Bismillah.

Surat Al-Mulk
(tolkningen och förklaringen av kapitel LXVII i Koranen)

I Guds, Den Nåderikes, Den Barmhärtiges Namn.

01. Välsignad Han Som har allt herravälde i Sin Hand och Vars makt övervinner allt!

30. Säg: “Vad tror ni? Om allt ert vatten skulle försvinna i jordens djup, vem skulle då kunna ge er vatten ur rena och klara källor?”

Förkortad föklaring av detta kapitel:

01. Ordet تَبَـٰرَكَ som detta kapitel börjar med, betyder att det goda hos Allahs är enorm i mängden och kvalitet, och Han Är jordens och himlarnas Herre i detta begränsade, och i nästkommande, eviga livet.

02. Döden innebär att bandet mellan själen och kroppen kapas, och att själen lämnar kroppen, medan livet innebär att själen är bunden vid kroppen. Här betyder livet Allahs handling av skapandet av människan och själen inom henne för att Han skall först ge oss plikter och sedan testa oss, och slutligen belöna eller straffa oss, enligt hur vi handlat under livet på jorden. Grundläggande syftet med testet är att uppvisa (den mänskliga) perfektionen, den fullkomliga godheten hos de goda, och den fullkomliga underkastelsen (till det goda) hos de som valt att lyda (Den Gode).

03. Hur många gånger som helst som du kastar blickar i önskan att upptöcka någon brist eller ofullkomlighet i Allahs skapande, kommer du alltid att förlora i den strävan:

04. Din blick kommer alltid att komma tillbaka till dig, liten och ödmjuk, utmattad i ett sökande som är förgäves. Allt du får upptäcka är i stället hur perfekt Allahs skapande är, hur Perfekt Han Som har skapat, ordnat och driver allting som finns, Är.

05. Här talar Allah om andra nyttan med stjärnorna: för att hålla de djävulska krafterna i schack”. Qatadah säger att Allah har skapat stjärnorna med tre syften: att de är prydnad till oss närmaste himmel, att de håller de djävulska krafterna i schack, och att de visar vägen till resande människor på jorden och på havet.
šejtanima smo na ahiretu pripremili, nakon spaljivanja na dunjaluku gorućim iskrama, vatru Džehennema.

06. Dvs, efter att de i dunya bränns med brinnande gnistor, skall shayatin brinna i helvetets eviga eld i akhira.

07. När de kastas i helvetet så som man kastar torra granar i elden, skall de höra ‘röst’ som liknar åsneskri.

08. “…nära att sprängas i stycken av ursinne” dvs. helvetet är nära att gå i bitar av rasande vrede mot förnekarna. Änglarna, helvetes vakter, skall fråga varje ny grupp av syndare som störtas ned i helvetet: Kom ingen till er för att varna er?

09. De skall svara: Jo, det kom en varnare till oss, men vi beskyllde honom för lögn och sade: ‘Gud har aldrig uppenbarat något budskap. Ni tar miste, du och de som följer dig’. Varnaren som de förnekade och förklarade för vilseledda lögnare är vår Herres - Allahs Sändebud, varnaren som varnade och informerade oss om denna dag, men vi förnekade hans budskap, vi förnekade ghayb (det osynliga), nästkommande liv och föreskrifter som förklarar det som Allah vill från oss.

10. Och om vi bara hade lyssnat så som de som har förstånd lyssnar, eller som de som vill kunna urskilja sanningen från falskhet lyssnar - skulle vi inte varit Eldens folk.

11. Synden av förnekelsen (icketro) gör att de har fötjänat straffet i Elden. Eldens invånare är långt borta fran Allahs Rahmah. Efter att de själva erkänt sin synd, blir straffet obligatoriskt för dem. Ingen ursäkt finns kvar för dem.

12. Men förlåtelse och en riklig belöning väntar dem som står i bävan inför sin Herre, fastän de inte kan se eller förnimma Honom.

13. Och Allah vet vad som finns i hjärtan.

14. Skaparen känner bäst det som Han har skapat. Han känner de djupaste hemligheter som hjärtat döljer, Han har kunskapen i den minsta lilla detalj om allt som finns i hjärtan.

