Bismillah.

Utdrag ur inledningen av “Kärleken för Allah”, en föreläsning av Prof. Hajrudin Ahmetovic:

Ikväll, med ALlahs, subhanahu wa ta’alaa, tillåtelse, talar vi om en särskild egenskap hos troende människor; om ett speciellt tillstånd hos troende, om en egenskap som är nödvändig för oss alla - just därför talar vi om den.

Troende är i detta liv mellan fruktan (av Allahs rättvisa straff) och hopp (om Allahs Barmhärtighet och Förlåtelse).

Om fruktan överväger hoppet i troendes hjärta, förlorar han kraft och ork - han blir svag (det är därför som satans vapen mot den som vänder tillbaka till ALlah, full med ångrer över sina överträdelser, är att ständigt påminna tawwabin om hans tidigare synder: så att den påminnelsen gör att man ser sig själv som ovärdig, någon som ALlah inte kommer förlåta, någon som är ovärdig Allahs Förlåtelse, någon som är förutbestämd att sluta i elden, oavset hur mycket man försöker, så kommer man att misslyckas)

Om hoppet överväger fruktan i troendes hjärta, då lämnar man goda handlingar av precis tvärtom anledning: man blir slapp och tänker att Allah är ju Barmhärtig, Han kommer att förlåta mig, det är lugnt.
Resultatet är samma, man lämnar att utföra så många goda handlingar som möjligt, och det är främsta medlet som troende närmar sig Allahs Behag; vilket är troendes största behov och rop från hjärtat.

Det som skyddar troende från att avvika till det ena eller det andra, är kärleken för Allah Den Upphöjde.

När man dör, dör fruktan och hoppet - men kärleken förblir. Troende som var Allahs tjänare i detta liv, längtar efter Domedagen och vill påskynda dagen då de möter sin Herre. I detta liv tävlar många troende om att uppnå denna kärlek för Allah, och att uttrycka den.

För en troende är uppriktig kärlek för Allah - näring för hjärtat.
Den som uppnår uppriktig för sin Herre, livnär sitt hjärtat med den kärleken.
Däri finner han själens behag, intellektets ljus, och livets kärnpunkt: att han uppnår uppriktig kärlek för sin Herre, och att sedan Allah älskar honom.

Lycklig är han som uppnår uppriktig kärlek för sin Herre, för det ör det sanna livet. Den som inte uppnår uppriktig kärlek för Allah, lever den dödes liv och är lik en gående grav i denna värld.
I den upprikitga kärleken for Allah är ljuset; den som inte uppnår det ljuset, skall vandra genom mörker av vilseledning.
I den upprikitga kärleken for Allah är botemedel; den som inte uppnår det med sig, hans hjärta kommer att insjukna i många sjukdomar.

Trons, och goda handlingarna, kärna är i den uppriktiga kärleken för Allah. Den som i sina goda handlingar inte uppnår denna uppriktiga kärlek för Allah, hans handlingar skall vara som själlösa kroppar, och hans tro skall vara likadan.

Tyvärr är idag många muslimers tro just sådan; allt är formellt, mekaniskt… långt ifrån den sanna, uppriktiga kärleken för Allah. Många idag hävdar att de älskar Allah. Men det borde inte få hända att en förnuftig troende man eller kvinna tillskriver sig själv något utan att ha bevis för det, att de inte har något bevis för det de säger. Något sådant får inte hända en förnuftig person.

Ikväll skall vi, med Allahs subhanahu wa ta’alaa tillåtelse, tala lite om denna uppriktiga kärlek. Vi behöver denna egenskap så desperat. Vi skall se vilka frukter och nytta vi insha’Allah skall få, om vi uppnår uppriktig kärlek för vår Herre.

Framför allt, för att kunna förstå denna term och för att vi skall längta ännu mer efter att utveckla denna egenskap inom oss, låt oss lära känna denna term genom arabiska termer - ni kommer att se skönheten i det arabiska språket och stilen i Qur’anen, och skönheten av denna egenskap.

Vi alla känner till uttrycket “mehabbet” eller “hubb”, och det är ett av uttryck för kärlek i arabiskan.

