Bismillah.

Detta inlägg är en översättning av en fatwa från www.islamqa.com sidan.

Frågan: Finns det en sådan sak som kallas för fiqh al-waaqi‘ (förståelse av verkligheten/omständigheter) eller variation i fatawa beroende av tid och plats? Finns det några bevis för det i Kornane och sunnah? Vi ber er om råd, må Allah välsigna och belöna er med det goda.

Svaret: Prisad vare Allah.

Första:

Frasen fiqh al-waaqi‘ avser två saker:

1. Förståelse av omständigheter som personen som ber om fatwa befinner sig i, hans situation och situationen av hans land. Man bör inte ge någon fatwa som avser jihad i ett land, innan muftin har en hel bild av situationen i det landet. På samma sätt, borde han inte ge en fatwa om något som avser datorer eller internet, om inte han själv har kunskap i dem, och förstår vad som kan hända med dem (hur de kan användas).

2. Förståelse av samtida händelser i hela världen, politisk analys, förståelse av och insikt om fiendens konspirationer/intriger genom att man läser deras böcker och tidningar och följer deras planer att erövra landet eller spirda korruption.

Med tanke på användning av denna fras i förstnämnda betydelsen säger vi:

Det finns ingen tvekan om att mufti som ger en fatwa måste ha förståelse av Koranen och sunnah, samt ijma; och han borde också förstå människornas verklighet, deras situation, aktuell tid och plats - annars kan det hända att hans fatwa inte bemöter människornas behov eller kan den överskrida människornas förmåga/möjlighet att implementera den, just på grund av att muftin är omedveten om deras verklighet.

Ibn al-Qayyim (rahimahulah) sade: “En mufti eller domare kan inte ge ut en fatwa eller dom om han inte förstår två saker:

(ii) Förståelse av vad som krävs i ljuset av dessa omständigheter, vilket betyder att förstå Allahs lagar om den verkligheten som Han har beordrat oss i Sin Bok eller genom Sitt sista Sändebud Muhammad , och sedan böra han tillämpa det enda på det andra.”
(I‘laam al-Muwaqqi‘een, 1/87)

Respektfulla lärda i islam tillämpade detta till många fatawa, som den fatwah som Shaykh al-Islam Ibn Taymiyah gav när han blev frågad om att strida mot tatarer trots det att de hade vittnat om att det inte finns någon annan gud värd dyrkan förutom den Ende Sanne Guden (Allah). Han sade:

“Ja, det är obligatoriskt att strida mot dem, baserat på Allahs Bok och Hans Sändebuds sunnah, och på ijma’ (de lärda muslimers konsensus). Detta baseras på två principer: kunskapen om deras verklighet och situation, och kunskapen om Allahs order om människor som dem.

Med tanke på den första principen: alla som har träffat dessa människor, vet deras situation; dem som inte har träffat dem vet bara det som han hör från autentiska rapporter och ärliga nyheter. Vi skall förklara deras situation efter att först ha förklarat andra princien, om vilken människor som annars har kunskap om islamisk shari’ah, har begränsad kunskap. Så vi säger:

Varje grupp som förkastar en av de påtagliga, praktiska shari‘ah-lagar som är bevisade genom tawaatur (tawaatur=muttawatir hadith, ung. när en grupp pålitlig människor har bevittnat en hadith i varje generation) måste man strida emot, enligt islams lärda (imamers) konsensus.”
(Majmoo‘ al-Fataawa, 28/510)

Andra:

Med tanke på fiqh al-waaqi‘ i den andra betydelsen, finns människor som går till ena eller andra ytterlighet (extremism), genom att antingen överdriva eller försumma i den här saken. Därför säger vi:

Vissa av dem som har engagerat sig i denna typ av fiqh har gått till ytterligheter, till den grad att de ger företräde till denna typ av fiqh (förståelse) över den riktiga, shar‘i fiqh, i sina sinnen. Vissa av dem har till och med gått så långt att de har anammat denna fiqh och anser den vara obligatorisk för de lärda i shari‘ah och för fuqaha’. Vissa av dem har anklagat många shuyukh och lärda att inte förstå verkligheten och att inte ha tillräcklig kunskap om den; å andra sidan finns en grupp som inte tillåter att man lägger märke till (tar hänsyn till) händelser som sker runt kring i världen. Men den bästa är den som tar medelvägen.

