“Bismillah. Detta inledande ord kommer från skribenten Hanumica, en vanlig invandrar svartskalle, som svar till alla islamofober som spyr gallan på syster Amanda personligen och på hennes artikel nedan i synnerhet: vi måste göra er besvikna - syster Amnada är infödd svenska och har inget land hon (eller hennes förfäder förresten) kommer ifrån - förutom det land som hon bor och verkar i, som muslimah och svenska. Det landet är Sverige, och hela jorden och hela skapelsen tillhör Allah och till Honom skall vi återgå. Systern, förresten, läser inte ens kommentarerna, för hon har inte ‘administrativa’ rättigheter på bloggen, utan det är jag (Hanumica) som avgör vad som publiceras och vad som kastas bort i soporna, allt enligt innehållet i artiklar/kommentarer.

* * * * * * *
Salam Aleikum !

Ville bara säga några rader om dethär med mixning mellan tjejer och killar.. Som de flesta säkert redan vet, är det inte tillåtet. Att chatta på internet, prata i telefon och prata i skolkorridoren. Att ha kontakt överhuvudtaget förutom när det gäller religion, är inte tillåtet. Jag såg en föreläsning med Khalid Yasin som heter “From the root to the fruit” och den var två timmar lång. När jag hade lyssnat på den så blev jag så rädd för det där. Och det var bara på slutet när frågorna kom som han sa det där med tjejer och killar. Och det fick mig att ta väck alla killkontakter från min msn! Två stycken var det “bara” men ändå!!

För när man tänker på det, varför ska man prata med det andra könet om man vet att det inte bara kommer handla om religion? Även om man gör det ibland så är det inte bra. Ärligt talat, hur mycket kunskap har två tonåringar som de kan dela med varandra? Inte mycket! Om man behöver veta någonting, ring en sheikh! Eller kolla på internet. Det finns många. Muslimer, ni vet att om ni pratar i enrum med det andra könet så är den tredje djävulen! Samma gäller i msn och telefon. Om det inte gäller strikt religion, bara en fråga om islam och sen bye (vilket sällan sker). Ni vill väl inte någonting ska bli haram?

Och om du pratar med någon för att du är intresserad av denne så har du ingen annan halalväg att gå än att gifta dig med denne. Annars blir det haram om ni pratar och pratar, planerar att kanske gifta er? Man kan bli grundlurad! Det bästa sättet om du vill gifta dig är att gå igenom föräldrarna.

Vi säger att ni bara har “vänner” på msn och i telefonboken… För det första är det ens muslimer? För om någonting leder en bort ifrån religionen så är det icketroende! ‘Eva’ bryr sig inte om du är muslim eller inte, hon har sin söta bild där och ni snackar om film, musik eller om skolan..? Samma med icketroende killar. Det är inte bra helt enkelt, alla vet det! Frukta Allah (SWT)!!! För om ni ska ha stark tro måste ni kämpa emot detta beteende! Om man vill vara som ”alla andra” och prata med alla tjejer och alla killar och vara vän med alla, om man vill strunta i vad vår Skapare, den Barmhärtige och den Vise, har givit oss… It’s up to you.

Islam är den rätta vägen till framgång och evig lycka.

Och må Allah förlåta mig om jag sagt någonting fel. Må Allah vägleda oss alla och ge oss styrka att stå emot denna världs frestelser och fitna. Amiin.

Er blogg-syster Amanda

Bismillah.

För någon månad sedan fick alla på iif-maillistan en fråga om att hjälpa Denise, en gymnasieelev som skriver ett arbete Vem får kritisera islam?

Jag har också svarat på elevens frågor, men tyvärr missade jag att påpeka att det var muslimer i Stobrittanien som sade ifrån när man kränkte profeten Isa a.s. (Jesus), inte kristna. För oss finns ingen skillnad, alla profeter, frid vare med dem, är våra förebilder och de var bästa människor som vi inte tillåter att okunniga förnekare säger vidrigheter om. I islam är lögn och förlöjligande av alla slag bland de mest avskyvärda saker och egenskaper, för de visar på ett sjukt hjärta, som är långt borta från Ljuset, från Allah Den Upphöjde. Jag anger nedan mina svar till Denises frågor.

Fråga 1: Vem får kritisera islam? Varför?

Svar: Den som har skaffat sig kunskap om den.
Därför att det är första nödvändiga villkor för att 1. kunna bilda en uppfattning, en åsikt i frågan och 2. sedan kritisera om man inte gillar något.

