Bismillah.

Detta inlägg är baserat på “Al-jawab al-kafi” / “Lämpligt svar” av Imam Ibn Qayyim Al-Jawziyah, rahimahullah.

När Allah beordrar oss att ge upp synder och att undvika dem, är det inte för att våra synder skulle skada Honom. Det är bara vi som skall få ut nytta av att undvika synder. Lika så, är det bara vi själva som påverkas av synderna som vi begår. De rättfärfiga föregångarna hade för vana att begrunda sina synder när än de genomgick prövningar eller svårigheter.

Synder påverkar faktiskt syndarens liv negativt (till det sämre) på många olika sätt.

Förhindrar kunskap: kunskap är ljuset som Allah kastar över hjärtat - och olydnad släcker det ljuset. Imam Ash-Shafi`i sade: “Jag klagade till Waki` om hur svagt minne jag har, och han beordrade mig att överge olydnad och informerade mig att kunskap är ljus. Han sade att Allahs inte skänker Sitt Ljus till dem som inte lyder Honom.”

Förhindrar försörjning: så som rättfärdighet föranleder och medför livsuppehälle, förorsakar det att vända ryggen till rättfärdigheten - fattigdom. Det finns inget som kan förorsaka livsuppehälle som att man överger synder.

Förhindrar lydnad (till Allah): Om det inte fanns något annat straff för synder förutom den här, att de förhindrar människan från att lyda Allah, skulle detta ensamt räcka. Olydnad försvagar hjärtat och kroppen: faktumet att den försvagar hjärtat är klart. Olydnaden fortsätter att försvaga hjärtat, tills dess liv avslutas helt och hållet. Olydnad reducerar människans livstid och förstör välsignelser: precis så som rättfärdigheten ökar livslängden, lika så minskar synder den.

Synder är de förbannades arv: Varje typ av olydnad är ett arv från ett av tidigare folken/nationer som ALlah hade förstört.
Sodomi är arv från Lots folk; att ta mer än ens rättmätiga andel samt att ge mindre än andras rättmätiga andel är, är arv från Shu`aibs folk; spridning av ofog och korruption är arv från faraos folk; och högmod, inklusive arrogans och tyranni är arv från Huds folk. Så den olydige är på ett sätt en del av dessa nationer som var Allahs fiender. Olydniad är orsak till att Herren föraktar tjänaren: Al-Hasan Al-Basri sade: “De blev föraktliga hos Honom, de lydde inte Honom. Hade de varit hedervärda hos Honom, skulle Han ha skyddat dem.”

Människans synder påverkar även andra: De onda effekterna av syndarens synder faller över dem som är omkring honom, som resultat blir även de skadade.

Att leva i synd: Tjänaren fortsätter att synda tills det blir väldigt lätt för honom att utföra en synd, och i hjärtat börjar han se sina synder som små. Detta är ett säkert tecken på (hans) undergång. Varje gång en synd blir obetydlig i tjänarens ögon, blir den stor hos Allah. Olydnad för med sig förnedring och förödmjukelse: ärans varje aspekt är i lydnaden av Allah. Ibn Al-Mubarak sade: “Jag har sett att synder dödar hjärtan. Och genom att man fortsätter att synda, ärver man förnedring. Hjärtan återupplevas när syndaren öveger synder. Och nafsens förebyggande är bättre för det.”

Olydnad förvanskar intellektet: Intellektet har sitt ljus och olydnad släcker det ljuset. När intellektetes ljus släcks, blir intelleketet svagt och bristfälligt.

