Bismillah.

Alla de bästa egenskaperna som en skapelse människa kan någonsin besitta, var samlade i den ädla bröstkorgen av Allahs sista Sändebud Muhammad , Sändebudet med det slutliga Uppenbarelsen, Sändebudet till hela mänskligheten och osynliga väsen, fram till Domedagen.

En sahih hadith som berättar om hur naturlig avsaknad på inbilskhet var i den bästa bröstkorgen, det vackraste hjärtat var kan du läsa här, insha’Allah:

Abu Hurayrah rapporterade:

En muslim och en jude grälade.

Muslimen sade: “Jag svär vid Honom Som har gett företräde (överordning) till Muhammad över alla andra människor!”

Juden sade: “Jag svär vid Honom Som har gett företräde (överordning) till Moses a.s. över alla andra människor!’

När han hörde detta, lyfte muslimen sin hand och slog till (gav örfil) juden. Juden gick då till Rasulullah Muhammad och berättade vad som hade hänt mellan honom och muslimen. Profeten sade:

“Förklara inte min överordning över Moses (Musa a.s.), för människor skall falla medvetslösa på Uppståndelsedagen, jag skall vara först som skall komma till - och se! Musa (Moses a.s.) skall stå där och hålla en sida av Tronen. Jag skall inte veta om han har varit en av dem som hade fallit medvetslösa och sedan återfått medvetande före mig, eller om Allah har undantagit honom från att falla medvetslös den dagen.”
(Sahih Al-Bukhari, “Guds Enhet”: 9/93/564)

Abu Hurayrah rapporterade:

Två män, en muslim och en jude, grälade med varandra.

Muslimen sade: “Vid Honom Som har gett företräde och överordning till Muhammad över alla andra människor!”
Jude sade: “Vid Honom Som har gett företräde till Moses (Musa a.s.) över alla andra människor!”

Muslimen blev rasande när han hörde det och slog juden i ansiktet (gav honom örfil). Juden gick då till Sändebudet Muhammad och informerade honom om det som hade hänt mellan honom och muslimen.

Rasulullah sade: “Förklara inte min överordning över Moses (Musa a.s.), för människor skall falla medvetslösa på Uppståndelsedagen och jag skall vara först som skall komma till - och se! Musa (Moses a.s.) skall stå där och hålla en sida av Tronen. Jag skall inte veta om han har varit en av dem som hade fallit medvetslösa och sedan återfått medvetande före mig, eller om Allah har undantagit honom från att falla medvetslös den dagen.”
(Sahih Al-Bukhari, “Att få hjärtat att mjukna”: 8/76/524)

Bismillah.

Abdullah ibn Jafar berättar att Rasulullah Muhammad en gång gick in i en trädgård i Madinah. I trädgården fanns en kamel som, när hon såg Rasulullah , började gråta och kom fram till honom .

Sändebudet frågade vem som var kamelens ägare och de svarade att det var en pojke från Madinah (Ansari). Sändebudet Muhammad skickade efter pojken. När pojken kom, frågade Rasulullah honom: “Fruktar du inte Allah pga detta djur som Han har skänkt dig? Kamelen klagade till mig att du inte matar henne regelbundet och att du tvingar henne till för hårt arbete.”

Bloggarens kommentar: Han var sänd som Rahmatan-lil-aalamiin, Nåd till alla världar: människor, osynliga väsen, djur och växter - han var sändebudens sigill, Rasulullah Muhammad . Av världarnas Herre älskade, sista Sändebud Muhammad .

Han var nåd, barmhärtighet till alla världar, till hela skapelsen - och hela skapelsen älskade honom och sökte sig till honom för att få tröst och sin rättighet.

Bismillah.

Som mjukaste bomull faller den bästa människans visdomsord på en syndares själ, hans råd av kärlek och ömhet för hans ummah, visdomsorden han visade oss genom sitt ädla liv, det mest dyrbara testamente till hela mänskligheten fram till Domedagen:

“Var ödmjuk, så skall du vara den mest fromme;
var nöjd med det du har, så skall du vara den mest tacksamme;
önska andra det du önskar för dig själv, så skall du vara troende;
behandla väl din granne, så skall du vara muslim;
och skratta inte mycket, för alltför mycket skratt dödar hjärtat.” (sahih)

“När mildhet finns i något, försöknar den det; och när man tar bort mildheten från något, blir det frånstötande.” (sahih)

“Be Allah att skydda er från fattigdomen och armoden, och att Han skýddar er från att begå våld eller att människor våldför sig på er.” (hasan)

“Jag råder dig att inte vara en av dem som förbannar!” (sahih)

Bismillah.

