Bismillah.

Detta är andra inlägg, med vilket artikeln från vår syskon D.E. avslutas. Artikelns första del kan du läsa om du trycker här.

En del kunskap förvärvar jag genom att lyssna till själens nöd och varningssignaler med allt vad det innebär att vara människa och genom att reflektera och begrunda resten av Guds skapelse. Att ödmjukt acceptera Guds suveränitet och storhet, medan människan bara är en liten, sårbar varelse på en liten planet vi kallar jorden - bland miljarder och åter miljarder stjärnor och galaxer i Herrens universum. Att alltid prisa och vörda Skaparen för livet vi fått till låns och alltid vara redo att lämna det och inte ta något för givet.

Att leva i dagens, ”mentalt fattiga” välfärdssamhälle är en tuff utmaning för oss alla. Det är inte svårt att “förlora sig själv” i detta överstressade och prestationsinriktade samhälle där allt handlar om pengar och att jaga “temporära kickar”, vilket distraherar och distanserar vår fria vilja från att reflektera över tillvaron. Majoriteten tror de är fria och självständiga, de inser inte att de i själva verket är kommersialismens och materialismens förblindade och förslavade offer.

Ensamhet, livsleda och ångest är allvarliga hot mot folkhälsan i vårt välfärdssamhälle – människor har mycket att leva av men saknar ofta något att leva för.

Fakta enligt S.P.E.S: En person tar sitt liv var sjätte timme. Det dör tre gånger fler p.g.a självmord än i trafiken. Självmorden kostar samhället 74 miljarder kronor om året i Sverige.

En mera allmänt accepterad metod bland majoriteten i dagens välfärdsamhälle är att “sätta munkavle på” och hindra själens nödsignaler från att komma upp till ytan. Alla typer av mänskliga känslor måste nuförtiden tyglas eller framkallas på konstgjord väg med allsköns kemiska substanser, vilket ofta förlänger den själsliga nöden.

Skaparen uppmanar oss att vara kritiska och använda förnuftet i vårt sökande. Är det något universums Herre inte godtar så är det blind tro.
Ni skall inte acceptera någon information, om ni själva inte bekräftar den. Jag har givit er synen, hörseln och hjärnan, och ni ansvarar för att använda dem.
(Koranen XVII:36)

Samtidigt som människan har fått förmågan att välja mellan gott och ont, har också Skaparen gett oss det yttersta ansvaret över resten av skapelsen. Hur vi handskas med det ansvaret ser vi tydligt i vår sargade värld.
Att missbruket av vår fria vilja är på väg att leda oss rakt ner i avgrunden kan ingen med minsta förstånd längre förneka. Om detta står att läsa i Koranen:

Ordningen har störts och fördärv har visat sig på fasta land och i havet, allt verk av människohand…
(Koranen XXX:41)

Tror människan att hon skall lämnas ifred och göra som hon vill (utan att ställas till svars)?
(Koranen LXXV:36)

På den Dagen kommer alla vågskålar att ställas in rättvist. De vars vågskålar (med goda gärningar) som väger mycket kommer att vara vinnare
(Koranen VII:8)

I dagens värld är islam och muslimer mycket i fokus, många gånger för att enskilda individer varit inblandade i något våldsdåd någonstans.
Det är viktigt att se dessa enskilda individer som just individer och inte som ett kollektiv! Inte ens två biologiska syskon är lika i sinnet.

C:a 1,5 miljarder muslimer kan omöjligt ställas till svars för vad enskilda individer gör, varje människa är ensam ansvarig för sina handlingar. Om alla muslimer i världen vore onda och resten av mänskligheten god, skulle jag vara den första att byta sida.

Den som gör gott, gör det för sitt eget bästa och den som begår ondska gör det till skada för sig själv. Till er Herre kommer ni att återföras
(Koranen XLV:15)

Precis som inom andra religioner, finns tyvärr även inom Islam oenighet mellan olika muslimska grupper, vilket ibland leder till väpnade konflikter dem emellan.

De som delar upp sig i sekter tillhör inte er. Deras dom vilar hos Gud, sedan kommer Han att informera dem om allt som de har gjort.
(Koranen VI:159)

När de uppmanas “Begå ej ondska” säger de “Men vi är rättfärdiga”.
I själva verket, är de människor som begår ondska, men de inser inte det.
(Koranen II:11-12)

Dessa koranverser talar sitt tydliga språk och gäller alla självgoda individer inom alla religioner.

