Bismillah.

Jag skrev den här artikeln som en del av förberedelsen inför föreläsningen “Att förlåta och glömma för Allahs skull” men väljer lämpligt att publicera den idag.

En scen som jagat mig genom de senaste dagarna är Rasulullah Muhammad där han sitter i moskeen och håller sitt sista tal till muslimerna, 5 dagar innan Allah skulle ta tillbaka hans själ… sjuk, utmattad, med feber och huvudvärk, försvagad, bara 5 dagar ifrån sitt sista andetag … sitter han där och talar till sina bröder en sista gång från mimbar, och lämnar ett sista budskap, sitt testamente till sina bröder i islam, till alla kommande generationer muslimer… han visade oss vägen till det som är av godo, så som han gjorde med allt annat genom sitt ädla liv och sitt ljusa exempel. Och han rådde muslimerna att förlåta Madinaborna, ansarin, om de begick något fel, och att istället se deras goda handlingar.

* (Före och efter dhuhr bönen, bad han sina bröder om förlåtelse och bad alla ta tillbaka sin rättighet om han hade varit skyldig någon något… )

Hans sista tal, när han bad sina bröder om förlåtelse, var hans budskap till sina bröder och ett budskap till alla kommande generationer muslimer: han visade oss vägen till det som är av godo, så som han gjorde med allt annat genom sitt ädla liv och sitt ljusa exempel.

Fem dagar innan Allah skulle ta tillbaka hans själ. Han hade blivit sjuk, men ledde bönen så länge han bara orkade. Denna onsdag blev hans tillstånd sämre, och han gick till mosken och satte sig vid mimbar, med huvudvärk, feber, sjuk och försvagad, och talade en sista gång till sina bröder i islam… Han förbannade alla som gör profeternas gravar till heliga platser och dyrkade deras gravar, mao varnade han muslimerna att inte begå samma shirk som folk som levde före dem hade begått, påminde dem om vikten av tawhid. Sedan bad han muslimerna om förlåtelse – den bästa skapelsen någonsin, den barmhärtigaste av dem som är barmhärtiga, han som aldrig hämnades för sin egen skull! – om han hade sårat en muslim: ”Här är jag – ta tillbaka din rättighet, om jag någonsin sårat eller förorättat dig, min bror…” Och han rådde muslimerna att förlåta Madinaborna, ansarin, om de begick något fel, och att istället se deras goda handlingar. Ur Jannahs förseglade nektar

- Jag kan inte annat än att tro, att Rasulullah Muhammad visste mycket väl att han inte hade behandlat någon människa orättvist: för hade han gjort det, då hade Allah SWTA sänt uppenbarelse och rättat det. Hans sista tal, när han bad sina bröder om förlåtelse, var hans budskap till sina bröder och ett budskap till alla kommande generationer muslimer: han visade oss vägen till det som är av godo, så som han gjorde med allt annat genom sitt ädla liv och sitt ljusa exempel. Han ville att alla muslimer fram till Domedagen skulle ha lätt att be om sina bröders förlåtelse, och att själva förlåta orättvisan de lidit från en muslim. Det är en återkommande tanke…

Bismillah.

Den här historien läste jag för ett tag sedan på http://www.streetdawah.com-sidan och kände hur hjärtat darrar och ögonen vattnas… med inre ögat såg jag Al-Husayn ibn Sailam där han läser om Allahs löfte om Profeten som skall komplettera Budskapet och avsluta uppgiften från alla tidigare profeter, a.s, och jag kände hans upprymdhet och glädje när han hörde om Profeten från Makkah, hans iver när han läste om Profetens kännetecken, och när han förstod att Muhammad var Allahs lovade Profet, Allahs barmhärtighet till alla världar… vilken högtidig känsla måste denne man levt med, medan han väntade på att Profeten Muhammad skulle komma till hans stad, och när han själv skulle offentligt kunna erkänna sin tro… mitt inre öga såg honom, där han gör sin väg genom folkmassan till Allahs sista Rasul, Muhammad , hans väntan som närmar sig sitt slut, och såg honom där han uttalar trosbekännelsen inför den länge efterlängtade Rasulullah Muhammad , och ett välkänt vemod fyllde min bröstkorg…

Hur jag önskar att jag levde under Rasulullah Muhammads tid och att jag fick uttala trosbekännelsen inför honom .