Hjärtat förseglas: När olydnad ökar, blir tjänarens hjärta förseglat, så att han blir en av de tanklösa. Den Upphöjde sade:
Nej, de är lögnare! Det onda de har gjort har förlamat deras hjärtan!
(tolkningen av Koranen, LXXXIII:14)

Synder orsakar olika typer av korruption på jorden: Korruption av vatten, luft, växter, frukter och boningar. Den Upphöjde sade:
Ordningen har störts och fördärv har visat sig på fasta land och i havet, allt verk av människohand. Därför låter Han dem känna på några av följderna av deras handlingar; kanske kommer de att ångra sig och vända om.
(tolkningen av Koranen, XXX: 41)

Blygsamhet och anspråkslöshet försvinner: Blygsamhet och anspråkslöshet är kärnan av liv i hjärtat. De är grunder till allt som är av godo. När de försvinner, försvinner allt som är av godo från hjärtat. Sändebudet Muhammad sade: “Blygsamhet är godhet, all blygsamhet är godhet.”

Synder försvagar och reducerar dhikrullah (det att prisa och upphöja Den Upphöjde) i tjänarens hjärta.

Synder är anledning till att Allah glömmer Sin tjänare: Synder orsakar också att Allah överger honom och lämnar honom till honom själv och till hans shaytan, och det är undergång från vilken det inte finns något hopp om befrielse.

Man förs bort från Givmildhets Rike: När en person syndar, avlägsnas givmildhet från hans hjärta. När givmildhet och godhet fyller hjärtat, förhindrar dem hjärtat från att vara olydigt.

Olydnad förorsakar att Allahs Nåd upphör och lagliggör Hans Hämnd: Ingen välsignelse upphör att nå tjänaren förutom på grund av hans synder, och ingen vedergällning mot honom är laglig förutom på grund av hans synder. Ali ibn Abi Talib sade: “Ingen prövning har stigit ner förutom på grund av en synd, och prövningen kan inte avvärjas, förutom genom tawbah.”

Bismillah.

Kapitel VIII - Om hjärtats renhet (Del 1)
(Ur boken “Satans fällor” av Ibn Qayyim Al-Jawziyyah)

Ordet zakah betcknar språkligt tillväxt, ökning och uppfyllning av något, i en positiv mening. Den Upphöjde säger så (tolkningen av betydelsen)

Tag då emot något av dem som offergåva Muhammad; så renar du dem från synd och hjälper dem att växa i rättfärdighet. Och be för dem - dina böner ger dem trygghet och tröst; Gud hör allt, vet allt.
(tolkningen av Koranen, IX:103)

Två saker sätts i samband med varandra: renhet och tillväxt, för att de underförstår varandra.

Syndernas och onda handlingarnas orenhet är för hjärtat samma sak som dåliga (giftiga) ämnen som kommer in i kroppen, eller som rabatt är för växter eller föroreningar i ädla metaller. När kroppen befrias från orena ämnen, befrias kroppens naturliga förmåga att fungera utan några hinder, och kroppen växer. Lika så, när hjärtat genom tawbah renas från synder, befrias dess förmåga och vilja och riktas mot det goda. På så sätt befrias hjärtat från dåliga vanor, lutningar och fula förebilder; det växer, utvecklar sig, blir starkare, tar över sin tron, härskar över sina underordnade - och de lyssnar och underkastar sig befälhavaren.

Hjärtat kan växa endast om det är rent.

Allah Den Upphöjde säger det som översätts som:

Säg till de troende männen att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet; det leder till större renhet i deras liv. Gud är underrättad om vad de gör.
(tolkningen av Koranen, XXIV:30)

Att sänka blicken inför allt som Allah har förbjudit ögonen att titta på, för med sig tre viktiga och mycket värdefulla nyttor. En av dem är imans sötma, som är sötare och vackrare än det som man sänkte blicken ifrån för Allahs skull.

När man lämnar något för Allahs skull, då ersätter Allah det med något bättre. Själen tycker om att titta på vackra bilder, och ögat styrs av hjrätat. Hjärtat skickar, alltså, sitt sändebud att kolla vad som finns, och om sändebudet (ögonen, blicken) rapporterar till hjärtat om något vackert, då föds önskan och viljan i hjärtat att få titta mer på det, önskan och viljan som ofta bryter sändebudet. (Här citerar Ibn Qayyim strof ur en poem, men jag låter bli för det är ingen lätt uppfigt att översätta poesi)