På flera ställen i Koranen uppmanas och uppmuntras de troende att i första hand vara tålmodiga och att leva ifred och harmoni med alla sina medmänniskor oavsett religion eller ras.
Därmed inte sagt att muslimer måste “vända andra kinden till” då de blir angripna. Även om Skaparen fördömer obefogad aggression på flera ställen i koranen, så ger Han mig samtidigt rätten att försvara mig, ja jag är t.o.m skyldig att försvara mig vid angrepp.

Ni får slåss för Gud`s sak mot dem som attackerar er, men ni ska inte attackera först. Gud älskar inte dem som angriper först!
(Koranen: II:190)

Ondska har ingen religion, nationalitet eller etnisk tillhörighet, den är universell och talar samma ’språk’ var i världen vi än befinner oss - ondska är en produkt av människans missbruk av den fria viljan.

Med tanke på de negativa strömningar som finns överallt i vår kaotiska värld, där så mycket hat är i omlopp måste inte bara muslimer utan hela mänskligheten ta sitt individuella ansvar och bekämpa ondskan i sitt eget inre. Vi måste alla vara på vår vakt så vi inte låter oss påverkas av alla dessa hat och hetskampanjer som pågår överallt (på båda sidor), vars enda syfte är att blåsa liv i hatets glöd och skapa fientlighet mellan oss. Väljer vi inte bort hatet ur våra sinnen kommer dessvärre historien med ond bråd död att upprepa sig gång på gång, tills vi utplånar varandra från jordens yta (Gud förbjude tredje världskriget).

Människan kan aldrig mäta sig med eller omöjligt förstå sin Skapares storhet eftersom det övergår hennes förstånd (vi är inget annat än en liten samling simpla varelser i Guds oändliga universum).

Ödmjukt måste vi erkänna att vi alla är underkastade Skaparens universella fysiska, kemiska och metafysiska lagar från födelsen till döden vare sig vi vill eller inte, (tror eller inte).
För en muslim är tron på en högre Makt naturlig samt att vi alla är en del i ett större sammanhang oavsett om man tror på en över vår fattningsförmåga intelligent Skapare eller ej.
Majoriteten av jordens icke troende befolkning är däremot rörande överens om att man måste vårda både kropp och själ, “för att må bra”! Men hur vårdar man själen om man inte tror man har någon?

Människor med gudstro i allmänhet, muslimer i synnerhet är numera föremål för massiv smutskastning, hån, spott och spe. Om detta säger Koranen

“Ni kommer utan tvivel att testas genom era pengar och era liv, ni kommer att få höra massor av förolämpningar från dem som fått skriften (kristna och judar) och från idoldyrkarna (icke troende). Om ni ihärdigt håller ut och för ett rättfärdigt liv, kommer det att bevisa styrkan av er tro”. Majoriteten människor, oavsett vad du gör kommer inte att tro.
(Koranen, III:186 och XII:103)

Och om de skenbart troende (skrymtarna) står att läsa:
De säger “Vi tror på Gud och på sista dagen”, fast de inte tro. Under skenet av deras synbara tro, avleder de människor från Guds väg. Verkligen miserabelt är det de gör
(Koranen: II:8, LXIII:2)

Alla Skaparens ödmjukt troende tjänare världen över är överens om att denna globala förvirring och kaos som nu råder beror på människans misslyckande som förvaltare av skapelsen och förnekandet av Guds existens.

För att det överhuvudtaget skall kunna ske någon positiv förändring, måste människan först och främst frukta konsekvenserna av sina negativa handlingar, både i detta liv och i livet efter detta. Som läget ser ut nu på jorden kan man inte påstå att många fruktar några konsekvenser alls. Bevisen ser vi överallt, från vår närmaste omgivning till världen för övrigt.

Det tilltagande våldet och respektlösheten för andras liv och lem och egendom i alla samhällen är alarmerande och visar att jordiska lagar ses som ett skämt för den som vill begå ondska. Även i folkhemmen har våld och ondska blivit till legitim underhållning - civiliserade människor ”konsumerar våld och ondska” som aldrig förr, varför? Är det vi som kontrollerar tekniken eller Ondskan som via tekniken tillskansar sig makt över oss?

