Bismillah.

Texten är en översättning från bosniska från sidan Göthe och islam - en stor poets okända tankar och åsikter

Kampen för rättvis bild av islam började i Tyskland mycket tidigt. Först som pläderade för islam i Tyskland var Johan Wolfgang von Göthe. Men även tidigare hade Leibnitz, Lesing och Herder (från honom tog Göthe mycket lärdomar) strävat efter en mänsklig inställning till islam, en målinriktad, vetenskaplig och objektiv bearbetning av temat islam. Men det var just Göthe som först trädde fram och förespråkade islam på ett direkt och engagerat sätt. Hans slagfält var litteratur och hans svärd - hans ord för försvar av islam, har ingen annan efter honom tagit över med sådant mod. Den berömda forskaren av Göthes liv, prof. Katharina Mommsen, som vi kan tacka för mängden av nya upptäckter vad gäller Göthes inställning och relation till islam, säger insiktsfullt:

“Vad gäller själva Göthe, är hans inställning till islam från början utformad - och det är avgörande - inte bara på grunder av en framåtsträvande renässansförfattare och hans toleranta ansträngningar att exponera orättvisor från förr: Göthe närmade sig Muhammad (sallallahu ‘alayhi wa sallam) och hans religion på ett mycket mer personligt sätt. Det är därför som hans uttalanden om islam överträffar i sin provokativa djärvhet allt annat som hittills skrivits om islam i Tyskland.”

Ur sin tids perspektiv uppskattade Herder högt Koranen: “Om Europas germaniska härskare hade en klassisk bok på sitt eget språk, så som Araber har Koranen, skulle italienska aldrig kunna smyga sig på och härska över deras modersmål, och många av deras generationer skulle inte ha gått vilse.”

Men Göthes inställning är inte att känna förvåning, utan att beslutsamt acceptera och inte tillåta att bli emotsagd. I sina samtal med Eckermann sade han: “Ser Ni inte att denna vetenskap saknar ingeting (dvs. att den är fullkomlig) och att vi, med alla våra system, har inte nått längre än den (vetenskapen - dvs. det som står i Koranen), och att ingen kan heller överträffa den?”

Göthes uttalanden om islam kan inte uppskattas bara som en sympatisörs inställning, utan som bestämt val av islam. Han kom i kontakt med islam för första gången redan som 23-åring, när han fick läsa en alldelse nyutgiven översättning av Koranen. (Första Korananöversättningen till latin publicerades 1422 i Basel, översättaren var Theodor Bibliander och förordet var skrivet av Martin Luther).

Trots det faktum att Göthe vid den tiden inte hade tillgång till Koranens arabiska originaltext, och trots alla falsifikationer och illivlligt vridna ord och sneva tolkningar av Koranen, blev han ändå imponerad av Guds Ord, och skrev till Herder:

“Jag skulle vilja be så som Musa (Moses, ‘alayhissalaam) ber Allah i Koranen:
Herre! Öppna mitt bröst för Ditt ljus och gör min uppgift lätt, och lös min tungas band, så att de förstår mina ord! (Koranen, XX : 25 - 28)”

Göthe var nyfiken på islam som religion, civilisation och kultur, och han läste ivrigt muslimsk poesi. Han lärste Koranen och lärde sig om islam. Basker, som hade kommit till Tyskland med rysska trupper under Napoleons erövningar, kunde han observera när de bad salaat i staden Weimer.

Göthe säger: “Är Koran evigheten från Den Evige? Det finns ingen tvekan om saken. Att Koranen är Boken överlägsen alla böcker, tror jag med säkerhet och tack vare min muslimska plikt.”

På så många ställen förklarar Göthe entydigt att hans inställning och förhållande till Koranen och islam är mer än bara av en sympatisörs, att islam och Koran är hans klara val. Göthe försöker alltid på nytt förklara för sina läsare och åhörare att islam och människans medfödda natur är samma sak: “Om islam betyder underkastelse till Gud och dyrkan av Gud, då föds vi alla och dör vi alla som muslimer!”

Islam är Guds religion i vilken vi födds, och i den lever mänskligheten från urtiden - inte bara från och med det att Muhammad (sallallahu ‘alayhi wa sallam) blivit Guds sista Sändebud. Ingen kan väja för Allahs naturlagar och urreligionens urlagar. Islam är religionen som alla Allahs Sändebud också predikade för människor, innan Muhammads (sallallahu ‘alayhi wa sallam) tid. En av Allahs sändebud var Isa, (Jesus) ‘alayhissalaam.