Jag skrev den här artikeln som en del av förberedelsen inför föreläsningen “Att förlåta och glömma för Allahs skull” men väljer lämpligt att publicera den idag.

En scen som jagat mig genom de senaste dagarna är Rasulullah Muhammad där han sitter i moskeen och håller sitt sista tal till muslimerna, 5 dagar innan Allah skulle ta tillbaka hans själ… sjuk, utmattad, med feber och huvudvärk, försvagad, bara 5 dagar ifrån sitt sista andetag … sitter han där och talar till sina bröder en sista gång från mimbar, och lämnar ett sista budskap, sitt testamente till sina bröder i islam, till alla kommande generationer muslimer… han visade oss vägen till det som är av godo, så som han gjorde med allt annat genom sitt ädla liv och sitt ljusa exempel. Och han rådde muslimerna att förlåta Madinaborna, ansarin, om de begick något fel, och att istället se deras goda handlingar.

* (Före och efter dhuhr bönen, bad han sina bröder om förlåtelse och bad alla ta tillbaka sin rättighet om han hade varit skyldig någon något… )

Hans sista tal, när han bad sina bröder om förlåtelse, var hans budskap till sina bröder och ett budskap till alla kommande generationer muslimer: han visade oss vägen till det som är av godo, så som han gjorde med allt annat genom sitt ädla liv och sitt ljusa exempel.

Fem dagar innan Allah skulle ta tillbaka hans själ. Han hade blivit sjuk, men ledde bönen så länge han bara orkade. Denna onsdag blev hans tillstånd sämre, och han gick till mosken och satte sig vid mimbar, med huvudvärk, feber, sjuk och försvagad, och talade en sista gång till sina bröder i islam… Han förbannade alla som gör profeternas gravar till heliga platser och dyrkade deras gravar, mao varnade han muslimerna att inte begå samma shirk som folk som levde före dem hade begått, påminde dem om vikten av tawhid. Sedan bad han muslimerna om förlåtelse – den bästa skapelsen någonsin, den barmhärtigaste av dem som är barmhärtiga, han som aldrig hämnades för sin egen skull! – om han hade sårat en muslim: ”Här är jag – ta tillbaka din rättighet, om jag någonsin sårat eller förorättat dig, min bror…” Och han rådde muslimerna att förlåta Madinaborna, ansarin, om de begick något fel, och att istället se deras goda handlingar. Ur Jannahs förseglade nektar

- Jag kan inte annat än att tro, att Rasulullah Muhammad visste mycket väl att han inte hade behandlat någon människa orättvist: för hade han gjort det, då hade Allah SWTA sänt uppenbarelse och rättat det. Hans sista tal, när han bad sina bröder om förlåtelse, var hans budskap till sina bröder och ett budskap till alla kommande generationer muslimer: han visade oss vägen till det som är av godo, så som han gjorde med allt annat genom sitt ädla liv och sitt ljusa exempel. Han ville att alla muslimer fram till Domedagen skulle ha lätt att be om sina bröders förlåtelse, och att själva förlåta orättvisan de lidit från en muslim. Det är en återkommande tanke…

Bismillah.

Den här historien läste jag för ett tag sedan på http://www.streetdawah.com-sidan och kände hur hjärtat darrar och ögonen vattnas… med inre ögat såg jag Al-Husayn ibn Sailam där han läser om Allahs löfte om Profeten som skall komplettera Budskapet och avsluta uppgiften från alla tidigare profeter, a.s, och jag kände hans upprymdhet och glädje när han hörde om Profeten från Makkah, hans iver när han läste om Profetens kännetecken, och när han förstod att Muhammad var Allahs lovade Profet, Allahs barmhärtighet till alla världar… vilken högtidig känsla måste denne man levt med, medan han väntade på att Profeten Muhammad skulle komma till hans stad, och när han själv skulle offentligt kunna erkänna sin tro… mitt inre öga såg honom, där han gör sin väg genom folkmassan till Allahs sista Rasul, Muhammad , hans väntan som närmar sig sitt slut, och såg honom där han uttalar trosbekännelsen inför den länge efterlängtade Rasulullah Muhammad , och ett välkänt vemod fyllde min bröstkorg…

Hur jag önskar att jag levde under Rasulullah Muhammads tid och att jag fick uttala trosbekännelsen inför honom .

Att jag fick lära mig och inspireras från första hand från hans ädla liv, att mina ögon fick vittna hans barmhärtighet, visdom, att mina öron fick vittna uppenbarelsen av Allahs sista Budskap till mänskligheten… (men den önskan är självisk, och dessutom är vi som tror på honom utan att ha sett honom - hans bröder!)