Ondskefulla människor löper amok överallt på jorden, men bara på lånad tid, rättvisan hinner alltid ikapp, om inte förr så senare - var man skall (måste) skörda vad han sått!

En gudomlig rättvisa, Räkenskapens Dag, måste finnas därför att gott och ont inte är likvärdiga - annars vore livet på jorden totalt meningslöst.

Som muslim får jag aldrig bli så självgod att jag tror mig vara garanterad en positiv plats eller tillvaro (Paradiset) efter döden. Vem som kommer vart avgör endast Skaparen. Men den mest högmodiga och skrytsamt överlägsna på jorden anses vara den mest underlägsna på den andra sidan, medan den mest ödmjuka och underlägsna, tillhör de största vinnarna.

Människans värsta fiende är utan tvekan människan själv. Vi står alla inför den svåraste utmaningen någonsin, där hela vår existens hänger på en knapptryckning för att utplåna oss många gånger om. Därför borde det ligga i hela mänsklighetens intresse att anta utmaningen och tävla i att göra gott istället för att “dansa efter ondskans pipa”.

Det största och heliga krig som varje människa borde kämpa på jorden är kriget mot det onda i oss själva. Först när vi besegrat det individuella hatet inom oss, kommer det inte heller att finnas plats för det kollektiva hatet - först då kan mänskligheten andas ut.

Låt det finnas en gemenskap ibland er som bjuder intill det som är bra, förespråkar rättfärdighet och förbjuder ondska. Dessa är vinnarna
(Koranen, III:104)

Bismillah.
Vi på turbanbloggen fick ett mail från en av våra läsare med följande innehåll:

Selam aleykum bröder och systrar!
Delar av denna artikel har blivit publicerad på Aftonbladet.
Vore roligt om ni publicerade den i sin helhet på er sida? Mitt mål är att sprida en positiv bild av Islam.
Med vänliga hälsningar D.E

och vi publicerar artikeln i två inlägg. Nedan kan du läsa det första inlägget.

Islam - inte bara bomber och burka

Ord och handling har sin begynnelse i tanken. Därför måste varje sann muslim i sitt medvetande ständigt bekämpa negativa tankar som kan ge upphov till hat som i sin tur kan leda till negativa handlingar (som man tänker sådan ÄR man).

För en muslim är detta livet ett test - en förberedelse inför Livet efter Detta.
Jordelivet har vi fått till låns en bestämd tid tills den fysiska kroppen kapitulerar inför den obligatoriska döden och den odödliga delen av människan återvänder till Skaparen.

I ”Själarnas väntrum” råder en fullt medveten tillvaro, med lycka, glädje, smärta och sorg.
(Ens lycka och lidande står i direkt relation till ens tankar, moral och gärningar i jordelivet)

(Eftersom människans fria vilja går förlorad i dödsögonblicket så är själen helt utlämnad åt Skaparens lagar och kan inte vakna upp ur det drömlika tillståndet på egen hand som i fysiska kroppen). I detta tillstånd befinner sig alla döda människor, vilket varar till återuppståndelsen, då alla skall återuppväckas och massorna ställas inför sin Herre (Universums Skapare) för att bli dömda.

Den dagen kommer, då deras egna tungor, händer och fötter kommer att vittna för allt de har gjort.
(översättning av Koranen 24:24)

Som muslim respekterar jag alla Skaparens skapelser, från det lilla minsta till det största (t.o.m myran, tillägnas en vers i Koranen 27:18 ).

Förutom att jag ständigt måste ge akt på mina negativa tankar, så måste jag även i praktiken sträva efter att vara en god förebild i livets alla sammanhang - i hemmet, på jobbet, i skolan, ja var jag än befinner mig i livet får jag aldrig glömma att testet pågår hela tiden tills livets timglas rinner ut.

Pengar, lyx, barn, hälsa eller avsaknad av detta är alltihop ett test för att se om vi under alla omständigheter endast dyrkar Gud och ingenting annat.

Alla muslimer tillber endast en Gud, som vi kallar Allah (gud på arabiska) - allt annat är lögn (all annan tillbedjan av människor, djur eller ting som tillhör Guds skapelse förkastas av muslimer. Absolut ingen tillbedjan ägnas heller någon av Guds profeter, deras enda uppgift var att förmedla Guds budskap till människorna).

