tid. Han ger till vem Han vill, och tar från vem Han vill.” Och återigen, föll Ayoub ner i sujud inför Allah.

Iblis förstör Ayoubs barn 

När Iblis såg detta, blev han frustrerad och klagade igen till Allah: “Jag har tagit all rikedomar och egendom från Ayoub, men han är fortarande tacksam till Dig. Men han gömmer bara sin besvikelse, för han har tillgång till stora förnödenheter genom sina barn. En förälders riktiga prövning är genom hans barn. Du skall se hur Ayoub skall glömma Dig, om Du låter mig pröva honom genom hans barn.” **

** (I den här delen av historien om profeten Ayoub, a.s, har vi ännu en mycket viktig lärdom för oss alla. Svåra prövningar kommer sällan ensamma till sanna troende. Det är oftast som svåra prövningar kommer till en uppriktig muslim i en följd, eftersom Iblis blir bara mer och mer ilsken och frustrerad när hans viskningar inte lyckas vilseleda ett uppriktigt hjärta med en gång, så han fortsätter att anfalla med ännu större iver. ÄVen vissa människor kan falla i detta tillstånd som Iblis befinner sig i, när de misslyckas med förtal och istället för att göra sujud för den begångna synden, fortsätter de i sin ilska med låga attacker. Dessa människor gör i sådant tillstånd sujud till Iblis den utstötte, jag söker skydd hos Allah från shaytanir-rajiim. - anm. Hanumica)

Allah gav tillåtelse till Iblis att pröva Ayoub genom barnen, men varnade honom att detta inte skulle försvaga Ayoubs tilltro till hans Herre och hans tålamod.

Iblis samlade igen sina trupper och de satte igång den elaka planen för att få Ayoub att vända sig bort från Allah. Huset med Ayoubs barn kraschade och dödade och begravde dem alla. Sedan gick Iblis till Ayoub, denna gång låtsades han komma för att uttrycka sit medlidande med hans förlust. I tröstande röst viskade han till Ayoub: “Dina barn dog under sorgliga omständigheter. Din Herre belönar dig uppenbarligen inte så som du förtjänar med alla dina böner.” Nu hoppades djävulen ivrigt på att Ayoub skulle avsäga sig sin tro och dyrkan av Allah. Men Ayoubs svar gjorde djävulen besviken för andra gången: “Allah ger ibland, och ibland tar Han. han är ibland nöjd, och ibland missnöjd med våra handlingar. Oavsett om en sak är till min fördel eller nackdel, skall jag förbli stark och orubblig i min tro och jag skall förbli tacksam till min Skapare.” Och Ayoub föll ner i sujud till Allah. Djävulen som såg detta blev rasande.

Iblis förstör Ayoubs hälsa 

Iblis kallade Allah: “O min Herre, Ayoubs rikedom är borta och hans barn är döda - men hans kropp är fortfarande frisk, och så länge han har den gåvan av god hälsa, kommer han att dyrka Dig och hoppas på att få tillbaka sin rikedom och få fler barn. Tillåt mig maktbefogenhet över hans kropp så att jag kan försvaga den. Han kommer säkerligen att glömma att dyrka Dig och han kommer att bli Dig olydig.”

Allah ville lära Iblis lexan att Ayoub var en tillgiven tjänare av sin Herre, och Han uppfyllde Iblis tredje önskan, men satte ett villkor: “Jag ger dig maktbefogenhet över hans kropp, men inte över hans själ, intellekt eller hjärta, eftersom det är där kunskapen om Mig och om Min religion ligger.” Beväpnad med denna nya befogenhet, började djävulen att skada Ayoubs kropp och fyllde den med sjukdom tills Ayoub blev bara skelett med hud på, och tålde svåra smärtor. Men genom allt lidande, förblev Ayoub stark i sin tro och bar tålmodigt alla svåra prövningar utan att klaga. Allahs rättfärdige tjänare misströstade inte och vände sig inte till andra utom Allah för hjälp. Han behöll sitt hopp i Allahs barmhärtighet. Till och med nära släktingar och vänner lämnade honom - endast hans goda, kärleksfulla hustru stannade vid hans sida. När han led som mest, var hon hjälpsam, barmhärtig och mild, tröstade och skötte om honom. Genom många år av lidande förblev hon hans enda vän och tröst.

Ayoubs liv - sammanfattning 

Ibn Asakar berättar: “Ayoub var en man som hade alla slags rikedomar; slavar, får, fält, gårdar och många barn. Alla dessa gåvor togs från honom, och han drabbades även av fysiska sjukdomar. Aldrig var ett enda organ i hans kropp frisk, förutom hans hjärta och hans tunga, med vilka han dyrkade Allah den Upphöjde dan och natt. Hans sjukdom varade under en lång tid, tills hans besökare kände sig äcklade av att se honom. Hans vänner höll sig borta från honom och människor lät bli att besöka honom. Ingen, förutom hans hustru, kände empati med honom. Hon tog hand om honom på ett bra sätt, för hon var medveten om hans tidigare medkänsla och välgörenhet mot henne.”