15. Han har gjort jorden lätt och bekväm for människan att gå på den och bosätta sig på den, Han har inte gjort den hård eller grov. Han har skänkt oss jorden att gå på den, att leva på den, att bosätta oss på den och att försörja oss från den - det är Han Som har skänkt oss allt det. Allah Den Upphöjde är Välgoraren. Men vi måste vara medvetna om att vi skall vändas åter till Honom. Därför säger Den Upphöjde det i slutet av ayat, med meningen att vi skall, efter att ha blivit pånyttfödda och uppståndna, svara inför Honom - och inte inför någon annan än Honom.

16. Han Som Är i himmelen - Är Allah. Kan de vara säkra på att Han inte kommer låta jorden sluka dem, som Han gjorde med Karun, efter att Han gjort densamma jorden bekväm för dem att leva på den…? När jorden börjar skaka, skall det tillstandet vara tvärtom det tillstand de känner till - tvärtom tillstandet av lugn och frid…

17. Han Som Är i himmelen - Är Allah. Kan de vara säkra att Han inte kommer att släppa lös en storm över dem, som Han gjorde med Luts folk och med “aShaabul fiil” (Elefantens armé)? De skulle då förstå Hans hot (varning), men det skulle vara för sent.

18. Dvs. Han straffade dem med ett oerhört straff.

19. Den Barmhärtige, Dem Allsmäktige är Den som får fåglar att flyga. Han har skapat fåglarna så att de kan flyga - prisad vare Han Som har skapat fåglarna. Inget är dolt för Honom.

20. Detta betydet att ni (människor) inte har arméer eller medhjalpare som kan skydda er fran Allahs straff. Vem skall ta på sig uppgiften att hjäpa er om inte Allah bestämmer Sig att hjälpa er, av Sin Barmhärtighet? Men de är offer för självbedrägeri, som shaytan leder dem till. Det är så han lurar och bedrar dem.

21. De springer från sanningen, de lär sig ingenting och de tänker inte.

22. Den som går böjd med sänkt huvud är förnekaren som är ihärdig i sin olydnad till världarnas Herre i dunya, och som Allah skall låta uppstå på Domedagen med ansiktet mot jorden (marken). Den som går upprätt på en rak väg är den som tittar och ser vad som är framför honom, han går den raka vägen utan att ta in på några sidgator eller vändpunkter. Detta avser troende som i dunya går på Allahs väg med den fulla vägledningen och kunskapen. På Domedagen skall Allah låta honom återupplevas upprätt på den raka vägen som leder till Jannah.

23. Säg, Muhammad: “Det är Han Som har skapat er och begåvat er med hörsel, syn och förstånd - men var är er tacksamhet?”

24. Han har skapat oss och låtit oss spridas över jordens yta for att leva detta liv.

25. Men de frågar: “När skall detta löfte infrias, om det ni säger är sanning?”

26. Endast Allah håller i kunskapen om Domedagen och dess början. Sändebudet har fått i uppgiften bara att offentligt varna, informera och påminna om vilka oerhörda följder som icketro leder till, samt att förtydliga det som Allah har beordrat honom att framföra till människorna. Och tiden för början av Domedagen är inte en av sakerna som ALlah har beordrat Sändebudet att framföra till oss.

27. Dvs. när de från nära håll ser lidandet, skall deras ansikten svartna, de skall bli deprimerade och sjunka i förnedringen. Det som de brukade skynda på och be om i dunya, medan de skrattade åt det, skall nu de få se.

28. Från stunden som är bestämd för var och en av oss (dödsögonblicket) kan ingen skydda - oavsett om Allah skickar döden till Sändebudet och till troende, så som förnekarna önskade sig, eller om Han låter dem leva en tid till.

29. Säg: “Han är den Nåderike - vi tror på Honom och till Honom litar vi. Ni kommer snart att få veta vem av oss som uppenbart har gått vilse.”

30. Dvs: om Allah låter samma vatten som Han har skänkt er, gå ned i jorden sa att vattnet helt och hållet försvinner - kommer ingen annan kunna ge er flytande vatten, förutom Han Allena! Han ger vatten genom regn och floder, och låter oss utnyttja allt det goda som vatten är.

Bismillah.