För en muslim är tron på endast EN GUD (alltings Skapare) samt tron på att människan skall återvända till sin Skapare efter döden, själva kärnan i tron. Om jag inte av hela mitt hjärta tror detta av egen fri vilja så räknas jag inte som muslim. Ingen kan eller får tvingas till tro, står det tydligt att läsa i Koranen

Förkunna: “Detta är sanningen från din Herre”, låt det sedan vara upp till var och en att tro eller inte tro…
(översättning av Koranen 18:29)

Det ska inte finnas något tvång i religion; den rätta vägen är nu tydlig från den felaktiga vägen. Den som fördömer djävulen och som tror på Gud, har det starkaste förbundet i sina händer, ett som aldrig brister. Gud är Den Som Hör, Allvetande.
(översättning av Koranen 2:256)

Den fria viljan är en unik gåva till människan från Skaparen, men den gåvan gör oss samtidigt moraliskt ansvariga för våra handlingar - vilket är det som skiljer oss från djuren.

Hade Allah velat hade hela mänskligheten varit troende, men då hade den fria viljan förlorat sin betydelse och mening. Samtidigt har Skaparen satt en skarp gräns för hur långt vår fria vilja får lov att ta oss. Vilket betyder att människans makt över sitt öde och de universella lagarna är begränsad - allt blir inte alltid som vi vill eller tänkt oss. Exempelvis döden kan jag (vi) inte välja bort, den är förutbestämd - varje människa går detta oundvikliga men rättvisa öde till mötes, där varje andetag kan vara det sista. Och eftersom muslimer inte har monopol på Döden eller Livet Efter Detta, så tror vi att alla människor (från ateisten till den troende, oavsett religion eller ras) har det gemensamt att kropp och själ separerar i dödsögonblicket. Det enda vi får med oss till den “andra tillvaron” är vårt individuella “livsdokument”, där våra gärningar finns bevarade på nåt gudomligt sätt. ”Livsdokumentet” kan liknas vid ett videoband där våra liv finns inspelade från födelse till död, där vi själva är huvudrollsinnehavare på gott och ont. Men eftersom vår fria vilja går förlorad vid dödsögonblicket gäller det att vi väljer vår “jordiska roll” med stor eftertanke och omsorg. (Ty ingen “ångervecka” existerar dit vi kommer - som vi bäddar i detta livet får vi ligga i Livet efter Detta).
“Inga ursäkter kommer att accepteras”
(översättning av Koranen 75:15)

Att ångra en negativ handling djupt och aldrig upprepa det, samt aldrig tappa hoppet om Guds nåd och be om förlåtelse, är också en del av tron - bara vi gör det innan döden nalkas och “tiden rinner ut” (vilket ju faktiskt kan hända oss alla precis när som helst) .

Koranen lär oss också att allt vad vi gör i vår temporära vistelse på jorden (mot våra medmänniskor och resten av skapelsen) gör vi i själva verket mot oss själva - allt vad vi sagt och gjort kommer att slå tillbaka mot oss själva med full kraft.

Människan kommer att vara sin egen domare.
(översättning av Koranen: 75:14)

Den som inte frivilligt sökt och förstått Livets Mening i detta livet, kommer garanterat till insikt (för)sent skall syndaren vakna) när det egna, personliga “livsdokumentet” presenteras i Livet efter Detta! Även om det är i senaste laget är meningen att få oss människor att förstå Kärlekens och Empatins viktiga betydelse i jordelivet.

Att dö är alltså inte det värsta som kan hända oss, utan det är hur vi använt vår fria vilja i vårt jordiska liv som kommer att vara vårt största bekymmer i tillvaron efter vår jordiska vistelse - om detta råder inte minsta tvivel om för en muslim.

Om människans ångest och kval inför mötet med sin Skapare står att läsa: När döden kommer till en av dem (er) säger han “Min Herre, sänd tillbaka mig. Jag kommer då att verka i rättfärdighet i allt jag lämnade bakom mig”. Detta är inte sant. Det är falskt anspråk han gör. En barriär kommer att skilja hans själ från denna världen tills återuppståndelsen, (översättning av Koranen 23:99 - 23:100).

