Vi har förtydligat budskapen i denna Koran för att människorna skall ägna dem eftertanke, men detta har bara till följd att de förhärdas ytterligare i sitt motstånd.

(tolkninen av Koranen, XVII:43-44/44-46)

HafiZ Ibn Kathir förklarar verserna oven i sin Tafsir på följande sätt:

Vi har förtydligat budskapen i denna Koran för att människorna skall ägna dem eftertanke, men detta har bara till följd att de förhärdas ytterligare i sitt motstånd.

Denna vers är, som Den Upphöjde Allaah säger: I denna Koran har Vi till nytta för människorna framställt alla slag av liknelser där Vi låter detaljerna växla (tolkninen av Koranen, XVII:89)

Dvs, Han framställer varningar och hot, så att människorna skall ägna en eftertanke åt Koranens innehåll: dess förtydliganden, förklaringar, argument och råd - så att de skulle lämna sin shirk (avgudadyrkan, eller det att tillskriva och tillbe andra gudar vid Allaahs sida), sin övervåld och sitt förtal.

men detta har bara till följd att de. - “de” är Zalimin (förtryckare) bland dem - förhärdas ytterligare i sitt motstånd. - “motstånd” är motstånd mot Sanningen och de avlägsnas allt längre bort från den.

* * * * *
Säg: “Om det, som de påstår, fanns andra gudar vid sidan av Honom skulle helt visst de också försöka finna vägen till Honom, som tronar allsmäktig över skapelsen.”
Stor är Han i Sin härlighet, högt upphöjd över allt vad människor påstår!

Allah Den Upphöjde säger: Säg, Muhammed, till dem som påstår att det finns andra gudar förutom Allaah, vilka de tillber vid sidan om Allaah för att närma sig Allaah genom dessa andra gudar - att det de säger inte stämmer, utan de gudar som ni tillber, de själva dyrkar Allaah och de själva försöker närma sig Allaah och tillber Honom om ett gott anseende hos Honom. Dyrka därför bara Allaah, så som de som ni åkallar, tillber Honom. Ni har inget behov för någon medlare mellan er och Honom. Han, prisad vare Han, tycker inte om det och det behagar inte Honom. Han har förbjudit genom alla Sina Profeter och Sändebud.

Sedan understryker Allaah Sin Ädla Väsens renhet, storhet och härlighet över allt det orena som dessa avgudadyrkare tillskriver Honom, och som överskrider Gränser: högt upphöjd - Han är högt upphöjd; Han är Allaah, EN. Gud, den Evige, den av skapelsen Oberoende, av Vilken alla beror. Han har inte avlat och inte blivit avlad och ingen finns som kan liknas vid Honom.

* * * * *
De sju himlarna prisar Honom liksom jorden och allt det som de rymmer; ja, ingenting finns som inte sjunger Hans lov. Men ni förstår inte innebörden av deras lovsång. Gud är mild och överseende med Sina tjänares brister och Han förlåter ständigt.

Den Upphöjde säger: De sju himlarna prisar Honom liksom jorden och allt det som de rymmer, de anser att Han är ren, de prisar Honom och upphöjer Honom från avgudadyrkarnas smutskastningar, de vittnar Hans ENHET i Hans Herravälde och Hans ENHET i dyrkan (allt upprätthåller enhet i Allahs herravälde och i dyrkan till Allaah, att ingen annan har rätt att dyrkas förutom Han).

Det finns tecken och bevis i allting som pekar på att Han är EN!

Tabarani rapporterar från Abdurrahman b. Kirt att Rasulullah efter att ha kommit tillbaka från den nattliga resan, sade: “Jag har hört i de höga himlarna hur Allahs Namn lovprisas. Med den stora tasbih lovprisade himlarna Honom, av gudsfruktan och känslan av egen svaghet och beroende av Den Upphöjde och Hans stora Upphöjdhet.”

Detta är en kortare version och översättning av ett mail som jag ville dela med er, bästa läsare.

Ärade läsaren! Den Milde, Den Barmhärtige Herren har, i Sin oändliga godhet, föreskrivit att vi människor dör så (dvs. i samma tillstånd) som vi har levt; och det tillstånd som vi dör i - skall vi återupplevas.