Ett helt kapitel i Koranen ägnas åt att beskriva dem. Allah, Skaparen av allting, känner det som Han har skapat och för dem som läser Hans Ord och tror på Honom, beskriver Han de värsta av Sin skapelse - hycklarna, som skall brinna i botten av helvetet, jag söker skydd hos Allah från eldens plågor, amin. Han gör det och avslöjar dem inför dem själva och Han därmed ger förklaringen till alla människor och jinn på vilka egenskaper kännetecknar dessa värsta av skapelser, så att den som vill tro undviker deras sällskap:

När hycklarna kommer till dig säger de: “Vi vittnar att du är Guds Sändebud!” Men Gud vet att du är Hans Sändebud, och Gud vittnar att hycklarna ljuger.
De svär sina eder för att skydda sig och på så sätt leder de andra bort från Guds väg; det de gör är ont,
därför att de utåt bekänner tron men förnekar den i hjärtat - och då förseglas deras hjärtan så att sanningen inte kan nå dem.
(tolkningen av Koranen, LXIII:1-3)

Falsk smicker och lögner i kontakt med muslimer.

Alltså, det som kännettecknar hycklarnas beteende är bland annat smicker i kontakt med muslimer: när de möter någon de tror är troende, pladdrar de upp smicker som de i själva verket inte tror på, de är oärliga i sina beröm och vänlighet - för när de ensamma med sina shayatin, säger de vad de verkligen känner, tror och tänker. Och shayatin för vidare deras onda tal, för att öka sedefördärv på jorden och för att öka mängden sorg hos troende som går på den. Det är därför som de är ständiga lögnare, de lever med sina lögner, men begriper inte att det enda deras tillgjordhet skadar är de själva.

I samma väva fortsätter Allah förtydliga deras egenskaper:

Rädsla att bli upptäckt som gör att de uppfattar varje rop från mängden som ett hot mot dem själva

När du ser dem kan du få ett gott intryck av deras yttre och du lyssnar på dem när de talar. I själva verket är de lika andefattiga som uppstöttade trästockar,
och i sin rädsla och osäkerhet tror de att varje rop från mängden är ett hot mot dem. De är dina fiender, Muhammad; - var därför på din vakt mot dem. Guds förbannelse över dem! Hur förvirrade är inte deras begrepp!
(tolkningen av Koranen, LXIII:4)

Ett annat kännetecken på dem vars hjärtan har insjuknat i hyckleri är alltså att de lämnar ett gott intryck i sitt yttre och talar gott (återigen, talar väl) - men, ett varningstecken är att hycklare tror att “varje rop från mängden är ett hot mot dem”. SubhanAllah… kolla på orden som följer, Allahs varning: dessa människor är Sändebudets fiender. Mao, är de Allahs fiender och fiender till allt som är av godo när de tar sig rätten att mäta verkligheten med sina mått - verkligheten, som Allah har skapat, och bestämt måtten att mäta den med.

Och Allah fortsätter Sitt Budskap genom att förbanna dessa människor, jag söker skydd hos Allah från Hans vrede och straff, amin!
En annan association jag får vid detta läge är Iblis den utstötte, som också blev utstött och förbannad av Allah: inbilskhet, lögner, falskhet, avund, högmod, vägran att inse sina brister och ihärdighet i att peka med hela handen mot andra - dessa är shaytan ir-rajims karaktärsdrag, också. Varje rop från mängden uppfattar han som ett hot mot honom personligen och skyndar sig att förneka mot bättre vetande…

Det finns inte mycket mer att säga, förutom att avrunda med Allahs Ord i början av Hans Bok, där Han beskriver troende, sedan förnekare och till slut hycklare:

Det finns människor som säger: “Vi tror på Gud och på den Yttersta dagen”, medan de i själva verket inte tror.
De försöker bedra Gud och de troende, men de bedrar inga andra än sig själva - och inser det inte.
Deras hjärtan är sjuka av tvivel och Gud låter det onda förvärras, och ett plågsamt straff väntar dem för deras ständiga lögner.
(tolkningen av Koranen, II:8-10)

I detta stycke (som fortsätter med beskrivningar och förtydliganden som får en att tappa hakan) beskriver Allah hycklarnas grundläggande tillstånd är tvivel och falskhet (ständiga lögner) för vilka de skall straffas rättvist, tids nog.

I autentisk sunnah återfinns också precis beskrivng av dem i vars hjärta är sjukdom av hyckleri.
Den lämnar jag till ett av kommande inlägg, insha’Allah. Detta inlägg är menat som varning genom Koranen, islams ena källa, om hyckleri och dem som insjuknat i den.
Jag kan bara avrunda med att be dig, min syster vars hjärta tror på Allah och på Domedagen och som har underkastat dig Ljuset med intellektet, hjärtat och kroppen, att inte glömma mig i din duaa, när du ber Allah att stärka ditt hjärta i islam.

