Bismillah.

Detta är ett inlägg som en bror skrivit, som jag lånar

Till alla bröder och systrar som har levt i det kalla och dystra men som är belysta av Allahs nåd och kommit till det varma och ljusa al islam, till er och mig vill jag påminna

… är det inte dags att rannsaka sig och finna sötman som får obehaget att försvinna,
… är inte tiden inne för att komma ur denna mörka natt i dimman,
… är du inte mogen nog för att du ska hinna känna på ångern vare sig om syndat mycket eller lite,
… har du inte tagit efter förnekare när det gäller dina känslor - inget kommer ur, som en igentäppt vessla…

Kolla på våra föregångare hur de grät och lät hjärtat känna. Ögonen är fönster till själen, saken är - det du ser är orsaken till de som sker inom dig. Helt död inombords som om själen är begraven… Hellre att ögat ser asfalten och betongen än dessa fina saker!

Om du lägger en färsk tomat bland ruttna tomater är sannolikheten stor att den blir rutten… Det går inte att förneka den sanningen, och därför - är det inte dags att hjärtat överger skaplesen och ger företräde till Skaparen, innan Han överger dig?