Shaykh al-Albaani (rahimahullah) sade:

“Under den tumulten förde några människor på tal detta ämne som kallas för fiqh al-waaqi‘. I princip är jag inte emot detta koncept som de har benämnt fiqh al-waaqi‘, eftersom många av de lärda i islam har klart uttalat sig att de som leder ummah och ger ut fatawah för att lösa ummahs problem bör ha kunskap om, och förståelse av omständigheter och verkligheten. Därför är en av berömda ordspråk: “Utslag (fatwah) om en sak (fråga) är en projektion av domarens förståelse av saken (frågan), och detta kan inte uppnås förutom genom förståelsen av omständigheter kring saken för vilken de måste ge utslag.” Detta är en av grunderna för att döma allmänt och särskillt för att ge ut fatawa, och det är en av principer av kunskap i allmänhet. Så fiqh al-waaqi‘ betyder att förstå vad som angår och berör muslimer vad beträffar deras egna angelägenheter, eller fiendens konspirationer för att kunna varna dem eller hjälpa dem att gå framåt och utvecklas i ordets sanna mening - inte bara i teori - när de fokuserar på kuffaars nyheter eller när de totalt fokuserar på deras analys och idéer. Att förstå verkligheten för att kunna komma fram till ett shar‘i utslag är en viktig plikt som en specialiserad och smart grupp av kunskapssökare måste göra. Detta är precis som vilken annan kunskapsgren som helst, oavsett om den har att göra med shari‘ah, sociologi, ekonomi, det militära eller någon annan kunskapsgren som är av nytta till ummah och som skall föra den tillbaka till dess ställning av ära och ledarskap, speciellt när dessa kunskapsgrenar utvecklas från en tid och plats till en annan.

Så, det som krävs är att de som har ägnat sig åt att lära känna ummahs omständigheter och verklighet samt konspirationer mot dem, samarbetar med de lärda i Koranen och Sunnah, så som de gjorde i ummahs tidiga generationer: så att de förstnämnda kan presentera sin förståelse och sina idéer och att de andra kan ge ut islamiska utslag gällande dem, utslag som baseras på giltiga bevis. Vad gäller den som talar om fiqh al-waaqi‘ och att andra skall anse honom vara lärd eller imam bara för att han talar till dem med utgångspunkt i denna ‘fiqh’ - detta kan inte bara korrekt överhuvudtaget, för hans ord kan användas som anledning att förkasta fatawa från de lärda, eller att avvisa deras åsikter och domar.”
(Su’aal wa Jawaab hawla Fiqh al-Waaqi‘, sida 14-16)

Och han (rahimahullah) sade också:

“Så det är som Allah säger (tolkningen av betydelsen):
Och Vi har gjort er (sanna muslimer - sanna troende i islamisk monoteism, sanna efterföljare av Sändebudet Muhammad och hans sunnah/tradition) till ett rättmätig, mittens och bäst samfund.
(tolkningen av Koranen, II:143)

I korrekt shar‘i mening är fiqh al-waaqi‘ utan tvekan något som är obligatoriskt, men det är fard kifaayah (plikten över hela samfundet): om en lärd tar över den och uppfyller den, lyfts den plikten från andra lärda, för att inte tala om kunskapssökande, eller ännu mindre om vanliga muslimer.

