Bismillah.

Bloggarens inledande ord: Denna föreläsning är en översättning av mr. Safet Kuduzovics text från Minber dawa-sidan. Artikelns första del hittar du om du klickar här.

Även om rajab är en helig månad, är det inte tillåtet att överdriva och införa innovationer varken i den eller i andra tider. Verkligheten och histora bekräftar att det finns stora överdrifter om Isra och Miraj.

2. Isra och Miraj i månaden rajab

En av påhittade utmärkelser med månaden rajab är övertyglesen om att Isra och Miraj skedde i denna heliga månad. Många är övertygade om att de skedde den 27:e natten i rajab. Därför firar många muslimer denna natt på ett speciellt sätt. De förbereder mawlid och andra innovationer.

Hos vissa ingår även annat haram (som musik, dans, män och kvinnor som sitter/dansar tillsammans osv) i ett sådant firande.

Isra och Miraj är två stora mujiza (under) som Allahs Sändebud SAWS har fått, men Allah vet bäst när de skedde. Ibn-Dahiyyah säger: “Vissa nämner att Isra skedde i månaden rajab, vilket är en uppenbar lögn.” (Se: Tabyinul-ajab, s. 6).

Ibn-Rajab säger: “Genom ickeautentiska kedjor har det rapporterats att isra och miraj hände den 27:e rajab.” (Se: Lataiful-maarif, s. 233).

Shaykhul-islam Ibn-Taymiyyah säger: “Vad gäller natten Isra och Miraj, finns det inga tillförlitliga bevis om när (i vilken månad) de hände. Följeslagarna brukade inte speciellt lägga märke till den natten, därför vet vi inte när den var.” (Se: Zadul-maad, s. 1/57).

Även om vi visste med all säkerhet vilken natt (datum) isra och mirag var, skulle det inte vara korrekt att urskilja den för att beteckna och fira den, därför att varken Sändebudet SAWS eller följeslagarna R.A. brukade göra det. Om vi skulle urskilja och fira Isra och Miraj, då skulle vi säkerligen behöva fira även natten då månen gick itu, eller dan då Uppenbarelsen började - Koranen är ju det störst under som mänskligheten någonsit sett; och vi skulle behöva fira många andra under som Allahs hade ärat Sitt Sändebud Muhammad SAWS med. Och ingen av de lärda i islam säger att dessa händelser skall firas.

3. Fasta i månaden rajab

Det finns inga autentiska hadither från Sändebudet SAWS som pekar på att fastan under rajab skulle ha något speciellt värde.

Ibn-Rajab säger: “Vad gäller fastan i rajab - om den finns varken autentiska hadither från Rasulullah Muhammad SAWS eller autentiska återberättelser från följeslagarna R.A.” (Se: Lataiful-maarif, s. 228).

Ibn-Taymiyyah säger: “Alla hadither som talar om fastan under månaden rajab är apokrifa.” (Se: Al-fatawa, 25/156).

Ibn-Hajar Asqalani anmärker: “Det finns inga autentiska haditherf från Sändebudet SAWS om några speciella kännetecken av månaden rajab: varken fastan eller nattbönen.” (Se: Tabyinul-ajab, s. 21).

Shaykhul-islam Ibn-Qayyim säger: “Alla hadither som talar om (en speciell) fastan i rajab är lögn.” (Se: Al-manarul-manif, s. 83).

I hadith-böcker finns många berättelser som visar på hur fastan i rajab är bra. (Tabarani, 6916; Ibn Hibban i Al-majruhin, 2/238; Ibn Jawzi i Al-wahiyat, 2/555 samt Al-mawduat, 2/124 och 2/207; Hatib i At-tarih, 8/331; Bayhaki i Ash-Shuab, 2119; Daylami i Musnadul-firdaws, 4318; Ibn Asakir, 5/397.)

Shaykh Affani i Nidaur-rayyan, 1/414-423, citerar närmare 20 hadither som visar på värdet av månaden rajab och på värdet av fastan i den månaden. Men, dessa hadither är antingen apokrifa eller falska, och gäller itne som argument. Toppexperter inom hadith vetenskapen ar inte accepterat dessa hadither och anser att de inte uppfyller hadithvetenskapens kriteria (hadith terminologi för att hadither förstärker varann om det är samma berättelse som återberättas genom olika vägar/kedjor). Alltså, fasta i rajab är som fasta i vilken annan månad som helst, förutom i ramadan. I rajab kan man fasta måndagar och torsdagar, tre vita dagar eller varannan dag, men utan övertygelsen om att den fastan i rajab är bättre än fastan i andra månader.

Ord som tillskrivs Rasulullah SAWS: “Rajab är Allahs månad, shaban min, och ramadan min ummahs månad,” är en falsk hadith som inte gäller som argument. (Se: Muajamul-manahil-alfaziyyah, s. 281; Daiful-jamia, s. 455/3094 och Nidaur-rayyan, 1/414).

