Bismillah.

Bloggarens kommentar: Detta inlägg var initiellt ett svar på en systers fråga, men det kändes viktigt att fler får läsa klara bevis om påbudet om godheten mot våra föräldrar och släktingar. Därför lägger jag ut svaret som ett eget inlägg.

Att vara muslim kan sammanfattas i två rader:
1. Lyd Skaparen (underkastelse)
2. Behandla hela Hans skapelse väl

Allah beordrar muslimer att göra det goda och det rätta genom hela Koranen.

Godheten mot hela skapelsen börjar med godheten mot föräldrar och sedan mot nära och avlägsna släktingar, därför att blodband hänger framför Jannahs dörr och den som bryter dem kommer inte träda in i Jannah. Sedan sträcker sig den ut till alla andra människor, djur- och växtriket, planeten jorden som vi fått ansvar för och hela skapelsen. Men godheten börjar med dem som Allah har gett oss som närmaste (prövning).

Världarnas Herre säger till oss i det som översätts som:

Tillbe Allah och sätt ingenting, vad det än kan vara, vid Hans sida. Och visa godhet mot era föräldrar och nära anförvanter, mot de faderlösa och de behövande, mot grannen som står er nära och grannen som är främling, mot vännen vid er sida och mot vandringsmannen och mot dem som ni rättmätigt besitter. Allah älskar inte de högmodiga och skrytsamma. (IV:36)

Godheten, alltså, bör vara en del av en muslims förhållande mot (i den här ordningen):

1. Föräldrar - var snäll och god mot dem, lyd och hjälp dem i gott, gör duaa och be Allah att förlåta dem, uppfyll deras avtal, ära deras vänner…

Varje gång Allah SWTA beordrar muslimer att vara goda mot föräldrar, kommer det påbudet direkt efter påbudet om tawhid. Laa ilaaha illAllah!

Varje gång: tawhid - och direkt därefter, godhet och lydnad till föräldrar! Om bönen, fastan, zakah sov nämns i sammanhanget, kommer det efter påbudet om lydnaden mot föräldrarna. Takbir!

Er Herre har befallt, att ni inte skall dyrka någon annan än Honom. Och Han har anbefallt er att visa godhet mot era föräldrar. Om en av dem eller båda uppnår hög ålder i din vård, var då inte otålig eller sträng mot dem, tillrättavisa dem inte, och tala alltid hövligt och vänligt till dem. Och sänk ödmjukt ömhetens vinge över dem och be: “Herre! När jag var liten vårdade och fostrade de mig med kärlek; förbarma Dig nu i Din nåd över dem!” XVII:23-24

Allah Den Upphöjde - Skaparen och Herren, Den Barmhärtige Den Nåderike, Den Ende Sanne gud värd dyrkan - förklarar till oss varför Han har prioriterar godheten och lydnaden till föräldrarna så högt:

Den blivande modern bär sin börda med möda och med smärta föder hon - ja, hennes möda varar trettio månader, amningstiden inbegripen Och när människan vid det fyrtionde levnadsåret når sin fulla mognad, ber hon: “Herre! Gör att jag alltid visar tacksamhet mot Dig för Dina välgärningar mot mig och mot mina föräldrar och att jag gör det goda och det rätta och allt det som Du ser med välbehag; och gör mina efterkommande till goda och rättrådiga människor! Jag är en av dem som har underkastat sig Din vilja och som alltid vänder åter till Dig i ånger.” CLVI:15

2. Familj och släkt, nära anförvanter: Efter vår närmaste familj, följer de som vi har närmaste blodband med, våra släktingar, nära anförvanter. Islam påbjuder att alla som är besläktade genom samma föräldrar, samma bröder och systrar eller genom äktenskap skall vara hängivna varandra, att de skall hjälpas åt och samarbeta med varandra. På så många ställen i Koranen beordras muslimer att behandla sina nära släktingar, dhawi al qurba, väl: var snäll och barmhärtig mot dem, var förlåtande och varsam med dem, gör det de gillar och undvik det de ogillar, tala inte med dem på ett obörligt sätt och tala inte om dem på ett obörligt sätt.