Fråga 2: Är det skillnad på vilken religion man kritiserar? Varför?

Svar: Fel fråga. Saken gäller inte kritik av en viss religion, utan - se ovan: för att kunna kritisera, måste man ha kunskap i ämnet, inte bara naivt svälja allt påhitt som serveras och ta det för givet, sedan gå i attack med vidrigaste metoder. Med kunskap får man kritisera på ett fredligt och civiliserat sätt den religion man vill, inklusive islam. Lögner gagnar ingen, definitivt inte när folk och media går ut och utgår i sin ”kritik” från påhittade saker och vilda antaganden. Kunskap, min goda medmänniska - kunskap.

Fråga 3: Varför blev reaktionerna så enormt starka när Muhammed karikatyrerna presenterades i “Jyllandsposten”?

Svar: Därför att de utgår från lögner och är därför kränkande, de är illa menade, de är inget vänligt skämt. De är uttryckta på vidrigaste sätt. Ingen vilja att föra dialog eller kritisera, utan man hittar på lögner, antar dem som sanningen och är ute efter att skapa sensation, rubriker och lite fame när man inte har talang att skaffa sig ett namn som en riktig konstnär. Löjligt, lågt och ovärdigt.

Fråga 4: Blev du upprörd? Varför, varför inte?

Ja. Och även att jag får förklara mig varför jag blev upprörd, upprör mig. Orättvisan svider, min kära medmänniska. Men låt mig förklara med ett exempel. Säg att dina väninnor börjar sprida de mest äckliga, falska rykten om dig – och alla du känner tror på dem, tar deras ord för givet som sanna. Sedan görs det en TV show, där dina väninnor och alla andra som hakat på den trenden, talar ut sanningen om dig, kritiserar dig offentligt för den vidriga person du är. Det är bara du, din mamma och din pappa som vet att det de säger är fullständigt lögn. Känner du dig kränkt? Lider dina föräldrar (som älskar dig)? Protesterar ni och försöker ställa saken till rätta, eller är bara passiva…? Min fina medmänniska, det är LÖGNER, ORÄTVISAN OCH FALSKHETEN som svider. Muslimer och Guds sista Sändebud Muhammad, över honom vare frid, har inget att rädds för, minst av allt Sanningen! Sanningen är vårt försvar. Det är islamofober som behöver allt den uppståndelsen, dessa vidriga metoder att ”kritisera”, för att de rädds för sanningen, de vill slippa tala om sanningen. De vill inte att vi skall skriva opartiskt och objektivt om Sändebudet Muhammad, över honom vare frid, utan de vill börja med en vidrig attack, provocera, utgå från lögner – och här står vi idag, här sitter jag och skall besvara frågan varför jag blir upprörd över att folk hittar på saker och ting om en människa, kränker honom och kallar det för kritik, men de väljer givetvis inte att komma ut med historiska fakta om hans välsignade liv. Jag blir inte upprörd, jag mår illa. En sista sak: tänk på att alla människor har en gräns – mitt exempel var om det gällde bara dig och bara ett förtal och en TV show; men tänk om förtal gällde hela din familj, omfattade hela jordklotet som såg på er som på skurkar, medan ni i själva verket är bästa människor, och om verbala attacker och lögner varade i decennier, inte i en eller två veckor? Till slut, ett förtydligande: exempel och jämförelsen jag använde är inte fullt lämpliga, för muslimer älskar Sändebudet Muhammad, över honom vare frid, mer än sig själv, mer än sina föräldrar, mer än sina barn, mer än någon annan människa.

Bismillah.

Denna text har jag tagit från UR:s hemsida och tycker att det alltid är värt och aktuellt att låta oss alla påminnas om detta:

http://www.ur.se/Serie/Muslim-i-Europa/Moskeer-i-Sverige

Moskéer i Sverige

I Sverige har vi religionsfrihet och den är inskriven i vår grundlag. Det innebär att varje människa har rätt att utöva sin tro eller religion ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt genom undervisning, gudstjänst eller genom att utöva sina sedvänjor.

Dessa rättigheter finns även i artikel 18 FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som också innebär att människor har rätt till tankefrihet och samvetsfrihet.

De muslimer som bor i Sverige har därför rätt att kunna utföra sin religion på samma villkor som den som har annan religiös inriktning.

