Bismillah.

Sändebudets kommentar (Tafsiir) av Koranen

Ibn Abbas (RA) berättade:

Araberna dyrkade alla idoler som Nuhs (AS) folk hade dyrkat. Stammen Kalb at Daumat-al-Jandal dyrkade idolen Wadd, Suwa’ var stammen Murads och sedan Bans, Ghutaif vid Al-Jurf nära Saba idol, Yauq var Hamdans idol, och Nasr var Himyrs, en gren av Dhi-al-Kala, idol.’ Idolernas namn tillhörde tidigare några gudsfruktiga män från Nuhs (AS) folk, och när de dog, inspirerade shaytan människorna att förbereda och placera statyer på ställen där de brukade sitta, och att kalla dessa idoler med deras namn. Människorna gjorde så, men de började inte dyrka statyerna förrän människor som hade gjort dem och placerat ut dem hade dött och folk glömde idolernas/statyernas ursprung, varpå de började dyrka dem.
(Bukhari, bok 6 volym 60 hadith 442)

* * * Det är så shaytan går tillväga: sakta och ett steg i taget. Hans ursprungliga viskning var att förbereda terrängen för den värsta synden hos en generation troende människor. Han kunde inte sälja shirk till dem hur som helst, så han inlindade listigt nog sina viskningar i oskyldighets kläder: “Dessa män var rättrogna, de var sanna tillbedjare av er Herre; de tjänade och dyrkade Allaah så som Han hade beordrat, och de var bästa av de gudsfruktiga tillbedjare. De bör inspirera folket och påminna om hur Allaah bör och skall dyrkas… men nu är de döda. Varför inte bygga deras statyer och placera ut dem bland folket, så att de påminner alla om gudsfruktan och sann dyrkan av Den Ende Herren?”

Ja, varför itne - avsikten var ju god: de skulle inte tillbe någon annan än Allaah; statyerna skulle vara där i bästa syftet - att påminna människorna att sträva att efterlikna de rättfärdiga männen…

Shaytan var tålmodig nog att vänta tills alla människor som hade känt Wadd, Suwa’, Yauq och Nasr, hade dött. Nu kunde de komma med sina viskningar till nästkommande generationen troende människor: “Dyrka dessa rättfärdiga män, tillbe deras statyer! Det är vad era fäder gjorde, och de var troende. SLuta inte med det de var på.”

Att varken förfädernas avsikt eller praxis var att dyrka någon annan än världarnas Skapare och Herre, Allaah Den Upphöjde, spelade inte längre någon roll… sjaytans argument lät så oskyldiga och övertygande, hans taktik att vänta ut sitt byte, lyckades…

och allt påbörjades med att troende människor som hade goda avsikter, avvek från den väg som deras Herre hade föreskrivit…

//Br. I.H.

Bismillah.

5. Åminnelsen av Allaah (dhikr)

Dhikrullah är en av mest ädla metoder som leder till orubblighet.

Begrunda hur de är kopplade i meningen av Den Upphöjdes Ord:

Troende! När ni möter en fientlig styrka i strid, håll stånd och ha ständigt Gud i era tankar, för att det skall gå er väl i händer.
(tolkningen av Koranen, VIII : 45)

Han har gjort dhikr till den högsta riktlinjen under en strid.

Fundera om de persiska och romerska krigare och deras pansar, som inte var till någon nytta till dem, trots att de var överlägsna i antal över muslimer. Muslimer var svagare rustning och mindre i antal, men de åkallade Allah Den Upphöjde mycket.

Hur bad Yusuf, frid vare med honom, om orubblighet och stadighet när han bad om hjälp från förförelser från en mycket vacker kvinna av hög stälnning?
Tog han inte skydd i fortet Meazallah, sökte han inte räddning och skydd hos Allah och förstörde inte fortets väggar vågorna av en attackerande armé - armén av begär efter en kvinna som inte var honom tillåten? Sådan är effekt av dhikrullah, åminnelsen av Allah, på de rättfärdigas orubblighet.

(Utdrag ur boken: “METODER I UTHÅLLIGHET I ISLAM” av sh. Salih Muhammad al-Munajjid)
Här avslutas artikelserien om metoder att vara fast i islam enligt Sh. Munajjids bok ovan

Bismillah.

