Bismillah

En fråga som ställdes till Shaykh Ibn ‘Uthaymeen, Rahimahullah.

Frågeställaren: “Shaykh, må Allah belöna dig med Paradiset. Vid många nätter så ser jag i mina drömmar att jag är på din lektion! Jag har vissa frågor, så jag frågar dig och du ger mig svaret! Så vad är domen med tanke på svaren?” [Frågeställaren skrattar]

Svar: “Jag minns inte detta! Jag minns inte detta! Jag märker inte i min dröm… att du frågar mig någonting!” [Shaykhen skrattar] “Förlita dig inte på detta. Om du lyssnar på ett kassettband, då det är lugnt, men vi ger inte lektioner till dem som sover!”

Bloggarens kommentar:
Roligt, masaha’Allah - jazak ALlah khayr till brodern A.S.

Men i islam tas inte lagar, domar, lagliga beslut och åsikter från drömmar.

salaamu Alaikom wa Rahmatullah.

Här kommer en kort fiktiv historia som väcker eftertanke:

“En man gav sig iväg för att bestiga ett berg. Han sade och tyckte att han var en sann troende. Han kom fram till berget, fixade sin utrustning och började klättra. Han hann inte långt förrän han överraskades av ett snöoväder. Sikten vart sämre och sämre, det blev kallare och kallare, men han kämpade på. Han hade studerat berget innan och visste att det fanns en klipphylla en bit upp där han kunde vila. Armarna värkte, hjärtat slog, benen darrade, och ovädret blev värre. Han började bli rädd.
PLÖTSLIGT så lossnade en av hakarna han fäst sig med och han störtade nedåt. Han skrek i panik!!!!! Men plötsligt så stannade hans fall med ett ryck. Retsen av hakarna satt fortfarande fast i berget.
Nu var goda råd dyra. Han kände paniken krypa i ryggmärgen. Han hängde där i repet och den mörka natten slöt sig runt honom. Han tittade uppåt men kunde inte se mer än en halvmeter, han tittade nedåt med såg ingenting. Det var för mörkt plus att snön yrde runt hans huvud.

“Min GUD!” ropade han, “Rädda mig!”

Gud svarade: ‘Men din tro är inte äkta. Du litar inte på Mig!’

Mannen svarade, lite sårat: “Det gör jag visst!”

Gud sade: “Nej! Du har ingen tillit till din Herre!”

Mannen svarade: “Jaghar alltid varit troende! Jag ber, rädda mig”

Mannen hängde och dinglade i repet.

Gud sade: “Om du verkligen litar på Mig så skär av repet!”

Mannen trodde inte sina öron! Skära av repet?

“Men då störtar jag ju mot en säker död?! Rädda mig nu!”

Gud sade: “Det var det Jag sade. Du litar inte på Mig.” Och Gud lämnade mannen där.

När dagen grydde hade mannen frusit ihjäl. När räddningspatrullen kom så hittade de mannen hängande i sitt rep, död, EN METER FRÅN MARKEN!

Hur skulle vi ha gjort i mannens ställe?

Er Bror
Ibrahim

Bismillah.

Igår var det en vacker sommardag i Göteborg, jag såg fram emot lunchrasten, för jag skulle träffa en syster för att ta en kopp te och käka en liten bit. Och då fick jag höra den här vackra berättelse som berörde mig så mycket. Jag vet att alla som försöker att ständigt tänka på Allah subhanahu wa ta’ala känner precis samma sak. Låt oss nu börja vandra genom den historien, hur än förenklad den kan vara i min version - men det är ju budskapet ni och jag är ute efter, goda turbanläsare…

Den store poeten och politikern Muhammad Iqbals (rahmatullahi ‘alayhi) poesi och andra skrivna verk berörde människor som läste dem. En dag fick han besök av en man som hade läst hans dikter och skrivelser, och berörts djupt av dem på ett intellektuellt och andligt plan… han frågade Iqbal:

“Å, ärade shaykhen, du skriver så vackert… du berör mig djupt och jag känner hur dina ord påverkar mig. Var hämtar du din inspiration?”

Poeten förblev tyst…

“Du skriver så underbart och berör mig på bästa sätt med dina ord… men, var får du inspirationen från?”

Muhammad Iqbal stod upp och gick till hyllan, där Koranen låg… hämtade Allahs Bok och gick tillbaka till sin gäst. Han öppnade Koranen, vars sidor fortfarande var blöta…

“När jag läser Koranen, blir jag själv berörd av Allahs Ord och jag kan inte sluta gråta. Han Som inspirerar mina tårar, inspirerar mig till dessa ord som berör andra människor.”

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Subhan’Allah! Är inte all vår inspiration från Allah? Är inte människans band med Källan för all kärlek, barmhärtighet, godhet - det som belyser henne och ger henne inspirationen och styrkan? Det som gör henne till människan? Är inte inspirationen det som hjärtat gör öppet - och det är medveten islam.

Hjärtats oavbrutna förhållande med vår Herre är det som vi behöver redan nu i dunya. Allah är Oberoende, vet de inte det?

Det är vi som förädlas när vi faller i sujud, våra hjärtan öppnas och renas. Kärleken, trösten, lättnaden sköljer över våra väsen, våra hjärtan får vingar och vill frigöra sig från dunyas kedjor.

Inspirationen är från Gud, Allah och Han ger den till Sina tjänare som längtar efter den, som söker den, som skyndar sig mot Honom, för de älskar och behöver Honom.

Nej, det finns inga ord som kan komma i närheten av att beskriva den känslan, det tillståndet. När en människas hjärta är vänt mot Allah Jall Saanuhu, när hennes ord inspireras av gudsfruktan och kärlek för Allah, när hennes längtan är Allahs ajur och Hans Ansikte - då ger Allah barakah i hennes ansträngningar, och hon påverkar andra på bästa sättet.

En av dessa människor var shaykhen Muhammad Iqbal, må Allah ge rahmat till hans själ, en stor muslimsk poet som har berört och fortsätter att positivt beröra många hjärtan.

Takbir.