I Sverige finns det en mängd moskéer, många är inhysta i källarlokaler, men det finns också moskéer som är byggda för ändamålet – antingen helt nybyggda eller i ombyggda lokaler.

Här följer en lista med några av Sveriges moskéer från norr till söder: Umeå, Gävle, Uppsala, Stockholm, Västerås, Trollhättan, Malmö - och nu har även Göteborg äntligen fått börja bygga den så väl behövda moskéen.

Bismillah.

Detta inlägg är inspirerat av en tidigare kommentar från en ateist, som undrade varför muslimer går till läkare, apotek och sjukhus när vi är sjuka - räcker det inte med att be Gud att läka oss? Hur än en sådan fråga kan verka ytlig för förnuftiga människor som har fått grundläggande kunskap i islam, käns det viktigt att försöka förklara islams syn på bl.a annat sjukdom, på fri vilja och öde - så att ingen kan säga: “Jag vände mitt huvud för jag visste inte, ingen hade förklarat det för mig”. Jag skall försöka förklara, insha’Allah, även skillnaden mellan innebörden som sjukdom har för en troende som blir sjuk vs betydelsen av sjukdomen i en förnekares liv.

Visa människor har alltid funderat kring frågor om fri vilja (fria val) och öde. Enligt Kalvin, betyder ens val att göra  goda eller onda handlingar ingeting, eftersom redan vid födseln är det bestämt om människan skall sluta i Paradiset eller i elden. En av största filosofer i Väst, Voltaire, var fatalist : han tyckte att Öde utan barmhärtighet styr världen, och att människor bara är dess marionetter. SubhanAllah…

Vad säger Qur’anen?

“Den som handlar rättrådigt har själv gott av det, och den som gör orätt vållar sig själv skada; deras Herre vill inte Sina tjänare ont.” 

(Qur’an, XLI:46)

En känd hadith säger att alla föds vi rena i den naturliga tron (medfödda fallenhet att lyda Allah, i islam), men att våra föräldrar gör oss till judar, kristna eller anhängare till någon annan religion.

Alla föds vi rena. Ingen människa föds som mushrik, som kafir, eller som ond. Allah (swt) har skapat människan och erbjudit henne emanet på denna planet - och människan tackade ja. (Subhan’Allah… jag får gåshud vid tanken att bergen var alltför gudsfruktiga för att acceptera den emanet, men människan tackade ja… )

Därför gav oss Allah (swt) förstånd - och frihet att välja världsåskådning. Att tro eller inte tro, att ha den ena eller den andra värdlsåskådning, att avguda olika gudomar, politiska ledare, staten, pengar, karriär, nationer… vi lever i materialismens tid och de flesta människor gör sujud till dessa moderna gudomar:

“Ni finner ert nöje i att överglänsa varandra i rikedom och världsliga framgångar ända till dess ni står vid gravens rand.”

(Qur’an, CII: 1-2) 

Resullullah Muhammed, s.a.w.s, säger att den som samlar guld är tokig!

Fullständig frihet har vi fått även i etik- och moral- frågor: att vara ärlig, eller att ljuga, fiffla och bedra, att skänka eller att stjäla, att leva i kyskhet eller i otukt, att vara girig och snåla eller att vara givmild, att vara hätsk, att vara förbrytare eller mördare - allt detta har Allah (swt) lämnat oss fulla friheten att välja själva.

Tvång skall inte förekomma i trosfrågor. Vad som är rätt handlande är nu klart skilt från fel och synd. Den som förnekar de onda makterna och som tror på Gud har sannerligen vunnit ett säkert fäste som aldrig ger vika. Gud hör allt, vet allt.

(Qur’an, II:256)

Allah (swt) har gett oss gåvan - förståndet, förmågan att tänka och resonera, Han har lärt oss vad som är av godo och vad som är av ondo - det är upp till varje individ att göra sitt egna fria val : att leva ett liv fyllt av goda gärningar, i lydnad och kärlek till Allah, eller att högmodigt vända huvudet från Sanningen och Ljuset, och insistera att göra oordning på Jorden - planeten som vi tackat ja att ansvara för.