Ibn ‘Abbas brukade förbjuda muslimer att fasta hela rajab. (Abdur-Razzak, 4/292. Hafidh Asqalani säger i Tabyinul-ajab, s. 65-66 att denna berättelse är god).
Det nämns även att Omar b. al-Khattab brukade slå människor som fastade under rajab, och han brukade säga: “Det är månaden som folk brukade höja upp i skyarna under jahiliyyah.” (Ibn-Abi Shayba, 2/345/9758). Ibn-Taymiyyah säger att den berättelsen är autentisk. Se: Ibn Taymiyyas Fatawan-nisa, s. 83, och Irwaul-ghalil, 4/114).

Ibn-Omar föraktade människornas handlingar när han såg hur de förbereder sig inför rajab. (Ibn Abi Shaybah, 2/346/9761, med berättarkedjan som uppfyller Bukharis och Muslims kriteria. Se: Al-irwa, 4/114). I en hadith nämns förbud av fastan i rajab, men dess autenticitet är tvivelaktig. (Ibn-Majah, 1743; Tabarani, 10681; Ibn Jawzi i Al-wahiyat, 913. I berättarkedjan av denna hadith finns Dawud b. Ata, som inte är tillförlitlig hos alla lärda i hadith. Se: Al-ilal, 1227 av Ibn-Abi-Hatim; At-tarihus-saghir, 2/265; Al-jarhu wat-tadil, 3/420; Al-kamil, 3/85; Al-majruhine, 1/289; At-takrib, 1/229. Se också: Al-hawadithu-wal-bida, s. 140 samt Fatawan-nisa, s. 83).

4. Umra i månaden rajab

Umra under rajab är identisk med fastan í den. De som anser att umra under rajab är mer värd än under andra tider, använder sig av hadither där Ibn-Omar r.a. säger: “Sändebudet SAWS utförde umra fyra gångr, en av dem var i rajab.” (Bukhari och Muslim) Men, i denna hadith står det att Aisha r.a. så sade: “Må Allah förbarma Sig över Ibn-Omar, Sändebudet SAWS gjorde aldrig umrah under rajab.” I Muslims version står det att Ibn-Omar hörde denna demanti, utan att varken bekräfta den eller förneka den. Detta faktum pekar på att Ibn-Omar tvivlade, eller glömde. (Se: Fathul-Bari, 3/602; Sharhuz-Zurkani, 2/352 och Tuhfatul-ahwazi, 4/5).

En bermöd hanafi lärd, Ali Kari, efter att han nämner denna hadith, säger: “Detta visar på Ibn-Omars fel, oavsett om han tog tillbaka det han sade eller inte. Detta är speicifikt hans åsikt i vilken ingen av följeslagare eller stora lärda i islam har stöttat honom.” (Se: Al-adabu fi rajab, s. 50-51). Detta bekräftas även av hadithen där Anas b. Malik säger: “Sändebudet SAWS har utfört 4 umra, alla 4 var de i månaden dhul-qaada.” (Bukhari och Muslim)

Ali b. Ibrahim Attar säger att umra i rajab saknar grunder. (Se: As-sunnanu wal-mubtadaat, s. 156 av Amr Salim.)

5. Zakah i månaden rajab

Zakah ger man när förmögenhet som har nått ett visst minsta värde (nisab) har ägts, utan att användas, av en muslim. Därför har var och en individuellt en viss tid när han är skyldig att ge zakah, oavsett under vilken månad skyldigheten inträffar. Det är tillåtet - enligt de flesta lärda (fuqaha) - att ge zakah innan ett helt år har löpt ut och han har haft den i sitt ägo utan att använda den, men det är inte tillåtet att ge den senare, efter att ett år har gått. I Sunnah finns inget autentisk argument som visar på att det är bättre att ge zakah i rajab än i en annan månad. Det återberättas inte heller från de första generationerna att de avsiktligt betalade zakah just i rajab. (Jfr: Lataiful-maarif, s. 231).

Det återberättas att Othman b. ‘Affan r.a. sade när han stod i minbar: “Detta är månad av zakah. Den som är skyldig någon något, bör betala tillbaka sin skuld, och sedan bör han ge zakah på resten av sin egendom.” (Shafi’i i Al-musnad, s. 97; Abdur-Razzaq, 4/92-93/7086; Ibn-Abi-Shaybah, 2/414/10555 och Baghawi, 6/54/1585. Ibn-Mulakkin och shaykh Albani anser att denna hadith är autentisk. Se: Hulasatul-badrili-munir, 1/298 och Irwaul-ghalil, 3/260, 341). Men, denna hadith preciserade inte vilken månad det rör sig om, därför kan den inte tas som argument för att det är bättre att ge zakah i rajab - och Allah vet bäst.