Bloggarens avslutande kommentar: Ett sista råd, framför allt till mig själv, är - läs Koranen och sirah, och tag hjälp av tafsir och de lärda som har kunskap att besvara frågor, eller vet var någonstans ifrån de kan hämta de korrekta svaren, om frågan är komplicerad och om man inte lyckas klura ut det själv. För visst kan man ligga sömnlös många nätter och trampas med en svår fråga, och det kan ibland vara mycket svårt att få ett svar från ansvariga muslimer i t.ex. ens församling för att de inte heller vet och vill inte begå haram handling genom att ge råd i något de inte är säkra på, eller om man söker svar från en lärd genom internet, att det tar tid innan de svarar. Det är givetvis vår plikt, om vi vet svaret, att hjälpa en muslim som ligger sömnlös över en fråga och söker vår hjälp med det. Men det är viktigt att fortsätta söka svaret från pålitliga källor, med tålamod. Om vi är uppriktiga i vårt sökande, kommer Allah att ge den bästa utvägen till Sina tjänare.

Må Allah vägleda oss och våra nära och kära, omringa oss med uppriktiga troende och låta oss uppnå ihsan i allt vi gör. Amiin.

Taget från boken “Förståelse av prioriteringar” av Yusuf al Qaradawi (det finns små detaljer jag inte är helt med författaren, men översätter så som han skrivit). Läs och kommentera gärna. Jag skulle gärna vilja höra din åsikt. Utgår från mig själv, jag har haft nytta av denna bok, alhamdulillah, och vill dela en liten bit av dess visdom med er på turban.se.

Vanliga fel i förståelse av prioriteringar hos nutida troende

Idag är det vanligt att inte bara muslimska massor eller de dom är vilse, missförstår prioriteringar i islam - detta drabbar även de som är trogna troende, vilket är en följd av att man inte förstår fiqh på ett korrekt sätt, och att man saknar kunskap.

Kunskapen är den som delar lagar och handlingar: de som är bättre än de som är sämre, korrekta vs de som är fel, de som är föreskrivna vs bida’ och varje av dem  får “motsvarande rättfärdigt” pris, samt värde i lagens ljus.

Ibland är en handling värdefull i en tidsperiod, och betydelselös eller mindre värd i en annan, dominerande i ett läge, underlägsen i ett annat, men många av oss, pga vår klena kunskap och förståelse, gör ingen skillnad mellan de två lägen och de två tidsperioderna.

Jag har sett goda människor mellan muslimer som bygger masdjid i en stad som redan har många (alhamdulillah). Byggandet kostar kanske en million dollar… men om man ber samma goda människor att ge samma pengar, eller ens hälften, för ett anant syfte: att sprida islam, att strida mot okunskap och kufr, kommer du hitta människor, men du kommer inte hitta pengar. Det är svårt att hitta ett öra som hör och besvarar kallelsen, för de tror i byggandet av murar mer än i byggandet av människor.

Varje år under hajj-perioden, ser jag massor med muslimer som försöker göra den icke-obigatoriska (nafila) pilgrimsfärden. Många av dem dessutom gör umra under ramadan. Och de spenderar mycket pengar för det. Vissa av dem betalar hajj för en grupp av fattiga muslimer - som Allah varken beordrar att göra hajj eller umra.

Men om du söker samma årliga kostnader från dem, för att kämpa mot fiender i Palestina eller Bosnien, för att bekämpa spridning av kristendomen i islamiska länder (Indonesioen eller Bangladesh, eller i vilket anant land i Asien eller Frika), eller för att bygga ett islamiskt centrum, eller för att skola muslimska misionärer, eller för att skriva, trycka och dela ut islamiska böcker - då komemr de vända sina huvud och du kommer se att de visar högmod.

De glömmer att det står i Qur’anen att jihad-handlingar är bättre än hajj-handlingar. Allah subhanehu we te’ala säger:

“Menar ni kanske att uppgifterna att ge pilgrimerna vatten och att underhålla den heliga Moskén kan jämföras med vad den gör som tror på Gud och den yttersta dagen och som strävar och kämpar för Guds sak? Dessa ting har inte samma värde inför gud. Gud leder inte de orättfärdiga.