Å Allah, lov och pris tillkommer Dig. Du är himlarnas och jordens Ljus, Du håller hjärtan i Din Hand, Du vägleder från mörker till Ljuset.

Ya Rabbi, låt mitt ljus lysa allt klarare och förlåt mig alla mina synder! Du har allt i Din makt.

Al-Husayn ibn Sailam var rabbi i Yathrib som var högt respekterad och erkänd av sitt folk, både judar och icke-judar. Han var känd för sin fromhet och godhet, uppriktighet och sannfärdighet.

Al-Husayn levde sitt liv i fridsamthet och välvilja, men han var seriös, målmedveten och organiserad i hur han använde sin tid. Varje dag brukade han ägna en fastställd antal timmar till att tillbe, lära ut och predika i templet. Sedan brukade han tillbringa en viss tid i sin fruktträdgård, där han skötte om dadelträd och palmer, pollinerade och såg om det var något som behövde beskäras. Efter det, för att öka sin förståelse av och kunskap i sin religion, brukade han studera Torah.

Under dessa studier var han särskilt tagen av de verser i Torah som handlade om kommande Profeten som skulle komplettera tidigare profeternas budskap. Därför blev Al-Husayn omedelbart ivrigt intresserad när han hörde nyheter om framträdandet av Profeten från Makkah.

Han berättade:

När jag hörde om Guds Profets uppdykande, frid vare med honom, började jag undersöka hans namn, hans genealogi (stamtavla), hans egenskaper, hans tid och plats (var och när han dök upp), och jag började jämföra den informationen med det som finns i våra böcker. Efter dessa undersökningar blev jag fullt övertygad om att hans profetskap var autentiskt och i hjärtat bekräftade jag att hans mission var sann. Men jag dolde mina slutsatser från andra judar. Jag höll tyst…

Så den dag kom när Profeten, frid vare med honom, lämnade Makkah och satte kurs mot Yathrib. När han kom till Yathrib och stannade vid Quba, kom en man springandes till stan, tillkallade människor och tillkännagav att Profeten hade kommit. Just då var jag högst upp på ett palmträd och skötte om det. Min tant, Khalidah bint al-Harith, satt under trädet. När jag hörde nyheten, ropade jag:

- Allahu Akbar! Allahu Akbar! (Gud är Störst! Gud är Störst!)

När min tant hörde min takbir, protesterade hon:
- Må Gud omintetgöra dig…Vid Gud, du hade inte blivit mer begeistrad om du hade hört att Profeten Moses kommer!

- Faster, han är sannerligen, jag svär vid Gud, Moses bror och han följer hans religion. Han är sänd med samma budskap och samma mission som Moses.

Hon förblev tyst en stund och sade sedan:
- Är detta Profet som du har berättat om till oss, den som Gud skulle sända för att bekräfta sanningen som tidigare Profeterna hade predikat och för att komplettera Herrens Budskap?
- Ja, svarade jag.

Jag ville inte vänta längre, utan gick ut för att träffa Profeten . Jag såg folkmassan vid hans dörr och gjorde min väg genom massan tills jag kom nära honom . Första orden som jag hörde honom säga var:
Å människor! Sprid frid… Dela ert bröd med era medmänniskor… Be på nätterna medan andra människor sover… och ni skall träda in i Paradiset i frid…

Jag observerade och granskade honom med största uppmärksamhet - och jag var fullständigt övertygad om att hans ansikte inte var en bedragares ansikte. Jag gick ännu närmare honom och uttalade trosbekännelsen, att det inte finns ingen annan gudom värd dyrkan utom Den Ende Sanne Gud (Allah) och att Muhammad är Hans Profet. Profeten vände sig till mig och frågade:
- Vad heter du?
- Al-Husayn ibn Sailam svarade jag.
- Nu är ditt namn Abdullah ibn Sallam sade han.
- Ja sade ja. Abdullah ibn Sailam skall mitt namn vara från och med nu. Jag svär vid Honom Som har sänt dig med Sanningen att jag inte vill ha något annat namn från och med denna dag.

Bismillah.

Den Sanna Kärleken - Rasulullahs kärlek för hans ummah

(tryck på den gröna länken ovan)

Den kärleken är något värt att begrunda…

Hur skulle du känna dig om du fick veta att någon tänkte på dig för 1400 år sedan?

Några dagar innan han skulle lämna denna dunya, sade Rasulullah Muhammad : “Jag önskar att jag hade träffat mina bröder…”
Följeslagarna, må Allah vara nöjd med dem alla, som var med honom , sade: “Vi är dina bröder!”
Rasulullah Muhammad svarade: “Ni är mina följeslagare. Mina bröder är de som skall leva efter mig, och tro på mig utan att ha sett mig.”