Vi har bundna händer bara i frågor som rör dunya - arbete, nafaka, karriären, fattigdom eller rikedom, hälsan eller sjukdom, familjen, äktenskap och antalet barn, begåvning och affärsframgång…

För att förstå hur vi skall agera i dunya-frågor om vi vill handla enligt islam, låt oss påminna oss den berömda hadithen, när en beduin kom ridandes på sin kamel att besöka Resulullah Muhammed (sallallahu ‘aleyhi we sallam). Beduinen steg av kamelen och sade: ‘Jag lämnar henne till Allah‘ (i meningen - må Allah bestämma om kamelen skall stanna kvar eller vandra iväg). Resulullah Muhammed, sallallahu ‘aleyhi we sallam, svarade: ‘Qayyid, we teweqqel!‘ eller ‘Bind fast kamelen först, och sedan säg att du lämnar henne till Allahs vilja!‘

Detta är, enligt islam, den korrekta inställning i alla dunya angelägenheter! Vi (människor som har förstånd, som är skapade goda och som har fått vägledning och förklaring i Qur’an och Guds sista Profets, sa.w.s, Sunnah) planerar att göra eller åtaga oss någonting med en ärlig och uppriktig avsikt att göra det som är av godo, sedan gör vi vårt bästa att uppnå det som är planerat, och så säger vi “Insha’Allah!“ Slutresultatet vet vi inte, och vi kan inte veta det. Bara det som Allah bestämmer, sker. I världsliga frågor har vi alltså fått bara friheten att planera och sträva att uppnå våra mål - men vad som blir av, själva resultatet, är ovisst:

“… och när du väl fattat ditt beslut, sätt då din lit till Gud; Gud älskar dem som sätter sin lit till Honom. om Gud hjälper er, kan ingen besegra er; men om Gud överger er, vem kan sedan hjälpa er? Förmana därför de troende att sätta sin lit till Gud!”

(Qur’an, III:159-160)

Säg aldrig under några omständigheter: ‘Detta skall jag göra imorgon’ utan [att lägga till]: ‘Om Gud vill (Insha’Allah)’…

(Qur’an, XVIII: 23-24 ) 

Allah (swt) följer människan tillräckligt länge under hennes tid påJorden (människan får tillräckligt med tid för att göra tillräckligt med goda eller onda handlingar under sitt liv för att kunna bli värderad grundat på dem). När Allah bestämmer, avslutas vårt jordliga liv och änglar kommer till den döende för att ta dennes själ (och därmed, liv). Varje levande varelses dödsstund bestämmer endast Allah.

Varje människa skall smaka döden; och Vi prövar er genom de frestelser [som följer] med såväl motgång som medgång. Och ni skall föras tillbaka till Oss.  

(Qur’an, XXI : 35)

Och vi skall föras tillbaka till vår Herre, efter att ha visat hurdana vi är i det test som heter livet på Jorden!

Shaykhen Ali Al Tantawi säger att, om människan var tvingad redan innan sin födsel till allt hon skall göra under sitt jordliga liv, och om hon inte hade något val i detta, då skulle det vara meningslöst att skicka alla Guds Sändebud och Budbärare, att göra gott eller ont skulle inte ha någon betydelse eller vikt. Villkor för belöningen och för straffet är valfrihet - och om den friheten inte finns, då finns straffet inte heller. Allah bestraffar oss endast för det som vi har valfrihet att göra eller att avstå.

Det är i strid med sunt förnuft att Allah tvingar människan att göra något, och sedan straffar henne för det.

När vi analyserar frågan om ödet vs valfrihet, låt oss se vad som står i Qur’anen:

“Ingen olycka drabbar jorden och inte heller er själva utan att den förts in i [Vår] bok, innan Vi sätter den i verket. Detta kostar inte Gud någon moda. [Så är det] för att ni inte skall sörja över det som ni har gått miste om, och inte heller jubla i övermod över det som Han har skänkt er.”

(Qur’an, LVII : 22, 23)

I livet möter vi sannerligen många prövningar och svårigheter. Några av dem som nämns i Qur’anen och Hadithen är : rädsla, svält, sjukdom, näraståendes bortgång, fattigdom (efter välstånd), naturkatastrofer, krig, jordbävningar, skvaller, det onda som icke troende skall göra mot muslimer… Alla dessa prövningar har ett syftre: att testa hur vi är.

När en muslim prövas med sjukdom, visar han tålamod och tackar Allah för sin sjukdom - för han vet att Allah har lovat ta bort vissa av hans tidigare synder med sjukdomen, och att hans Herre vill honom bara väl - att underlätta för honom på Räkneskapens Dag. Troende är ihärdig i sina böner och visar inte otålighet. Lättnad som han får vid tanken om Allahs nåd har en stärkande påverkan på troendes själ.