Göthe säger: “Ibrahim, med viljan av stjärnornas Herre, blev anfader. Musa var stor i avlägsna ödemarker genom Den Ende. Dawud, också, genom sina många brister. Isas känslor var rena och han ägnade sina tankar åt Den Ende Gud i sin stillhet. Den som förklarade honom till Gud, kränkte hans vilja och godhet. Endast Muhammad lyckades, genom begreppet om Den Ende Gud, att besegra hela världen.”

I tider av dekadens och degeneration mellan varje två sändebud, förmörkades uppenbarelsens sol bakom avgudadyrkandets moln, om och om igen. Människan, med sin fantsiförmåga, dränkte ner idén om monoteismen i politeismen, eller idén om Guds enighet (ren monoteism, EN Gud) i kristna idén om Guds treenighet…

Islam segrade genom sitt budskaps enkla klarhet och Göthe, utan att anstränga sig för mycket, presenterade Guds Ord på följande sätt: “Det finns bara EN Gud. En enda och samma, Han har inte avlat och inte blivit avlad.”

Säg: “Han är Gud - En. Gud, Den Evige, Den av skapelsen Oberoende, av Vilken alla beror. Han har inte avlat och inte blivit avlad, och ingen finns som kan liknas vid Honom.”
(Koranen, CXII)

Och den Gud är Den Ende Som Är Värd vår dyrkan och vår tillit, att vi lägger all vår tillit till Honom. “Vandrande förvirrar mig, bara Du kan klargöra mig - gör min väg till den Raka vägen!“… Göthe säger: “Tro på en enda Gud har alltid högtidig påverkan på själen, eftersom den påpekar ens inre väsens enhetlighet.”

År 1820 skriver Göthe till en vän, angående sin svägerskans sjukdom: “Jag kan inte säga något mer, än att jag även i den här frågan försöker hålla mig till islam. Här kan ingen ge goda råd till andra, låt alla bestämma själva. Alla lever vi i islam, i den form som vårt mod tillåter oss.” Prof. Mommsen märker här att Göthe levde enligt en viktig islamisk princip och till och med rekommenderade islam till sina vänner.

Göthe rekommenderade och hänvisade alltid till en viktig del av den islamiska trosläran: orubblig tro på Guds vilja och qadr som är bortom vår kunskaps räckhåll. Alla tillhör vi Gud och skall återkomma till Honom.
(Koran: “Inna lillahi wa inna ilayhi rajion”)

I dramat Mohamat besvara Muhammad frågan: “Har din Gud någon (medhjälpare, jämlik) vid Sin sida?” med motfrågan: “Om Han hade det, skulle Han kunna kalla Sig för Gud?!”

Göthe studerade intensivt islam i flera år.

Han skriver om Allah, Den Ende Gud: “Han, Den Ende Rättvise, önskar rättvisa för alla. Låt detta, av Hans 100 Namn, bli högt prisat!”

Han är de två soluppgångarnas Herre och de två solnedgångarnas Herre. Vilket av er Allsmäktige Herres verk vill ni båda då förneka?
(Koran, LV : 17 - 18)

Göthe sjunger: “Guds är öst, Guds är väst; nord och syd vilar i Hans Händers lugn. Han skapade stjärnor som orientering för er på jorden och på havet.”

Göthe berömmer martyrer från den första avgörande striden mellan muslimer och avgudadyrkare, och säger: “Fienden kan sörja sina döda, eftersom de ligger döda, utan återvändo. Våra bröder behöver ni inte känna sorg efter: de far bortom denna sfär, alla dörrar är vidöppna för dem, och förvandlade till ögonstenar knackar de redan modigt på Jannahs dörr.” Göthe skrev vackrert och varmt även om de fyra muslimska kvinnor som Allah har lovat Jannah: faraos hustru, Maryam, Khadijja och Fatima, må Allah vara nöjd med dem alla.

Det är ett känt faktum att Göthe kunde skriva ordet ALLAH på arabiska.

Kristna tecknar ett kors på sin bröstkorg när de tar farväl av detta liv.
22:a mars 1832 tog Göthes liv i denna värld slut. I sin dödsbädd låg den store diktaren och i sina sista stunder ritade bokstaven W på sin bröstkorg.

Subhan’Allah wa-l-hamdulillah wa laa ilaha ill-Allahu wa-Llahu Akbar!

* Texten handlar om Lav Nikolajevich Tolstoj, 28. VIII 1828 - 20. XI 1910 (Lav är de flesta slaviska språks för Lejon). Titeln syftar på en av Lav N. Tolstojs största romaner, ”Krig och fred“.

Bismillah.