Därför är måttlighet av största vikten när man kallar muslimer att vara medvetna om fiqh al-waaqi‘, och vi bör inte överväldiga dem med politiska nyheter och analyser av västerländska filosofer. Snarare är det som behövs - och det alltid - att fokusera på att rena islam från all förvanskning, förorening och nedsmutsning; och sedan att utbilda muslimer - kollektivt och individuellt - i denna rena islam samt att föra dem tillbaka till det ursprungliga budskapet: Koranen och sunnah, så som de tidigaste generationer i denna ummah har förstått dem.”
(Su’aal wa Jawaab hawla Fiqh al-Waaqi‘, sida 25)

Shaykh Saalih al-Fawzaan (må Allah bevara honom) sade:

“När det gäller att fokusera på vår samtida verklighet - eller fiqh al-waaqi‘ - detta kan man göra först och bara efter att man har uppnått förståelsen av shari‘ah, eftersom det är med utgångspunkt i shari‘ah som man bör se på människornas situation från verkliga livet, och på det som händer i världen av idéer och åsikter, och mäta dem mot sund shari‘ahkunskap för att urskilja mellan det som är gott och det som är ont/dåligt. Utan shari‘ahkunskapen kan man inte urskilja mellan sanningen och falskheten, vägledningen och vilseledningen. Den som börjar med att fokusera på vad som händer i världen, på tidningsartiklar och politiska frågor, men som inte har förståelse av sin religion, skall bli förd på avvägar av dessa frågor, eftersom de flesta av dem baseras på vilseledning, kallelse till falskhet, skönskrivningar och frestelser. Vi ber Allah att bevara oss trygga och goda/förnuftiga.”
(Al-Muntaqa min Fataawa al-Shaykh al-Fawzaan, 1/297)

Se kommentarer av Shaykh ‘Uthaymin på detta ämne i svaret till frågan nr 76010.

Tredje:

För mer information om vad som menas med variation i fatawa enligt tid och plats, vilket har tidigare distkuterats i detalj, vänligen se svar till frågan nr 76010.

Och Allah vet bäst.

Islam Q&A

Bismillah.

Och förnekarna av sanningen säger till de troende: “Följ vår väg så skall vi ta på oss era synder!” Men de kan inte ta på sig dessa troendes synder - vad de säger är ren lögn! De skall sannerligen få bära sina egna bördor och andra bördor i tillägg till sina egna; och på Uppståndelsens dag skall de helt visst få stå till svars för de lögner som de diktade upp.

(Översättning av Koranen, XXIX:12-13)

Tafsir Ibn Kathir:

Allah Den Upphöjde berättar om förnekarna från Quraysh stammen som hade sagt till troende: “Kom tillbaka från er tro till vår tro och följ vår väg, och vi skall bära era synder”, dvs. som någon som säger: “Gör det och det, och jag tar över dina synder (om det jag kallar dig till er fel).”

Allah Den Upphöjde vederlägger dem:
“Men de kan inte ta på sig dessa troendes synder - vad de säger är ren lögn!”
Sannerligen, ingen kommer att bära någon annans bördor.

Allah Den Upphöjde sade:
“De skall sannerligen få bära sina egna bördor och andra bördor i tillägg till sina egna”,
och Han säger:
“Därför skall de på Uppståndelsens dag bära hela bördan av sin egen skuld och därtill en del av den börda de okunniga bär som de hade vilselett - det är sannerligen en tung börda som de måste bära! ”
(Översättning av Koranen, XVI:25)

I sahih hadith läser vi: “Den som kallar till Den Raka Vägen skall ha samma belöning som alla andra som följer honom fram till Domedagen, utan att deras belöning skall minskas för den delen. Och den som kallar till mörker och vilseleder, skall ha samma synder som alla andra som följer honom fram till Domedagen, utan att deras synder skall minskas för den delen.”

I “Sahih” hittar vi hadithen: “Ingen kommer att bli oskyldigt mördad utan att Adams a.s. första son får samma ansvar för det mordet, för att han var först som begick ett mord.”

Allah Den Upphöjde sade: “…och på Uppståndelsens dag skall de helt visst få stå till svars för de lögner som de diktade upp”.

Säg: “Skulle jag söka en annan Herre än Gud, Han som är Herre över allt som är?”
Det onda som en människa har gjort skall läggas henne ensam till last; och på ingen bärare av bördor skall läggas en annans börda.
Ni skall en Dag vända tillbaka till er Herre, och Han skall upplysa er om allt det som ni var oense om. Det är Han som har låtit er ta jorden i besittning och som har höjt några av er några steg över de andra för att pröva er genom det som Han har skänkt er. Din Herre är snar att straffa - men Han är helt visst också ständigt förlåtande, barmhärtig.

