Bismillah.

Följ årets hajj live genom IQRAA TVs livestream:

Må Allah acceptera pilgrimernas hajj.
Må Allah kalla oss att utföra hajj redan nästa år, och må Han acceptera den. Amin.

Bismillah.

Sta je ibadet?

Ibn Tejmijje rahimahullah je rekao da je za ibadet Allahu, za robovanje Allahu, da bi bio Njegov rob, potrebno da ispunis 5 uslova:
1) Poslusnost (pokornost) Allahu, ta’a ili ita’a. To znaci da, ako postoji poslusnost Allahu i poslulsnost icemu/ikome drugom osim Allahu, onda poslusnost Allahu dolazi na prvo mjesto. Allahova stvorenja mozes slusati i biti im poslusan, samo dok ta poslusnost ujedno znaci i poslusnost Allahu. Drugim rijecima, ako si neposlusan Allahu u poslusnosti stvorenju, cinis sirk. ”Nema poslusnosti stvorenju u neposlusnosti Allahu”.
2) Ljubav, hubb. Moramo voljeti Allaha vise nego ista drugo ili ikoga drugoga. ”Oni koji vjeruju najvise vole Allaha”, u toj suri Allah Uzviseni kaze “ima ljudi koji pored Allaha vode druge, vole ih kao sto se voli Allah – ali vjernici jos vise vole Allaha”. Dakle ljubav prema roditeljima, djeci, suprugu, ljudima, hrani itd je ispod ljubavi prema Allahu; a zatim prema Poslaniku sallallahu alejhi we sellem.
3) Tewekkul, oslanjanje i povjerenje u Allaha. Moramo imati povjerenje u naseg Vladara: prihvatila sam sebe kao Njegovu robinju, prihvatila sam Njega kao svog Gospodara i Vladara – pa ma sta da mi On naredi, moram imati povjerenja da je to dobro za mene. Ma kroz sta me pustio da prolazim, moram Mu vjerovati i imati povjerenje u Njega, na nacin da, ako sam Mu poslusna - ma kako tesko osjecam da mi je u toj situaciji kroz koju prolazim - da vjerujem da je to bolja opcija za mene. ”Allah zeli da vam olaksa” – dakle, dao nam je islam da bi nam olaksao zivot. Poslusnoscu Allahu, zivot postaje laksi, a ne obratno kako ljudi neki misle!
4) Ikhlas, iskrenost. Kad nesto radimo, narocito kad je u pitanju djelo ibadeta, moramo to ciniti samo zbog Allaha, sve mora Njemu biti posveceno. Druge se stvari ne mogu mijesati s time: ako ces dati sadaqu u dzamiju, ne mozes reci da je to sadaqa i odlican popust na porez (tax reduction). Namjera mora biti samo zbog Allaha! A ako usput dobijes neku dunjalucku korist, u redu. Ali namjera mora biti cista. Allah ne voli da se nijjet, namjera, mijesa: da se djela posvecuju nekome/necemu drugom mimo Njega, ili uz Njega. ”Fe Salli li Rabbike wenhar”; zatim ”Djela moja i ibadet moj i zivot moj i smrt moja uistinu su posveceni Allahu”… vazno je zadrzati ikhlas, iskrenost u djelima: jer moze se desiti da covjek pocne sa cistom namjerom, ali se ona vremenom izlize i covjek pocne zeljeti da ga ljudi cijene zbog onoga sto je poceo raditi zbog Allaha. I time se upropasti.
5) Uslovi robovanja. Kad dobijes posao, potpisujes ugovor gdje se definise sta su ti duznosti prema poslodavcu, a sta su njihove obaveze rpema tebi. Isto tako kad se zenis, potpisujes ugovor sa svojim buducim bracnim drugom gdje se definisu uslovi ugovora, sta jedno drugom duguju i sta ocekuju jedno od drugog, na sto se obvezuju. Izmedju djece i roditelja postoji nepisani ugovor, prava i obaveze koje imamo. Izmedju drzave i gradjana, isto tako. Sve su to medjusobne razmjene, ali one su najcesce rezultat kompromisa. Dvije strane se sretnu i razgovaraju: to su moja prava, to su tvoja – pa kompromisom dodju do rjesenja i ugovora. Ali kad je u pitanju robovanje Allahu, postoji li takav dogovor izmedju ”strana” u ugovoru? Ne! Svi uslovi dolaze jedino od Allaha, jedino ih ON odredjuje, a mi ih samo prihvatamo onako kako ih je On odredio. Dakle, mi nismo u poziciji da sami odredjujemo ili kompromitujemo sta to znaci biti Allahov rob; sta znaci obozavati Allaha; sta znaci biti poslusan Allahu. Covjek to ne odredjuje sam, te definicije dolaze samo od Allaha. I zbog toga jesmo robovi, mi nemamo nista reci o uslovima robovanja.