Första exempel: När dödsstunden närmade sig Abdullah b. Idris, som var en from man och zahid, samlades hans närmaste kring honom. När han såg sin dotters tårar, sade han: “Min dotter, gråt inte. Jag har avslutat koranrecitationen i detta hus 4000 gånger - allt det för (att jag visste att) den här döden (oundvikligen skulle komma).”

Andra exempel: Amir b. ‘Abdullah b. Az-Zubayr låg i sin dödsbädd. Han var redan i gharghara, när han kvicknade till: hans närmaste var samlade omkring hans säng och grät tyst.

Då började adhaan till salaat-ul-maghreb eka: hans själ hade redan nått halsen - men när han hörde adhaan, sade han till sina närmaste: “Hjälp mig att stå upp!” De undrade vart han skulle… “Till masjid”, svarade han. Hans närmaste förundrades: “Skall du verkligen gå, i det tillstånd som du befinner dig…?!” men han svarade dme: “SubhanAllah…! Jag kan höra kallelsen till salaah (adhaan), och att jag inte skall besvara den!? Hjälp mig gå dit!”

Två män hjälpte honom, nästan bar honom, till masjid, där han bad 1 bönecirkel efter imaamen - och han dog sedan i sujuud. Ja, i sujuud…

Tredje exempel: När Abdur-Rahman b. Al-Aswad låg vid döden, började han gråta, och människorna frågade honom: “Varför gråter du - och du är du!”, de ville säga, det är du som har sådan ibadah, ödmjukhet, zuhd och anspråkslöshet. Han sade: “Jag gråter, wallahi, för att jag sorjer för salaah och fastan.” Och sedan reciterade han Koranen, och slutade inte med recitationen tills han dog.

Fjärde exempel: Yazid Ar-Rakashi, när dödstunden kom till honom, började han gråta och sade: “Vem skall nu be salaah för dig när du dör, å Yazid…? Vem skall fasta för dig? Vem skall be om förlåtelse för dina synder…?” Han uttalade shahadah och dog.

I Allaahs, Den Nåderikes, Den Barmhärtiges Namn!

Se, Vi har uppenbarat denna heliga Skrift under Allmaktens Natt.
Och vad kan låta dig förstå vad Allmaktens Natt betyder
Allmaktens Natt är mera värd än tusen månader;
då stiger änglarnas härskaror och Anden ned med sin Herres tillstånd för att utföra alla Hans uppdrag.
Den Natten andas fred till dess dagen gryr!
(översättningen av koranen, surat “Allmaktens natt”)

Bloggarens kommentar: Kännetekcen av Allmaktens natt (Laylat ul-Qadr), ja… du kan läsa om dem nedan. Dessa ahadith förtydligar kännetecken av Laylat ul-Qadr. Dock är själva grejen inte att hitta den natten, utan att sträva med bästa förmåga efter att uppnå Allahs Behag och Förlåtelse, genom uppriktig ibaadah.

Första: Zirr (b. Hubaysh) rapporterade: jag hörde Ubayy ibn Ka’bs uttalande från ‘Badullar b. Ma’sud att Ubyy sade: “Den som går upp för att be nattbönen under hela året skall hitta Laylat ul-Qadr.”
Ubayy sade: “Vid Allah - det finns ingen annan gudom värd dyrkan förutom Han - laylat ul-Qadr är i ramadaan (han svor tveklöst): Vid Allah; jag känner den natten; det är natten då Sändebudet Muhammad beordrade oss att be salaah. Det är natten som är före den 27:e ramadaan och dess kännetecken är att solen går upp följande morgonen klart, utan solstrålar.”
(Sahih Muslim, “Salaat ul-kitaab”, bok 4, hadith 1668)

Zirr (b. Hubaysh) rapporterade: jag frågade Ubayy ibn Ka’bs : “Din bror i islam Ibn Mas’ud säger: Den som står (för att be nattbönen) under ett helt år, skall finna Laylat ul-Qadr”, varpå han sade: “Må Allah förbarma Sig över honom; (han sade dessa ord) med avsikten att människor inte skulle förlita sig på en enda natt, men han visste själv att den (Laylat ul-Qadr) är i månaden av ramadaan, och att det är den 27:e natten.”
Då svor Ubayy (utan att göra något undantag, utan att reservera sig från uttalandet, dvs. utan att tillägga insha’Allah) att det var den 27:e natten.
Jag sade till honom: “Abu Mundhir, på vilka grunder säger du det?” Han svarade: “Genom antydningen eller genom tecknet som Rasulullah gav oss, och att det är den dagen då solen skulle stiga upp utan strålar.”
(Sahih Muslim, “Salaat ul-sawm”, bok 6, hadith 2633)