De bästa muslimer får svåraste prövningar - och när de visar tacksamhet till Allah, ihärdighet och tålamod i prövningen, hoppas de att belöningen blir Jannah.

När en förnekare blir ‘drabbad’ av sjukdom, är det en del av Guds rättvisa straff redan i denna värld som förnekaren själv förtjänat. Han visar inte tacksamhet till sin Herre, utan fortsätter att förneka Sanningen och hans s synder tas därmed inte bort för lidandet sjukdomen innebär.

Den som Gud låter gå vilse har ingen vägledare och Han låter dem hållas i sitt trotsiga övermod, snubblande än hit än dit i blindo.

(Qur’an, VII : 186)

Muhammed Asad säger att ‘låta gå vilse‘ är en naturlig lag (sunnetallahi) enligt vilken människan som försummar sin medfödda etiska och moraliska förmågan, förlorar varje etisk orientering. Han säger också att, om människan självsvåldigt negligerar sin medfödda insiktsförmåga, leder detta ofrånkomligt till att hon förlorar all etisk orientering - och det är inte ödet, utan resultat av egna, fria val.

———————————————————————————–

Om jag skrivit något som är rätt, är det endast tack vare Allah, subhanehu wa ta’ala. Om jag skrivit något som är fel, beror det fullständigt på mina brister och jag ber Allah att vägleda mig till Den Rätta Vägen.

Jag gjorde en föreläsning som heter Det Sista Andetaget. Reaktionerna på den chockade till och med mig. Ända tills idag då det slog mig…vi behöver ständigt påminnas. För vi glömmer så lätt. Insan brukar översättas till människa. Om man frågar även de arabisktalande vad Insan betyder så säger de människa. Men vet ni..det betyder egentligen ‘den som glömmer’ eller den som är gjord att glömma. Subhana Allah. Det är vi.

Tänk er, vi väljer själva varje morgon när vi vaknar hur vår dag skall bli. Nej nej, vi kan inte bestämma vårt öde, men vi kan bestämma hur vi skall tillbringa vår dag.

När jag var telefonförsäljare så hade jag ett tag svårt med min motivation. Då läste jag i en bok som heter Psyco Selling att när jag vaknade på morgonen så skulle jag börja med att sitta på sängkanten och applådera åt mig själv. Sedan skulle jag gå till badrummet, titta mig i spegeln och bara le så brett jag kunde. Det låter skumt eller hur? Men tro mig, det hjälpte.

Nu är jag Muslim - Al Hamdu Lillah - och mina mål är andra än de var förut. Målet är Akhira och Allahs Barmhärtighet. Men jag behöver påminnas, påminna mig själv, för jag är en som glömmer.

Och igen, så fort jag slår upp mina ögonen så bestämmer jag själv vilken riktning denna dag skall ta. Och se…vad är väl bättre än att börja dagen med:

” Al Hamdu Lillahi Ladzii ahyaanaa Ba’da maa amaatanaa wa Ilayhin nushuur ”
“Prisad vare Allah som gav oss liv efter det att Han tagit det från oss och till Han skall vi återvända”

Jag börjar dagen med att tacka Allah…för att jag fått ytterligare en dag för att försöka göra något gott. Jag vet inte hur länge till jag skall få den chansen. Eftersom Livet och Döden endast är i Allahs Hand. Och jag påminner mig om att jag, vi skall återvända till Honom.

Om jag börjar dagen med detta i mina tankar, och lever denna dag som om det var den sista chansen jag får att göra goda gärningar visst skulle jag då ta chansen att göra allt gott jag kan?
Om jag börjar dagen i tacksamhet utan att veta om jag får en dag till så skulle jag värdesätta den. Jag skulle be varje salaat som om det var den sista jag fick chansen att be i detta liv, jag skulle känna tacksamhet till Allah för varje andetag jag tog, för vinden i mitt ansikte, för solen, fågelsången..ja allt.

Hur skulle den dagen kunna gå fel?

För er som är intresserade så finns Det Sista Andetaget på Bilal.se och på Islamguiden. Passa också på att lyssna på alla underbara föreläsare på Bilal.se Må Allah belöna dem rikligt både i detta liv och i Nästa.

Er Bror Ibrahim Blicksjö