När sändebudet kollar allt och upptäcker, slutar hjärtat vara försiktigt i sina önskemål. Den som kastar blickar ångrar sig länge. Tittandet väcker längtan, och ett band uppstår genom vilket hjärtat bindes med det som sändebudet (ögonen) tittar på; längtan försrärks och blir het, hjärtat kapitulerar inför den; längtan växer sig då ännu starkare och blir till lust som nästlar sig inne i hjärtat och inte lämnar det; sedan blir den till kärlek. Det är en obalanserad, överproportionerad kärlek som sedan blir ännu starkare och förvandlas till besatthet. En sådan kärlek når till hjärtats självaste kärna. Där blir hon (kärleken, besattheten) ännu starkare och till slut blir den härskaren. Det är då som hjärtat börjar tjäna (underkasta sig) något som det inte borde tjäna och underkasta sig till.

Bismillah.

I en tidigare artikel har jag berättat att jag har tagit upp en kär bok av hjärtats läkare, Ibn Qayyim, “Satans fällor - lämpligt svar för dem som söker effektivt botemedel”. Allt eftersom jag läser den på nytt, blir jag påmind av vissa delar ur den om uppenbara exempel omkring mig. Varje del ritar klara exempel från människans livserfarenhet; vissa är mer färska, vissa är mer avskräckande än andra. Närmare 50 än 30, och subhanAllah, så är det som om man levt under en beskyddad glasklocka så länge… en glasklocka som man kan längta efter… Låt mig berätta lite om hur boken är upplagd: den består a 13 kapitel, var och ett av dem har en eller fler undertitlar. För att få smak på bokens helt underbara, närinsrika, älskade innehåll, kan du nedan läsa kapitel och undertitlar.

I kapitel

Hjärtan delas i friska, sjuka och döda

Om döda hjärtan

Om sjuka hjärtan

II kapitel

Om kärnan med hjärtans sjukdomar

Om orsaker som leder till att kroppen och hjärtat insjuknar, och om sjukdomens egenskaper

III kapitel

Botemedel för hjärtats sjukdomar delas i naturläkemedel och religiösaläkemedel

IV kapitel

Hjärtats liv och ljus är grunden till allt gott i hjärtat, och dess känslolöshet (domning) och förmörkelse är grunden till allt ont i hjärtat

V kapitel

Hjärtats liv och hälsa är möjliga endast om hjärtat inser Sanningen, strävar efter den och ger den företräde framför lögner

VI kapitel

Lycka, tillfredsställelse, välsignelser och hälsan i hjärtat är möjliga bara om hjärtat tror att det inte finns andra gudar förutom Den Ende Sanne Guden (Allah), om hjärtat tror att Allah är dess enda Skapare, om hjärtat underkastar sig endast Allah, om hjärtats slutmål är att uppnå Allahs Behag och om hjärtat håller Allah mer kärt än något annat

Att titta i Allahs Aniskte på Domedagen är resultat av att hjärtat har lärt känna Allah och älskat Honom i detta liv

Slutet av detta kapitel

VII kapitel

Koranen innehåller läkemedel för hjärtat och hjärtats alla sjukdomar botas med den

VIII kapitel

Om hjärtats renhet

IX kapitel

Att rena hjärtat från orenheter och från smuts

Om (hjärtats) orenheter som shirk (avgudadyrkan), otukt och sodomi bär med sig

Om orenheten

X kapitel

Om tecken på hjärtats hälsa och sjukdomar

XI kapitel

Hur botas hjärtas sjukdomar för att undvika att lustar tar över och regerar över hjärtat

Själen som anklagar sig själv

Två sorters räkneskap med sig själv

Det finns mycket nytta i det att självrannsaka sig själv

XII kapitel

Om att bota hjärtat som har insjuknat som resultat av shaytans (satans) den utstöttes påverkan

Om att söka skydd från satan den utstötte

Att få slut på satan den utstöttes makt

XIII kapitel

Om fällor med vilka satan den utstötte lurar människan

Hur satan den utstötte framställer som vackert det som är dåligt

Hur satan den utstötte skrämmer troende med sina anhängare och med sin armé

Fällor (onda planer) mot Adam a.s. och Hawa

Mod och svaghet

Falska ord (lögner)