Andra: Ibn Khuzaymah och Al-Tayaalisi rapporterade från Ibn ‘Abbaas att Rasulullah berättade: “Laylat ul-Qadr är en trevlig natt, varken het eller kall, och nästa dagen stiger solen upp röd och svag.”
(Sahih Ibn Khuzaymah: 2912 och Musnad Al-Tayaalisi).

Tredje: Al-Tabaraani har nedtecknat från Wathilah ibn al-Asqa’ att Sändebudet Muhammad sade: “Laylat ul-Qadr är en klar natt, varken het eller kall, och inga meteorer kan synas under den natten.”
(At-Tabaraani, “Al-Kabiir”. Se Majma‘ al-Zawaa’id, 3/179; Musnad Ahmad).

Abu Hurayrah berättade:

Allahs Sändebud sade: “Den som etablerar nattbönen (qiyam al layl, eller tarawih) under ramadans nätter med tro och i uppriktig tro och hopp om att få belöning från Allah (och alltså inte för att skryta och visa upp sig inför människor), skall få alla sina tidigare synder förlåtna.”

(Sahih Al-Bukhari, “Kitab Al-Iman”, 1/2/36)

Detta korta inlägg är menat som uppmuntran och motivering nu i mitten av ramadan, när i’tikaf ännu inte börjat och för många har den inledande glöden från före ramadan och från dess början börjat blekna, eller rent av så har kroppen börjat känna sig hängig. Då är det dags att minnas belöningen som väntar alla som upprätthåller nattbönen under ramadan med uppriktig tro och hopp om Allahs Förlåtelse för sina tidigare (mindre) synder. Som en dyrbar syster sade det nyligen, så finns ingen hastighetsbegränsning på ramadans autobahn till Jannah insha’Allah: vi skall tävla med varandra och vinnare är de som inte tappar motivationen mitt under rejset. Fortsätta därför tävla i att sträva efter ihsan under ramadan, med uppriktig tro och hopp om belöningen från Allah.

Notera att avsikten är avgörande, och att handlingen - för att den skall accepteras - måste ha båda delar: den rena avsikten, att man har kunskap om belöningen, samt tro och hopp om att Allahs löfte är sant, dvs. att man har bästa åsikt om sin Herre, och själva utförandet, dvs. att utföra själva salaah.

Och tänk bara: belöningen för goda gärningar under ramadan mångdubblas, så se fram emot att göra ditt bästa för att utföra dem.

Detta inlägg är en översättning från Tayyibat-sidan, och är en uppmuntran och nasiha till mig själv och till alla troende:

Å Allahs tjänare, månaden ramadan håller sannerligen på och lämnar oss (och snart är den borta), och bara en liten del av den är kvar. Så, de av er som har gjort gott, bör avsluta den med gott. Och de av er som har försummat denna månad, bör avsluta den med det bästa, för handlingarna är enligt sitt slut.

Njut av det som är kvar av dessa få nätter och dagar, och förbinda er till rättfärdiga handlingar som skall vittna till er fördel inför Den Allvetande Kungen, och när denna månad tar slut, ta farväl från den med bästa avsked och hälsningar.

(Al-Hafidh ibn Rajab Al-Hanbali, rahimahullah)

Ibn al-Qayyim säger: “Det är den största seger med vilken Allaah ‘azza wa jall har ärat Sin religion och Sitt Sändebud och troende människor. Med denna seger har Han befriat Sin stad och Baytullah som Han hade gjort till vägledningen till alla världar, från förnekarnas och avgudadyrkarnas händer. I och med Makkahs befrielse gladdes de som är i himlarna, med den knöts igen de rämnade trådarna och människorna i oräkneliga skaror flockade sig till Allaahs religion: jorden skimrade och lyste med islams Ljus.”

