Bismillah.

I en tid då jag och majoriteten av människor behöver tålamod och mildhet, lägger sig påminnelser och exempel som denna som ett botemedel på själen:

Anas radiAllahu ‘anhu berättade:
Jag tjänade Sändedbudet, sallallahu alayhi wa sallam, i tio år, och han sade aldrig “Uf” (ett kort, inte ens hårt ord som man släpper vid otålighet) till mig, och han klagade inte heller någonsin på mig genom att säga varför har du gjort så eller varför har du inte gjort så?.

(Sahih Al-Bukhari, “God moral och gott uppförande” 8/73/64)

Börjar med mig själv: underlätta för andra, klaga inte, var snäll, överseende, mild och tacksam för allt - då hjälper du dig själv i dettta liv och i nästa. Må Allah hjälpa oss att stadigt och uppriktigt följa Sändebudet Muhammads, sallallahu alayhi wa sallam, exempel. Amiin.

Bismillah.

Fråga: Egentligen har jag ingen fråga att ställa, utan jag vill bara säga till er: ana uhebbuka fe Allah (jag älskar er för Allahs skull) wa asaalu Allaha an yuwaffequka fe al dunya wa al akherah (och jag ber Allah att ge er framgång i detta liv och i det eviga livet efter detta).

Svar: Al-hamdu lillaah.

Må Allah belöna dig, käre bror, för att du prakticerar sunnah.

Det rapporteras från Al-Miqdaam bin Ma’di Karib att Allahs Sändebud (sallallahu alayhi wa sallam) sade: “Om någon av er älskar sin bror, bör han informera honom om det.” (Tirmidhi, Hadeeth Hasan Sahih)

Också, Anas ibn Maalik rapporterade:
“Jag satt med Allahs Sändebud när en man kom förbi oss och sade: ‘Å Allahs Sändebud, sannerligen älskar jag den där mannen (som min bror i islam)’;
så han (Allahs Sändebud, sallallahu alayhi wa sallam) svarade: ‘Har du informerat honom om detta?’;
och mannen svarade: ‘Nej.’;
så Allahs Sändebud (sallallahu alayhi wa sallam) sade: ‘Gå och säg det till honom.’;
så han gick till den där mannen och sade till honom: ‘Å, du-och-du, vid Allah, sannerligen älskar jag dig för Allahs skull’;
så mannen svarade honom: ‘Må Han för Vars skull du älskar mig, älska dig.’”
(Imam Ahmad och Abu Daawood, hadiith är sahih.)

Så jag säger till dig: ‘ahabbak allaah ullaadhi ahbabtani feeh’ - ‘Må Han för Vars skull du älskar mig, älska dig.’

Islam Q&A
Sheikh Muhammed Salih Al-Munajjid

Bismillah.

Bukhari 8/81 Huduud /768

Abu Salama berättar:

Abu Hurayrah sade, “En man som drack vin fördes fram till Sändebudet. Sändebudet beordrade, ‘Slå honom!”

Abu Hurayrah lade till, “Så några av oss slog honom med sina händer, några med sina skor, och några flätade och vred sina kläder och slog honom med det. När vi var färdiga med straffet, sade någon till denne man, ‘Må Allah förnedra dig!’ Varpå Sändebudet sade, ‘Säg inte så, för då hjälper du shaytan att övermanna din bror, en muslim’.”

Bukhari 8/81 Huduud /772 dokumenterade denna hadith också direkt från Abu Hurayrah, raDiAllaahu ‘anhu.

– kommentar: lagligtt straff beordrades(*), det är rättvisa. Men det är inte tillåtet att överskrida Allahs Gränser och förnedra människor, för att på så sätt hjälpa satan den utstötte intala en troende att hans försök inte duger. Var inte satans medhjälpare, var stöd och hjälp till din bror.
En nasiha till mig själv, först.

(*) så vitt jag kommer ihåg från andra texter och föreläsningar, så var det fråga om en upprepad öppen syndare (han drack alkohol offentligt, upprepa de gånger), men även om han inte var troende medan han drack, så var han ändå muslim som var svag mot en synd, alkohol. Han bestraffades rättvist, men att förnedra honom på grund av hans svaghet, är att hjälpa satan mot honom: om han tror att hans försök att lämna alkohol inte duger, att han själv är obotlig syndare, kommer han glömma Allahs Rahma när Han vägledde honom till islam till att börja med - och det finns ingen större barmhärtighet än att bli vägledd till islam! Allah kanske förlåter honom för hans upprepade synder, eller bestraffar honom - men som muslim kommer han med all säkerhet att träda in i Jannah, utan eller efter straffet i Elden eller i graven. MEN! Om han lämnar islam, vare sig han lämnar alkohol eller inte, så är han förlorad och skall brinna och plågas i all evighet; må Allah skydda oss från shirk, kufr, otro, från hjärtats och själens och kroppens sjukdomar! Må Allah välsigna oss och vägleda de vilseledda, vars hjärtan är döda. Amin!