(Översättning av Koranen, VI:164)

Bismillah.

Bloggarens inledande tankar: En muslim skickade igår ett gruppmail till flera syskon, budskapet är enkelt och självklart, men det är subhanAllah precis sådana grundläggande saker som först jag själv och sedan alla människor behöver påminnas om då och då. Därför har jag nu översatt mailet till svenska och publicerar det på vår blogg. Den här bloggaren önskar alla människor bara det bästa (läs sista punkten i mailet), men utan godheten i avsikten och i handlingen i detta liv, kommer ingen att få det bestående goda i nästkommande livet.

Islam är ett levnadssätt i harmoni med Skaparens lagar, enligt barmhärtighets religionen islam. Allah accepterar människans tawba ända fram till innan dödsängeln kommer för att hämta hennes själ.

Tio saker som Allah inte skall fråga dig om

• Han skall inte fråga dig vilken bil du hade.
  Han skall fråga dig hur många gånger du har använt bilen för att hjälpa andra, köra en sjuk granne till läkaren eller en annan till arbetet eller släktingar en iskall vinterdag.
• Han skall inte fråga dig hur många kvadratmeter ditt hem hade.
  Han skall fråga dig hur många gäster du har välkomnat i ditt hem, och hur god värd(inna) du varit.
• Han skall inte fråga dig om dina kläder som hänger i garderoben.
  Han skall fråga dig hur många männsikor du har klätt.
• Han skall inte fråga dig hur hög din lön var.
  Han skall fråga dig hur och var du konsmerat den.
• Han skall inte fråga dig vilken ställning på din arbetsplats du hade.
  Han skall fråga dig hur bra du gjorde ifrån dig på arbetsplatsen.
• Han skall inte fråga dig hur många vänner du hade.
  Han skall fråga dig till hur många människor du själv var en uppriktig vän(inna).
• Han skall inte fråga dig i vilket bostadsområde du bodde.
  Han skall fråga dig hur bra granne du var till dem som bodde omkring dig.
• Han skall inte fråga dig för din hudfärg.
  Han skall fråga dig vad du tyckte om och hur du kände för människor vars hudfärg var annan än din.
• Han skall inte fråga dig hur lån tid det tog för dig innan du fann inre ro och lärde känna din Herre.
  Han skall visa dig ditt slott i Jannah, och inte till jahannams eld - insha’Allah.
• Han skall inte fråga dig till hur många människor du har skickat vidare dessa ord.
  Han skall fråga dig varför du inte skickade dem till dem som du önskar allt det bästa i båda liv.

Bismillah.

‘Abdullah berättar:

Rasulullah Muhammad ritade en fyrkant och sedan en linje mitt i den och han lät skiljelinjen fortsätta utanför fyrkantens sidor. Sedan ritade han flera mindre linjer, kopplade till den stora skiljelinjen och sade:

“Det här är en människa, och det här (fyrkanten) omringar henne från alla håll under hennes tid på jorden. Den här linjen utanför fyrkanten är hennes hopp, och dessa små linjer är bekymmer och besvär som kan drabba henne: om ena misären missar henne, kommer en annan att överrska henne, och om den andra missar henne, kommer en tredje att snäppa henne.”

(Sahih Bukhari, bok 8, volym 76, hadith 426)

Bloggarens kommentar: Detta liv är ett test. En serie av prövningar. Allt det goda och allt det onda som händer oss, är ett tillfälle för oss att med ett öppet hjärta vända oss med vår sorg, vår rop om hjälp, vår tacksamhet, vår bedjan om förlåtelse till Källan av allt som är av godo, till Källan av all kärlek, mildhet och barmhärtighet, till världarnas Skapare och Herre, den Ende Som är Värd att dyrkas - Allah Den Upphöjde.

Be Den Som ständigt förlåter förlåta dig, dina föräldrar och alla troende den dagen när räkningen skall hållas. Fäll tårar av kärlek och sorg inför Hans oändliga godhet och känn hur Hans frid smeker din själ. Känn ångest för alla dina synder och bedja, bedja om Hans förlåtelse… och se fram emot Jannah, insha’Allah, där alla själar skall vara med likasinnade, med dem som de älskade i detta liv.

