Bismillah.

Detta är en kortare version och översättning av ett mail som jag ville dela med er, bästa läsare.

Ärade läsaren! Den Milde, Den Barmhärtige Herren har, i Sin oändliga godhet, föreskrivit att vi människor dör så (dvs. i samma tillstånd) som vi har levt; och det tillstånd som vi dör i - skall vi återupplevas.

Första exempel: När dödsstunden närmade sig Abdullah b. Idris, som var en from man och zahid, samlades hans närmaste kring honom. När han såg sin dotters tårar, sade han: “Min dotter, gråt inte. Jag har avslutat koranrecitationen i detta hus 4000 gånger - allt det för (att jag visste att) den här döden (oundvikligen skulle komma).”

Andra exempel: Amir b. ‘Abdullah b. Az-Zubayr låg i sin dödsbädd. Han var redan i gharghara, när han kvicknade till: hans närmaste var samlade omkring hans säng och grät tyst.

Då började adhaan till salaat-ul-maghreb eka: hans själ hade redan nått halsen - men när han hörde adhaan, sade han till sina närmaste: “Hjälp mig att stå upp!” De undrade vart han skulle… “Till masjid”, svarade han. Hans närmaste förundrades: “Skall du verkligen gå, i det tillstånd som du befinner dig…?!” men han svarade dme: “SubhanAllah…! Jag kan höra kallelsen till salaah (adhaan), och att jag inte skall besvara den!? Hjälp mig gå dit!”

Två män hjälpte honom, nästan bar honom, till masjid, där han bad 1 bönecirkel efter imaamen - och han dog sedan i sujuud. Ja, i sujuud…

Tredje exempel: När Abdur-Rahman b. Al-Aswad låg vid döden, började han gråta, och människorna frågade honom: “Varför gråter du - och du är du!”, de ville säga, det är du som har sådan ibadah, ödmjukhet, zuhd och anspråkslöshet. Han sade: “Jag gråter, wallahi, för att jag sorjer för salaah och fastan.” Och sedan reciterade han Koranen, och slutade inte med recitationen tills han dog.

Fjärde exempel: Yazid Ar-Rakashi, när dödstunden kom till honom, började han gråta och sade: “Vem skall nu be salaah för dig när du dör, å Yazid…? Vem skall fasta för dig? Vem skall be om förlåtelse för dina synder…?” Han uttalade shahadah och dog.

Bismillah.

Vi tillhör Allah och till Honom är vår återvändo.

Som en del av mina egna förberedelser för ramadan har jag skickat ett mail där jag bad om förlåtelse de muslimer som jag varit i kontakt med under det gånga året. Man vet aldrig om något man säger eller gör upplevs som sårande, oavsett hur man menar och varför man säger och gör det man säger och gör. Och man vill försöka få sin bok av onda handlingar renad innan ramadan - det är en handling som varje muslim bör ha för vana inför ramadan, åtminstonde då - att be om förlåtelse dem som man kan ha sårat - medvetet eller omedvetet; att till och med be om förlåtelse dem som har sårat dig. Min mottagarlista var inte kort.

En av dem som var på mottagarlistan svarade så sent som igår med ett kort men värmande meddelande, som började och avslutades med samma hälsning som jag skickade i mitt meddelande; och dessutom stod i korta svaret, bland annat: “Må Allah skänka dig allt gott (khayr) i ramadan, och under hela livet, amin.”

Den människan har nu gått bort; bara timmar efter att hon skrev dessa ord subhanAllah… föreställ dig, försök leva dig in i tanken: den människa kommer inte kunna fullfölja sina planer för ramadan 1431 hijri… den människa skrev om “hela livet”, inte ens anandes om att hennes liv var på väg att ta slut just inom några timmar…

Man vet sannerligen inte om man kommer att leva fram till nästa ramadan, och om man har missat alla sina möjligheter… en skrämmande tanke.

Nyheten om denna människas död har slagit hårt på ett konstigt sätt, för jag känner inte henne personligen. Men tanken på meddelandet i min inkorg, och på orden som står där… vet man någonsin vilken av hans salaah kommer att vara sista, vilken av hans ramadan kommer att vara sista…?

