Bismillah.

Välsignad Han Som har allt herravälde i Sin hand och Vars makt övervinner allt!
Han Som har skapat döden och livet för att sätta er på prov och låta er visa vem av er som i sitt handlande är den bäste. Han är Den Mäktige, Den Som ständigt förlåter.
(Tolkningen av Koranverserna LXVII:1-2)

Al-Fudayl sade om den här versen: “Med ’i sitt handlande den bäste’ menas de mest uppriktiga och mest korrekta gärningarna. För Allah skulle aldrig acceptera en gärning som är uppriktig, men inkorrekt utförd; och inte heller en handling som är korrekt utförd, men är inte uppriktig. En uppriktig handling är den som är utförd endast för Allah Den Upphöjdes skull, och korrekt handling är den som är utförd enligt Rasulullah Muhammads sunnah.”

Bloggarens kommentar: Ren niyyah (uppritighet i avsikter) räcker inte. Korrekt utförande kompleterar den rena niyyahn. Det uppenbara är solklart och människor behöver knappast påminnas om den, för varje människa vet och känner mycket väl vad som hennes bröstkorg gömmer. Den som bara utför hanbdlingar till dess yttre goda form utan att reflektera över meningen med dem, eller åt Vem de hon ägnar dem, varför hon gör det hon gör, känner aldrig någonsin av någon andlig sötma, aldrig känner hon inre tillfredsställelse. I mina ögon är det motsatta båda vanligare och farligare tillstånd: att man tror sig göra det goda och det rätta, och ha en uppriktig avsikt att göra det goda och det rätta - men att hitta på egna sätt och därmed förklara sig själv för Domaren som lagstiftaren, nauthubillah. Det tillstånd är svårare för människan själv att inse, och därmed svårare att åtgärda, arbeta på, korrigera - för människan tror hela tiden att hennes sätt är det rätta sättet. Så fortsätter hon rakt in i fördärvet. Medan den som utför till synes goda handlingar utan att förnya sin niyyah (den goda, den rena avsikten), har förmodligen bara fallit i tillstånd av ghaflah och kan skakas om genom att påminnas om att återvända till att dagligen läsa och begrunda Koranen, samt fundera om Allahs storhet. Detta är bara mitt intryck från möten med muslimer över hela landet, om vilket av problemen som är dominerande bland vår ummah i Sverige. Och Allah vet bäst.
För alla strävar väl efter det bestående goda, efter Jannah och Allahs Behag?
Det är upp till dem som kallar människor till islam att förklara helheten och inte falla in i fällan att ge större vikt åt handlingarnas ena sida, och bara nämna dess andra sida - för båda är nödvändiga för att en god handling skall insha’Allah bli accepterad hos Allah som god.
Alla föds vi goda och rena, med ren niyyah, med en lätthet i vida vidder inom bröstkorgen. Ikhlas, uppriktigheten - den är en medfödd gåva som varje, precis varje människa kan komma tillbaka till om hon informeras om sin ursprungliga godhet och det behov hon måste känna: att underkasta sig Allah, Ljuset, Friden… att vara lycklig… att underkasta sig Den Godes Vilja och Hans Kärlek.
Den andra biten : att få lära sig hur man utför handligar på korrekt sätt, är medfödd bara delvis (som till exempel att äta eller klä på sig med höger hand, att vara mild i kontakt med människor, att hålla sig ren, att tro det bästa om andra tills de bevisar det motsatta), resten måste bli inlärt.
Så låt oss inte försumma den ena eller den andra aspekten av goda handlingar.
Låt oss förnya vår rena avsikt och låt oss fortsätta lära oss, för Allahs skull, Hans sista Profets tradition för att kunna implementera den och vara de bästa av människor, att uppfylla vår högsta potential som vi som skapelsen människan har fått från Den Givmilde, Den Kärleksfulle Herren!

Bismillah.

Så underbar salaah är, så sant Sändebudets SAWS ord om salaah är - att salaah bevarar troende från synder (eller från att synda?); att det skall vara det första som människan skall svara för på Domedagen (efter att Allah har tittat i tjänarens, som står framför Honom, hjärta) och att den vars salaah är i ordning, fullständig, inte kommer att utfrågas för sina andra handlingar, utan Jannahs dörrar skall öppnas för honom… och den vars salaah blir ofullständig, kommer att stå för svars för sina andra handlingar.