Rijec ‘ibada ili ‘ubudijja na arapskom znaci dvije stvari, i ne moze se svesti samo na jednu - ona ukljucuje njih obje istodobno. Te dvije stvari su: obozavanje i robovanje.

Razlika izmedju obozavanja i robovanja Allahu je: kad padne maghreb, obozavacemo Allaha i kad dodje isha’, obozavacemo Allaha. Ali izmedju molitvi (klanjanja), mi smo Allahovi robovi koji Mu robuju u svemu. Dok spavamo, peremo zube, doruckujemo, idemo na posao, mi ne obozavamo Allaha, ali ipak smo Njegovi robovi mada u tim trenucima ne recitujemo Qur’an ili ne klanjamo. Obozavanje je odredjeni cin: cin posta, cin klanjanja, cin recitovanja ili slusanja Qur’ana, cin hadzdza, cin davanja sadaqe. Ali robovi smo uvijek, radili djela obozavanja u tom trenutku ili ne. Dakle zivjecemo cijeli zivot prema onome kako Allah zeli i kako je on propisao. Allahovi smo robovi i izmedju namaza. Desava se da ljudi obozavaju Allaha ali se ne ponasaju kao Njegovi robovi. Klanjaju ali vrijeme izmedju namaza (koje im je On dao), koriste da bi Mu cinili djela neposluha svojim ocima, jezicima, usima, stomacima, rukama, nogama i spolnim organima (a srce je zapovjednik cijelog tijela).

(dio prijevoda rpoedavanja Noumana Ali Khana, tefsir i dubinska analiza sure el-Kaafirun)

Bismillah.

Fråga: Stiger Allaah ned till första himmelen natten av femtonde sha’baan och förlåter alla människor förutom två, nämligen en kaafir och de som är i tvist med varandra?

Svar: Prisad vare Allaah.

Detta nämns i några ahaadeeth, men det finns åsiktsskillnader bland de lärda vad gäller ahaadeethernas autenticitet. Det finns ingen saheeh hadeeth om dygden av natten av femtonde sha’baan.

Det återgavs från Abu Moosa al-Ash’ari att Allaahs Sändebu sade: “Allaah tittar ned natten den femtonde sha’baan och förlåter alla skapelser förutom en
mushrik och en som hyser hat mot muslimer.” (Ibn Maajah, 1390)

“en som hyser hat mot muslimer” betyder den som har fientlighet mot sin bror i islam.

I al-Zawaa’id står det: Dess isnaad är da’eef, eftersom ‘Abd-Allaah ibn Lahee’ah är da’eef (svag) och al-Waleed ibn Muslim är mudallis.

Det finns också några idtiraab (svagheter) i hadeethen, som al-Daaraqutni säger i al-‘Ilal, 6/50, 51. Han sade: Denna hadeeth är inte bevisad.

Det berättas från Mu’aadh ibn Jabal, ‘Aa’ishah, Abu Hurayrah, Abu Tha’labah al-Khushani och andra, men sanaad är inte fria från vissa svagheter, och några av dem ör mycket svaga.

Ibn Rajab al-Hanbali sade:
Vad gäller dygden av natten av den femtonde sha’baan, så finns det många ahaadeeth, om vilka de lärda har skillda åsikter, men de flesta av dem är klassade som da’eef, och Ibn Hibbaan klassade några av dem som saheeh.
Lataa’if al-Ma’aazif, 261.

Allaah stiger ned till första himmelen inte bara natten av den femtonde sha’baan, utan det är bevisat i al-Saheehayn och i andra verk, att Allaah stiger ned till den första himmelen varje natt, i nattens sista tredjedel. Natten av femtodne sha’baan omfattas av denna allmänna betydelse.

Därför, när ‘Abd-Allaah ibn al-Mubaarak fick frågan om Allaahs nedstigning natten den femtonde sha’baan, svarade han till den som hade frågat honom: “Å du som är svag! Natten den femtonde?! Han stiger ned varje natt!”
Återberättat av Abu ‘Uthmaan al-Saabooni i I’tiqaad Ahl al-Sunnah, nr. 92.

Al-‘Aqeeli (må Allaah förbarma Sig över honom) sade:

Vad gäller Allaahs nedstigning natten den femtonde sha’baan, så finns ahaadeeth som är svaga, men rapporterna om att Han stiger ned varje natt är bevisade och saheeh, så att natten den femtonde sha’baan omfattas där, in sha Allaah.
Al-Du’afa’, 3/29.

Se även svar på frågan nr. 8907.