Bismillah.

För några dagar sedan skickade en nykonverterad syster en kommentar till vårt inlägg På bussen, där hon undrar om hon är värd att börja bära slöja, med tanke på att hon ibland kan bli arg och reagera och bete sig så som hon vet att en troende muslimah inte gör. Insha’Allah, har jag försökt skriva ihop ett inlägg som svar till denna syster och ber Allah att göra det till nytta. Samtidigt vill jag be alla som läser detta att göra du’aa att vår nya syster skall få korrekt förståelse av tron, och därmed av verkligheten. Systerns kommentar & fråga kan du läsa om du klickar här.

Mitt svar på syster konverterads funderingar kan du läsa nedan, om du vill:

Bismillahir-Rahmaanir-Rahiim.

Vår konverterade syster, din förståelse av människans själ ser ut att vara svart-vitt, vilket är inte hur människan är skapad av Gud. ALLA människor syndar. Bara änglarna har Allah Den Upphöjde skapat att ‘aldrig göra fel’. De beslöjade nunnorna som du tror är felfria är också människor och därför syndar de och gör fel också. Att man själv inte sett någon göra fel innebär inte att den människan är felfri, och en sådan uppfattning av Allahs skapelse människan är både farlig, för att den kan leda att man börjar avguda en människa som man tror är felfri, och den uppfattningen är felaktig. Jag återkommer lite längre ner i korta drag till vilken skillnad det är mellan syndare och syndare. Men glöm inte: alla människor bär på synder - för det är så Allah Den Nåderike har skapat oss.

Allahs skapelser som har fått fri vilja och som kan välja om de skall göra gott eller ont, om de skall synda eller lyda Allah, är av två slag: människor, och jinn (för oss osynliga väsen som existerar i en värld som är parallell med vår, men ibland interreagerar med vår värld). Det att vi har fått fri vilja - till skillnad från änglar, som inte kan välja om de skall göra rätt eller fel, utan som alltid lyder Allah Den Upphöjde och alltid gör gott - samt förstånd och vägledningen (Uppenbarelsen: skapelsen och Koranen): ja, det betyder att vi skall ansvara för vad vi har gjort i detta liv när vi hade valfrihet över våra avsikter och handlingar.

Det är det första som vi behöver förstå om oss själva. Alla människor syndar. Skillnaden mellan en troende och en förnekare, är de uppenbara: troende håller sig borta från det förbjudna och försöker lyda sin Herre, medan en förnekare förlöjligar till och med idéen om en Gud. Men det finns även skillnader mellan troende människor, och de är också välkända för varje muslim. Jag känner mig ärad att jag blir först att berätta lite om detta för en nybliven muslimah.

Vår imaan (tro) är inte konstant, den växer och minskar genom livet. Det är ett faktum. Troende människan är närmare möjligheten att synda (att bete sig ovärdigt sin tro) om hennes iman är tillfälligt svag. Dock begår en uppriktigt troende inte en stor synd (stora synder som är vanliga idag är: alkohol, förtal, äktenskapsbrott, tortyr, lögner, mord, ränta, respektslöshet mot föräldrar…) Detta är tack vare det faktum att Allah har skapat människan så att det finns ettsamband mellan hjärtat (avsikt) och handling, och en troende kan inte bli så pass glömsk eller ilsken att förmå sig att överskrida gränsen till en stor synd.

Vi föds med medfödd avsky mot allt som är förbjudet och mår illa av att synda (oavsett vilken synd det handlar om), och varje synd blir till en liten svart fläck på hjärtat. Om man syndar upprepat, växer sig de små fläckarna allt större och till slut täcker de hjärtat och gör det dött:

Det onda de har gjort har förlamat deras hjärtan! (Koranen, LXXXIII:14)  

Ett dött hjärta är långt från Allahs Ljus och vägledning och det känner ingen ånger för att ha syndat, och känner ingen skam - det är bara kallt och dött i ett sådant hjärta. Hjärtat kan vara sjukt pga begångna synder som inte alltid åtföljs av ånger, och det kan vara rent och friskt - det är ett ljust hjärta som är nära Allah. Troende kan ha antingen ett rent eller ett (till olika grader) sjukt hjärta. Men ett dött hjärta tillhör bara en förnekare.