“Allahs och Sändebudets SAWS tal är bara språkliga fenomena”

Hans fällor mot sufier

Fälla mot människan genom gott uppförande

Fälla mot människan genom arrogans och högmod

Att dra sig tillbaka till moskéer

Uppmuntran

Att lämna shariahs föreskrifter och regler

Att föreskriva plikter

Att leda och förmå människor till ondskan

Kritik av omåttligheten (det att överdriva)

Kapitel om musik

De förälskades frestelse

Drivkraften

Sorter av divkrafter

Kärlek

Kärleken för Allah Som ingen kan liknas med

Insikt om drivkrafter

Skapelsens vilja

Människan är skapad som orättvis och okunnig

Hur skiljer man det onda från det goda

Resultat av en orätt kärlek

Frestelsen som hindrar tjänaren att tro endast i Allah

Frestelsen med tvivelaktiga saker

Frestelsen med lustar

Hur förtjänar man vägledningen och barmhärtighet

Sann barmhärtighet

Vilseledning och Allahs vrede

Förtjusning (nöje)

De troendes ömsesidiga stöd och hjälp

Fullkomligt tal

Slutet av detta kapitel

Bismillah.

Abu-Musa Al-As’ari berättar att Rasulullah Muhammad sade: “Troende som reciterar Koranen är som “utrujjah” (citrus medica, en väldoftande och söt citron som idag hittas i Yemen); den doftar väl, och den smakar väl. Och troende som inte läser Koranen är som tamr (dadel); den doftar inte, men den smakar väl. Hycklare som läser Koranen är som basilika; den doftar väl, men smakar bittert. Och hycklare som inte läser Koranen är som en bitter zuchini; den doftar inte, och den smakar bittert (dåligt).” (Muttafakun alayhi)

Sannerligen var språket Sändebudets mujizah… I få ord uttrycker han det som människor kan skriva volymer om, och han missar ändå inte någonting, för människor som lyssnar och tänker.

Om man umgås med en troende som läser Koranen (hjärtans botemedel), då kommer man lämna honom med gåvan av väldoft som han bär med sig, och man kommer att ha smakat på goda ord som får en att må bra. Man kommer ha hört något gott, nyttigt, man kommer att ha haft nytta av tiden spenderat med en troende som botar och renar hjärtat sitt med Koranen; och man kommer må bra av hans ord. Är det en troende som inte reciterar Koranen, så missar man att lämna honom med väldoften av hjärtats botemedel - men man lämnar honom i alla fall med behagligt smak, man mår helt enkelt bra, för man har hört bara något bra och välmenat från troendes munn.

Troende är inte källan till, och kan inte vara ursprung för giftiga ord som lämnar bittert eftersmak hos människor som han möter. Kom ihåg, du kommer bara att må bra efter att ha umgåts med troende.

Medan om man gör sällskap med hycklare, då lämnar den tiden bara en dålig eftersmak av dennes bittra gift, även om vissa hycklare kan dofta väl tack vare täckmanteln (Koranrecitationen) som de använder för att försköna sig inför människor…

Tänk noga om denna visdom, min vän, så kommer du snart kunna göra paralleller med människor som du själv har träffat.
Tänk sedan vidare, och inse om du vill vara en väldoftande, välsmakande skapelse, eller väljer du bort något av detta? Frågan ställer jag givetvis alltid till mig själv först, insha’Allah, innan jag påminner dig med den.

Bismillah.