Denna scen ger ett levande hjärta som känner igen sann kärlek en glimt av Rasulullah Muhammads kärlek för oss. Och det hjärtat går itu, överväldigat av kärleken, i längtan och hopp om att få träffa Den Älskade… i fruktan att aldrig få vara nära honom …

Vi påstår, så klart, att vi älskar honom . Men när kärlek slutar vid orden, blir den meningslös. Och när man inte tar den älskades råd på allvar, ogiltigförklarar man kärleken. Eller, vad tycker du…?

Har inte tiden kommit att följa vår älskade Profet Muhammad, ?
Har inte tiden kommit att begrunda hur vi lever vårt liv?

* * * * *
Bloggarens tårar Å Allah, låt dessa tårar som faller för Din skull, dessa tårar som faller av ren kärlek för Din älskade Rasul Muhammad , låt tårarna rena uppriktiga hjärtan; och låt oss vara nära honom i Din Jannah. Ya Rabbi, vi tror att vi skall vara i akhira med dem som vi älskade i dunya, så låt oss vara nära vår älskade Profet Muhammad i Din Jannahs högsta grad! Amiin.

Bismillah.

Vår unge bror Abubakr har skrivit ännu en mycket fin dikt. Du blir berörd av den precis så mycket som du älskar Främlingen som inspirerar brodern att skriva den här dikten. Du blir berörd till tårar.

Den vandrande främlingen

Har du sett den vandrande främlingen
han som alltid hälsar och alltid ler,
han som delar ut allmosor när ingen ser
han som är omtänksam och givmild.

Får du fortfarande ingen bild?

Han som slösar på dem föräldralösa
och anser att materiella saker är värdelösa.

Han som mot sin familj är kärleksfull
och som hälsar på de sjuka för Allahs skull,
han som aldrig sina löften bryter
som hatar att vara högmodig och aldrig skryter.

Han som alltid sprider Herrens ord
och som ej sparar för denna jord,
han som är stor och stark och och visar mod
men gråter som ett litet barn när han gör sujud.

Han som skickar all sin investering i förhand
och bara lämnar sina vandringsspår i öknens sand.

Så, säg mig nu - vem är denna främling
som strävar efter Guds belöning?
Och om du nu tycker att denna dikt är otolkbar
luta dig tillbaks, så ska du få ditt svar.

Denna man är identitet
för den vise, den som är intelligent,
den som praktiserar sin religion
och hans hjärta omfamnar den sanna tron.

Bismillah.

För ett tag sedan hörde jag en föreläsning av Dr. Zakir Naik som bearbetade detta tema på ett imponerande sätt. Jag vill därför försöka att ge en sammanfattning av hans föreläsning som handlar om hur profeten Muhammad (), är beskriven i Gamla och Nya Testamentet, som är de andra två abrahamistiska religioners heliga skrifter. Jag tror att du skall finna läsningen spännande och givande, och hoppas på att denna sammanfattning (som jag har för avsikt att publicera i fyra artiklar), skall förstärka din tro, eller vara din vägledning till Sanningen.

Föreläsningens första tre delar bearbetar profetior om Profeten Muhammad () i Torah och i Evangelierna, och jag ger länkar till dessa förelsningar. Om du är intresserad av att höra om profetior om Den Älskade Profeten Muhammad () i andra religioners heliga skrifter, finns fortsättningen av föreläsningen att hitta på nätet.

Föreläsningen - del 1, Föreläsningen - del 2, Föreläsningen - del 3

För en bra förståelse oh kontinuintet, ombes läsaren läsa artikelserien om Profeten Muhammad () i Gamla och Nya testamentet från början. Första artikeln hittar du här, den andra här och den tredje här.

Låt oss nu diskutera profetian om Profeten Muhammad () i kristendomen.

Vi vänder oss först till Koranen och läser det som står där, att Jesus, Marias son, Guds frid vare med honom, säger: Och minns Jesus, Marias son, som sade: ‘Israeliter! Jag är sänd till er av Gud för att bekräfta vad som ännu består av Tora och för att förkunna för er det glada budskapet att ett sändebud skall komma efter mig vars namn skall vara Ahmad‘. (…) (Koranen, LXI:6)

I Koranen står det att Jesus själv, Guds frid vare med honom, har uttalat profetian om den siste och slutlige Profeten (). På grund av tidsbegränsningen som föreläsaren hade, påpekade han att han inte skulle gå i detaljer, utan bara nämna de viktigaste profetiorna om Profeten Muhammad () i Nya Testamentet.