Bismillah.

Allahs Budbärare Muhammad, sallallahu ‘alayhi wa sallam, gav ett gott råd till Abu Hurayrah, radiAllahu ‘anhu:

“Ya Abu Hurayrah, håll dig till den goda moralen / det goda uppförandet (akhlaq).”
Abu Hurayrah frågade: “Ya Allahs Sändebud, vad är ett gott akhlaq?”
Han, ‘alayhissallaatu wassalaam, svarade: “(Det är att) återupprätta kontakten med dem som har brutit kontakt med dig, att förlåta dem som har förorättat dig och att ge till dem som undanhåller från dig.”

(Al-Bayhaqi)

Bismillah.

Att älska varandra

Anas ibn Malik, raDiAllahu ‘anhu, berättade:

En man var med Sändebudet, sallallahu ‘alayhi wa sallam, och en man gick förbi honom och sade: “Allahs Sändebud! Jag älskar denne man”. Allahs Sändebud, sallallahu ‘alayhi wa sallam, frågade då: “Har du informerat honom?” Han svarade: “Nej”. Han, sallallahu ‘alayhi wa sallam, sade: “Säg det till honom”. Han gick då till honom och sade: “Jag älskar dig för Allahs skull”. Han svarade: “Må Han för Vars skull du älskar mig, älska dig!”
(Abu Dawud, “Kitab Al-Adab” / “Boken om allmänt uppförande”, bok 41, hadith 5106. Enligt al-Albani är denna hadith sahih. Se al-Albani, Sahih Sunan Abi Dawood, 3/965)

När en bror älskar en annan bror för Allahs Den Upphöjdes skull, bör han informera honom om detta genom att säga ‘Innii ‘uhibbuke fii-laah alltså, “jag älskar dig för Allahs skull”.
Hans bror bör då svara med: ‘ahabbeke-lledhii ‘ahbabtenii lehu alltså “Må Han för Vars skull du älskar mig, älska dig.”

Bismillah.

Allahs Sändebud sade: “Om någon gör något gott till en och man säger då ‘Jazak Allahu khayran’ till den som gjorde någon god handling mot en, då har man sannerligen prisat (tackat) honom väl.”
(At-Tirmidhi, Sunan, Shaykh al-Alaabny uppskattade den vara sahih i Sahih al-Jami’, 6368)

Detta är en av hadither som lär troende människor hur vi bör besvara och tacka människor som gör något gott mot oss.

Om någon tackar oss med dessa ord, enligt Sändebudets sunnah, då svarar vi: “Wa antum, fa jazakumullah khayran”

Usayd ibn Hadayr (RA) berättade att han sade: “Å Allahs Sändebud, jazakallahu khayran!” Sändebudet svarade: “Och dig också, må Allah belöna dig med det goda” (”Wa antum, fajazakumullahu khayran”)
(Ibn Hibbaan, Sahih, 3096. Shaykh al-Alaabny uppskattade den vara sahih i al-Ta’liqatul hisan al Sahih ibn Hibbaan, 6231)

Bismillah.

Detta är en översättning från artikel “Efter hotet att bränna Koranen, planterade muslimer blommor i en kyrkas trädgård” som är på engelska.

Bilden visar staden Beit Sahour i Västbanken, nära Bethlehem

DUBAI, Förenade Arab Emirater (Ma’an) — I gensvar till kallelsen från en amerikansk (Förenta Staten, Florida) präst att bränna Koranböcker i lördags, marcherade muslimerna i Jordanien till en kyrka mitt i huvudstadens Ammans centrum - för att plantera blommor.

Zaid Al-Awedi, en av organizatörerna, sade att han fick den idé för att göra två poäng: att islam är en religion av förlåtelse och kärlek och för att påminna att en präst som är extremist i Amerika “representerar bara sig själv, inte alla kristna.”

Al-Awedi’s grupp, enligt jordansk media som citeras av arabsikttalande TV-nätet “Al-Arabiya” som finns i Dubai, lade krans och planterade blommor vid Bebådelsekyrkan som ett muslimskt svar till det icke tillbakakallade evenemanget i Förenta Stater av Amerika, som hade framkallat ilska hos muslimerna världen över.