Gud säger
“Timmen” (Världens ände) kommer absolut; Jag kommer att hålla den nästan dold. FÖR VARJE SJÄL MÅSTE ERSÄTTAS FÖR SINA GÄRNINGAR.
(översättning av Koranen: 20:15)

Som muslim är det därför min personliga plikt och skyldighet att ägna min tillfälliga vistelse på jorden åt att söka den kunskap som krävs, för att komma till insikt med meningen och målet med min tillvaro på jorden.

(fortsättning följer, insha’Allah)

Bismillah.

‘Abdullah bin ‘Amr r.a. berättade:
Profeten sade: Den som undviker att såra muslimer med sin tunga och sina händer är muslim. Och muhajir är den som lämnar allt som Allah har förbjudit. (Sahih Bukhari, 8/76/491)

Det skall gå de troende väl i händer;
de som ber med ödmjukt sinne,
som drar sig undan när de hör lättsinnigt tal (…)
(Översättning av Koranen, XXIII : 1 - 3)

Rasulullah Muhammad sade: “Del av människans islam (religion) är att dra sig undan när hon hör det som inte angår henne.”

Uppenbarelsens ord är ord som avgör vad som är sanning och vad som är lögn,
det är inte fråga om skämt eller upptåg.
Förnekarna smider planer,
men även Jag smider planer.
Låt dem därför hållas, dessa förnekare, låt dem hållas ännu en liten tid!
(Översättning av Koranen, LXXXVI : 13 - 17)

- En av själens svåraste sjukdomar är att vara intresserad av det som inte angår henne. Människan är inte ens medveten att själen hennes tar emot och lagrar allt detta avfall; att sjukdomen har spridit sig till hjärtat och förgiftat avsikten. Och hjärtat lider, men människan är inte längre medveten om det.

Bismillah.

Inlägget är en översättning av delar ur boken “Islam” (Dr. Muftic). Boken, som är skriven på bosniska, gavs ut 1996 i endast 1000 exemplar.

“Tredje värdlen kommer aldrig att uppnå Västvärldens standard, och just i det faktumet ligger Tredje världens historiska möjlighet.” (De Rougemont)

Den berömde amerikanske ekonomen, och under en tid även USA’s försvarsminister, Robert Macnamara, varnar Västvärlden och kallar den att förbereda sig mot islams högvatten, och säger: “Islam och muslimer är i hela världen fiende nummer ett till Västcivilisationen. Islam skall snart bli världens ledande kraft, den sprider sig som cancer i alla världsdelar.” (OBS! Boken är utgiven 1996. Macnamara uttalade alltså dessa ord innan det)

Detta uttalande kommer från mannen som var Vietnamkrigets huvudarkitekt, där femtiåtta tusen amerikaner och tre millioner vietnameser har dött. Idag anser han att det var fel att börja kriget.

Vilken etisk storhet…

Faktumet som kvarstår, är att i Väst finns det rädsla för islam, eller islamofobia. Om islam har man sagt, skrivit och visat oändliga mängder av lögner, falsifikationer och osanningar.

Det som kallas för islamvärlden befinner sig idag i ett stackars tillstånd - fattigdom och armod överallt. Väst understödjer detta tillstånd i s.k. islamiska länder, och plundrar deras befolkning på ett modernt sätt, genom ekonomisk exploatering och försöker kväva den.

Men lagen om verkan och motverkan är en naturlag som ger styrka till de förnedrade, kränkta, förtryckta att leva och överleva, samt besegra förtryckaren och exploatatorn. Dessa som i Väst varnar världen för islams fara kan inte backa upp sina lösa påståenden med fakta - helt enkelt, för att de ljuger.

När SSSR fanns, var de rädda för den pga dess militära makt. Japan räds de för att den är deras ekonomiska konkurrent. Och muslimer? Vad har vi? Varför fruktar de oss? Islamiska länder har varken militär, politisk eller ekonomisk makt. Men någonting finns.

Det vi har, är absoluta överlägsenhet av islamiska diin-ul-imaan, absoluta överlägsenhet av islams världsåskådning över världens alla andra religioner och ideologier!

Och den är från Gud!