I Nya Testamentet säger Jesus, Guds frid vare med honom: Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er (Johannesevangeliet, XIV:16) Och han upprepar detta budskap: När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig (Johannesevangeliet, XV:26) Jesus säger också: Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er. (Johannesevangeliet, XVI:7)

Om man analyserar, ser man att det grekiska ordet för “hjälparen” är Periclitos vilket betyder “Berömvärd”, “Lovvärd” ELLER “Den som lovordar” - vilket är exakt översättning av namnet av den siste och slutlige Profeten Muhammad (), eller Profeten Ahmad (se Koranen, LXI:6 ovan).

Men om man läser idag, så har ordet “Pariclitos” ersatts med ordet “Pariclite” vilket betyder “En hjälpsam person”, “En älskvärd person”. Men, de har översatt även det ordet - Pariclite - som Hjälparen. I vilket fall som helst, oavsett om det är Periclitos eller Periclite, oavsett om det är Den som lovordar eller Den Lovvärde, eller En hjälpsam person, eller En Älskvärd person, eller Hjälparen - alhamdulillah, anstår alla dessa betydelser den siste och sluutlige Profeten Muhammad ().

De kristna idag säger att denna profetia om Hjälparen avser Den Helige Ande. Om vi, för diskussions skull, håller med dem, då måste vi påminna dem om att kriterium att Hjälparen skall komma (och det kriterium är att Jesus, frid vare med honom, går bort) kan de själva läsa i Nya Testamentet: Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er. (Johannesevangeliet, XVI:7) Kriterium för att Hjälparen skall komma är att Jesus, frid vare med honom, går bort. Och när man läser Bibeln, läser vi där att Den Helige Ande redan var där samtidigt som Jesus, Guds frid vare med honom. Den var fär även innan Jesufödelse. Läser man Bibeln, ser man att Den Helige Ande var där när Johannes Döparen döptes. Den var i Elisabets sköte: När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv, och hon blev uppfylld av den helige Ande (Lukasevangeliet I:41)

Därför kan profetian om Hjälparen absolut inte avse Den Helige Ande (Bibelns två verser motsäger varann om profetian om Hjälparen skulle avse Den Helige Ande). Jesus säger också i Nya testamentet: Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske. (Johannesevengeliet, XVI:12-13) Jesus, a.s, säger att han har ännu mycket att säga dem, men att de inte kan bära det nu, och han förkunnar att Sanningens Ande skall komma med sanningen och upplysa dem om vad som kommer att ske (och i nästa vers, att Sanningens ande skall förhärliga honom, Jesus a.s). Denne Sanningens Ande är den siste och slutlige Profet Muhammad ().

Mer om Bibelns profetia om Profeten Muhammad () kan du läsa på Hikmainstitutets sida Profetensbudskap, där du även hittar en föreläsning av Hikmainstitutets projektansvarige, bror Salih (Abu Halim) om detta tema. Föreläsaren har studerat komparativ religion och jag har haft den möjlighet att läsa hans studie “Jesus i islam enligt Bibeln”.

Här avslutas artikelserien om profetian i Gamla och Nya testamentet om av Allah, s.w.t.a. Älskade Profeten Muhammad (), Allahs siste och slutlige Profet som är sänd som nåd till alla världar.

Bismillah.

För ett tag sedan hörde jag en föreläsning av Dr. Zakir Naik som bearbetade detta tema på ett imponerande sätt. Jag vill därför försöka att ge en sammanfattning av hans föreläsning som handlar om hur profeten Muhammad (), är beskriven i Gamla och Nya Testamentet, som är de andra två abrahamistiska religioners heliga skrifter. Jag tror att du skall finna läsningen spännande och givande, och hoppas på att denna sammanfattning (som jag har för avsikt att publicera i fyra artiklar), skall förstärka din tro, eller vara din vägledning till Sanningen.

Föreläsningens första tre delar bearbetar profetior om Profeten Muhammad () i Torah och i Evangelierna, och jag ger länkar till dessa förelsningar. Om du är intresserad av att höra om profetior om Den Älskade Profeten Muhammad () i andra religioners heliga skrifter, finns fortsättningen av föreläsningen att hitta på nätet.

Föreläsningen - del 1, Föreläsningen - del 2, Föreläsningen - del 3

För en bra förståelse oh kontinuintet, ombes läsaren läsa artikelserien om Profeten Muhammad () i Gamla och Nya testamentet från början. Första artikeln hittar du här och den andra här.