4. Åkallelsen (du’aa)

En av egenskaper hos Allahs rättfärdiga tjänare är att de vänder sig med du’aa (åkallelsen) till Den Upphöjde Allah så att Han skulle stärja dem och göra dem uthålliga och stadiga:

* “Herre! Låt inte våra hjärtan fara vilse sedan Du har väglett oss. Och förbarma Dig i Din nåd över oss.”

* “Herre! Ge oss kraft att hålla stånd och gör oss stadiga på foten och låt oss segra över dessa förnekare av sanningen!”

* “Alla människors hjärtan är hos Den Barmhärtige, mellan Hans två fingrar, som ett hjärta med vilket Allah subhanaahu wa ta’alaa förfogar som Han Vill.”

* Sändebudet brukade ofta säga orden: “Yaa Muqallibal quluub, thabbit qalbii alaa Diinika!” (Å Du Som håller hjrätan i Din Hand, gör mitt hjräta fast i Din Religion!)

(Utdrag ur boken: “METODER I UTHÅLLIGHET I ISLAM” av sh. Salih Muhammad al-Munajjid)
Fortsättning följer, insha’Allah

Bismillah.

3. Begrunda berättleser om profeterna och studera deras uppförande

Bevis är Allas Ord (tolkningen av betydelsen):

Av berättelserna om de tidigare sändebuden har Vi låtit dig veta allt det som kan stärka tron i ditt hjärta; med det har sanningen nått dig och en förmaning och en påminnelse till de troende.
(översättning av Kornane, XI:120)

Dessa ayat är uppenbarade för att stärka Rasulullahs hjärta, och de troendes hjärtan.

Min bror, om du funderade lite om Den Upphöjdes Ord:

Då ropade de: “Låt oss bränna honom på bål och hämnas gudarna, om något måste göras för dem!”
Då befallde Vi elden: “Bli svalka och säkerhet för Abraham!”
Sedan försökte de snärja Abraham med list, men Vi korsade deras planer och lät dem stå som förlorare.
(översättning av Kornane, XI:68-70)

Ibn Abass säger: “Ibrahims, frid vare med honom, sista ord när han kastades till ekden, var: “Hasbiyallaahu wa nimal-waqiil” (”Vi behöver ingen annan hjälpare än Gud. Var finns en mäktigare beskyddare?” - översättning av Koranen, III:173)

Känner du inte betydelsen, själva kärnan av styrkan i orubbligheten inför förtrycket och lidandet? Medan du funderar över denna berättelse, tränger den i din själ och övermannar dig.

Om du funderade lite om Den Upphöjdes Ord och berättelsen om Profeten Musa, frid vare med honom:

och när de två människohoparna kom inom synhåll för varandra, ropade de som tågade med Moses: “De kommer att hinna ifatt oss och göra slut på oss !”
Moses svarade: “Nej! Min Herre är med mig och Han kommer att leda mig.”
(översättning av Koranen, XXVI:61-62)

Medan du funderar över denna berättelse, känner du inte den yttersta meningen av styrkan i orubbligheten inför mätet med förtryckare och betydelsen av obrottsligheten i svåra stunder, mitt bland de förtvivlades tårar? Om du föreställde dig fallet med Faraos magiker; och det är ett vidunderligt fall av undergång som har bekräftat sanningen, som redan kunde anats…

Inser du inte den upphöjda meningen med istiqaamah (orubbligheten, uthålligheten på den raka vägen), stadig i själen inför förtryckarna som kommer att säga dem (magikerna):

Farao sade: “Tror ni på honom innan jag har gett er tillåtelse? Han måste vara er mästare som har undervisat er i trolldom! Jag skall sannerligen hugga av er motsatt hand och fot och jag skall korsfästa er på palmstammar utan att skona någon, för att ni skall få lära er vem av oss som utdömer de hårdaste straffen och vems straff som varar längst.
(översättning av Koranen, XX:71)

Orubbligheten på den raka vägen hos ett litet antal troende som inget hot från förtryckarna kan skaka, avspeglas i deras ord:

De svarade: “Aldrig skall vi sätta troheten mot dig framför de bevis om sanningen som vi fått se, och inte heller framför troheten mot Honom som har skapat oss! Besluta nu vad du har satt dig i sinnet - det enda du kan besluta om är det som rör livet i denna värld.
(översättning av Koranen, XX:72)