Bismillah.

Rent förhållande mellan hjärtat och Herren…? Tungan skall sannerligen förbli tyst.

Han vet. Och det räcker.

Han vet.

… “Låt alla som strävar, sträva efter att uppnå ett sådant mål!”
(tolkningen av Koranen, XXXVII:61)

Bismillah.

Den fjärde rättfärdige khalif Ali kämpade en gång i striden mot förnekarnas ledare. Under striden övermannade Ali honom och drog sitt vapen att döda fienden. Mannen som såg att han befinner sig inför sin dödsstund, spottade Ali i ansiktet, det var det sista han tänkte göra i detta liv - förnedra en muslim.

Beskåda!

I samma stund släppte Ali honom, och drog sig ifrån honom. Hans svärd var redan dragen för att döda fienden i striden, men han släppte honom så fort han spottade honom personligen i ansiktet.

Mannen blev häpen… vad var det som just hände…? Han sprang efter Ali och frågade: “Du hade möjlighet att döda mig i striden, du vann ju över mig. Varför gjorde du inte det?!”
Ali svarade: “Jag har inget emot dig personligen. Jag stred mot dig för Allahs skull, för att du är islams fiende. Hade jag dödat dig efter att du hade spottat mig i ansiktet, då hade det varit min personliga hämnd för förnedringen mot mig personligt. Det ville jag inte. Jag ville behålla min avsikt ren.”

Mannen blev omedelbart muslim och bevittnade att det inte finns någon annan gud värd dyrkan förutom Den Ende Sanne Gud - Allah; och att Muhammad är Hans sista Sändebud.

Bismillah.

Bloggarens inledande ord: Denna föreläsning är en översättning av mr. Safet Kuduzovics text från Minber dawa-sidan. Artikelns första del hittar du om du klickar här.

Även om rajab är en helig månad, är det inte tillåtet att överdriva och införa innovationer varken i den eller i andra tider. Verkligheten och histora bekräftar att det finns stora överdrifter om Isra och Miraj.

2. Isra och Miraj i månaden rajab

En av påhittade utmärkelser med månaden rajab är övertyglesen om att Isra och Miraj skedde i denna heliga månad. Många är övertygade om att de skedde den 27:e natten i rajab. Därför firar många muslimer denna natt på ett speciellt sätt. De förbereder mawlid och andra innovationer.

Hos vissa ingår även annat haram (som musik, dans, män och kvinnor som sitter/dansar tillsammans osv) i ett sådant firande.

Isra och Miraj är två stora mujiza (under) som Allahs Sändebud SAWS har fått, men Allah vet bäst när de skedde. Ibn-Dahiyyah säger: “Vissa nämner att Isra skedde i månaden rajab, vilket är en uppenbar lögn.” (Se: Tabyinul-ajab, s. 6).

Ibn-Rajab säger: “Genom ickeautentiska kedjor har det rapporterats att isra och miraj hände den 27:e rajab.” (Se: Lataiful-maarif, s. 233).

Shaykhul-islam Ibn-Taymiyyah säger: “Vad gäller natten Isra och Miraj, finns det inga tillförlitliga bevis om när (i vilken månad) de hände. Följeslagarna brukade inte speciellt lägga märke till den natten, därför vet vi inte när den var.” (Se: Zadul-maad, s. 1/57).

Även om vi visste med all säkerhet vilken natt (datum) isra och mirag var, skulle det inte vara korrekt att urskilja den för att beteckna och fira den, därför att varken Sändebudet SAWS eller följeslagarna R.A. brukade göra det. Om vi skulle urskilja och fira Isra och Miraj, då skulle vi säkerligen behöva fira även natten då månen gick itu, eller dan då Uppenbarelsen började - Koranen är ju det störst under som mänskligheten någonsit sett; och vi skulle behöva fira många andra under som Allahs hade ärat Sitt Sändebud Muhammad SAWS med. Och ingen av de lärda i islam säger att dessa händelser skall firas.

3. Fasta i månaden rajab

Det finns inga autentiska hadither från Sändebudet SAWS som pekar på att fastan under rajab skulle ha något speciellt värde.

Ibn-Rajab säger: “Vad gäller fastan i rajab - om den finns varken autentiska hadither från Rasulullah Muhammad SAWS eller autentiska återberättelser från följeslagarna R.A.” (Se: Lataiful-maarif, s. 228).