Som vi såg, så står det i Gamla Testamentet “och Jag skall lägga Mina ord i hans mun, och han skall tala till dem allt vad Jag befaller honom” (5. Moseboken, XVIII:18) Det är känt att när Allah s.w.t.a. skickade uppenbarelsen till Profeten Muhammad () via arkängeln Gabriel, upprepade han muntligt det som uppenbarades till honom (). Det är precis som om “Gud lägger Sina ord i hans () mun”, och han () upprepade allt som Gud Den Allsmäktige uuppenbarade till honom ().

I Gamla testamentets nästa vers: “Och om någon inte lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, skall Jag Själv utkräva det av honom.” (V Moseboken, XVIII:19) säger Allah Den Allsmäktige att om man inte lyder Allahs påbud som denne Profet skall komma med i Allahs Namn, då skall Han ta hand om denne.

I Gamla Testamentet står det om uppenbarelsen: “Och räcker man den åt någon som inte kan läsa och säger: ‘Läs detta’, så svarar han: ‘Jag kan inte läsa’.” (Jesaja, 29:12) Detta är exakt vad som hände när första Koranverserna uppenbarades till Profeten Muhammad (). När arkängeln Gibril (Gabriel) uppenbarade första ordet i första Koranversen, var det ordet: “Läs!” (Koranen, XCVI:1) Den Älskade Profeten Muhammad () svarade: “Jag kan inte läsa” (Bukhari, sahih) Detta är en exakt uppfyllelse av profetian från Jesaja, 29:12. Den profetian talar om ingen annan än Profeternas sigill, Profeten Muhammad ().

Han () är även omnämnd vid sitt namn ** () i Gamla Testamentet: “Hans mun är idel sötma, allt hos honom är ljuvlighet. Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade, ni Jerusalems döttrar”. (Höga Visan, 5:16)

** Notera att innan Profeten Muhammad () fanns det ingen som bar detta namn! Han () var den första människa som hade det namnet.

Föreläsaren, Dr. Zakir Naik, reciterade nu denna vers på hebreiska, och när man säger versen på det språk på vilket den uppenbarades, hör man klart och tydligt ordet “Muhammadim“. Subhan’Allah!

Översatt till arabiska är detta Muhammadim. I semitiska språk använder man sufix “IM” för att uttrycka respekt och aktning, till exempel används det i ordet Elo (Gud), och för att visa Gud respekt, lägger judarna till sufixet “im“, så det blir “Eloim” (Gud). På samma sätt, för att uttrycka respekt för Guds sista och slutliga Profet Muhammad () har de lagt till samma sufix “im” och i ursprungliga texten omnämns han () därför vid sitt namn och med respekt. Dock har man översatt detta namn som “allt hos honom är ljuvlighet”, därför hittar vi inte hans () namn i Gamla testamentets översättningar till andra språk. Läser man Gamla Testamentet i originalet, på det språk som Gud uppenbarade det, är Profeten Muhammad () omnämnd med sitt namn!

Mer om Bibelns profetia om Profeten Muhammad () kan du läsa på Hikmainstitutets sida Profetensbudskap, där du även hittar en föreläsning av Hikmainstitutets projektansvarige, bror Salih (Abu Halim) om detta tema. Föreläsaren har studerat komparativ religion och jag har haft den möjlighet att läsa hans studie “Jesus i islam enligt Bibeln”.

(Fortsättning följer insha’Allah)

Bismillah.

För ett tag sedan hörde jag en föreläsning av Dr. Zakir Naik som bearbetade detta tema på ett imponerande sätt. Jag vill därför försöka att ge en sammanfattning av hans föreläsning som handlar om hur profeten Muhammad (), är beskriven i Gamla och Nya Testamentet, som är de andra två abrahamistiska religioners heliga skrifter. Jag tror att du skall finna läsningen spännande och givande, och hoppas på att denna sammanfattning (som jag har för avsikt att publicera i fyra artiklar), skall förstärka din tro, eller vara din vägledning till Sanningen.

Föreläsningens första tre delar bearbetar profetior om Profeten Muhammad () i Torah och i Evangelierna, och jag ger länkar till dessa förelsningar. Om du är intresserad av att höra om profetior om Den Älskade Profeten Muhammad () i andra religioners heliga skrifter, finns fortsättningen av föreläsningen att hitta på nätet.

Föreläsningen - del 1, Föreläsningen - del 2, Föreläsningen - del 3

För en bra förståelse oh kontinuintet, ombes läsaren läsa artikelserien om Profeten Muhammad () i Gamla och Nya testamentet från början. Första artikeln hittar du här.

Låt oss först diskutera profetior om Profeten Muhammad () i judiska skrifter.