Inna lillahi wa inna ilayhi rajioon.
Vi tillhör Allah och till Honom är vår återvändo.

Bismillah.

Tabarani, Hakim, Asbahani och Tirmidhi har nedtecknat följande hadith från Abdur-Rahman ibn Samur som sade: Qurtubi sade:”Detta är en underbar hadith. Rasulullah har i den räknat upp speciella handlingar som räddar den som gör dem, ur nöd.”

“En dag kom Rasulullah Muhammad till oss och sade: ‘Igår såg jag sannerligen något underligt i min dröm:

- jag såg en man från min ummah till vilken dödsängel kom för att ta hans själ, så hans godhet mot hans föräldrar ställde sig mellan honom och dödsängeln (som inte tog hans själ).

- sedan såg jag en man från min ummah för vilken gravens straff hade blivit bestämt. Men hans tvagning kom och blev orsaken till att han skonades från straffet i graven.

- sedan såg jag en man från min ummah som omringades av shayatin. Men då kom hans dhikrullah (åminnelse av Allah Den Upphöjde) och räddare honom från shaytatin.

- sedan såg jag en man från min ummah som omringades av adhaabs (straffets) änglar. Men då kom hans salaat och blev anledning till att han skonades från dem.

- sedan såg jag en man från min ummah med tungan som hängde ut av törst och när än han närmade sig min hawd (vattenkälla i Jannah), hindrades han från att dricka från den. Men då kom hans fasta och blev till orsaken att hans törst blev släckt.

- sedan såg jag sändebuden (alayhissalaam) ställda i cirklar och en man från min ummah som, när han än försökte närma sig en av dessa cirklar, körde de honom iväg. Men då kom hans ghusl (det att bada efter janabah), tog honom för hand och ställde honom i en av dessa cirklar.

- lika så såg en man från min ummah i följande tillstånd: framför honom, bakom honom, från hans höger och vänster sida, var mörker. Han stod i mörkren, förvirrad. Men hans hajj och umrah kom och ledde honom ur dessa mörker till ljuset.

- sedan såg jag en man från min ummah som försökte tala med troende, men de svarade inte honom. Då kom hans bevarande av familje- och släktskapsband och sade till dem, Tala med honom, och de började tala med honom.

- sedan såg jag en man från min ummah som var förskräckt av glödande eld, och eldens gnistor var framför näsan på honom. Då kom hans sadaqa (välgörenhet) och blev som skärm mellan hans ansikte och elden, och den skyddade honom ovanifrån.

- sedan såg jag en man från min ummah till vilken jahannams änglar (zabaniyyah) närmade sig från alla håll. Men han brukade beordra det goda och rätta och förbjuda och varna från det onda och det orätta, vilket blev anledning till hans räddning och att han leddes till rahmats änglar.

- sedan såg jag en man från min ummah som sitter på sina knän och mellan honom och Allah Den Upphöjde var en skärm. Men då kom hans akhlak (gott uppförande), tog hans hand och ledde honom till Allah.

- sedan såg jag en man från min ummah till vilken boken med hans handlingar räcktes från hans vänster sida. Men då kom hans gudfruktan (han fruktade Allah) tog boken med hans handlingar och flyttade den till hans höger sida.

- också såg jag en man från min ummah vars onda handlingar vägde tyngre på mizan än hans goda handlingar. Då kom belöningen för goda handlingar och goda handligarna blev därmed tyngre än de onda.

- sedan såg jag en man från min ummah som stod vid jahannams kant. Men han brukade frukta endast Allah och det blev till anledning till att han räddades från jahannams kant.

- sedan såg jag en man från min ummah som hade kastats i elden. Så kom hans tårar som han hade gråtit i dunya, endast i fruktan av Allah, och de räddade honom från jahannams eld.

- också såg jag en man från min ummah där han står på Sirat-bron och svajade som granar och blad på ett palmträd, men då kom hans goda åsikt om Allah, stärkte honom, och han fortsatte gå över Sirat-bron.

- sedan såg jag en man från min ummah också på Sirat-bron, som kröp ett tag, och traskade ett tag, och då kom hans salawat över mig, tog honom för hand och stärkte honom, och han fortsatte gå över Sirat-bron.