Ibn-Taymiyyah säger: “Alla hadither som talar om fastan under månaden rajab är apokrifa.” (Se: Al-fatawa, 25/156).

Ibn-Hajar Asqalani anmärker: “Det finns inga autentiska haditherf från Sändebudet SAWS om några speciella kännetecken av månaden rajab: varken fastan eller nattbönen.” (Se: Tabyinul-ajab, s. 21).

Shaykhul-islam Ibn-Qayyim säger: “Alla hadither som talar om (en speciell) fastan i rajab är lögn.” (Se: Al-manarul-manif, s. 83).

I hadith-böcker finns många berättelser som visar på hur fastan i rajab är bra. (Tabarani, 6916; Ibn Hibban i Al-majruhin, 2/238; Ibn Jawzi i Al-wahiyat, 2/555 samt Al-mawduat, 2/124 och 2/207; Hatib i At-tarih, 8/331; Bayhaki i Ash-Shuab, 2119; Daylami i Musnadul-firdaws, 4318; Ibn Asakir, 5/397.)

Shaykh Affani i Nidaur-rayyan, 1/414-423, citerar närmare 20 hadither som visar på värdet av månaden rajab och på värdet av fastan i den månaden. Men, dessa hadither är antingen apokrifa eller falska, och gäller itne som argument. Toppexperter inom hadith vetenskapen ar inte accepterat dessa hadither och anser att de inte uppfyller hadithvetenskapens kriteria (hadith terminologi för att hadither förstärker varann om det är samma berättelse som återberättas genom olika vägar/kedjor). Alltså, fasta i rajab är som fasta i vilken annan månad som helst, förutom i ramadan. I rajab kan man fasta måndagar och torsdagar, tre vita dagar eller varannan dag, men utan övertygelsen om att den fastan i rajab är bättre än fastan i andra månader.

Ord som tillskrivs Rasulullah SAWS: “Rajab är Allahs månad, shaban min, och ramadan min ummahs månad,” är en falsk hadith som inte gäller som argument. (Se: Muajamul-manahil-alfaziyyah, s. 281; Daiful-jamia, s. 455/3094 och Nidaur-rayyan, 1/414).

Ibn ‘Abbas brukade förbjuda muslimer att fasta hela rajab. (Abdur-Razzak, 4/292. Hafidh Asqalani säger i Tabyinul-ajab, s. 65-66 att denna berättelse är god).
Det nämns även att Omar b. al-Khattab brukade slå människor som fastade under rajab, och han brukade säga: “Det är månaden som folk brukade höja upp i skyarna under jahiliyyah.” (Ibn-Abi Shayba, 2/345/9758). Ibn-Taymiyyah säger att den berättelsen är autentisk. Se: Ibn Taymiyyas Fatawan-nisa, s. 83, och Irwaul-ghalil, 4/114).

Ibn-Omar föraktade människornas handlingar när han såg hur de förbereder sig inför rajab. (Ibn Abi Shaybah, 2/346/9761, med berättarkedjan som uppfyller Bukharis och Muslims kriteria. Se: Al-irwa, 4/114). I en hadith nämns förbud av fastan i rajab, men dess autenticitet är tvivelaktig. (Ibn-Majah, 1743; Tabarani, 10681; Ibn Jawzi i Al-wahiyat, 913. I berättarkedjan av denna hadith finns Dawud b. Ata, som inte är tillförlitlig hos alla lärda i hadith. Se: Al-ilal, 1227 av Ibn-Abi-Hatim; At-tarihus-saghir, 2/265; Al-jarhu wat-tadil, 3/420; Al-kamil, 3/85; Al-majruhine, 1/289; At-takrib, 1/229. Se också: Al-hawadithu-wal-bida, s. 140 samt Fatawan-nisa, s. 83).

4. Umra i månaden rajab

Umra under rajab är identisk med fastan í den. De som anser att umra under rajab är mer värd än under andra tider, använder sig av hadither där Ibn-Omar r.a. säger: “Sändebudet SAWS utförde umra fyra gångr, en av dem var i rajab.” (Bukhari och Muslim) Men, i denna hadith står det att Aisha r.a. så sade: “Må Allah förbarma Sig över Ibn-Omar, Sändebudet SAWS gjorde aldrig umrah under rajab.” I Muslims version står det att Ibn-Omar hörde denna demanti, utan att varken bekräfta den eller förneka den. Detta faktum pekar på att Ibn-Omar tvivlade, eller glömde. (Se: Fathul-Bari, 3/602; Sharhuz-Zurkani, 2/352 och Tuhfatul-ahwazi, 4/5).