Troende människor syndar alltså också i stunder av svaghet (å, du svaga människan!) eller i stunder när de glömmer Allah. Det som gör skillnaden, är vilka synder vi begår, och varför, samt det viktigaste: om vi känner uppriktig ånger i hjärtat och i hela väsen för att vi har syndat, att vi skäms inför Allah Den Upphöjde, att vi faller i sujud i tårar inför Honom och ber uppriktigt om förlåtelse. Ett villkor är att känna uppriktig ånger över sitt handlande, att skämmas uppriktigt inför Allah och att vara fast besluten att inte upprepa synden/beteendet, och givetvis att sedan hålla det löftet. Att ta sina fel på allvar, att sträva efter att inte upprepa dem, att kämpa mot sina begär och djävulens onda viskningar.

Ja : hjärtat, själen, avsikter, beteendet, handlingar, ansvaret, domen… det är ett stort och fantastiskt område i islam som det finns otroligt mycket klassisk islamisk litteratur att läsa om och jag är avundsjuk på dig för att det står framför dig att upptäcka det, och det är en oerstättlig, fantastisk känsla när man hittar alla svar, när man hittar en bekräftelse på allt som alltid funnits inom ens hjärta, inom ens tankar och inre moralsystem, och det är också en del av svaret - att vi, när vi går tillbaka till islam, återkommer tillbaka till vårt naturliga tillstånd av godhet, barmhärtighet, till vårt medfödda behov att vara skygga och goda. Jag avunas dig resan som är insha’Allah framför dig. Den gör man bara en gång i livet. Men kärleken och barmhärtigheten som etsar sig i hjärtat är för alltid. Allahu Akbar!

Ett annat faktum är att tron ligger i hjärtat. Det är som sagt ett enormt område som jag är övertygad om att du skall bara sluka, så naturligt är behövet och begär att läsa mer (om sig själv), och du skall få mycket gott när du insha’Allah läser mer om ikhlas (uppriktigheten), hjärtat, niyyah (avsikten), sambandet mellan kroppen, hjärtat, handlingar, avsikter, somen och vår slutliga destination (som är en av två: antingen Jannah eller elden).

Beslöjade muslimska tjejer som du har haft otur att träffa och som grälar med varandra är olyckliga exempel av muslimer med svag tro och befläckat hjärta, men enligt min erfarenhet är de undantag som bekräfrar (den goda) regeln om att beslöjade muslimska systrar är vanligtvis av god akhlak och av gott hjärta, men god kunskap och förståelse av den tro de har valt. En god och glad nyhet är att det alltid finns hopp för sjuka hjärtan att tillfriskna och bli lyckliga och nära sin Herre, och hur man uppnår det, får man veta när man börjar läsa islam. Men jag måste tacka Allah för att Han har inte låtit mig träffa en enda beslöjad muslimah av tvivelaktigt uppförande, speciellt att Han har besparat mig en sådan upplevelse som hade varit en stor besvikelse och stark smärta för mig, det vet jag, om jag hade fått uppleva det innan jag själv hade börjat bära slöja. Jag sitter här och ler, syster konverterad, för jag tänker på tiden och åren då jag fick kämpa för min rättighet att bära slöjan. Och den kampen är lite annorlunda än den vanliga, men alhamdulillah - är hjärtat uppriktigt, kan det inte överleva, oavsett verkliga yttre hinder (inte bara människors fördomar, dvs. familjens och jobbkompisarnas negativa inställning mot idéen om att man plötsligt skulle börja bära slöjan, utan verkliga hinder); nej - ett riktigt hjärta som en gång belysts av Allahs Ljus kan inte överleva utan att kasta sig till fullo i Sin Herres famn, överlämna sig till Honom och Hans vägledning. Och slöjan blir hjärtats längtan - inte dess rädsla, för människan själv vet bäst hur uppriktigt ens insikt om Allah Den Upphöjde är. Och vi vet att slöjan är en barmhärtighet från Allah till oss, en synlig påminnelse till oss själva att kontrollera våra brister och och försöka vara tålmodiga. Samtidigt som vi vet att vi är bara människor och att vi ibland kommer att synda och begå fel - men vi vet att Allah förlåter om man uppriktigt ångrar sig och ber om förlåtelse. Läget är inte svart, som du insha’Allah kommer att inse om jag lyckas nå dig med mina ord.