Fader Constantine Qarmash applåderade detta initiativ å Jordanska Kyrkans vägar och instämmde med de muslimska volontärerna om att prästen Terry Jones, vems församling räknar bara några dussin människor, “har ondskefulla avsikter och är itne en kristen prästman. Kristendomen är en religion som baseras på kärlek,” sade han.

De kristna utgör ungefär 6% av Jordans folkmängden, som för övrigt är dominerande muslimsk.

Salaamu Alaikom wa Rahmatullah!
Då var det dags igen, det var ju ett tag sedan. Mycket har hänt - al Hamdu Lillah - Hikma.se har fått en videosektion och deras forum är igång igen. PROFETENSBUDSKAP.SE har kört igång. Idag faktiskt - al Hamdu Lillah - Islam i gamla Svedala rör på sig. Det har utvecklats mycket sedan jag blev Muslim för en evighet sedan. MEN en sak som INTE har förändrats och som jag tycker bara blir värre och värre är VI själva!

Vi är våra egna värsta kritiker! Subhana Allah.

Gå in på ett Muslimskt forum och man blir skrämd.

Någon ställer en fråga om något ämne i Islam får ett svar. Om det nu skulle vara så att denna fråga kanske har flera svar så dröjer det ofta inte länge innan “debatten” är igång. Och ofta, alltför ofta, så går snart denna diskussion över i anklagelser och förolämpningar.

Många är de lärda av idag som anklagas för att vara än det ena och än det andra: Qaradawi, Bilal Philips, Badawi…och vilka är det som anklagar dem? Jo, Vi med våran OERHÖRDA kunskap! “De är inte Salafi….” “De följer inte Salaf”..har ni hört det förut??? alltför ofta eller hur?

Vi är snabba på att “ge varandra råd” men inte lika snabba på att ta emot råd.

Tänk och bli Muslim idag och råka vara vänsterhänt!!! Vilket dilemma!

“Äääääter du med vänster hand??? ‘Audezu Billah!!!’ ja, men du glömde fråga varför? Om du nu hade behövt sagt något.

Vi koncentrerar oss på alla små detaljer. Längden på byxorna, vinkeln på kroppen i ruku och sujjud, höger eller vänster sko på foten först??? Ok, dessa saker har sin viktiga roll i Islam. MEN varför frågar vi aldrig:

“Hur var min Salaat idag?”
“Koncentrerade jag mig”
“Accepterades den?”

Ofta efter mina föreläsningar brukar jag ha en liten frågestund, och al Hamdu Lillah, det brukar bli en del frågor….

Frågor om vad som är Haram…..Vad måste man göra, vad får man inte göra?

Men jag får nästan aldrig några frågor om Allah, om Profeten Muhammad (frid vare med honom), om Följeslagarna, om Koranen….

Vi kan väldigt mycket idag om vad som är Haram, men vi kan väldigt lite om Koranen och Profeten Muhammads (frid vare med honom) liv,, och detta är en ekvation som inte går ihop.

För enligt de lärda så är grunden i den Islamiska Lagen - alltså det som är just Halal och Haraam och obligatoriskt eller Sunnah osv - Koranen OCH sunnah….

Vi kan aldrig förstå och praktisera Islam utan dessa två. Islam skall praktiseras så som Allah vill att den ska praktiseras och det är på det sätt som Profeten Muhammad (frid vare med honom) visade oss. Det finns inget annat sätt att praktisera Islam på.

Och där, i Koranen och Sunnat så finns rådet hur vi ska vara mot varandra i Islam:

“Bjud in till din Herres Väg med Vishet…..” (16:125)

Sa inte Profeten muhammad (frid vare med honom) att om en person inte har något gott att säga så är det bättre för honom/henne att vara tyst?

Nasiha - att ge råd. Ja. Det är vår plikt att ge råd i Islam. Men det är skillnad på hur man gör det också och i vilken ända man börjar.

Om en Syster inte har slöja.. ska jag då lägga min energi på att hela tiden påminna henne om hur illa det är att hon inte har det eller…..har ni tänkt på att denne syster kanske inte gör Salaat?

Är det inte bättre att jag försöker visa på Islams Storslagenhet. På Allah’s Underbara Nåd och Mäktighet. Ge henne smak för Imaan. För tro mig, den smaken vill man ha mer av…och sedan, i och med att tron utvecklas så kommer hon en dag ta på sig slöjan UTAN att någon sagt till henne.