En bermöd hanafi lärd, Ali Kari, efter att han nämner denna hadith, säger: “Detta visar på Ibn-Omars fel, oavsett om han tog tillbaka det han sade eller inte. Detta är speicifikt hans åsikt i vilken ingen av följeslagare eller stora lärda i islam har stöttat honom.” (Se: Al-adabu fi rajab, s. 50-51). Detta bekräftas även av hadithen där Anas b. Malik säger: “Sändebudet SAWS har utfört 4 umra, alla 4 var de i månaden dhul-qaada.” (Bukhari och Muslim)

Ali b. Ibrahim Attar säger att umra i rajab saknar grunder. (Se: As-sunnanu wal-mubtadaat, s. 156 av Amr Salim.)

5. Zakah i månaden rajab

Zakah ger man när förmögenhet som har nått ett visst minsta värde (nisab) har ägts, utan att användas, av en muslim. Därför har var och en individuellt en viss tid när han är skyldig att ge zakah, oavsett under vilken månad skyldigheten inträffar. Det är tillåtet - enligt de flesta lärda (fuqaha) - att ge zakah innan ett helt år har löpt ut och han har haft den i sitt ägo utan att använda den, men det är inte tillåtet att ge den senare, efter att ett år har gått. I Sunnah finns inget autentisk argument som visar på att det är bättre att ge zakah i rajab än i en annan månad. Det återberättas inte heller från de första generationerna att de avsiktligt betalade zakah just i rajab. (Jfr: Lataiful-maarif, s. 231).

Det återberättas att Othman b. ‘Affan r.a. sade när han stod i minbar: “Detta är månad av zakah. Den som är skyldig någon något, bör betala tillbaka sin skuld, och sedan bör han ge zakah på resten av sin egendom.” (Shafi’i i Al-musnad, s. 97; Abdur-Razzaq, 4/92-93/7086; Ibn-Abi-Shaybah, 2/414/10555 och Baghawi, 6/54/1585. Ibn-Mulakkin och shaykh Albani anser att denna hadith är autentisk. Se: Hulasatul-badrili-munir, 1/298 och Irwaul-ghalil, 3/260, 341). Men, denna hadith preciserade inte vilken månad det rör sig om, därför kan den inte tas som argument för att det är bättre att ge zakah i rajab - och Allah vet bäst.

Bismillah.

Bloggarens inledande ord: Denna föreläsning är en översättning av mr. Safet Kuduzovics text från Minber dawa-sidan.

Det finns ingen tvivel om att Allah Den Upphöjde har utmärkt vissa tidsperioder över andra, precis så som Han har utmärkt/ärat vissa människor över andra (*hanumicas kommentar: shaykh Kuduzovic talar här om att de människor som är gudsfruktiga har högre status hos Allah, är ärade hos Honom, över andra människor som går genom livet omedvetna och tanklösa). Dessa utmärkelser måste man se genom prisman av autentiska och klara argument, och inte genom prisman av godtyckliga individuella åsikter. I och med att vi befinner oss i den heliga månaden rajab, kan vi inte sällan höra predikan med hadither om särskilda värden av denna ärade månad. Men, den största delen av sådana hadither har ingen gilltig grund i Sändebudet Muhammads SAWS autentiska sunnah.

Ibn-Hajar säger: “Det finns inga autentiska hadither som talar om månaden rajabs speciella utmärkelser - varken speciell fasta eller speciell nattbön i den. Före mig har Abu-Ismail al-Harawi och andra sagt detta.” (Se: Tabyinul-ajab, s.6).

Senare på sida 8 i samma bok säger Ibn-Hajar: “Vad gäller hadither om månaden rajabs speciella utmärkelser, kan de delas i två sorter: svaga (da’if) och falska (apokrifa). Vi skall här nämna de svaga haditherna och peka på de apokrifa.”, och sedan började Ibn-Hajar citera hadither. Shaykh Kushayri säger: “Du skall veta att hadither om månaden rajabs speciella värde är inte ens värda att nämnas.” (Se: As-sunanu wal-mubtadaat, s. 141). De lärda i islam nämner mängden av innovationer som utförs under månaden rajab. Vi skall begränsa oss här på de fyra som är aktuella i våra områden (* mr. Kuduzovic menar här, i Bosnien. Men det är aktuellt även i Sverige, för samma innovationer är spirdda även här):

1. Salat-ul-ragaib i rajab (salaah för önskemål)

En av de mest kända innovationer i samband med månaden rajab är salaat-ur-regaib. Hadithen som talar om den salaah är apokrif hos muhaddithiin (de lärda i hadithvetenskap), och dess form är mycket konstig. Imam Nawawi säger: “Denna salaah är en ful innovation som består av dumheter, och det är obligatoriskt att överge denna innovation och döma den som praktiserar den.” (Se: Imam Nawawis “Al-mansurat”, s. 99).