Nyligen tog jag upp igen en kär bok som jag hade läst, eller snarare sagt slukat, för några år sedan… läsningen är alldeles för vacker för att behålla den bara för mig själv. Därför har jag beslutat att dela nyttan från åtminstone vissa delar ur boken i fråga med dig, kära syster. Vad är det för en bok, kan du fråga nu… Löst översatt är titeln “Satans fällor”, eller “Ighaathatul-lahafaan min maSaayidi sh-shayTaan” av Ibn ul Qayyim, en av islams stora lärda som höll fast på vägen av de goda föregångarna. Så idag delar jag en del ur bokens första kapitel med dig. Läs och njut andligt i igenkännandet…

Kapitel 1: hjärtan delas i friska, sjuka och döda

Vanligtvis säger man att hjärtat är levande eller att det inte är levande. Enligt detta delar man hjärtan i levande (friska), sjuka och döda hjärtan.

Ett friskt hjärta är ett rent (saliim) hjärta; på Domedagen skall bara den som möter Allah med ett rent hjärta, bli räddad:

“den Dag då varken rikedom eller söners mångfald skall vara till gagn
och då bara den kan känna sig trygg som stiger fram inför Gud med rent hjärta.”

Ordet saliim betyder “frisk, ren, ren från synder”, och är använt i denna form för att understryka egenskapen: på så sätt säger vi för en person att hon har ett rent hjärta (saliimul-qalbii) om renhet och frihet från att synda hennes bestående egenskap. Ordet saliim är motsats till orden mariid, sakiim, ‘alil (sjuk, svag).

Olika uttryck och formuleringar användes för att beskriva vad som menas med ett friskt hjärta, men alla de säger att det är ett hjärta som är fritt från alla lustar som motsätter sig Allahs påbud och förbud; och från all slags tvivel som skulle kunna väckas mot det som Han har sagt.

Ett sådant hjärta är rent från att dyrka allt annat än endast Allah, det är fritt från att vägledas av någon annan än av Hans Sändebud . Det hjärtat är totalt hängivet Allah och att följa Hans Sändebud . Det hjärtat fruktar och hoppas endast från Allah, förlitar sig endast på Allah, vänder sig endast till Allah och underkastar sig endast Honom, och alltid strävar det hjärtat efter det som Allah är Nöjd med - och det undviker och springer ifrån allt som orsakar Allahs vrede. Det här är ibadahs kärna, och ibadah är bra endast och bara om den är fullkomligt riktad endast till Allah.

Friskt hjärta är ett hjärta i vilket inte ens ett spår av shirk finns, det hjärtat är ägnat dyrkan av endast Allah till den yttersta uppriktigheten: genom viljan, kärleken, tilliten till Honom, genom att vända sig endast till Honom, genom underkastelsen, fruktan och hopp. Vad är det gör, gör det för Allahs skull: när det älskar - älskar det för Allahs skull; när det avskyr - avskyr det för Allahs skull, när det delar med sig till andra - gör det för Allahs skull.

Det ovannämnda räcker dock inte till för att hjärtat skall vara friskt. Det skall bli friskt först när det befrias från att följa någon annan än Sändebudet ; när det ger löfte till honom att vara troget honom och följa hans i ord och i handlingar.

Hjärtats språk är handlingar, och tungans språk berättar vad som finns i hjärtat.
Hjärtats handlingar är vilja, kärlek, avsky (hat) och allt som följer med dem.
Andra kroppsorganers handlingar uppskattas efter Uppenbarelsen som Sändebudet har framfört till oss, samt efter hans tradition. Inget annat tal, handlingar eller tro kommer före det (Uppenbarelsen, Koranen och sunnan), för Den Upphöjde har sagt (tolkningen av meningen, XLIX:1):

Troende! Pocka inte på uppmärksamhet för egen del, när ni står inför Gud och Hans Sändebud…

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا لَا تُقَدِّمُوا بَيْنَ يَدَيِ اللَّهِ وَرَسُولِهِ

Vissa från de första generationerna har sagt att för varje handling, vare sig liten eller stor, kommer två böcker att öppnas: ena för “varför”, andra för “hur” - dvs. varför och hur man har gjort en viss handling. Med den första frågan sökes anledningen, motiveringen, avsikten med handlingen: om den är gjord för att vederbörande ville uppnå eget nöje, uppnå ett eget mål i dunya vars kärna är att få beröm från människor eller att undvika deras kritik, eller för att få en viss människas gillande, eller övervinna en annan människa som man avskyr eller avundas. Alltså, om någon av detta var anledningen till att man hade utfört den handlingen (niyyah) - eller om han hade gjort handlingen med avsikten att lyda Herren, subhanahu wa ta’alaa, för att få Hans Kärlek och omtycke och för att närma sig Honom.