Bismillah.

Bloggarens inledande ord: Denna föreläsning är en översättning av mr. Safet Kuduzovics text från Minber dawa-sidan.

Det finns ingen tvivel om att Allah Den Upphöjde har utmärkt vissa tidsperioder över andra, precis så som Han har utmärkt/ärat vissa människor över andra (*hanumicas kommentar: shaykh Kuduzovic talar här om att de människor som är gudsfruktiga har högre status hos Allah, är ärade hos Honom, över andra människor som går genom livet omedvetna och tanklösa). Dessa utmärkelser måste man se genom prisman av autentiska och klara argument, och inte genom prisman av godtyckliga individuella åsikter. I och med att vi befinner oss i den heliga månaden rajab, kan vi inte sällan höra predikan med hadither om särskilda värden av denna ärade månad. Men, den största delen av sådana hadither har ingen gilltig grund i Sändebudet Muhammads SAWS autentiska sunnah.

Ibn-Hajar säger: “Det finns inga autentiska hadither som talar om månaden rajabs speciella utmärkelser - varken speciell fasta eller speciell nattbön i den. Före mig har Abu-Ismail al-Harawi och andra sagt detta.” (Se: Tabyinul-ajab, s.6).

Senare på sida 8 i samma bok säger Ibn-Hajar: “Vad gäller hadither om månaden rajabs speciella utmärkelser, kan de delas i två sorter: svaga (da’if) och falska (apokrifa). Vi skall här nämna de svaga haditherna och peka på de apokrifa.”, och sedan började Ibn-Hajar citera hadither. Shaykh Kushayri säger: “Du skall veta att hadither om månaden rajabs speciella värde är inte ens värda att nämnas.” (Se: As-sunanu wal-mubtadaat, s. 141). De lärda i islam nämner mängden av innovationer som utförs under månaden rajab. Vi skall begränsa oss här på de fyra som är aktuella i våra områden (* mr. Kuduzovic menar här, i Bosnien. Men det är aktuellt även i Sverige, för samma innovationer är spirdda även här):

1. Salat-ul-ragaib i rajab (salaah för önskemål)

En av de mest kända innovationer i samband med månaden rajab är salaat-ur-regaib. Hadithen som talar om den salaah är apokrif hos muhaddithiin (de lärda i hadithvetenskap), och dess form är mycket konstig. Imam Nawawi säger: “Denna salaah är en ful innovation som består av dumheter, och det är obligatoriskt att överge denna innovation och döma den som praktiserar den.” (Se: Imam Nawawis “Al-mansurat”, s. 99).

Ibn-Nahhas ad-Dimashki säger: “Hadithen på vilken denna innovation baseras är apokrif enligt konsensus av de lärda i hadith.” (Se: Tanbihul-ghafilin, s. 496).

Shaykhul-islam Ibn-Taymiyyah säger: “Salaatul-ragaib har inte gilltig grund i shariyah och det är inte bra att praktisera den, varken individuellt eller kollektivt. Hadithen om denna salaah är apokrif enligt konsensus av de lärda i islam, och ingen av de första generationerna eller denna ummahs imamer har nämnt denna salaah.” (Se: Al-fatawa, 23/81-82).

Imam Sujuti säger: “Hadithen som talar om salaatur-ragaib är apokrif enligt konsensus av de lärda.” (Se: Al-amru bil-itiba, s. 167).

Shaykhul-islam Ibn-Taymiyyah säger: “… den salaah kallas av några ignoranta för salat-ul-ragaib.” (Se: Al-iktida, 2/107).

Den kände hanafi-faqih Ibn-Nujaym säger: “… och vi drar slutsats att det är makruh och att det är en innovation att be salatur-ragaib som människor ber under rajab.” (Se: Al-bahrur-raik, 2/56).

Ibn-Abidin Al-Hanafi säger: “Salatur-regaib har skenheliga människor hittat på (* den är uppdiktad).” (Se: Hashiyatu Ibni-Abidin, 2/235).

Shaykh Albani säger: “Enligt den kända regeln hos de lärda i islam, är det inte tillåtet att dyrka Allah med ibadah som inte är föreskriven, osm t.ex. att ropa adhan för Eid bönen eller att be salatur-ragaib.” (Se: Tahrimu alatit-tarab, s. 162).

Abu-Muhammad al-Aiz b. Abdis-Salam säger: “I Baytul-Makdis var inte salatur-ragaib känd förrän år 448 efter hijrah. Den förste som bad en sådan salaah är en man som hette Ibn-Abil-Hamra.” (Se: Imam Turtushis Al-hawadisu wal-bidau, s. 132; Al-bais, s. 51, Al-iktida, 2/121, Al-amru bil-itiba, s. 169 och As-sunnanu wal-mubtadaat, s. 140).

