Bismillah.

Ett youtube klipp om första natten i graven, som översatts till bosniska av N-UM.

Ali ibn Abi Talib och några andra följeslagare radiallahu ‘anhum gick ut till gravplatsen och när han närmade sig gravarna, sade han:

»Å gravarnas invånare! Informera oss om er (dvs. om akhirah och barzakh), eller skall vi informera er om oss (om dunya sedan ni lämnade den)! Vad gäller våra nyheter (nyheter från dunya) - era egenomar är redan fördelade, era hustrur har redan gift om sig och andra män har redan bebott era hus.«

Han förblev tyst en kort stund, vände sig till sina vänner och sade:
»Vad gäller dem, om de kunde tala till oss, skulle de med all säkerhet säga:
För med er det som ni kan ha behov av, men den bästa vägkosten är gudsfruktan.«
(översättningen av betydelsen av Koranen, al-Baqarah:197)

Bismillah.

Hörde en intressant berättelse i början av veckan, återger den nedan:

En gång i tiden blev Rizvan-bey* tillfångatagen av myndigheterna i Carigrad (Istanbul).

Som ett extra straff, satte de honom, bakåtvänd, på en åsna och förde honom genom provinsen för att avrätta honom. En sådan underlig syn…

När de gav sig iväg, dröjde det inte länge förrän de träffade en man. Mannen kom fram till åsnan så att Rizvan-bey kunde se honom, ropade förnedrande hatord till den bundne fången och spottade på honom. Fångvakterna avvärjde snabbt mannen från Rizvan-bey.

Kort därefter gick de förbi en annan man: vakterna var på sin vakt nu, ifall denne man också skulle trakassera fången som de hade ansvar för fram till avrättningen. Men den andre mannen tittade bara på Rizvan-bey och hälsade honom med islamisk hälsning: “frid vare med dig” (assalamu alaykum).

Fångvakterna förundrades, fann detta så konstigt, och efter att de passerat den andre mannen, frågade dem Rizvan-bey: “Du känner uppebarligen båda männen som gick förbi. Den förste kom fram, fönedrade dig verbalt och spottade på dig, så vi fick försvara din heder från honom; medan den andre mannen hälsade dig bara som sin bror i islam… hur kommer det sig, vad är det som vi inte ser bakom detta?”

Rizvan-bey svarade: “Jag har aldrig hjälpt den andre mannen.”

*bey eller beg var en ädelstitel för överhuvudet / härskaren i en provins i Ottomanska Riket; provinsen i detta fall är Bosnien

Bismillah.

Syster Sabrin som brukar besöka turban hörde av sig igår med en artikel och ville berika vår blogg med den. Artikeln beskriver systerns tankar om dunya och om det kommande livet, tankar som de flesta av oss många gånger ägnat oss åt… Vi välkomnar systerns bidrag och tackar henne för detta inlägg. Vi hoppas på fler tankar, funderingar, dikter eller berättelser om islam från fler begåvade syskon runt om i Sverige. Variation i skrivstilen som flera skribenter tillför mår turban bara bra av : ) Var så goda, nedan är syster Sabrins fina inlägg:

Man kan likna dunia till en bro som leder till det eviga livet. Vissa blir som förtrollade av den vackra utsikten och de glömmer bort att de är på väg någonstans. Andra går den raka vägen till målet, det eviga livet i Paradiset, må vi vara av dem inshalla. För rätt som det är så öppnar sig bron och de som har gått den raka vägen finner något gott som väntar vid målet. Men de som slösade bort sin tid med att njuta av utsikten, de är förlorare. Fastän man varnat dem för det som kommer så har de blundat för sanningen. Men när tiden är inne och bron öppnar sig så kommer de att med båda händerna försöka hålla sig kvar på bron för att kunna skynda sig till andra sidan. Men tiden är då ute och de kan inte förlänga den med ens ett ögonblick. Och de faller ner till helvetet.

Kom ihåg mina systrar och bröder att varje sekund som går aldrig kan komma tillbaka. Och för varje sekund som går kommer vi närmare döden. Vi måste verkligen ta vara på tiden här och göra det bästa av den. Inte lockas av livets frestelser. För vem vet när vår sista dag blir, kanske imorgon och då måste jag vara beredd på det, frågan är om vi är det. Vi måste tänka på att dunia är en förberedelse inför det eviga livet.

// Syster Sabrin