Om vi först kollar vad som står i Koranen: “som följer Sändebudet, den olärde Profeten, som de kan finna omnämnd i sina egna Skrifter, i Tora och i Evangeliet; och han skall anbefalla dem det som är rätt och förbjuda dem det som är orätt och förklara tillåtna för dem alla goda och nyttiga ting och otillåtet allt som är ont och skadligt och befria dem från deras bördor och lösa dem från de bojor som har bundit dem. De som tror på honom och ärar honom och stöder honom och låter sig ledas av det ljus som åtföljer honom - dem skall det gå väl i händer.” (Koranen, VII:157)

Koranen säger “som följer Sändebudet, den olärde Profeten, som de kan finna omnämnd i sina egna Skrifter, i Tora och i Evangeliet” - att judar och kristna följer Sändebudet, den olärde Profeten som är omnämnd i Tora och i Evangeliet.

Läser man Gamla Testamentet, så står det i Moseboken “En profet skall Jag låta uppstå åt dem bland deras bröder, en som är lik dig, och jag skall lägga Mina ord i hans mun, och han skall tala till dem allt vad Jag befaller honom.” (5 Moseboken, XVIII:18)

Denna profetia säger att det skall komma ett Sändebud som skall vara från Moses brödrafolk, och att han skall vara lik Profeten Moses, Guds frid vare med honom. Gud Den Allsmäktige skall lägga Sina ord i hans mun, och den Profeten skall tala till dem allt som Gud befaller honom. Tyvärr har judarna misslyckats att känna igen denne Profet () som redan kommit till mänskligheten, och de väntar fortfarande på honom. Kristna, å andra sidan, på står att denne Profet som omnämns i Gamla Testamentet, i 5. Moseboken, är Isa (Jesus), Guds frid vare med honom. De säger att Profeten som omnäms i Gamla Testamentet skall: 1) vara ‘bland (en av) Moses bröder’ och att den Profeten skall 2) vara som Moses, Guds frid vare med honom. Kriteria för uppfyllelsen av denna profetia, som de ser det, är: 1) Jesus, Guds frid vare med honom, var jude – precis som Moses, Guds frid vare med honom, och 2) precis som Moses, Guds frid vare med honom, var han Guds Profet.

Om dessa två kriteria är de enda kriteria för uppfyllelse av denna profetia, då uppfyller de flesta av Profeter som omnämns i Gamla Testamentet efter Profeten Moses, Guds frid vare med honom, dessa båda kriteria: Salomon, Jesaja, Daniel, Johannes Döparen m.m. - Guds frid vare med dem alla. Alla var de Guds Profeter, a.s, och alla var de judar.

Men om man analyserar profetian om Profeten som skall komma, profetian från Gamla Testamentet, inser man att det inte finns någon annan Profet som bättre passar den beskrivningen än Guds sista och slutliga Profet Muhammad ().

1) Om man analyserar Profeten Moses och Profeten Muhammads liv, frid vare med dem, är första fakta att de både var födda på ett naturligt sätt, både de hade en mor och en far, vanliga människor. Å andra sidan var Profeten Jesus, Guds frid vare med honom, född mirakulöst, utan ingripande från någon mänsklig far. Detta är beskrivet i Koranen: “Och änglarna sade: ‘Maria! Gud tillkännager för dig det glada budskapet om ett ord från Honom varigenom du skall föda den vars namn skall vara Kristus Jesus, Marias son, ärad och lovprisad i denna värld och i det kommande livet och en av dem som skall vara i Guds närhet. Han skall tala till människorna i vaggan och i mogen ålder och han skall vara en av de rättfärdiga.’ Maria sade: ‘Herre! Hur skulle jag kunna få en son, då ingen man har rört mig?’ Ängeln sade: ‘Så skall det bli; Gud skapar vad Han vill. Om Han vill att något skall vara, säger Han endast till det: ‘Var!’ - och det är.” (Koranen, III:45-47)

Detta är även beskrivet i Bibeln, i Lukasevangeliet: “Ängeln svarade henne: ‘Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son’.” (Lukasevangeliet, I:35), samt i Matteusevangeliet: “Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad med Josef, men innan de hade kommit tillsammans, visade det sig att hon var havande genom den helige Ande.” (Matteusevangeliet, I:18)

Både Koranen och Bibeln säger att Jesus, Guds frid vare med honom, var född på ett mirakulöst sätt, utan en mänsklig far. Därför, om man analyserar likheten, är Profeten Muhammad () lik Profeten Moses, Guds frid vare med honom, och Profeten Jesus, Guds frid vare med honom, är olik Profeten Moses, Guds frid vare med honom.