- sedan såg jag en man från min ummah som hade kommit fram till jannahs dörrar, och de slogs framför honom. Då kom hans shahadah att det inte finns ingen annan gud värd dyrkan än Den Ende Sanne Gud, Allah, och öppnade Jannahs dörr för honom och han kom in i Jannah.

- sedan såg jag människor med skuren mun, så jag frågade: “Vilka är dessa, ya Gibril?”, och han a.s. svarade: “Det är de som brukade baktala människor”. Sedan såg jag människor som hängde vid sin tunga, så jag frågade: “Vilka är dessa, ya Gibril?”, och han a.s. svarade: “Det är de som brukade förtala troende män och kvinnor, och de var rena från dessa anklagelser.” (Vad som är intressant, är att för dessa handlingar ingen ‘lösensumma’ finns, för det är andra människors haqq).

Bismillah.

Abu Qatada bin Rib’i Al-Ansari berättade:

Begravningsprocession fick bredvid Rasulullah Muhammad som frågade: “Den som har fått lättnad eller den som underlättat?”

Folket undrade: “Ya Rasulullah! Vad betyder ‘den som har fått lättnad’ och ‘den som underlättat’?”

Han svarade: “Troende får lättnad (genom döden) från bekymmer och svårigheter i denna värld och han lämnar den på vägen till Allahs Barmhärtighet, medan (döden av) en ond person befriar människorna, landet, träden och djuren från honom (och hans död underlättar för resten av skapelsen).”

Sahih Al-Bukhari, bok 8 “Att göra hjärtat mjukt” / “Ar-Riqaaq”, volym 76, hadith 519

Abu Qatada berättade:

Sändebudet sade: “Den som har fått lättnad eller den som underlättat? Och troende får lättnad (genom döden).”

Sahih Al-Bukhari, bok 8 “Att göra hjärtat mjukt” / “Ar-Riqaaq”, volym 76, hadith 520

Bismillah.

‘Aisha berättade:

Rasulullah Muhammad sade: “Ingen kommer att kallas till räkning på Uppståndelsedagen utan att bli förstörd (i och med den kallelsen).”

Jag sade: “Ya, Allahs Sändebud! Har inte Allah sagt:

‘Och den som får ta emot sin bok med höger hand, för honom skall räkenskapen bli lätt?’ (översättning av Koranen, LXXXIV:7-8)

Rasulullah svarade:
“Den ayat avser bara presenteringen av handlingar; men var och en vars handlingar ifrågasätts (undersöks) på Uppstpndelsedagen skall med all säkerhet bli straffad.”

(Sahih Al-Bukhari, bok 8 “Att få hjärtat att mjukna” (“Ar-Riqaq”), volym 76, hadith 545)

I vintras satt jag med en syster, drack te och lyssnade noga, lyssnade med hjärtat; och hon kände det. Hennes sorg - som min egen, som en hemlighet mellan oss, som förtrolighet mellan två troende själar.

Idag sitter jag ensam i mitt rum. Tankar, minnen, vemod blandar sig med varandra och för själen närmare Allah insha’Allah.

Dödens änglar har hämtat ännu en nära människas själ. En gammal människa, en doftande själ, skapelsen skall sakna hans goda handlingar och hans, idag så sällsynt milda natur.

Min mamma berättade det för ett par dagar sedan i telefon när jag satt på bussen på vägen hem från arbetet, och hon började gråta tyst.

Å hjärtat…! Hennes tysta tårar bryter hjärtat itu, men… “Vi tillhör Allah och till Honom är vår återvändo. Må Allah förlåta honom och låta honom träda in i Jannah.”, svarar jag till min älskade, min sköra, gamla, urvackra mor. Ville krama om henne försiktigt och ömsint, ville trösta henne så som jag gjorde med min vackra syster i vintras, ville lugna henne, ville få henne att tänka på annat… klumpen i bröstkorgen, människor i bussen omkring mig.

Vill skydda min lilla, min sköra rosenknopp från all sorg och ont, min mor under vars fötter Jannah väntar insha’Allah…
Vill, vill, vill…

Jag kom hem.