De flesta muslimerna utövar ett minimum av sharia, men till och med detta minimum gör oss till mer levande, mer robusta, mer vitala, mer långlivade, mer immuna till degenerationer och samtida gifter som strömmar till från den materialistiska Väst och Öst.

Muslimernas livsvanor och regelverk (mat, bönen, fastan, kyskhet, tacksamhet, tålamod, kärleksfullt hjärta) har i detta sammanhang sin betydelsefulla plats. De är filter, de agerar som censursystem som förhindrar att samtida utvecklade civilisationers massondskan tränger in och förgiftar oss. Totalförbud av alkohol och islams inställning mot alla droger är lysande exempel. Gifter kommer oavbrutet även via TV, och i samband med detta har Indonesiens utrikesminister sagt att fienden kommer uppifrån (sändningar med allt äckligt, pornografiskt innehåll)… Lösa förhållanden och promiskuität, droger, våld, permissivt samhälle - allt så våldsamt reklamerat genom Västvärldens TV - är huvudanledning till dess förfall och pågående plågsamma självmord.

De skulle vilja förgifta oss med sin pest, och förlöjligar vårt avståndstagande från permissiva samhällets gifter.

Islams hygienregler: amning, omskärelse, total avhållsamhet till viss mat och all alkohol, verkar i samma välgörande riktning. Kvinnans ställning har också enorm betydelse: det finns inga fester, dansgolv, berusade nattklubbar; kvinnan är hustru, mor och drottningen i sitt hem. Permissivt samhälle finns inte och inte heller 60-talets förnedrande revolution. Pojkar och flickor går i separata klasser, och promiskuität och umgänge finns inte. Kvinnans kläder täcker hennes dragningskraft.

Nativitet är en viktig faktor i “muslimska högvattnet”. Muslimernas biologiska kraft bevaras genom islam. Iranier tillhör världens biologiskt unga folk, trots att deras stat är över 2500 år gammal. Det fanns inte ett enda europeiskt folk vid den tiden.

I Europa lever idag femtio millioner muslimer.

Å andra sidan, ser vi i vilken andlig och biologisk underlägsenhet som den rike, utvecklade, starke Västvärlden i dess helhet befinner sig i förhållande till islam och muslimer. Västvärlden kan “försvara” sig (?!) från islam med vapen, med politiska tryckningar och ekonomiska sanktioner mot vissa ‘olydiga’ muslimska stater och regimer; men Västvärlden är helt vanmäktig på det andliga planet: för den har själv valt att gå den självdestruktiva vägen, vägen utan tro, utan själ, utan Gud.

Följder är redan här.

Bismillah.

Detta inlägg är tänkt som den inledande artkeln i en artikelserie om ahlu sunnah och dess fyra imamer. Håll ögonen på denna blogg om du önskar läsa mer om de fyra imamerna. Deras biografier avrundar denna artikelserie insha’Allah. Biografierna kommer inte att postas i strikt kronologisk ordning enligt när imamerna levde, eftersom det framgår ur detta inlägg.

När Resulullah Muhammed () blev 63 år, ärade Allah akhira med hans () närvaro.

Abu Bakr-i Siddik, r.a, blev första khalifa. Två år senare, gick även han till akhira, 63 år gammal. Det var år 13 h.

Omar, r.a, blev den andra rättvisa khalifa. När han blev 63 år, blev han shahid. Året var 23 h.

Nästa khalifa blev Othman, Ägaren av två ljus, som också blev shahid, 82 år gammal, efter 12 år som khalifa.

Efter honom blev Aliyy, r.a, den fjärde rättvise khalifa. När han blev 63 år gammal blev även han shahid. Året var 40 h.

Dessa första fyra rättvisa khalifa kallas för Khulafa-i Rashidiin. Under deras styre blommade mänskliga rättigheter och människans haqq, universell rättvisa och frihet över hela khilafat, eftersom de var noga med att korrekt följa islams ädla principer - universell rättvisa var en naturlig följd. Dessa fyra khalifa har högsta ställning bland alla sahaba, r.a.

