Bismillah.

Jag vill dela denna historia med mina bröder och systrar i islam, för att väcka kärlek i Guds Namn för Profetens (sallallahu alayhi wa sallam) följeslagare, för att inspirera oss alla till tålamod och att påminna oss alla om grymheter som Profeten Muhammad (sallallahu alayhi wa sallam) och hans följeslagare varit utsatta för från de okunniga, från Sanningens fiender i början av Uppenbarelsen, när muslimerna var svaga och hade ingen stat.

Khabbab, radi Allahu ‘anhu, var sjätte av dem som omfamnade islam innanRasulullah Muhammad (sallallahu alayhi wa sallam) trädde in i Arkam Ibn Abu al-Arkams hus (där man lärde ut islam) och han var först- efter Rasulullah (sallallahu alayhi wa sallam) och Abu-Bakr - som öppet uttalade trosbekännelse trots att han visste att han skulle bli torterad och misshandlad. Hans trosbekännelse väckte ilskan och hat mot honom hos Quraysh-stammen, men Khabbab Ibn At-Aratt, r.a, hade en sällsynt tålamod när det gällde att uthärda deras tortyr, tålamod som kan jämföras med tålamod som Allahs nabiyy Eyyub, alayhissalaam., visade i sin sjukdom.

Föst att uttala shehadet var, så klart, Muhamad (sallallahu alayhi wa sallam) och Allah gav honom skydd från Quraysh-stammens tortyr i hans farbror, Abu-Talib. Nästa som blev muslim var Abu Bakr, som med Allahs amr, blev ännu en som skyddade Hans Profet (sallallahu alayhi wa sallam). Efter dem, blev muslimer vanligt folk som förutom Allah inte hade någon människa som skulle skydda dem från Quraysh attacker. Dessa är: Khabbab ibn Al-Aratt (radi Allahu anhu), Suhayb Ibn Sinan (radi Allahu anh), Bilal Ibn Rabbah (radi Allahu anhu), ‘Ammar Ibn Yasir (radi Allahu anhu) och Sumeyya Ummu ‘Ammar (radi ALlahu ‘anha). Quraysh-stammen brukade fängsla dem i järnpansar och lämna dem att dö i starka solen i stora smärtor. Allahs salam och rahmat till dem alla!
Som barn blev Khabbab såld som slav till en mycket rik kvinna från Mekka, Ummu Anmar al-Huzaiyya. Hans ägarinna insåg snart hans ödmjukhet, intelligens och lydnad och behandlade honom väl, till exempel inriktade hon honom att lära sig ett hantverk. Hon även befriade honom, efter att han tjänat henne en längre tid. Khabbab var mycket intelligent och lärde sig snabbt att läsa och skriva. Hans visade sin skicklighet även i sitt yrke som smed - hans sablar var av högsta kvalitetén och med vackra kaligrafiska dekorationer. Det tog inte lång tid innan han blev en berömd och respekterad smed, och Ummu Anmar al-Huzaiyya lät honom bo och arbeta i en av hennes hus som hon gjorde till smedjan.

Det är inte förvånande att barndomen utan mors kärlek och bekymmerslösa barnlekar i familjens trygghet gjorde att Khabbab Ibn Al-Arett, r.a, blev tystlåten och introvert man som tänkte mycket om universum och dess skapande, om människor och deras beteende och handlingar, om livet som kunde te sig orättvist och meningslöst. Han observerade människornas hänsynslöshet mot varandra, medan han själv bar på de dystra minnen från sin uppväxt. Han strävade efter att upptäcka livets och existens hemlighet. En av hans ädla egenskaper var att han var mycket tålmodig, mycket stabil och samlad.

Det var just den tiden när nyheten om en ny Profet, till vem ängeln Gibril regelbundet kommer med Sanningen från Den Ende Skaparen av allting, spred sig bland Araberna. Sanningen och Budskapet som uppenbarades till denne Profet Muhammad (sallallahu alayhi wa sallam) var universell för hela mänskligheten, den räddar människor från okunskaps- och villfarelse- kedjor som dittills tyngde dem.

I samklang med sin natur och anlag att resonera förnuftigt och betrakta livet med insikt, började Khabbab analysera Budskapet som Profeten Muhammad (sallallahu alayhi wa sallam) kom med. Han jämförde detta budskap med Mekkas befolknings levnadssätt som känneteckandes av skamlöshet, hänsynslöshet, synder och oförrätt handlande. Ljuset av en ren tro började oundvikligen skina i hans hjärta och han bestämde sig att söka upp Guds sista Profet (sallallahu alayhi wa sallam) och säga trosbekännelsen inför honom. Rasulullah Muhammad (sallallahu alayhi wa sallam) började därefter besöka Khabbab Ibn Al-Arett och prata med honom.