Vänder vi oss till arabiska böcker eller lexikon, finner vi t.ex. att Ibn ul Qayyim rahimahullah säger i “Madaaridju saalikiin” (som till en stor del handlar om denna egenskap) att ordet “mehabbet” knyts till ordet “uluwwa” och “dhuhuur”. Ordet “uluw” har i arabsikan betydelse av höjd, och “dhuhuur” har betydelsen av synlighet, så man säger på arabiska “när vattennivå höjs” (pga stora mängder regn) och vattnet svämmar, rör sig oroligt - lika så bör kärleken för ALlah i troendes hjärta vara stor, och att hjärtat blir oroligt när det kommer ihåg mötet med Allah Den Upphöjde. När troende läser Allahs Ord, lyssnar om Honom och om mötet med Honom - hans hjärta bör känna på samma sätt.

Ibn Qayyim säger också att “muhabbet” eller “hubb” är framställt från “thebaat” och “luzuum”. Thebaat har betydelse av “stadighet, orubblighet”, medan “luzuum” har betydelse av “varaktighet”. Så man säger på arabiska, att kamelen, när den kommer till en plats, då sätter den sig och där förblir den, länge (varaktigt). Ibn Qayyim säger att kärleken för Allah i troendes hjärta måste, lika så, vara stark, stadig, orubblig och beståndig, varaktig.

Ibn Qayyim säger också att “muhabbet” eller “hubb” härstammar från ordet “el-habbe”, pl.form “habbetun”; med betydelsen “frö”. Ur frön växer växter och man skördar frukter av det man sått. Lika så, ur den uppriktiga kärleken som måste finnas i troendes hjärta, bör tron och stora handlingar växa.

Ibn Qayyim säger också att “muhabbet” eller “hubb” härstammar från ordet “el-hibb”, med betydelsen “en stor och mycket bred kärl, sådan att - oavsett dess bredd - fylls den full av det som hälls i den, så att inget utrymme för något annat är kvar i behållaren”. Lika så bör troendes hjärta vara brett och öppet - men när kärleken för Allah fyller det, finns inget mer utrymme för någon anann kärlek (i troende hjärtat).

Detta var utifrån böcker om arabiska språket, medan i den lagliga terminologin, säger man att kärleken för Allah har betydelsen av strävandet, att rikta och vända hjärtat mot Allah subhanahu wa ta’alaa, att respektera Honom och hoppas från Honom; det är tjänarens kärlek som nödvändigt innebär att man är ödmjuk inför sin Herre samtidigt som man lovprisar Honom och underkastar sig Honom fullkomligt, att man ger företräde till ALlah Den Upphöjde över allt annat. Denna kärlek får man inte skänka någon annan. Den är bara för Allah. Den är obligatorisk för varje troende man och kvinna.

Det här är något enormt. En speciell egenskap av de troende. Den tillskrivs sig själv så lätt idag, men dess kärnpunkt är så storslagen, speciell och ädel. Människor tillskriver sig denna ädla egenskap, metn när man ser på dem, saknar de tecken som bevisar deras uppriktiga kärlek för Allah. De lärda i islam har talat till oss alla, för att var och en av oss skulle ägna oss åt att arbeta med dessa “tecken”, dessa vägar och orsaker som gör att vi uppnår uppriktighet i vår kärlek för Allah - och därmed bevisa att vi är uppriktiga när vi säger att vi uppriktigt älskar Allah.

Låt oss under resten av föreläsningen lära känna några av dessa vägar och orsaker, som leder till att vi uppnår uppriktg kärlek för Allah och bevisar att vi älskar Allah med uppriktighet. Detta är islams grund; ur den uppriktiga kärleken för Allah föds allt anant: iman, goda handlingar… allt.

(det här är första 12:22 minuter av föreläsningen, som är 01:05:05 lång. Resten är i själva verket mest nyttig, men jag ville dela inledningen med er, med avsikten att för Allahs skull i framtíden översätta hela föresläsnigen med er) Därför: fortsättning följer, insha’Allah.