Å Allah, Stor Är Du i Din Härlighet, Du Är Källan till all Barmhärtighet! Du tillåter oss att känna med andra människor, att krama om dem i deras sorg, att berätta det bästa om deras nära och kära vars själ Du har tagit tillbaka, för att trösta dem; Du Ensam tillåter oss att dela en annan skapelsens sorg och smärta, att känna av den, att vara Ditt medel att underlätta sorgen och smärtan. Du tillåter oss allt det vackra som Du har skapat. Stor Är Du i Din Härlighet, Du Vackre, Du Milde, Du Generöse, Du Nåderike och Barmhärtige Herre!

All tacksamhet tillhör Allah. All tacksamhet och kärlek tillhör Honom Som har skapat dem. All tacksamhet, lov och pris tillhör Allah Den Barmhärtige.

Tänker tillbaka på samtalet med min sårade & sörjande syster, mötet under en annan vit februaridag.

Jag ser scenen så klart, som om sett med en annan människas ögon, utifrån: hur jag tittade genom fönstret… trädens toppar insnöade i den gråa vinterdagen… hur jag tittade i hennes ögon när jag svarade, hur orden lämnade mina läppar, och jag tittade genom fönstret igen… de bara, döda trädtopparna iklädda i snö tittade tillbaka på mig när jag sade något som blev en tröst till henne, och tröst till mig själv. Orden lades tungt på min själ, och på hennes själ, och de band oss så som man närmar sig en människa vars förhållande till Allah man tror ha känt igen som i en ögonblicklig sanningens hast.

Här, nu… hjärtat blir så längtande vemodigt, hungrandes efter Allahs Ord, efter Ljuset, efter näringen.

Döden av våra nära och kära är en oförglömlig påminnelse om hur kortlivad, hur förgänglig människan i dunya är, hur flyktig tiden hon fått på jorden är. Vi reser, vi reser vidare. Du läser detta, medan resan fortsätter. Troende själen påminns av döden om hur skarpt hon längtar efter mötet med sin Herre, och själen gråter i fruktan för ovissheten om vad som väntar henne vid mötet som hon längtar efter så mycket att det gör ont i henne.

Vi reser, vi reser vidare.

Anas berättade:

Rasulullah Muhammad sade: :”Om ni visste det som jag vet, skulle ni skratta lite och gråta mycket.”

(Sahih Al-Bukhari, bok 8 “Att få hjärtat att mjukna” (“Ar-Riqaq”), volym 76, hadith 493)

Bismillah.

I förra inlägget citerade vi Al-Ghamidi vad gäller orsaker till att människan straffas i graven. Han baserar denna åsikt på sahih hadither, där var och en av orsakerna till att människan straffas i graven nämns i ordning i sahih haditherna nedan.

Anledningar 1 och 2 (Att man inte varit noga med att tvätta sig varje gång efter att ha urinerat och att man intrigerat mot andra människor, an-namimah):

Ibn ‘Abbas sade: “Rasulullah gick förbi två gravar och sade: ‘De plågas hårt nu, men det är inte pga stora saker.’ Sedan sade han : ‘Sannerligen, den ene av dem tyckte om att förtala andra och att skvallra. Den andre var inte noga att tvätta sig noga efter att ha urinerat.’ Sedan tog han en grön kvist, bröt den itu, odlade den vid deras gravar och sade: ‘Må deras plågor underlättas under tiden dessa kvistar är här.’”
(Bukhari och Muslim)

Som bevis för resten av orsaker till att man straffas i graven anger Al-Ghamidi följande sahih hadither:

‘Abdullah b. ‘Amr berättade: “En man som hette Kerkere var hos Rasulullah , och dog. Rasulullah sade om honom: ‘Han är i elden’. Några människor gick för att fråga om honom*, och de fann att han självinitiativt (orättfärdigt) hade tagit en abaya från egendomen som Rasulullah Muhammad skulle ha rättvist fördelat mellan muslimerna, till sig själv.”
(Sahih al-Bukhari, bok 4 “Jihaad”, volym 52, hadith 308)

* de ville veta varför Kerkere har slutat i elden, för att själva kunna undvika handlingar som leder dit

Med andra ord, har Kerkere stulit abayan.