Khabbab Ibn Al-Arett dolde i början sin tro (pga rådande fientliga atmosfären och hoten mot muslimer i Mekka). Han kände trons sötma i hjärtat! När han kom till smedjan efter en khutba, var han fortfarande helt betagen av Rasulullahs (sallallahu alayhi wa sallam) ord och han viskade för sig själv : “Sannerligen, han är Rasulullah, Gud har sänt honom för att visa Den Rätta Vägen!” När män från stammen Quraysh som kom dit för sina beställningar (sablar) förstod att Khabbab blivit muslim, angrep de honom - de slog hårt hans späda kropp, trampade på honom och lämnade honom att ligga på golvet, svävandes mellan liv och död. När han vaknade till, kände han värk i hela kroppen, men han lyckades stå upp, tvätta sig och säga ord som han hade lärt sig från Profeten Muhammad (sallallahu alayhi wa sallam).

Ummu Anmar ville först inte tro på män som kom till henne och berättade att Khabbab blivit muslim - hur vågade en sådan människa (hennes befriade slav!) lämna hennes tro och trotsa henne! Men när hon insåg läget och hörde honom bekräfta att Muhammad är (Den Ende) Guds sista Profet, började hon tortera honom på vidrigaste sätt. Hon brukade värma järnkedjor i smedjan (där han tidigare jobbat) och fängsla hans anklar och vrister med dem. När han var fångad, brukade hon värma järnbitar och märka honom med dem! Hans kropp led oerhörda smärtor, men hans tunga uttalade bara långsamt: “Gud Är Störst… All tacksamhet tillhör Allah…”

Ummu Anmars tortyr lyckades inte sudda ut Khabbabs övertygelse i Sanningen och i Det Goda, men hon försökte - dagligen upprepade hon tortyren med het järn, eller lät unga män från stammen Quraysh trampa på Khabbabs kropp som låg över en eld, tills elden slocknat! Men ju mer denna vilde torterade honom, desto mer stabil och övertygad blev Khabbab i sin tro.

När Khabbab en gång låg på elden med knutna ben och händer, passerade Guds Profet Muhammad (sallallahu alayhi wa sallam) bredvid och när han såg Khabbabs plågor, blödde hans hjärta av barmhärtighet, bekymmer och smärtan för hans bror i islam. Profeten (sallallahu alayhi wa sallam) sträckte upp sina händer i sin du’a till Allah: “Å, Allah, hjälp Khabbab!” Inom loppet av bara några dygn blev Ummu Anmar sjuk i en dittills okänd sjukdom - hon kände sprängande huvudvärk, hon kände smärtor igenom alla ben och feber och smärtor tvingade henne att yla. Hon glömde Khabbab och blev sin egen största bekymmer. Trollkarlar och ’läkare’ försökte diagnosticera sjukdomen och göra medicin för henne utan framgång. En av dem föreslog att Ummu Anmars huvudvärk skulle lättas av hett järn - och hon beordrade ingen annan än Khabbab!att göra det (lägga hett järn på hennes huvud för att bli av med huvudvärk och andra smärtor). Subhan’Allah - situationen förändrades till det att hon själv berodrade martyren Khabbab att utföra det som fick henne att smaka sin egen grymhet från tiden när hon torterade honom! Hon dog av den ‘medicinen’ i stora smärtor, i okunskap och vilseledd.

Khabbab Ibn Al-Arret, radi Allahu anhu, dog 38 h.år och blev 63 år gammal.

‘Aliyy Ibn Abi-Talib, r.a, sade vid hans qabur: “Allahs rahmet till Khabbab. Han tog emot islam och gjorde higra självmant, och han levde som mujahid. Han gick igenom många plågor och svåra prövningar. Gud kommer inte förvägra honom belöning.”
Välsignad är den som kommer ihåg oh tänker igenom Profeten Muhammeds (sallallahu alayhi wa sallam) och hans följeslagares liv, välsignad är den som arbetar för Räkneskapens Dag, välsignad är den som är nöjd med vad han fått i denna värld i hopp och vetskap att Allah kommer vara nöjd med honom.
Allahs rahma och salam till Khabbab Ibn Al-Arret, en tålmodig, beständig och stabil muslim, en man med stark och ren tro.

Information för detta inlägg är hämtad ur boken “Ashabur-Rasulullahi (sallallahu alayhi wa sallam)”