Bismillah.

Thumame ibn Uthal, radiAllahu ‘anhum, var före islam en egenmäktig människa med ett bistert hjärta. Han var sitt folks ledare och van vid att alla lyder honom.

När han hörde om att Muhammad, sallallahu ‘aleyhi wasallam, kalalr till en “ny tro”, blev han en hård fiende till islam och Profeten. Han ville mörda Profeten, så starkt var hans hat.

En dag gav sig Thumame iväg till Makkah för att göra ‘umra och tawaff runt Kaaba, och att offra djur till gudar och statyer. Men han blev tillfångatagen vid Madinah och förd till staden, utan att man visste vem deras fånge var. Man band honom vid en stolpe och lämnade honom över natten. Nästa morgon, när resulullah Muhammad kom till masdjid, kände han direkt igen fången. Han frågade sahaba: “Vet ni vem ni har fångat?” “Nej, resulullah, vi vet inte vem det är.”
“Detta är Thumame ibn Uthal al Hanaefiyy. Behandla honom väl.”

Resulullah Muhammad ville visa denna hårda man hur storslagen förlåtelse och tolerans (som är del av islam) är. Sahaba kom med mat och drick till Thumame, och Resulullah gick till sitt hem. Thumame såg att man behandlade honom mycket väl, speciellt resulullah Muhamamd, som en gång frågade honom: “Hur mår du, Thumam?” Han svarade: “Jag mår bra… Ya, Muhammad, om du vill döda mig, har du rätt att göra det. Om du visar mig barmhärtighet, är jag tacksam till dig för det.” Resulullah , sallallahu ‘aeyhi wa sallam, lämnade honom så i ytterliggare 2 dagar, medan sahaba kom till fången med mat och mjölk från Resulullahs egen kamel.

Efter 2 dagar, kom Resulullah Muhammad, sallallahu ‘aeyhi wa sallam, igen till Thumame och frågade samma fråga: “Hur mår du, Thumam?” Han svarade: “Jag mår bra… Ya, Muhammad, om du vill döda mig, har du rätt att göra det. Om du visar mig barmhärtighet, är jag tacksam till dig för det. Om du vill ha mina rikedomar, säg det, och du skall få det.”

Samma konversation upprepades mellan dem efter följande 2 dagar.

Därefter beordrade Resulullah, sallallahu ‘aeyhi wa sallam, sahaba att befria Thumame och låta honom gå.

Thumame gick från masdjid till Madinas förort, till en vattenkälla, där han tvättade sig och då kom han tillbaka till masdjid. Resulullah, sallallahu ‘aeyhi wa sallam, satt fortfarande där med sahaba. Thumame stod framför Resulullah, sallallahu ‘aeyhi wa sallam, och i en kraftig röst, så att alla kunde höra honom, sade: “Jag vittnar att det inte finns någon gud utom Allah och jag vittnar att Muhammad är Hans profet!“

Han satte sig mitt emot Muhammad, och sade: “Ya, rasulullah, jag hatade ingen annan människa så som jag hatade dig, men du blev den människa jag tycker om mest av alla. Wallahi, hatade jag ingen annan tro mer än din tro, men din tro blev den tro jag tycker om mest. Wallahi, hatade jag ingen annan stad mer än din stad, men din stad blev den stad jag tycker om mest.”

Han nämnde hur han i jahiliyyat dödade många muslimer och att han därför står i skuld: “Jag misshandlade dina sahaba, hur skall jag gottgöra dem?”
Resulullah, sallallahu ‘aeyhi wa sallam, svarade: “Thumama, det finns ingen reprimand för dig. Sannerligen - islam raderar det som varit innan.” Resulullah, sallallahu ‘aeyhi wa sallam, ville lugna nyblivne muslimen, och han gladde honom med nyheter om belöningen som islam för med sig.
Nästa dag gjorde Thumame, radiallahu anhum, sig i ordning och gav sig iväg till Makkah för att göra ‘umra enligt av Allah föreskrivna ritualer. Han fick rida till Makkah på Resulullahs, sallallahu ‘aeyhi wa sallam, häst. Hittills vågade ingen muslim göra ‘umra och hajj ritualer enligt islam.

Thumame reste till Kaba och i sin kraftiga röst, vars eko började sprida sig genom Makkah, bad han talbiyyah: “Labbayke, Allahumme labbayk…”
“Jag gensvarar till Dig, Allah, jag gensvarar till Dig. Jag gensvarar till Dig, det finns ingen annan vid Din sida, jag gensvarar till Dig. Sannerligen, all tacksamhet tillhör bara Dig, hos Dig är all välgång och all makt. Du har ingen like, jag gensvarar till Dig.”

Texten/informationen är hämtat ur boken “Profetens följeslagare”, översättningen är bloggarens.