Men vad betyder det, att salaah är fullständig, fulländad…?

Att du aldrig hade missat en waqat, varken fard eller sunnah salaah…

Eller att du aldrig har missat en fard salaah, och att i var och en av dem du har varit närvarnde mentalt och med hjärtat, från början till slut, medveten om sin Herre?

Svaret ger sig själv.

För, om salaah är fulländad, om den är fullkomlig, då har den bevarat insan från att synda mot Allahs skapelse (akhlaq), och om salaah har sina brister, om den inte är fulländad och saknar sin uppfostrande roll i troendes liv, då kommer dennes andra handlingar vara bristande, för då skall nafsen eller den utstötte satan hitta en väg att närma sig insan och förstöra helt eller åtminstone delvis troendes resa till den eviga, fullkomliga lyckan.

Människan har från varje salaah hon utför, insha’Allah, åtminstone en del, och ibland kanske även hela salaah…

Bismillah.

Välsignade dagar, kanske har hjärtat mjuknat, närmat sig Allah…? Allah är Den Barmhärtige, Den Kärleksfulle, Den Ende Försörjaren.

Lyssnade precis på en hjärtsmältande föreläsning om ett av mina favoritstycken i Koranen, III:130-136. Allah talar till troende människor.

Tro-en-de.

Som hoppas och ber om Hans Förlåtelse, Hans Jannah, Hans Ansikte.

Min troende syster, min troende broder! Allahs Barmhärtighet är alltid nära - så koppla in hjärtat helhjärtat: nu när pilgrimsresenärerna utför hajj och ropar “La Bayka, Allahumma la bayka!”, när så många av dem kommer insha’Allah att återkomma till sina hem renade från alla begångna synder, rena som ett nyfött barn - föreställ dig, Yawmu Arafat är ikväll efter maghreb tiden… Dagen då Allah förlåter så många av Sina tjänare som Han inte gör i någon annan dag. Min broder, min syster i islam, din högsta önskan är att Allah skall titta på dig på Domedagen, att Han skall förbarma Sig över dig, rena dig; och dina älskade och alla troende…! Närma dig Hans Förlåtelse med ett första steg, med ett hjärta som känner sann taqwa och leder dig till högsta höjder, till perfektionen i ibadah, till högsta godheten, till ihsan. Låt denna underbara föreläsning vara en tidig Eid gåva från turban-bloggen till dig.

Du som läser, jag som skriver dessa rader: låt oss påminnas genom den här absolut underbara föreläsningen om att sannerligen ett band mellan hjärtat och ögonen finns, att skapelsen människan är enhetlig, och låt hjärtats tillstånd rinna nedför kinder som tårarna för Allahs skull, tårar av taqwa - och skynda oss att förändra vårt tillstånd till det bättre, till att bli en av dem som Allah beskriver i detta underbara stycke, en av dem som tävlar om Herrens förlåtelse och Hans Jannah - lika vidsträckt som himlarna och jorden, som står beredd att ta emot de gudfruktiga…

Troende! Livnär er inte på ocker som fördubblar och mångdubblar vinsten. Frukta Allah - kanske skall det gå er väl i händer.
Och frukta jahannam, som är beredd att ta emot dem som förnekar sanningen.
Och lyd Allah och Sändebudet - kanske erfar ni Hans barmhärtighet.
Och tävla med varandra om er Herres förlåtelse och ett paradis, lika vidsträckt som himlarna och jorden, som står berett att ta emot de gudfruktiga,
de som ger åt andra såväl i välfärdens dagar som i tider av brist och som lägger band på sin vrede och förlåter sina medmänniskor - Allah älskar dem som gör det goda och det rätta -
de som, om de begår en skamlös handling eller på annat sätt tillfogat sig själva orätt, minns Allah och ber Honom om förlåtelse för sina synder - vem kan förlåta synderna utom Allah? - och som inte fortsätter att begå sådana handlingar mot bättre vetande.
Den lön som väntar dem skall vara deras Herres förlåtelse och lustgårdar, vattnade av bäckar, där de skall förbli till evig tid - en härlig belöning för dem som arbetat och strävat!
(Svensk översättning/tolkning av Koranverserna III:130-136)