De som har antagit tron och utvandrat från ondskans rike och som med sina ägodelar och sina liv [som insats] strävar och kämpar  för Guds sak har den högsta rangen inför Gud; det är de som skall vinna den stora segern.

Deras Herre ger dem det glädjerika budskapet om [Sin] nåd och [Sitt] välbehag och om lustgårdar där Guds gåvor aldrig tryter.”

(At-Tawba: 19-21)

Detta avser ickeobligatorisk hajj och nafila ‘umra, medan striden mot ateism, laicism och alla krafter som inifrån och utifrån stödjer detta - vår tids fard och detta ögonblicks uppgift.

Fehmi Huweydi skrev under aggressionen mot Bosnien, detta var inför hajj-perioden, i en tidsskrift att “Att rädda Bosnien har högre prioritet än fard hajj”. Många som läst den artikeln frågade mig om ett sånt påstående var korrekt ur islamisk synvinkel (shariyat och fiqh). Då svarade jag till dem: “Hans ord har från ena sidan grund, eftersom fiqh-regel är: skyldigheter som måste göras omedelbart är före dem som kan senareläggas. Hajj-plikten kan (får) skjutas upp, eftersom enligt en del av ulama, är hajj bland de plikter vars utförande inte är obligatorisk omedelbart. Att rädda bröder i Bosnien från förstörelse av hunger, vinter, sjukdomar och folkmord, är en momentan plikt som inte får skjutas upp och för det finns inte mycket tid kvar att utföra den plikten. För hela ummah är detta en momentan skyldighet och denna dags fard.”

Givetvis är det obligatoriskt att varje år måste någon göra hajj, och att det är otänkbart att ingen gör det. Men denna plikt kan utföra de som bor nära Mekka och som inte behöver spendera mycket för resan.

Det finns många haji som gör pilgrimsfärden, som redan gjort hajj, och det är inte längre deras plikt (enligt islam). Bara 15% av alla pilgrimsresenärer är såna för vilka hajj är en plikt - resten har redan utfört denna obligation förut. Jag önskar att alla som gör nafila hajj, och de som gör ‘umra, ger dessa pengar för att rädda sina bröder som är utsatta för fysisk och psykisk terror av tyraner som vill utplåna islam.

Jag har träffat några goda och troende muslimer från olika länder, som varje år försöker göra pilgrimsfärden. Vissa av dem har gjort hajj i 40 år nu. En gång nämnde jag för dem problemet med kristna misionärers aktiviteter i Indonesien, samt muslimskt behov av medicinska, vetenskapliga och liknande organisationer som skulle vara motvikt. Jag frågade dem: “Vad tycker ni, skulle ni vilja avstå från att göra hajj i år, och i stället ge dessa pengar för att bekämpa kristna misionärers arbete? Medel för hajj från hundra personer skulle utgöra en bra bas för ett stort projekt. Om vi börjar, kommer andra kanske att följa oss och vi kommer få belöning för alla som följt vårt exempel!”

Men bröderna svarade: “När månaden zul-hijje kommer, väcks önskan för hajj och ‘umra i våra själar, och vi kan inte gå emot den (önskan).Vi känner att våra själar flyger till Mekkah. Och när vi deltar i hajj ritualer, känner vi obeskrivligt behag.”

Om de hade en sund förståelse av prioriteringar i islam, om de hade en korrekt tro, och om de förståd “fiqh ul ewliwiyyat”, skulle de finna större behag om de, med medel från sin nafila hajj, finansierade ett islamiskt projekt för föräldralösa, för hungriga, för deporterade, för sjuka, för okunniga, för arbetslösa muslimska bröder.

Jag har sett hur några unga som studerade till läkare eller ingenjörer, och som hade stor framgång i sina studier, vänder sina studier ryggen med ursäkt att de ägnar sig åt da’wa och teblig. De gör det, när arbete i deras yrke är fardi-kifaye för gruppen, och om den uteblir, blir hela församlingen syndig. Och de kan göra sitt arbete som läkare, ingenjör, journalist, lärare, apotekare, agronom… till ibadat och jihad, om de gör det flitigt, skötsamt och med uppriktig niyyah, utan att överskrida Allahs gränser.