Idag efter salaat al-’asr går många muslimer i itikaf (fysisk isolation från omvärlden, där hela närvaron ägnas åt dyrkan av världarnas Herre, Allah Den Upphöjde. Sändebudet Muhammad brukade gå i itikaf under ramadans sista 10 dagar). Det är en andlig resa, troende som fullföljer den återkommer till livet renade och stärkta.

Idag är den 20. ramadaan år 1431 efter hijrah.

Världarnas Herres sista Sändebud , profeternas sigill som Allaah har sänt till hela mänskligheten och till de osynliga väsen fram till Domedagen - inte bara till ett folk och fram till nästa Sändebud, som fallet var med var och ett av Allaahs tidigare Sändebud, frid vare med dem alla - han hade tvingats till att fly från sin stad och sitt hem på grund av sin tids islamofobers förföljelser. Attackerna och konspirationer hade växt med tiden allt mer… förtrycket hade övergått till utfrysning av alla muslimer, lögner och propaganda hade nått dittills oanade proportioner, förföljelser av de första muslimerna var bedrövligt, tortyr hade nått sin höjd - och Sändebudets liv var efter Abu Talibs död i påtaglig fara… muslimerna hade redan tidigare börjat, med Sändebudets tillåtelse och rekommendation, fly från sin tids islamofobers blinda hat, och de flydde till Madinah.

Så tiden kom att även Sändebudet skulle göra hijrah till Madinah, med sin närmaste följeslagare - som senare skulle bli muslimernas första rättfärdige khalifah - Abu Bakr …

Det är från den flykten som hela muslimska ummah, över hela jordklotet, börjar räkna kalenderår.

I 8 år levde muslimerna i Madinah, islam blomstrade och samtidigt växte islamofobins cancer i Makkahs islamofobers dunkla hjärtan: vad de hatade så lidelsefullt och blint - Sanningens Ljus, islam, muslimer - blomstrade framför näsan på dem, altt fler människor skyndade sig att omfamna islams mjuka famn - medan deras ondska och bitterhet bara växte sig större och större, för de kunde inte förhindra det som världarnas Herre hade bestämt.

Islamoföber då, likt islamofober idag, har inte förstått att människor drömmer, men Allaah bestämmer. Och Han har lovat triumf av Sanningen över alla lögner, triumf av Ljuset över alla mörker. De har inte fattat då, så som de inte inser idag att de för (m)e(i)n kamp(f) som är dömd att förloras.

Och till slut, den 20. ramadan år 8 efter hijrah - för 1423 lunära år sedan - tågade in muslimska armén tillbaka in i Makkah, tillbaka till sin stad, till sina hem; överlägsna i nummer och i styrka… 10 000 rättfärgida troende, Allaahs ödmjuka tjänare. De tågade in till staden där deras torterare, deras förföljare och mobbare hade levt sedan de hade fördtivit dem.

Men befrielsen av Makkah blev en seger utan blodbad: det blev ingen strid - muslimerna bara tågade in i staden och islamofoberna gjorde inte ens något motstånd. Kan man tänka sig en mer nedvärderande förlorare än den som bara tyst kapitulerar, utan att ens försöka stå för sin övertygelse…? Och deras övertygelse hade de visat klart och tydligt i så många år: de hatade islam med hela sina sjuka hjärtan, deras blinda hat var deras drivande kraft.

Men, när blint hat är drivande kraft inom varleser som går på två fötter, då varar inte den kraften längre än deras fysiska övermakt: öga mot öga med muslimer som var överlägsna i antal, gick bara luften ur deras arrogans, lidelsefulla hatet försvann i det tomma intet - kvar blev bara darrande, fega själar som fruktade stunden då de skulle få betala räkningen för allt det onda de hade gjort…

(Varför jag älskar islam… det är omöjligt att någonsin sammanfatt i ord. Det kan bara göras försök om och om igen, att beskriva dess överlägsna skönhet, dess perfektion, dess klara renhet och barmhärtighet.)

Den bästa människan som någonsin gått på denna jord, Allahs sista Sändebud Muhammad hade nu möjlighet att hämnas med största grymhet för alla sina mördade, torterade, följeslagare, sina bröder i islam som avgudadyrkare från Makkah hade torterat till döds, förtalat, förlöjligat och fördrivit från deras hem… såren hade inte läkts - hur skulle de någonsin läkas…?