Nästa punkt som vi behöver förtydliga är att det finns ilskan som är berömvärd - det är ilskan när man höjer rösten mot orättvisan. Det att stå upp mot orättvisan och förtryck är en plikt för varje muslim, och det finns grader i det också (att man hindrar orättvisan och förtrycket med handlingen, eller verbalt, eller att åtminstone döma det i hjärtat - och det är den svagaste imaan). Men de flesta vet det redan, tror jag. Om inte genom att ha läst om den plikten i islam, så har Allah Den Upphöjde skapat allt och alla, och Han har gjort islam till vårt (människans) naturliga tillstånd, och det att känna inre motstånd mot orättvisan har Allah Den Barmhärtige låtit oss vara en del av vår medfödda natur. Hur Barmhärtig är Allah! Han skapade alla människor goda, dvs. i islam. I detta liv attackeras den ursprungliga godheten som varje människa föds med av onda makter, Iblis (Satan) och hans arméer (små djävlar - shayatin). Darför är detta liv en prövning, en ständig kamp och ett test för oss.

Ilskan när man höjer rösten mot allt avskyvärt, mot förtryck och högmod, har vår Skapare kodat in i vår andliga DNA. Och vi säger ‘det känns rätt’ (t.ex. att höja rösten mot barnmisshandel, incest, genocid, prostitution är några uppenbara exempel - alla som höjer rösten mot dessa avskyvärda företeelser, lyder den av Allah inkodade godhet i sin själ som djävulen inte hunnit fördärva. Vi troende har bara den insikten, medan andra inte förstår det och vi ber Allah att vägleda dem, för vi vill alla medmänniskor bara väl).

Slutligen, låt oss säga kort om ilskan följande faktum: bara ilskan som är förtryckande är från djävulen den utstötte, och den är ond för att den tjänar det onda. Allt detta är baskunskap i islam, och jag hoppas att du har möjlighet att träffa kunniga systrar där du bor och få mer kunskap, för det är viktigt att du förstår islams underbara, alltäckande barmhärtighet.

Iman varierar som sagt genom livet, men tillfällig svaghet i den svaga människan tar inte dig ur islam och rövar dig inte möjlighet att bli förlåten tack vare Allahs Barmhärtighet. Nyckeln är uppriktig ånger till Allah och beslutsamhet att inte upprepa den begångna synden (till exempel den synd som oroar dig mest - ilskan som inte är rättfärdigad eller som uttrycks på ett ovärdigt sätt, med mindre än klokt språk). Glöm inte - islam är barmhärtighets religion.

Bror Abu Halim har skrivit en mycket god artikel om slöjan som du kan läsa om du klickar här. Jag tror att den hjälper dig att förstå att slöjan blir ett hjälp och stöd till dig, ett skydd för dig att inte synda och bli arg för din egen nafs skull. Dessutom är den föreskriven av världarnas Herre för alla troende kvinnor, för att vår Skapare och Herre, Den Nåderike Den Barmhärtige Allah vet bäst vad som är bäst för Hans skapelse människan.

En sak till som jag anser att du bör veta, syster, är att tvivel är ett av djävulens främsta vapen. Tvivel och oförståndig, okontrollerad ilska som kan leda till otroligt onda följder. Tvivla därför inte på din förmåga att vara värd slöjan, som din Herre har påbjudit alla troende kvinnor, och det gjorde Han av barmhärtighet, och för att Skaparen vet vad som är bäst för Hans skapelse. Låt inte djävulen leka med dig, nu när du fått en (ytlig) introduktion till några få delar av vår tro.

