Bismillah.

I tisdags började månaden shaaban, troendes glädjande budbärare om den snabbt nalkande ramadan. Ännu en ramadan nalkar sig så snabbt - varje år känns det som om rajab och shabaan (då många muslimer blir påminda om att ramadan är underbart nära) går förbi så fort, innan man riktigt hunnit förbereda sig så som man vill för att få ut den högsta och den bästa andliga nyttan från månaden ramadan som Allah har ärat som månaden av en av islams pelare.

Hur medveten är du om att ramadan är nästan här?

En sjukdom som jag inte ofta hör talas om - eller inte lika mycket som det krävs med tanke på omfattningen med vilken den sjukdomen verkar angripa oss - är en av dina och mina stora fiender i vardagen, men även inför ramadan, månaden när Allahs förlåtelse, barmhärtighet och skydd från elden är nära för hjärtan som förbereds för att kunna närma sig Den Barmhärtige Som täcker över och förlåter alla synder förutom shirk. Den sjukdomen är ghaflah, försummelse av sig själv och sitt hjärta, försummelsen av det mest värdefulla man har: sitt förhållande till Allah Den Upphöjde.

Jag hade inte varit lika medveten om hur pass utspridd denna sjukdom är, men under de senaste åren har jag blivit kontaktad av flera systrar som ville dela av sin sorg och sin oro med någon, och som sökte råd och hjälp så som man gör det från någon man tror skall med uppriktighet lyssna, sätta sig in i situationen, förstå och försöka ge bästa råd som är inom ramar för det goda. Om systrarnas och mina ansträngningar som vi genom åren tillsammans gjort för att hitta bästa lösningar har lyckats, vet bara Han Som håller hjärtan. Men dessa förtroliga konversationer och kontakter med troende systrersjälar landet över, vackra troende själar som tillfälligt fallit in i tillståndet av ghaflah, som obemärkt glidit in i det, har gett mig tillbaka något otrolilgt mycket, för våra samtal har alltid varit en checkpoint för mig själv och mitt eget förhållande till Allah Den Upphöjde.

Själv känner jag också så väl när min iman sjunker, när mitt hjärta börjar ropa till mig att förbarma sig över det, att inte försumma det, att inte bara kroppsligt vara i ibadah (ibadah = att utföra salaat, att fasta en måndag, torsdag eller vit dag, att ge till de behövande, att vara ödmjuk och tålmodig mot människor som Allah säger mig vara ödmjuk och tålmodig mot, att göra ett bra och ärligt arbete på jobbet…).

Hjärtat har de flesta av oss försummat då och då, för iman är alltid i förändring: antingen växer och stärks den, eller är den på väg ner.

Men om vår försummelse av vårt hjärta, dvs. av vårt förhållande till Den Gode, Den Barmhärtige Herren, Ljuset, Friden, Allah Den Upphöjde, har pågått en längre tid, och var ibadah bara fallit ned till nivå av beduiners som Allah beskriver i Koranen, beduiner som har underkastat sig Allah och Hans Sändebud och de hör och de lyder, men hjärtan deras har inte genomsyrats av närheten till Ljuset:

Ökenaraberna säger: ”Vi har blivit troende.” Svara dem, Muhammad: ”Ännu än ni inte troende – säg hellre: ‘Vi har underkastat oss Guds vilja’! Ännu har inte sann tro vunnit insteg i era hjärtan. Men om ni med ärligt uppsåt lyder Gud och Hans Sändebud skall Han inte låta er gå miste om någon del av lönen för era handlingar; Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.”
(tolkningen av Koranen, XLIX:14)

… ja, då är det med en nalkande ramadan, just här och nu hög tid att rycka upp oss, ta oss i kragen och frukta och älska Allah, för att väcka våra insömnade hjärtan och närma oss Hans Kärlek, Barmhärtighet, att genomsyras av kärleken från dess Enda Källa!

Tillståndet av andlig försummelse är ett armt andligt tillstånd, läs: människans tillstånd. Det är i grund och botten tillstånd av en icketroende - men troende kan då och då falla ned i det, också. Beroende på var någonstans man faller ifrån, eller var din iman befunnit sig när iman började rasa, kan du glida ner till beduinens nivå ovan, eller ännu lägre, till ett tillstånd av försummelse där du försummar att åtminstone kroppsligt utföra ibadah! Må Allah skydda oss från ghaflah, glömska, lathet och alla sjukdomar, amiin.

Det gäller att, som troende, vara medveten om sitt hjärtas tillstånd och om man märker att man låtit sig avlägsnas från Den Kärleksfulle, Den Barmhärtige Allah, att man inte är mentalt medveten och kopplad till Herren under salaah, då gör den troende själen sitt yttersta i ansträngningar att återgå tillbaka till närheten till Allah, till medvetenhet om att Han ser henne, även om hon inte ser Honom. Att Han ser in i hennes hjärta. Han ser hjärtats tillstånd!

Du vet själv det enorma värdet av ramadan, att belöningen för den kan vara förlåtelse för dina synder, försummelser och glömska… Men att närma sig Allahs Förlåtelse, Barmhärtighet och Skydd från elden, måste hjärtat träda in i ramadan med glädje, iver och förhoppning lika mycket som med fruktan. Du måste göra ditt yttersta för att polera hjärtat innan ramadan brjar, du måste anstränga dig för att befria själen från lustar och begär, från avund och från insbilskhet, du måste ge ditt allt för att lyfta själen från all jordlig smuts. Du måste arbeta flitiigt på att komma ihåg att förnya din niyyah - inte bara dagligen, utan med varja handling och varje ord du säger; du måste hitta tillbaka till ett tillstånd där hjärtat är i ständigt förbindelse med Ljuset, Allah Den Upphöjde, och ständigt är längtande efter Honom. Ett tillstånd av kontinuerlig medvetenhet om Allah, som oundvikligen innebär längtan efter den älskade och efter närheten till den älskade.

Stanna.
Kolla inåt, kolla ditt hjärta och vad det längtar efter, vad det tänker på hela tiden, hela tiden? Vem älskar hjärtat? För vars behag befaller dig hjärtat att utföra dina handlingar? Känner du hur Allah älskar dig och hur nära du är Honom?
Ingen av alla människor i världen kan svaret bättre än du själv. Och glöm inte - Han Som håller hjärtan, tittar inte i ditt utseende eller din, utan Han tittar i ditt hjärta.
Han gör det här och nu.

Skynda dig att putsa bort ghaflah som står mellan dig och den högsta sötma, högsta njutningen i detta och i det eviga livet - närheten till Ljuset. Förbered hjärtat ditt för ramadan för Allahs skull; njut av tanken och förhoppningen om att du förbereder dig för Jannah och Allahs Ansikte.

Ditt främästa medel är Koranen - läs, begrunda den, låt den påverka ditt hjärta, låt den påverka ditt hjärta, låt den påverka ditt hjärta innan det blir för sent. Känn hur hjärtat allt mer längtar efter att läsa Koranen och minnas Allahs Storhet, och skänk hjärtat det hjärtat behöver för att leva: Koranen och åminnelsen av Allah i avskildheten, och känn hur du är en del av Allahs skapelse - och Han Är EN, Den Levande, skapelsens Evige Vidmakthållare, Den Oberoende Skaparen och Herren över Tronen.