Att jag fick lära mig och inspireras från första hand från hans ädla liv, att mina ögon fick vittna hans barmhärtighet, visdom, att mina öron fick vittna uppenbarelsen av Allahs sista Budskap till mänskligheten… (men den önskan är självisk, och dessutom är vi som tror på honom utan att ha sett honom - hans bröder!)

Å Allah, lov och pris tillkommer Dig. Du är himlarnas och jordens Ljus, Du håller hjärtan i Din Hand, Du vägleder från mörker till Ljuset.

Ya Rabbi, låt mitt ljus lysa allt klarare och förlåt mig alla mina synder! Du har allt i Din makt.

Al-Husayn ibn Sailam var rabbi i Yathrib som var högt respekterad och erkänd av sitt folk, både judar och icke-judar. Han var känd för sin fromhet och godhet, uppriktighet och sannfärdighet.

Al-Husayn levde sitt liv i fridsamthet och välvilja, men han var seriös, målmedveten och organiserad i hur han använde sin tid. Varje dag brukade han ägna en fastställd antal timmar till att tillbe, lära ut och predika i templet. Sedan brukade han tillbringa en viss tid i sin fruktträdgård, där han skötte om dadelträd och palmer, pollinerade och såg om det var något som behövde beskäras. Efter det, för att öka sin förståelse av och kunskap i sin religion, brukade han studera Torah.

Under dessa studier var han särskilt tagen av de verser i Torah som handlade om kommande Profeten som skulle komplettera tidigare profeternas budskap. Därför blev Al-Husayn omedelbart ivrigt intresserad när han hörde nyheter om framträdandet av Profeten från Makkah.

Han berättade:

När jag hörde om Guds Profets uppdykande, frid vare med honom, började jag undersöka hans namn, hans genealogi (stamtavla), hans egenskaper, hans tid och plats (var och när han dök upp), och jag började jämföra den informationen med det som finns i våra böcker. Efter dessa undersökningar blev jag fullt övertygad om att hans profetskap var autentiskt och i hjärtat bekräftade jag att hans mission var sann. Men jag dolde mina slutsatser från andra judar. Jag höll tyst…

Så den dag kom när Profeten, frid vare med honom, lämnade Makkah och satte kurs mot Yathrib. När han kom till Yathrib och stannade vid Quba, kom en man springandes till stan, tillkallade människor och tillkännagav att Profeten hade kommit. Just då var jag högst upp på ett palmträd och skötte om det. Min tant, Khalidah bint al-Harith, satt under trädet. När jag hörde nyheten, ropade jag:

- Allahu Akbar! Allahu Akbar! (Gud är Störst! Gud är Störst!)

När min tant hörde min takbir, protesterade hon:
- Må Gud omintetgöra dig…Vid Gud, du hade inte blivit mer begeistrad om du hade hört att Profeten Moses kommer!

- Faster, han är sannerligen, jag svär vid Gud, Moses bror och han följer hans religion. Han är sänd med samma budskap och samma mission som Moses.

Hon förblev tyst en stund och sade sedan:
- Är detta Profet som du har berättat om till oss, den som Gud skulle sända för att bekräfta sanningen som tidigare Profeterna hade predikat och för att komplettera Herrens Budskap?
- Ja, svarade jag.

Jag ville inte vänta längre, utan gick ut för att träffa Profeten . Jag såg folkmassan vid hans dörr och gjorde min väg genom massan tills jag kom nära honom . Första orden som jag hörde honom säga var:
Å människor! Sprid frid… Dela ert bröd med era medmänniskor… Be på nätterna medan andra människor sover… och ni skall träda in i Paradiset i frid…

Jag observerade och granskade honom med största uppmärksamhet - och jag var fullständigt övertygad om att hans ansikte inte var en bedragares ansikte. Jag gick ännu närmare honom och uttalade trosbekännelsen, att det inte finns ingen annan gudom värd dyrkan utom Den Ende Sanne Gud (Allah) och att Muhammad är Hans Profet. Profeten vände sig till mig och frågade:
- Vad heter du?
- Al-Husayn ibn Sailam svarade jag.
- Nu är ditt namn Abdullah ibn Sallam sade han.
- Ja sade ja. Abdullah ibn Sailam skall mitt namn vara från och med nu. Jag svär vid Honom Som har sänt dig med Sanningen att jag inte vill ha något annat namn från och med denna dag.