Följande text är en översättning (från bosniska) av texten från sidan:

http://www.n-um.com/files/tolstoy.pps#256,1,Slide%201 

Tolstojs Samling av Profetens Hadither trycktes i ryska tryckhuset “Posrednik” (”Medlare”) och gavs ut i oktober 1908. Denna lilla bok skrev Tolstoj efter att han ha studerat indiske islamiske filosofens, Abdullah As-Suhreverdis, verk.

Bara Tolstoj var modig nog att i sitt verk ”Dnevnici I Pisma” (”Dagböcker Och Brev”) ifrågasätta Kyrkan som välsignar armén, lirkar med makthavarna och de rika. Därför bannlyste Kyrkan honom ur sin gemenskap, och vaksamma vakter i St. Petersburg lemlästade hans roman “Uppståndelse”, genom att ta bort flera kapitel. I sitt brev till helige Sinod, som utestängde honom som kättare, skriver Tolstoj:

“I början älskade jag Kyrkan även mer än min egen ro; sedan älskade jag mer kristendomen än Kyrkan, och idag älskar jag mer sanningen än allt annat i världen.”

Därför är det inte förvånande att Tolstoj - författaren av alla tiders mest betydelsefulla litterära verk - svarar till Jelena Vekilovas dilemman när hon vänder sig till honom med vädjan att råda henne i samband med hennes söners önskan att bli muslimer:

“När det gäller att ge företräde till islam framför ortodoxa Kyrkan, är jag helhjärtat för det. Hur än det kan låta konstigt, är islam för mig ojämförligt mer sublim än kristendom. Om människan hade valfrihet, då skulle varje förståndig ortodoxkristen, och varje människa, utan minsta tvivel eller tvekan, acceptera islam, En Gud (Allah) och Hans Sändebud. Varför? Därför att det inte kunde vara på något annat sätt med tanke på Treenigheten, den svåra och obegripliga gudomligheten (Fader, Son och Den Helige Ande), den hemlighetsfulla Maria Anna, helgon, deras ikoner och de komplicerade ceremonierna. Islam reste sig ovanför så många sneva trosläror som hade ersatt de grundläggande religiösa doktriner och under en period blev till Kyrkans religion.”

Från resten av Tolstojs korrespondans kan vi konstatera att han hade lärt sig om islam från ryska tatarer.

Med tanke på allt detta spelar det ingen roll om Jelena Vakilovas (och andras) berättelser och påståenden om att Lav Nikolajevich Tolstoj hade dött och begravts som muslim, stämmer - hans grav i Jasna Poljana (Klara Gärdet) är vänd på samma sätt som muslimer gräver gravar för sina döda, och det finns inga kristna tecken på hans grav.

I sin korrespondans med Fatih Murtazin från 9. januari 1910 skrev Tolstoj:

“Tro är vacker och varje troende människa bör söka meningen med livet, att älska sina medmänniskor.” Med brevet skickade han en liten bok med titel “En hadith varje dag” med kommentaren: “Dessa melodiska ord är vad alla religioners följare behöver.”

“Det finns ingen tvekan om att Profeten Muhammed () är en av mänskilghetens största reformatörer. Han förtjänar största ära, för att han visade mänskiligheten det sanna ljuset, rättvisa och fred; för att han förhindrade att oskyldiga människors blod spills och på så sätt öppnade vägen mot framsteg och civilization. Den här enorma uppgiften kunde ingen annan utföra, än en människa som hade enorm kraft, en människa som är värd all respekt, beundran och uppmärksamhet.”

Inför sin död (1910, när han var 82, lämnar Lav Tolstoj sitt hem och dör på vägen vid hållplatsen Astapovo), bortstött och mobbad, skriver Tolstoj detta brev till sin vän:

“Jag skulle bli glad om ni var av samma tro och övertygelse som jag. Ni har upptäckt något i mitt liv. Ingen framgång i livet, ingen rikedom, ingen ära, ingen tacksamhet har jag fått. Mina vänner, till och med min familj, har vänt bort sina huvud från mig. Vissa - liberaler och estetiker - anser mig vara galning eller dåre som Gogolj, andra - revolutionärer och radikaler - anser att jag är mystiker, talare, pratmakare; regerinsmän anser mig vara farlig, ortodoxa kristna anser mig vara djävulen. Jag erkänner att jag lider… Därför ber jag er att se på mig som Muhammeds   efterföljare - och allt skall vara bra.”

—————————————————–

Behöver du mer bevis att Lav N. Tolstoj dog som muslim? Allt skall vara bra, insha’Allah.