Nu stod han med 10 000 muslimer framför dem… Allahs Sändebud som Den Nåderike, Den Barmhärtige Allaah Själv hade kallat för Nåd till alla världar, han - Muhammad som de hade hatat så lidelsefullt, han som de hade förtalat så lidelsefullt, samma man som de - innan Allah hade uppenbarat Sin sista Uppenbarelse för honom - hade kallat för Den Pålitlige, Den Uppriktige, Den Trovärdige… Muhammad, må Allahs välsignelser och frid vare över honom, amin.

De fruktade för sina liv - vad skulle han beordra muslimer (som hade lidit så oerhört mycket ont från dem under så lång tid) att göra med dem, nu när muslimerna hade makten, och möjligheten till att hämnas med en rättvis hämns: öga för öga…?

Den bästa människan som någonsin gått på denna jord, han som världarnas Herre har valt ut till Sitt sista sändebud till hela mänskligheten och fram till Domedagen, tågade in i Makkah ödmjukt inför sin Herre, världarnas Herre, han stod där och sade bara det som en annan profet, Yusuf a.s. hade sagt för länge sedan till sina bröder som hade svårt förorättat honom:

“I dag skall ingen förebråelse riktas mot er.
(tolkningen av Koranen, XII:92)

De var förlåtna.
Sändebudet Muhammad visade i praktiken, så som han alltid gjorde, islams urvackra natur: rättvis hämnd är tillåten - dock den som väljer den kan inte vänta sig någon belöning i kommande livet från Allah; samtidigt som man riskerar att ta till övervåld, och då tar man synden på sig till nästa liv - men att förlåta och glömma för Allaahs skull när man har möjlighet att hämnas, är hos Allaah bättre, och en sådan storsint handling belönar Allaah på ett sådant sätt som människan inte ens kan föreställa sig.

Detta inlägg är en översättning från Minber, en islamisk da’wa-sida på bosniska.

Hudhayfah sade: “Människorna frågade Rasulullah om det goda, och jag brukade fråga honom om det onda, i fruktan att det skulle drabba mig.” (Bukhari)

Med utgångspunkten i dessa ord skall vi genom denna text, i korta drag och utan detaljerade förklaringar, påpeka vissa av fel som vissa fastande gör under fastan, omedveten om att dessa fel kan kosta dem dyrt, eller åtminstone kan de vara anledningen till att de går miste om stora belöningar.

1 Fastan före ramadan: många vet inte att Rasulullah Muhammad har förbjudit oss att fasta en eller två dagar precis före ramadan; och i sin önskan att försäkra sig om att de verkligen har fastat från ramadanas början, fastar de även en eller två dagar före ramadan. Sändebudet sade: “Fasta inte en eller två dagar före ramadan, förutom den som brukar fasta, han kan fasta.”

2 Ojämn fördelning av sina krafter: många är ivriga i början av ramadan, de börjar i “hög tempo” med ibadah - men, allt eftersom ramadan fortsätter, försvagas deras tempo, så att i slutet av ramadan är deras ibadag minimal. Rasulullah sade: “Mest älskade gärningar hos Allah är de som är kontinuerliga, även om de är små (’obetydliga’).”

3 Okunskap om det som bryter fastan: ofta hör vi hur fastandes uttalande där de säger att en viss sak bryter fastan, medan det inte är fallet; medan de samtidigt anser att andra saker, som i själva verket bryter fastan - inte gör det, så de gör dessa saker. Så många människor fastar, och under fastan röker de, med den ursäkt att tobak varken är mat eller dryck. Men om vi ser vad som lärda säger om detta, så inser vi att deras enhälliga åsikt är att rökningen bryter fastan.
Å andra sidan anser många att vissa synder, som t.ex. lögner, baktal, att titta på kvinnor, att inte bära slöja… bryter fastan, men det stämmer inte. Alla dessa nämnda synder med all säkerhet minskar med all säkerhet fastans belöning, men det betyder inte att fastan är ogiltig hos den som gör någon av dessa synder.