Bismillah.

Vår unge bror Abubakr har skrivit ännu en mycket fin dikt. Du blir berörd av den precis så mycket som du älskar Främlingen som inspirerar brodern att skriva den här dikten. Du blir berörd till tårar.

Den vandrande främlingen

Har du sett den vandrande främlingen
han som alltid hälsar och alltid ler,
han som delar ut allmosor när ingen ser
han som är omtänksam och givmild.

Får du fortfarande ingen bild?

Han som slösar på dem föräldralösa
och anser att materiella saker är värdelösa.

Han som mot sin familj är kärleksfull
och som hälsar på de sjuka för Allahs skull,
han som aldrig sina löften bryter
som hatar att vara högmodig och aldrig skryter.

Han som alltid sprider Herrens ord
och som ej sparar för denna jord,
han som är stor och stark och och visar mod
men gråter som ett litet barn när han gör sujud.

Han som skickar all sin investering i förhand
och bara lämnar sina vandringsspår i öknens sand.

Så, säg mig nu - vem är denna främling
som strävar efter Guds belöning?
Och om du nu tycker att denna dikt är otolkbar
luta dig tillbaks, så ska du få ditt svar.

Denna man är identitet
för den vise, den som är intelligent,
den som praktiserar sin religion
och hans hjärta omfamnar den sanna tron.

Bismillah. Detta info är taget från ifis hemsida:

Gala för omhuldandet av barmhärtighetens Profet

Islamiska Förbundet i Sverige anordnar i samarbete med organisationen “International Support Organization” en gala för att omhulda Profeten Muhammed, Guds frid vare med honom.

Datum: den 19 april 2008
Tid: kl. 15:00 - 20:00
Plats: Åsögymnasiet, T-bana Skanstull, Stockholm

Arrangeras av: Islamiska Förbundet i Sverige och International Support Organization.
Avgift: Free entré!

Galan gästas av välkända och lärda imamer såsom dr. Ali Badahdah, prof. Isam Albashir, prof. Jamal Badawi (se min kommentar efter inlägget), dr. Hasan Halawa och många fler.

Galans syfte 

- Visa muslimernas kärlek till Profeten Muhammad. 
- På ett demokratiskt sätt förmedla att nidbilderna bara ökar vår trofasthet och lojalitet för vår kära Profet. 
- Att öka medvetenheten och kunskapen om Profetens biografi. 
- Helhjärtat fördöma all sorts kränkning av vår Profet samt andra Profeter.

Därför uppmanar vi alla att aktivt delta i galan för omhuldandet av Profeten Muhammed, Allahs frid vare med honom.

Bismillah. Ett mail till IIF-mailgrupp som jag tycker är värt att dela med fler människor:

Svenska komittén för kunskap om Profeten Muhammad har bildats den 4:e mars 2008 för att öka kunskaperna om islam och dess Sändebud Muhammed, sallallahu ‘aleihi we sellem. Bilden av Muhammad har kommit att bli felaktig och förvrängd i den massmediala debatten, och det är viktigt att en mera rättvisande och klar bild av hans liv och budskap kommer till allmänhetens kännedom.

Rasullullah Muhammad  tillhör de stora grundarna av världsreligionerna, och den vars liv och gärning  det finns mest historiska fakta kring.

Kunskap om honom förklarar varför han är så respekterad och älskad av en stor del av jordens befolkning.

För mer info kontakta

Abdu Hafid Mebrouk, abdelhafid24@hotmail.com, mobil: 073 650 5301
Stockholm

Jamal Abdu Rahim, Sensuss studieförbund, jamal.abderrahim@sensus.se, mobil: 070 462 4813
Stockholm

Imam Hassan Moussa

Imam Abdul Haq Kilan

Imam Mohammed Laallam

Imam Abdulkarim Laallam

Imam Mohsen Hosni

Imam Omar Ahmed Sheik

Imam Said Nour Tal

Imam Abdu Rahman Jibrill

Imam Haydar Ibrahim