2) Om vi sedan analyserar Moses och Muhammad, Guds frid vare med dem, så var de båda två gifta och hade barn. Men enligt Bibeln var Profeten Jesus, Guds frid vare med honom, var varken gift eller hade några barn. Därför, om man analyserar likheten, är Profeten Muhammad () lik Profeten Moses, Guds frid vare med honom, och Profeten Jesus, Guds frid vare med honom, är olik Profeten Moses, Guds frid vare med honom.

3) Om vi fortsätter att analysera profeterna Moses och Muhammads död, Guds frid vare med dem, inser vi att de både dog på ett naturligt sätt. Jesus, Guds frid vare med honom, dog inte på ett naturligt sätt.

Enligt Koranen så var Jesus, Guds frid vare med honom, varken dödad eller korsfäst, utan Allah s.w.t.a. räddade honom och upphöjde honom till Sig: “och för deras ord: ‘Vi har dödat Kristus Jesus, Marias son, som påstod sig vara Guds sändebud!’ Men de dödade honom inte och inte heller korsfäste de honom, fastän det för dem tedde sig så. De som är av annan mening är inte säkra på sin sak; de har ingen verklig kunskap om detta utan stöder sig på antaganden. Det är med visshet så att de inte dödade honom. Nej, Gud upphöjde honom till Sin härlighet; Gud är allsmäktig, vis.” (Koranen, IV:157-158)

Och samma sak gäller om man läser Bibeln rätt. Inte ens enligt Bibeln dog Jesus, Guds frid vare med honom, på korset*. De kristna säger ändå att han, Guds frid vare med honom, var korsfäst… Men i vilket fall som helst, tror inte muslimer att Jesus a.s. dog på korset, utan vi tror att Gud räddade honom och upphöjde honom till Sig. Men om man, för diskussions skull, antar hypotesen att Jesus, Guds frid vare med honom, var korsfäst och dog på korset, så betyder även det att han inte dog naturligt. Därmed är han, Guds frid vare med honom, olik Profeten Moses, Guds frid vare med honom, även i denna puunkt.

4) Om vi fortsätter analysen och tittar på hur deras respektive folk tog emot Moses och Muhammad, Guds frid vare med dem, så ser vi att de både var accepterade av hela sitt folk. Jesus, Guds frid vare med honom, var å andra sidan inte accepterad av sitt folk, vilket beskrivs i Nya Testamentet: “Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom.” (Johannesevangeliet, I.11) Bibeln beskriver också att alla de övergav honom och flydde från honom. Han var alltså inte accepterad av hela sitt folk.

5) Nästa likhet mellan Profeterna Moses och Muhammad, Guds frid vare med dem, är att de både, förutom att de var ’kungen i himmelen’ (dvs. Guds Profeter), så var både de kungar på jorden. Det betyder att de kunde utdela straff av liv och död, vilket inte var fallet med Profeten Jesus, Guds frid vare med honom. I Nya Testamentet läser vi: “Mitt rike är inte av den här världen.” (Johannesevangeliet, XVIII:36) Detta betyder att denna värld inte är hans kungarike, utan hans, a.s, kungarike är i himmelen, i efterkommande livet. Jesus, Guds frid vare med honom, är även här olik Profeten Moses, Guds frid vare med honom, medan Profeten Muhammad () är även här som Profeten Moses.

6) Vi fortsätter att analysera likheter och olikheter mellan dessa profeter, Guds frid vare med dem alla. Både Profeten Moses och Profeten Muhammad, Guds frid vare med dem, var sända med en ny lag, medan Profeten Jesus, Guds frid vare med honom, inte var sänd med en ny lag. Detta är beskrivet i Nya Testamentet: “Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda.” (Matteusevangeliet, V:17) Jesus, Guds frid vare med honom, är även här olik Moses, Guds frid vare med honom, medan Profeten Muhammad () är lik Profeten Moses, Guds frid vare med honom, även i detta avseende.

7) Profetian säger att denne Profet skall uppstå ‘bland deras bröder’. Profeten Muhammad () var arab och Profeten Moses, Guds frid vare med honom, var jude. Araber och judar är kusiner.

Efter denna objektiva analys av Koranens och Bibelns texter, kan en förnuftig människa komma bara till följande slutsats: Det finns ingen annan som passar bättre in i Gamla Testamentets profetiska beskrivning av Profeten som Guds skall sända, än Guds sista och slutliga Profet Muhammad (), Profeternas sigill.

Mer om Bibelns profetia om Profeten Muhammad () kan du läsa på Hikmainstitutets sida Profetensbudskap, där du även hittar en föreläsning av Hikmainstitutets projektansvarige, bror Salih (Abu Halim) om detta tema. Föreläsaren har studerat komparativ religion och jag har haft den möjlighet att läsa hans studie “Jesus i islam enligt Bibeln”.

(Fortsättning följer insha’Allah)