Bara dina avsikter är goda, dvs. hjärtat är rent och du har förstått med hjärtat att det bara finns EN GUD, Som är
1) Skaparen,
2) Herren och
3) DEN ENDE SOM ÄR VÄRD DYRKAN,
så kan och bör du beslöja dig för att du vet att Han har påbjudit det.

Slöjant blir i så fall en påminnelse till dig också bland annat att:
1) bli arg när det som är av godo attackeras och att försvara det, samt att
2) vara tålmodig så som din fromhet och goda akhlak säger.

Det känns som om det är otroligt mycket som jag behöver berätta för dig, men detta är det absoluta minimum och jag ber Allah Den Upphöjde, att Han skall göra mina ord nyttiga.
Frid vare med dig.
Hanumica

Bismillah.

Ibn-Omar, radiallahu ‘anhu, sade: ”Rasulullah () lade sin hand på min axel och sade: Var i denna värld som en främling eller resenär.”

Nawawi kommenterar denna hadith: “Hadithens betydelse är följande: lägg inte dina hopp i dunya, och tag den inte för ditt hem, intala inte dig själv att du skall förbli i den för evigt. Var inte fäst vid den, precis så som en främling inte fäster sig vid någonting i ett främmande land.” Hafidh ibn Hagar skriver i Fath att en lärd har sagt i samband med detta att en resenär är en förbipasserare, en åskådare som letar efter sitt hem.

Ibn Omar, radiallahu ‘anhu, brukade själv säga: “Hoppas inte på att du skall leva till nästa morgon när mörkret faller; och när du vaknar på morgonen, hoppas inte på att du skall leva tills mörker faller. Utnyttja din hälsa innan du insjuknar, och ditt liv innan du dör.” (Bukhari)

Amr ibn ‘Abdullah, radiallahu ‘anhu, sade från mimber: “Det finns många människor som såg dagens början, men inte dess slut. Och det finns många människor som förväntade sig att vakna på morgonen, men levde inte tillräckligt länge för att se den. Om de bara hade vetat sin föreskrivna stund (döden) och hur den skulle ske, skulle de ha avskytt sina hopp om världsliga rikedomar, dess bedrägeri, falskhet och förgänglighet.

Bismillah.

Syster Sabrin som brukar besöka turban hörde av sig igår med en artikel och ville berika vår blogg med den. Artikeln beskriver systerns tankar om dunya och om det kommande livet, tankar som de flesta av oss många gånger ägnat oss åt… Vi välkomnar systerns bidrag och tackar henne för detta inlägg. Vi hoppas på fler tankar, funderingar, dikter eller berättelser om islam från fler begåvade syskon runt om i Sverige. Variation i skrivstilen som flera skribenter tillför mår turban bara bra av : ) Var så goda, nedan är syster Sabrins fina inlägg:

Man kan likna dunia till en bro som leder till det eviga livet. Vissa blir som förtrollade av den vackra utsikten och de glömmer bort att de är på väg någonstans. Andra går den raka vägen till målet, det eviga livet i Paradiset, må vi vara av dem inshalla. För rätt som det är så öppnar sig bron och de som har gått den raka vägen finner något gott som väntar vid målet. Men de som slösade bort sin tid med att njuta av utsikten, de är förlorare. Fastän man varnat dem för det som kommer så har de blundat för sanningen. Men när tiden är inne och bron öppnar sig så kommer de att med båda händerna försöka hålla sig kvar på bron för att kunna skynda sig till andra sidan. Men tiden är då ute och de kan inte förlänga den med ens ett ögonblick. Och de faller ner till helvetet.

Kom ihåg mina systrar och bröder att varje sekund som går aldrig kan komma tillbaka. Och för varje sekund som går kommer vi närmare döden. Vi måste verkligen ta vara på tiden här och göra det bästa av den. Inte lockas av livets frestelser. För vem vet när vår sista dag blir, kanske imorgon och då måste jag vara beredd på det, frågan är om vi är det. Vi måste tänka på att dunia är en förberedelse inför det eviga livet.

// Syster Sabrin