Samura b. Jundab berättar följande:

Rasulullah Muhammad , efter att ha bett fajr bönen, brukade vända sitt ansikte mot oss och fråga oss: “Vem av er har drömt något inatt?” och om någon hade drömt, berättade han och Rasulullah brukade säga: “Masha’Allah. Allahs Vilja sker.”
En dag frågade han “Vem av er har drömt något inatt?” och vi svarade: “Ingen”.

Då sade Rasulullah :

“Men inatt drömde jag om två män som kom till mig, tog mig för händer och ledde mig till det heliga landet. Där såg jag en man som sitter, och en annan, med en järnkrok, som står. Han tryckte järnkroken genom den sittande mannens mun till käkbenet och rev av hans kind med den, och sedan gjorde han samma sak med hans andra kind (andra sida); under tiden blev den första sidan normal igen, och han upprepade samma sak med den igen.

Jag frågade: ‘Vad är detta?’ De svarade: ‘Fortsätt vidare.’

Så vi fortsatte och kom fram till en man som låg rakt på sin rygg, medan en annan man stod ovanför honom med en sten i handen och krossade den liggandes huvud med den. Varje gång han slog mannen, rullade stenen iväg. Han gick och hämtade stenen och när han väl kom tillbaka till den liggande mannen, var hans huvud som vanligt igen - och han krossade hans huvud igen (och det upprepades).

Jag frågade: ‘Vad är detta?’ De svarade: ‘Fortsätt vidare.’

Så vi fortsatte och gick förbi ett hål som liknade en ugn; med en trång toppyta och en bred botten, och elden flammade underifrån den. Varje gång eldlågor reste sig upp, lyftes folk som var i hålet så mycket att de var när öppningen och varje gång elden lugnades, sänktes de igen till botten av hålet. Människorna, män och kvinnor, som var där, var nakna.

Jag frågade: ‘Vad är detta?’ De svarade: ‘Fortsätt vidare.’

Så vi fortsatte tills vi kom fram till en flod av blod. En man var i floden. En annan man stod med en sten i handen på flodens bank framför honom. Varje gång mannen som var i floden ville gå ut från floden, kastade den andre mannen stenen i hans mun och han var tvungen att gå tillbaka.

Jag frågade: ‘Vad är detta?’ De svarade: ‘Fortsätt vidare.’

Så vi fortsatte tills vi kom till en blomstrande grön trädgård med ett enormt träd. Nära trädets rot satt en gammal man med barnen. Jag såg en annan man nära trädet, han satt framför en eld och tände den.

Sedan lät de (dvs. två männen som kom till honom i sömnen och tog honom för hand) mig att klättra upp i trädet och stiga in i ett hus som var bättre än något annat som jag någonsin sett förut. I det huset fanns gamla män och unga män, kvinnor och barn.

Sedan ledde de mig ut från det huset och lät mig klättra upp i träd ännu mer, och så steg jag in i ett anant hus som var bättre än det förra. I det huset fanns gamla och unga människor.

Jag sade till dem: ‘Nu har jag vandrat med er hela natten. Berätta nu om det som vi har sett.’ De svarade: ‘Ja.’

‘Vad gäller den mannen vars kind revs om och om igen - han var lögnare, han brukade ljuga till människor, som (trodde honom och) sedan återberättade, förde vidare hans lögner, tills de spreds över hela världen. Därför skall han straffas på detta sätt till Domedagen.’

‘Den vars huvud krossades om och om igen, är den som hade fått gåvan av att kunna utantill Koranen från Allah, men han brukade sova under nätterna (dvs. reciterade inte Koranen under nätterna) och handlade inte englit Koranen under dagarna. Därför skall han straffas på detta sätt till Domedagen.’

‘De, vilka du såg i ugn-liknande hålet, är äktenskapsbrytare (människor som har begått illegalt samlag).’

‘Och de som du såg i floden av blod, är människor som brukade göra affärer med riba’ (ocker).’

‘Den gamle mannen som satt vid trädets rot är Ibrahim alayhissalaam och små barnen kring honom är människans avkomma.’

‘Den som tände elden är Malik, jahannams grindvaktare.’

‘Första huset du gick in, är boning till vanliga troende. Andra huset är martyrernas hus.’

‘Jag är Gibril och det här är Mikail. Lyft upp huvudet!’