På denna sida kan man finna en artikel från Shaykh Ibn Baz (må Allaah förbarma Sig över honom) om domen om att fira natten av femtonde sha’baan. Man hittar den under titeln Periodic Topics (under “Useful Material” på Islam Q&A Library-sidan).

//Islam Q&A

Bismillah.

Sändebudets kommentar (Tafsiir) av Koranen

Ibn Abbas (RA) berättade:

Araberna dyrkade alla idoler som Nuhs (AS) folk hade dyrkat. Stammen Kalb at Daumat-al-Jandal dyrkade idolen Wadd, Suwa’ var stammen Murads och sedan Bans, Ghutaif vid Al-Jurf nära Saba idol, Yauq var Hamdans idol, och Nasr var Himyrs, en gren av Dhi-al-Kala, idol.’ Idolernas namn tillhörde tidigare några gudsfruktiga män från Nuhs (AS) folk, och när de dog, inspirerade shaytan människorna att förbereda och placera statyer på ställen där de brukade sitta, och att kalla dessa idoler med deras namn. Människorna gjorde så, men de började inte dyrka statyerna förrän människor som hade gjort dem och placerat ut dem hade dött och folk glömde idolernas/statyernas ursprung, varpå de började dyrka dem.
(Bukhari, bok 6 volym 60 hadith 442)

* * * Det är så shaytan går tillväga: sakta och ett steg i taget. Hans ursprungliga viskning var att förbereda terrängen för den värsta synden hos en generation troende människor. Han kunde inte sälja shirk till dem hur som helst, så han inlindade listigt nog sina viskningar i oskyldighets kläder: “Dessa män var rättrogna, de var sanna tillbedjare av er Herre; de tjänade och dyrkade Allaah så som Han hade beordrat, och de var bästa av de gudsfruktiga tillbedjare. De bör inspirera folket och påminna om hur Allaah bör och skall dyrkas… men nu är de döda. Varför inte bygga deras statyer och placera ut dem bland folket, så att de påminner alla om gudsfruktan och sann dyrkan av Den Ende Herren?”

Ja, varför itne - avsikten var ju god: de skulle inte tillbe någon annan än Allaah; statyerna skulle vara där i bästa syftet - att påminna människorna att sträva att efterlikna de rättfärdiga männen…

Shaytan var tålmodig nog att vänta tills alla människor som hade känt Wadd, Suwa’, Yauq och Nasr, hade dött. Nu kunde de komma med sina viskningar till nästkommande generationen troende människor: “Dyrka dessa rättfärdiga män, tillbe deras statyer! Det är vad era fäder gjorde, och de var troende. SLuta inte med det de var på.”

Att varken förfädernas avsikt eller praxis var att dyrka någon annan än världarnas Skapare och Herre, Allaah Den Upphöjde, spelade inte längre någon roll… sjaytans argument lät så oskyldiga och övertygande, hans taktik att vänta ut sitt byte, lyckades…

och allt påbörjades med att troende människor som hade goda avsikter, avvek från den väg som deras Herre hade föreskrivit…

//Br. I.H.

Bismillah.

Abu Hurayrah berättade:
Rasulullah Muhammad sade:
“Allah har sagt:
‘Jag skall deklarera krig mot dem som visar fientlighet mot Mina gudsfruktiga tjänare.
Och Jag älskar mest att Min tjänare närmar sig Mig med det som Jag har gjort till religiös plikt; och Min tjänare närmar sig Mig genom nawafil (frivilliga böner eller goda handlingar utöver det som är strikt plikt) tills Jag älskar honom, så att Jag blir hans hörsel med vilken han hör, och hans syn med vilken han ser, och hans hand med vilken han handlar och tar i saker, och hans ben med vilka han går; och om han ber Mig om något, skall Jag ge honom, och om han söker skydd hos Mig, skall Jag skydda honom; och Jag tvekar inte att göra något annat sa mycket som Jag tvekar att ta troendes själ, för han hatar döden, och Jag hatar att göra honom besviken’.“
(Bukhari 8/76/509)

En av islams pelare, och obligatorisk ibadah, är just fastan under den nalkande ramadanen. Det finns ett hav av klara bevis om stora värdet av ramadanfastan: och tänk dig, när vi dessutom tänker pa att den fastan - eftersom den är fard - är den form av ibadah (och goda handlingar överhuvudtaget) som närmar tjänaren till Herren på det sätt som Herren älskar som mest…! blir inte då längtan efter ramadan, dess belöningar och välsignelser ännu större och ännu vackrare, blir inte fastans sötma ännu mer påtagligt verklig, ännu sötare…?

Ya Rabbi, förlat alla troende den dag när räkneskapen börjar! Amiin!