Den här frågan skulle kunna låta så här också: skulle du ha gjort den här handlingen för din Herres skull, eller har du gjort den för din egen vinning i dunya, för dina egna lustar.

Med andra frågan tittar man om den som utförde handlingen hade ansträngt sig i utförandet (i handlingens yttre, synliga del) att följa Sändebudet , dvs. om den handlingen är något som är påbjudet genom Sändebudet eller om det är något som inte är föreskrivet och med vilket Allah inte är Nöjd.

Första frågan avser uppriktigheten och andra att följa i profetens fotspår. Allah Den Upphöjde tar inte emot handlingar utan dessa två villkor.

Vad gäller första frågan, är vägen som leder till frälsningen - fullkomlig uppriktighet, och när det gäller andra frågan, är vägen i att ärligt följa Sändebudets exempel och att hjärtat är rent från alla önskningar och lustar som motsätter sig uppriktigheten och/eller det att följa i Sändebudets spår. Det här utgör kärnan av hjärtats hälsa, som möjliggör dess frälsning och lycka.

Bismillah.

Ibn Rajab skrev i Djami’ al-’ulum wa’l-hikam:

Man sade till Malik bin Migwal som brukade sitta själv hemma:
‘Känner du dig inte ensam?’
Han svarade:
‘Finns det någon som kan känna sig ensam när han är med Allah?’

Ibn Rajab skrev i Djami’ al-’ulum wa’l-hikam: “Att tillbe och dyrka Allâh som om du ser Honom leder hjärtat till respekt och gudsfruktan; hjärtat darrar och omskakas.” (al-Djami’; str. 47)

Hjärtat lever. Och med ett levande hjärta är människan aldrig ensam, för hjärtat är fyllt med åminnelse av Allah, med kärleken och fruktan inför Honom, med längtan efter mötet med Honom, Hans Jannah - och Hans Ansikte, Den Vackre.

Bismillah.

Denna artikel läste jag nyligen på bosniska, och bestämde mig att översatta den till svenska för att kunna dela den med er:

I varje själ bor en ros. Det finns människor som vanvårdar sina rosor och det finns sådana som hjälper dem att växa, blomstra och dofta.

Det var en man som brukade kärleksfullt sköta om sin ros, ge henne näring och bry sig om henne. Men innan rosenknoppen hann blomstra i sin fulla skönhet, tittade han länge på henne och såg att den var på väg att snart bli till en riktig ros… men då märkte han även att det fanns törnen i stjälken… och han undrade - hur var det möjligt att en så urvacker blomma kan födas från ett skott som är så sptesig, så snarstucken…? Tanken gnagade honom allt mer, och han började negligera sin ros… gav henne inte näring och uppmärksamhet… tänkte inte på att ta hand om henne…

och innan hon hann blomstra till sin fulla skönhet, till en riktig doftande ros, vissnade hon…

Det händer många.

I varje människas själ finns en rosenknopp. Allah odlar henne inom oss när vi föds, och den har sina törn, sina brister.
Många människor ser bara törnen, brister - och de förtvivlar. De tror att inget värdefullt, väldoftande vackert någonsin kan växa sig från dem.
Aldrig realiserar de alla möjligheter som Allah hade gett dem, alla gåvor som Allah hade skänkt dem. De själva kan inte hitta rosen inom sig. Någon annan måste hjälpa dem hitta den rosen.

Låt oss hjälpa människor omkring oss att övervinna sina brister.
Om du hjäper en människa att hitta sin själs inre ros, kommer hon att övervinna törnen och hon skall alltid blomstra om igen, och dofta alltid på nytt.

Älska dina medmänniskor för Allahs skull!