4 Att göra athaan “för säkerhets skull” innan tiden för fajr inträffar: detta innebär flera förbrytelser. Man tar rättigheten till sehur (frukost) från de fastande; dessutom kan de som ber salaat-ul-fajr tidigt, börjar be innan tiden för den salaah har inträffat, vilket är milt sagt farligt.

5 Övertygelsen om att sömn är ibadah. Det händer att många människor tillbringar ramadan sovandes, och för bevis tar de Rasulullahs ord: “Fastandes sömn är ibadah” Denna hadith är inte autentisk och kan inte användas för att bevisa shariah föreskrifter, så som shaykh Albani har bekräftat i flera av sina böcker.

6 Att synda som fastande. Det händer hos ett stort antal fastande att deras dag av fastan inte skiljer sig från deras andra dagar, när de inte fastar, helt enkelt för att de oavbrutet syndar. Rasulullah Muhammad sade: “Den som inte lämnar falskt tal och det att handla enligt det - Allah behöver inte att denne skall lämna sin mat och dryck.”

7 Att senarelägga iftar (kvällsmat). Många, för att vara på säkra sidan (sidan som inte har grunder i islam), trots att de är säkra på att solen har gått ned och maghreb tiden har inträffat, väntar de med att äta iftar, för att de anser denna väntan vara ibadah. Rasulullah Muhammad sade: “Människorna skall inte sluta vara i khayr (gott) så länge de dröjer med sehur (frukost) och skyndar med iftar (kvällsmat).”

Vissa väntar tills muuththin är färdig med adhan, och bryter fastan först då - vilket är fel. Andra väntar tills de har bett salaat-ul-maghreb och kommit tillbaka från masjiden, för att då bryta fastan. De känner inte till att Rasulullah aldrig har bett salaat-ul-maghreb innan han åt.

8 Iftar med det som är förbjudet (haram). Många människor avstår från tobak under hela dagen, men gör fel när de bryter fastan med det som är förbjudet – tobak, utan att veta att på så sätt gör de sig skyldiga till tre förbrytelser: de har försummat Rasulullahs sunnah att bryta fastan med dadlar, de har brutit fastan med det som är förbjudet (haram); samt tobak är mycket mer skadlig om den konsumeras på tom mage än om man konsumerar den efter maten (men det betyder absolut inte att det är tillåtet att konsumera den överhuvudtaget).

9 Att försumma sunnah – att upprepa efter muadhdhin under adhaan. Många glömmer denna sunnah för att hunger eller törst tar över dem. Sändebudet sade: “När ni hör mudhdhins röst, säg (upprepa) det som han säger.” Denna hadith är av allmän karaktär och exkluderar inte tiden för iftar.

10 Vissa män är felaktigt övertygade om att tarawih bönen inte är föreskriven för kvinnorna. Allahs Sändebud sade: “När er hustru ber om tillåtelse om att gå till moske, låt henne gå dit.” Tillåtelsen är, givetvis, om det inte finns några shariah hinder när kvinnan går hemifrån. Hon får inte lämna hemmet för att gå till tarawih-bönen, när hon är sminkad eller parfymerad, när hennes awra syns. Om hon skulle göra en förbrytelse när hon går till tarawih, då är det tillåtet för mannen att förbjuda henne att gå till mosken.

11 Att hålla mushaf i händer under tarawih bönen. Den som håller mushaf i sina händer under tarawih-bönen begår några förbrytelser (utelämnar några sunnah handlingar): han läger inte händerna på bröstet i salaah, lyfter inte händerna när han går ned i ruku’ och när han kommer upp från ruku’, och han tittar inte under salaah på den plats där hans panna skall göra sujuud.

12 Fastandes beteende mot barnen. Det finns de som under ramadan begår fel och förbrytelser gentemot sina barn. Det finns många föräldrar som inte känner till om deras barn har blivit myndiga, och de beordrar dem inte att fasta. När barnet blir myndig (enligt islams kriteria), blir det obligatoriskt för dem att fasta, och shariah påbud omfattar barnet också. Ett av dessa påbud är fastan under månaden ramadan. Många föräldrar vänjer inte barnen vid fastan innan de blir myndiga, vilket är fel. Vissa föräldrar, må Allah förlåta dem, förbjuder sina barn som själva vill fasta, att göra det; till och med efter att barnen har blivit myndiga. Det är en stor synd.