Ibn-Rajab säger: “De tidiga lärda har inte nämnt denna salaah, för att den är hopdiktad i femte sekel efter hijrah.” (Se: Lataiful-maarif, s. 228).

Ibn-Jawzi, Abul-Hattab, Abu-Shamah, Nawawi, Ibn-Salah, Iraqi, Ibn-Taymiyyah, Adh-Dhahabi, Ibn-Qayym al-Jawziyyah, Ibn-Hajar, Ibn-Rajab, Ibnul-Hajj, Abu-Ismail al-Ansari, Abu-Bakr as-Samani, Abul-Fadl b. Nasir, Sujuti, Shawkani, Ajluni och många, många andra lärda anser hadithen om denna salaah vara apokrif (påhittad). (Se: Al-mawduat, 3/119, Al-bais, s. 61, Al-madhal, 2/211, Lataiful-maarif, s. 228, Siyaru aalamin-nubalah, 23/143, Tartibul-mawduat, s. 163, Al-iktida, 2/121, Al-manarul-manif, s. 95, Lataiful-maarif, s. 228, Al-madhal, 2/211, Al-amru bil-itiba, s. 170-171, Al-fawaidul-majmua, s. 100, Al-adabu fi rajab, s. 42, Kashful-hafa, 2/563 och As-sunnanu wal-mubtadaat, s. 140.).

Abu-Shama säger: “Så många imamer i olika masajid har berättat för mig att de praktiserar denna salaah, bara för att tillfredsställa människorna och bevara sin arbetsplats i masjiden.” (Se: Al-bais, s. 88). SubhanAllah, här ser man att sjuka männskliga ambitioner och histori upprepas. Det som man sade under Abu-Shamas tid (i sjunde sekel efter hijrah) säger man, upprepar samma sak, idag. Många praktiserar denna salaah för att behålla sin arbetsplats; de pallar inte trycket från de okunniga och praktiserar och uppmuntrar praktiserandet av denna fula innovation. Är det inte obligatpriskt att sträva efter ALlahs Behag - inte människors?!!!

(fortsättning följer insha’Allah)

Bismillah.

Denna korta påminnelse är till mig själv först, och om du vill blir det en kort påminnelse även till dig.

Ikväll vid maghreb tiden har en av de heliga månaderna, dhul-hijjah, månaden av hajj börjat. Vikten av de första 10 dagarna i den månaden har varje muslim läst, lyssnat och funderat om själv, men denna påminnelse är framför allt till mig själv.

Världarnas Skapare och Herre svär i Koranen (se tafsir Ibn Kathir) vid första 10 dagar i dhul-hijja: detta är en väsignad tid, när millioner muslimer utför den rena trons sista pelare och millioner hjärtan ropar La bayk, Allahumma la bayk!.

Bukhari har nedtecknat från Ibn ‘Abbas r.a. att Rasulullah Muhammad sade: “Det är under dessa 10 dagar som Allah som mest älskar att tjänaren gör goda gärningar” (…)

Imam Ahmad har nedtecknat från Abdullaha ibn Omara r.a. att Rasulullah Muhammad sade: “Allah älskar som mest att tjänaren gör goda handlingar under dessa dagar, det finns inga andra dagar som kan jämföras med dem i detta. Därför, uttala mycket tahlil (laa ilaaha illaAllaah), takbir (Allaahu Akbar) och tahmid (alhamdulillah).

Muslim har nedtecknat från Aisha r.a. att Rasulullah Muhammad sade: “Allah befriar inte fler tjänare från elden än Arafat-dagen.”

Rekommenderat är det alltså att förstärka ibadah under dessa dagar. Allah älskar att tjänaren gör goda handlingar under dessa dagar, och Han älskar att vi görd et goda och det rätta alltid. Men dessa dagar är dagarna som Allah svär vid i Koranen.

Av goda handlingar som tjänaren kan göra är fasta, be nattbönen, recitera och begrunda Koranen, uttala tahlil (laa ilaaha illaAllaah), takbir (Allaahu Akbar), tahmid (al-hamdulilLah), göra tawbah, hjälpa de behövande, visa ihsan mot våra föräldrar (oavsett om de lever eller är döda).

Förstärk din ibadah under dessa tio dagar!

Bloggarens notis: detta inlägg inehöll från början en hadith för vilken läsaren Emma påstår är påhittad (visserligen utan att ange källan till sitt påstående) - se kommentarer till inlägget, varför jag tar bort hadithen under tiden jag väntar på hjälp från kunniga muslimer om bevis för att hadithen är god, autenstisk, svag eller påhittad. Enligt mitt bästa vetande var den bara svag.

Allah lägger inte på någon en tyngre börda än han kan bära. Det goda han har gjort skall räknas honom till förtjänst och det onda han har gjort skall läggas honom till last.