Redan under första khalifas tid skedde ett uppror på Arabiska halvön, som khalifa Abu Bakr radiallahu ‘anhu släckte, och samhället som det var under wakt-i-sa’adat (under Profetens, tid ) fortsatte att blomma. Under tredje rättvise khalifas Othmans radiallahu ‘anhu tid, gjorde också några grupper uppror och gjorde honom till shahid. Aliyy radiallahu ‘anhu, fjärde rättvise khalifa, var inte heller skonad av uppror - harijiyya började göra uppror, skillnader mellan muslimer började uppstå och muslimska gemenskapen höll på att förstöras.

Khulafa-i Rashidiine-perioden varade alltså i 30 år och känneteckandes av samma välfärd som khilafat hade under Profeten Muhammeds () tid. Senare började dock många bida’ (nya påhittade saker som tillskrevs islam och besmutsade sanna tron) och sneda vägar som missledde många människor dyka upp. Bara de som trodde som sahaba, radiallahu ‘anhum, räddade sig från att gå vilse. Gruppen ahlu sunnah wa-l-jama’at är deras väg; vägen som följdes av Resulullah Muhammed () och hans sahaba radiallahu ‘anhum, som kände Profeten () väl, levde med honom (), frågade honom (), lärdes ut av honom (), tillrättavisades av honom () i de minsta av sina vardagssysslor om det behövdes.

Med tiden har de flesta av de sneda förståelsena av islam och de flesta av de skeva vägar dött ut (dock inte fullständigt alla).

Gruppen som följer Den Raka Vägen som Resulullah Muhammed () var sänd till mänskilgheten med, att visa och lära ut den; gruppen ‘ahlu sunnah består idag, med tanke på fikhq, av fyra erkända, lika värda skolor:

1. hanafi : grundaren var imama-i a’zam Abu Hanifa [80 h - 150 h], rahmetullahi ‘alayh. Han hade ingen dotter som hette Hanifa, utan hans namn har betydelse ‘far till muslimer’
2. maliki : grundaren var imam-i Malik b. Anas [90 h - 179 h], rahmetullahi ‘alayh
3. shafi’i : grundaren var imam-i Muhammed b. Idris Shafi’i [150 h - 204 h], rahmetullahi ‘alayh. Farfar till imamens farfar var Profetens () följeslagare, radiallahu ‘anhum
4. hanbali : grundaren var Ahmad b. Hanbal [164 h - 241 h], rahmetullahi ‘alayh

Dessa fyra skolor skiljer sig inte i i’tikad (trosprinciper), alla tillhör de den korrekt vägledda gruppen ahlu sunnah wa-l-jama’at. Alla dessa fyra imamer var stora lärda, mujtahid som var betrodda och respekterade. De små skillnader som finns bland dem gäller shariyya (muamalat, ibadah…)

Koranen och hadith förklarar inte alltid klart eller i detaljer hur vissa saker skall göras. Detta har ett syfte och är endast av Allahs barmhärtighet för oss människor - hade dessa saker förklarats i detaljer, hade de blivit fard eller sunnah plikt för muslimer; och de som sedan skulle missa att utföra fard skulle begå synd, och de som skulle nedvärdera dessa plikter skulle begå ännu värre orättvisa mot sig själva. Livet för muslimer skulle bli försvårat med sådana stränga begränsningar och förpliktelser. Dessa saker lämnade Allah Sina lärda tjänare i uppgift att jämföra och förstå dem - de lärda som både har den förmågan och den kunskapen kallas för mujtahid. Hans väg till att hitta rätta lösningen, samt hans slutsatser, baserade på islams källor, kallas för ijtihad.

Alla sahaba, radiallahu ‘anhum, var stora lärda och mujtahid : de lärde sig från den bäste av Allahs skapelse! Bland deras samtida fanns det många stora ‘alim som hade människor som lyssnade på deras ijtihad (alla de hade var sin mathab). Med tiden glömdes bort de flesta av dem och bara de fyra ovannämnda skolor levde kvar. Muslimer från en av ‘ahlu-sunnahs skolor anser muslimer som följer alla andra ‘ahlu-sunnahs skolor sina bröder, och vet att alla de följer den Rätta vägen, eftersom trosprinciper hos dem är desamma.

* läs om mordet på Omar, r.a. i inlägget Om Amir Ul Mu’minin som hittas under länken: http://www.turban.se/?p=118 

** Om mordet på Othman, r.a, kan du läsa i inlägget Hur Othman, r.a, blev tredje khalifa som hittas under länken: http://www.turban.se/?p=186