Troende! Böj ryggar och knän och fall ned på era ansikten och dyrka er Herre och gör gott - kanske skall det gå er väl i händer!

Och sträva för Guds sak med all den hängivelse som ni är skyldiga Honom. Han har utvalt er och Han har inte lagt på er svåra eller tunga plikter i utövningen av er religion, den rena, ursprungliga tro som var er fader Abrahams. Det är Han som i gången tid och i denna Skrift har kallat er “dem som har underkastat sig Guds vilja”*. Om detta skall Sändebudet vittna mot er och ni skall vittna mot människorna. Förrätta därför bönen (salaah) regelbundet och erlägg allmoseskatten! Och håll fast vid Gud, er Herre och er Beskyddare - den mäktigaste Beskyddaren och den bäste Hjälparen av alla!

(tolkningen av Koranen, XXII:77-78)

* “dem som har underkastat sig Guds vilja” - dvs. “muslimer”.

Matematiken är enkel och klar: för framgång i detta liv och i det eviga livet, skall människan uppfylla sitt syfte på denna planet: att dyrka ingen anna än sin Skapare, Herre, Den Ende Värd dyrkan - Allah Den Upphöjde, Ljus över ljus, Den Barmhärtige, Den Levande Försörjaren över allting. Allah ‘azza wa jall.

Vi är skyldiga att uppriktigt utöva tro endast till Allaah, det är ett löfte som var och en av oss har redan angivit och vittnat om Enheten i Hans Herravälde, i Hans dyrkan och i Hans perfekta Atttibut. Den rena tron, Abrahams a.s. tro, är inkodad i varje nyfödd människa, alla föds vi rena, med medfött behov att tillbe ingen annan än Allah, Den Givmilde, Den Nåderike, Ljuset, Friden, Den Kärleksfulle Skaparen och Herren över himlarna och jorden och allt som är i och mellan dem. Sändebudet skall vittna om hur framgångsrika och uppriktiga vi har varit med syftet av vår existens (att underkasta oss ingen annan än Allah Den Upphöjde, att dyrka ingen annan än Allah Den Upphöjde så som Han har föreskrivit för oss), och villkoren för det läser vi om och om igen:

1. förrätta regelbundet salaah
2. erlägg allmoseskatten
3. håll fast vid Gud (håll fast vid den underkastelsen och Hans vägledning tills Han skickar dödens änglar att hämta din själ) och dö i inget annat tillstånd än i ren underkastelse till Det Bestående Goda - det tillståndet är levnadssättet som Han Som Är Ljus över ljus har kallat - islam.

Gör det goda och det rätta medan du är troende, och se till att bli uppstånden i det tillståndet - så går det bra för dig insha’allah.

Abu Hurayrah berättade:

Sändebudet sade: “Den som, av uppriktig tro och med hopp om att få belöning från Allah, tillbringar Allmaktens Natt i salaah (nattbönen), skall få alla sina tidigare synder förlåtna; och den som fastar månaden ramadan av uppritkig tro och med hopp om att få belöning från Allah, skall få alla sina tidigare synder förlåtna.”
(Sahih Al-Bukhari, “Fastan”, 3/31/125)

Abu Hurayrah berättade:

Allahs Sändebud sade: “Den som, av uppriktig tro och med hopp om att få belöning från Allah (alltså inte för att visa sig fös människor och skryta inför dem), tillbringar Allmaktens Natt i salaah (nattbönen), skall få alla sina tidigare synder förlåtna.”
(Sahih Al-Bukhari, “Tro”, 1/2/34)

‘Abdullah berättade:

Allahs Sändebud sade: “Att smäda en muslim är fusuq (en ond gärning) och att mörda honom är kufr (otro).”
‘Ubada bin As-Samit berättade: “Allahs Sändebud gick ut för att informera människor om det exakta datumet av Allmaktens Natt men två muslimska män grälade. Sändebudet sade: “Jag har gått ut för att informera er om datumet för Laylat-Al-Qadr, men eftersom den-och-den muslim och den-och-den muslim har grälat, har den kunskapen blivit tagen ifrån mig (jag har glömt den) och kanske är det bättre för er. Leta nu efter den natten under den 7.de, den 9.de och den 5.te (av de sista 10 nätter i månaden ramadan).”
(Sahih Al-Bukhari, “Tro”, 1/2/46)