Låt oss fortsätta ge råd men låt oss ändra sättet vi gör det på. Låt oss så frön av tro i människors hjärtan, frön som kommer kräva näring. Låt oss inte övergöda dessa frön för då dör de.
Jag slutar med en tankeställare och ber samtidigt om ursäkt att detta inlägg blev lite rörigt, men jag skriver direkt ur huvudet (och det är rörigt)

Vad händer med en liten planta om man ger den rätt form och mängd näring? Den växer sig stark

Vad händer med en planta som man ger för mycket näring? Tänk på det svaret kära bröder och repsekterade systrar.

er Bror i Islam
Ibrahim Blicksjö

Såsom muslimer bör vi i alla avseenden antaga det bästa om andra. Islam kräver rättvisa och opartiskhet när det kommer till att döma andra.

Allah säger: “Och när ni yttrar er, yttra er med opartiskhet, även om det gäller en nära anhörig.” [Sûrah al-An’âm: 152]

Han säger också: “Troende! Stå fasta på Guds sida som vittnen för rätt och rättvisa och låt inte avoghet mot människor förmå er att avvika från rättvisans väg. Gör rätt – det ligger gudsfruktan närmast; Gud är väl underrättad om vad ni gör.” [Sûrah al-Mâ’idah: 8]

Det är fel av en person att anklaga någon annan för något fel utom när det är helt säkert och om det finns påtagliga bevis. Det är förbjudet att grunda en åsikt om någon endast baserad på rykten, antaganden och misstankar.

Allah säger: “Troende! Om en människa som inte åtnjuter stadgat rykte [för tillförlitlighet] kommer till er med en upplysning, försök då reda ut [vad som är sanning], så att ni inte utan att inse det tillfogar [andra] skada och sedan måste ångra vad ni gjort.” [Sûrah al-Hujurât: 6]

Han varnar oss också: “Troende! Undvik i möjligaste mån att göra lösa antaganden [och förmoda det ena och det andra om varandra]; det kan ligga synd i sådana antaganden.” [Sûrah al-Hujurât: 12]

I de fall där en person är tvungen att nämna en annan persons fel, är det bäst att nämna den personens goda sidor också. Det är fel att överdriva vikten av personens fel eller att betona felet alltför mycket, i synnerhet om det är möjligt att felet var ett uppriktigt misstag eller i händelser där sanningen inte är 100 % klar.

Om en persons fel är klart och tydligt och grundat på faktamässiga bevis, är det inte fel att varna människor om felet och klargöra sanningen. Emellertid måste korrigeringen utfärdas propert, på ett respektabelt sätt som inte driver bort människor. Misstaget i sig borde bli korrigerat utan att man blandar in andra saker utöver det. Till exempel bör personen som gjorde misstaget inte bli anklagad för att ha haft dåliga avsikter eller ett ont motiv.

Al-Dhahabî, sade följande när han talade om misstagen hos de lärda [Siyar al-A’lâm al-Nubalâ’ (14/374)]:

“Om vi skulle vanära varje människa som gör misstag i bedömningar eller deklarera att dessa människor är innovatörer – människor som i huvudsak har god tro och uppriktigt söker sanningen – då skulle nog ingen av våra lärda bli skonad.”

Talande om Qatâdah – den strålande efterföljaren – sade han [Siyar al-A’lâm al-Nubalâ’ (2/271)]:

“Han var den som försäkrade människans fria vilja till den grad att han förnekande den gudomliga förordningen över mänskliga handlingar. Vi ber Allah att skydda oss från sådana handlingar. Å andra sidan, tvivlade ingen någonsin på hans ärlighet, eller hans integritet, eller styrkan i hans minne. Det är fullt möjligt att Allah förlåter de som honom för att falla in i vissa innovativa idéer med inga andra avsikter utom att glorifiera Allah och att hålla Honom högt över (de dåliga handlingar som människor åstadkommit). Allah är domaren som är rättvis och barmhärtig mot Sina tjänare. Han är inte att bli tillfrågad vad Han gör.”

Vi borde ha i minne att människor av kunskap, intelligens, integritet och fromhet – som är noggranna i att undersöka frågorna och som oftast är korrekta i sina slutsatser – är förlåtna om de gör fel i något omdöme av en tillfällighet.

Deras goda kvalitéer och goda arbete borde inte slås bort. Naturligtvis, följer vi inte vad som visar sig vara fel, oavsett vem misstaget kommer från. Emellertid, använder vi det inte för att vanära det goda som denna person åstadkommit.

Och Allah vet bäst.

Sheikh Ahmad al-Khudayrî, professor vid al-Imâm Islamic University i Riyad