Jag lyfte upp huvudet och såg något som såg ut som en moln ovanför mig. De sade:‘Det där är din plats.’ Jag sade: ‘Låt mig träda in i min plats.’ De svarade: ‘Du har fortfarande liv kvar som du inte avslutat. När du avslutat den återstående biten av ditt liv, skall du träda in till din plats.’

Sahih Al-Bukhari, bok 2 “Al-Janaa’iz”, volym 23, hadith 468

Bismillah.

Abdullah b. Ahmad Ali Allaf al-Ghamidi skriver i sin bok ”Från graven till Jannah eller till elden” bland annat, om anledningar till att människan straffas i graven.

Handlingar som leder till gravens plågor, enligt honom, är flera. Rasulullah Muhammad har talat om dem, vilket är hur vi vet att handlingarna som leder till gravens straff är:

1. att man inte varit noga med att tvätta sig varje gång efter att ha urinerat
2. att man intrigerat mot andra människor (an-namimah)
3. att man gått till överdrifter/stulit
4. att man ljugit
5. att man vänt ryggen till Koranen (och frivilligt antagit andra föreskrifter, an Allahs)
6. att man deltagit i prostitution (begått otukt)
7. att man ätit räntan.

Al-Ghamidi baserar denna åsikt på sahih hadither, som vi skall insha’Allah gå genom i korthet i vårt nästa inlägg, där var och en av orsakerna ovan nämns i ordning i sahih hadither.

Fortsättning följer inom kort insha’Allah.

Bismillah.

‘Abdullah bin ‘Umar r.a. berättade:

Sad bin ‘Ubada blev sjuk och Profeten Muhammad med ‘Abdur Rahman bin ‘Auf, Sad bin Abi Waqqas och ‘Abdullah bin Masud besökte honom för att se hur han mår. När Profeten kom dit, var hans familj samlad kring hans sjukbädd, så Rasulullah frågade: “Har han dött?” De svarade “Nej, ya Rasulullah.” Profeten började gråta och när de såg det, grät de med honom.

Han sade: “Skall ni lyssna? Allah straffar varken för att ni faller tårar eller för att era hjärtan sorger, utan Han straffar eller förlåter för det här.” Han pekade på sin tunga och sade: “Den avlidne straffas för sin familjs tjut och jämmerskri över honom.”

‘Umar brukade slå med käppet, kasta stenar mot, och kasta damm i ansikte på dem som jämrade over sin döda. (Bukhari 2/23/391)

Bismillah.

Min kusin har gått bort. Vi tillhör Allah och till Honom är vår återvändo.

Allah Den Vise Den Milde Den Barmhärtige Den Nåderike tog tillbaka hennes själ igår, bara en vecka efter att Han hade skänkt henne en frisk sonson. Livets cirkel fortsätter.

Jannazah är idag i Sarajevo, Bosnien.

Vi föds - nedräkningen börjar i samma stund.
Vi vaknar, och vet inte om vi skall lägga oss den kvällen.
Vi lägger oss, och vet inte om vi skall vakna till fajr eller om vi redan bett vår sista bön.

Rikta all din dyrkan endast till Allah och var god mot hela Allahs skapelse.

Abu Hurayrah berättade:
Rasulullah sade: “Era handlingar skall inte rädda er från jahannams eld.” De undrade: “Inte ens dig, ya Rasulullah?!” och hans svarade: “Nej, inte ens mig, om inte Allah förbarmar Sig över mig. Därför, utför era goda handlingar ordentligt, uppriktigt och med måtta; dyrka Allah på förmiddagen och på eftermiddag och under en del av natten; och antag alltid gyllene medelvägen - den leder till det yttersta målet (Jannah).”
(Bukhari, 8/76/470)

Abu Hurayrah r.a. berättade att Rasulullah Muhammad sade: “Allah Den Upphöjde sade: Jag har förberett för Mina fromma tjänare det som inget öga har skådat, och som inget öra har hört, och som inget mänskligt hjärta någonsin har känt, men Allahs Bok intygar och vittnar om det.”
Och han sedan reciterade: ”
Ingen människa vet vilka dolda skatter av djup glädje som väntar de troende som belöning för deras handlingar.
(översättning av Koranen, XXXII : 17)
(Muslim, 40/6780)