Abu Salama berättade:

En gång gick jag till Abu- Sa’id Al-Khudri och frågade honom: “Vill du komma med oss till dadelpalm träden för att prata?” Så Abu Said gick ut och jag frågade honom: “Berätta för mig något av det som du har hört från Sändebudet om Allmaktens Natt.” Abu Said svarade:”En gång var Allahs Sändebud i i’tikaf (avskildhet, isolering) under ramadans första 10 dagar, och vi gjorde samma sak med honom. Gabriel a.s. kom till honom och sade: ‘Natten ni letar efter är framför er.’ Så Sändebudet gick in i i’tikaf under ramadan mitten (ramadans andra 10 dagar) och vi gjorde samma sak. Gabriel a.s. kom till honom och sade: ‘Natten ni letar efter är framför er.’ På morgonen den 20-de ramadan gav Sändebudet predikan och han sade då: ‘Den som har varit i i’tikaf med mig bör fortsätta. Allmaktens Natt har visats för mig, men jag har glömt när den är, men den är under de udda nätterna under ramadans sista tio dagar. Jag såg i min dröm att jag gjorde sajdah i lera och vatten.’ På den tiden var moskéns tak gjort av dadelpalm grenar. Himmelen var (när dettaq hände) klar och man kunde itne så några moln, men plötsligt dök upp en moln och det började regna. Sändebudet ledde oss i salaah och jag såg spår av lera i hans panna och näsa. Så det var bekräftelse för den drömmen.”
(Bukhari, “Salaahs kännetecken”, 1/12/777)

De som begår dåliga handlingar men sedan genomsyras av ånger och äkta tro skall efter denna sinnesändring få erfara att din Herre förvisso är ständigt förlåtande, barmhärtig.
(tolkningen av Koranen, VII:153)

Ibn Kathir kommenterar denna ayat kort och gott med orden: Allah Den Upphöjde förtydligar för Sina tjänare att Han accepterar deras (uppriktiga) ånger från alla synder, till och med från den största av dem alla, från shirk, otro och hyckleri.

Och Han gör det om alla villkor för uppriktig ånger är uppfyllda, för Han Är ständigt Förlåtande, Barmhärtig: Al-Ghafuur, Ar-Rahiim.

Finns det något bättre tillfälle än ramadan att ångerfullt återvända till Den Barmhärtige Herren Som förlåter alla synder om tjänaren vänder sig tillbaka till Honom, smärtsamt medveten om sina brister, synder och all orättvisa som man har begått mot sig själv, om alla Gränser han har brutit…?

Missförstå mig inte: vägen tillbaka till Allaah är alltid öppen, innan dödsängeln kommer och innan Domedagens stora tecken börjar. Min tanke är att ramadan - som Allah har valt ut, välsignat och informerat oss att det är en helig månad av Hans Barmhärtighet, Förlåtelse och Skydd från helvetets eld - är ett gyllene tillfälle för att inse sin lilla verklighet som den är och att återvända till Allah, endast till Honom. Ramadan är en tid när goda handlingar väger tyngre än i andra månader (men även de dåliga luktar värre än om de begås i andra månader).

En du’aa (bön) som Sändebudet Muhammad har lämnat till oss, med vilken varje troende skall tillbe Allah under ramadans nätter, är välkänd för varje muslim; i den du’aa åkallar vi Herren med Hans Vackra Attribut och Namn Al-’Afuww. Det Namnet betyder inte bara att Allah är Den Som förlåter mycket - utan att Han utplånar alla synder: om Han accepterar den du’aa, då har Han utplånat alla våra synder - subhanAllah… det blir som om de aldrig har funnits i vår bok av handlingar! Allaah har makt över allting!

Givetvis, för de stora synderna behöver man alltid återvända till Honom med tawbah, med uppriktig ånger och med fast beslut om att sluta med det som man har gjort sig skyldig till, som man inser och ångrar. Därför är det en ovärderlig vana att varje dag, åtminstone i början i slutet av dagen, fundera på sayyidul istighfar (bästa sättet att be om förlåtelse från Allah), när man uttalar den som en del av morgon och kvälls åminnelse av Allah Den Upphöjde.