Ayoubs bön om nåd 

Iblis blev förtvivlad av ilskan och frustration. Han samlade sina medhjälpare och diskuterade med dem Ayoubs fall och deras oförmåga att vända honom från att dyrka Allah. Djävulens medhjälpare kunde inte komma med några nya idéer, och de frågade Iblis: “Hur kommer det sig att din listighet inte kan göra något mot Ayoub, när den har lyckats med att vilseleda människornas fader, Adam, och föra bort honom ur Jannah?”

Iblis gick därför till Ayoubs hustru som en man. “Var är din man?” frågade han henne. Hon pekade på en nästan livlös kropp i sängen: “Där är han, hängande mellan liv och död.” Iblis viskade till henne och påminde henne om tiden när Ayoub var frisk, rik och när de hade många barn. Smärtsamt minne av långa år i svåra prövningar överväldigade henne plötsligt, och hon brast i tårar. Hon sade till Ayoub: “Hur länge skall du bära denna tortyr från vår Herre? Skall vi förbli fattiga, barnlösa och ensamma för alltid? Varför kallar du inte Allah och söker Hans nåd, att Han tar bort detta lidande?”

Ayoub suckade och svarade i en mjuk röst: “Iblis måste ha viskat till dig och gjort dig missnöjd. Säg, hur länge har jag njutit av god hälsa och rikedomar?”

“80 år”, svarade hon.

“Hur länge har jag lidit nu?”

“7 år”, svarade hon.

Då sade Ayoub till henne: “I detta fall skäms jag att kalla till min Herre att ta bort prövningen från mig, för jag har inte lidit längre än vad jag har njutit i god hälsa och rikedom. Det verkar som om din tro har försvagats och att du är missnöjd med ödet från Allah. Om jag någonsin återhämtar min hälsa, svär jag att jag skall straffa dig med 100 slag! Från och med denna dag förbjuder jag mig själv att äta eller dricka någoting alls från din hand. Låt mig vara och låt min Herre göra med mig det som Han vill.”

Ayoubs får tillbaka hälsan 

Med tunga tårar och tyngre hjärta, hade hon inget val utan att lämna honom och söka skydd någon annanstans. I detta hjälplösa tillstånd, vände sig Ayoub till Allah, men inte för att klaga, utan att be om Hans nåd:

“Jag har prövats av olyckor och elände, men Du är Den Barmhärtigaste av de barmhärtiga!” Och Vi hörde hans bön och befriade honom från det onda som plågade honom och gav honom åter dem av hans familj som Vi tagit ifrån honom, och Vi fördubblade deras antal som en särskild nåd från Oss och som något att bevaras i minnet av alla som ägnar Oss sin dyrkan.

(Koranen, XXI : 83 - 84)

Och Allahinstruerade också:

“Och minns Vår tjänare Job, hur han ropade till sin Herre : ‘Djävulen har plågat mig svårt och mina krafter är slut!’ Och Vi sade: ‘Stampa i marken med din fot! Där finns friskt vatten så att du kan tvätta dig och dricka.’ Och Vi gav honom tillbaka dem som Vi hade tagit från honom av hans familj, och fördubblade deras antal som en särskild nåd från Oss och som en påminnelse till dem som har förstånd.”

(Koranen, XXXVIII : 41 - 43)

Ayoub lydde Allahs order och nästan omedelbart blev han frisk. Emellertid, kunde hans trogan hustru inte stå ut med att vara separerad från honom, och hon kom tillbaka till honom för att be om hans förlåtelse, hennes önskan var att tjäna honom under hans sjukdom. När hon trädde in i huset, blev hon mycket förvånad: Ayoub var återigen frisk! Hon kramade honom och tackade Allah för Hans barmhärtighet.

Ayoub var orolig, för han hade svurit att straffa henne med 100 slag om han blev frisk, men han ville inte göra henne ont. Han visste dock om han inte uppfyller det han hade svurit, att han skulle göra sig skyldig till att ha brutit ett löfte till Allah. Därför, i Sin visdom och barmhärtighet, räddade Allah Sin trogna tjänare, och rådde honom: “Tag i din hand en bunt av tunn gräs och slå din hustru med den - så skall du inte bryta ditt löfte (och inte heller skall hon lida).”

“Tag en näva gräs och slå med den och bryt inte din ed!”

(Koranen, XXXVIII : 44)

Profeten Muhammad () om Ayoub

Abu Hurayra, radiallahu ‘anhu, berättar att Profeten Muhammad () har sagt: “Medan Ayoub var naken och badade, föll ett myller av gyllene gräshoppor på honom, och han började samla dem i sina kläder. Hans Herre kallade honom: ‘Ayoub! Har inte Vi gjort dig för rik för att du skall behöva detta?’ Och Ayoub svarade: ‘Ja, min Herre! Men jag kan inte rygga tillbaka för Dina gåvor’.” (Bukhari)

Bloggarens kommentar Skriv gärna om vilka tankar berättelsen om den tålmodige och ihärdige profeten Ayoub, alayhissallam, väcker hos dig.