Ibn-Nahhas ad-Dimashki säger: “Hadithen på vilken denna innovation baseras är apokrif enligt konsensus av de lärda i hadith.” (Se: Tanbihul-ghafilin, s. 496).

Shaykhul-islam Ibn-Taymiyyah säger: “Salaatul-ragaib har inte gilltig grund i shariyah och det är inte bra att praktisera den, varken individuellt eller kollektivt. Hadithen om denna salaah är apokrif enligt konsensus av de lärda i islam, och ingen av de första generationerna eller denna ummahs imamer har nämnt denna salaah.” (Se: Al-fatawa, 23/81-82).

Imam Sujuti säger: “Hadithen som talar om salaatur-ragaib är apokrif enligt konsensus av de lärda.” (Se: Al-amru bil-itiba, s. 167).

Shaykhul-islam Ibn-Taymiyyah säger: “… den salaah kallas av några ignoranta för salat-ul-ragaib.” (Se: Al-iktida, 2/107).

Den kände hanafi-faqih Ibn-Nujaym säger: “… och vi drar slutsats att det är makruh och att det är en innovation att be salatur-ragaib som människor ber under rajab.” (Se: Al-bahrur-raik, 2/56).

Ibn-Abidin Al-Hanafi säger: “Salatur-regaib har skenheliga människor hittat på (* den är uppdiktad).” (Se: Hashiyatu Ibni-Abidin, 2/235).

Shaykh Albani säger: “Enligt den kända regeln hos de lärda i islam, är det inte tillåtet att dyrka Allah med ibadah som inte är föreskriven, osm t.ex. att ropa adhan för Eid bönen eller att be salatur-ragaib.” (Se: Tahrimu alatit-tarab, s. 162).

Abu-Muhammad al-Aiz b. Abdis-Salam säger: “I Baytul-Makdis var inte salatur-ragaib känd förrän år 448 efter hijrah. Den förste som bad en sådan salaah är en man som hette Ibn-Abil-Hamra.” (Se: Imam Turtushis Al-hawadisu wal-bidau, s. 132; Al-bais, s. 51, Al-iktida, 2/121, Al-amru bil-itiba, s. 169 och As-sunnanu wal-mubtadaat, s. 140).

Ibn-Rajab säger: “De tidiga lärda har inte nämnt denna salaah, för att den är hopdiktad i femte sekel efter hijrah.” (Se: Lataiful-maarif, s. 228).

Ibn-Jawzi, Abul-Hattab, Abu-Shamah, Nawawi, Ibn-Salah, Iraqi, Ibn-Taymiyyah, Adh-Dhahabi, Ibn-Qayym al-Jawziyyah, Ibn-Hajar, Ibn-Rajab, Ibnul-Hajj, Abu-Ismail al-Ansari, Abu-Bakr as-Samani, Abul-Fadl b. Nasir, Sujuti, Shawkani, Ajluni och många, många andra lärda anser hadithen om denna salaah vara apokrif (påhittad). (Se: Al-mawduat, 3/119, Al-bais, s. 61, Al-madhal, 2/211, Lataiful-maarif, s. 228, Siyaru aalamin-nubalah, 23/143, Tartibul-mawduat, s. 163, Al-iktida, 2/121, Al-manarul-manif, s. 95, Lataiful-maarif, s. 228, Al-madhal, 2/211, Al-amru bil-itiba, s. 170-171, Al-fawaidul-majmua, s. 100, Al-adabu fi rajab, s. 42, Kashful-hafa, 2/563 och As-sunnanu wal-mubtadaat, s. 140.).

Abu-Shama säger: “Så många imamer i olika masajid har berättat för mig att de praktiserar denna salaah, bara för att tillfredsställa människorna och bevara sin arbetsplats i masjiden.” (Se: Al-bais, s. 88). SubhanAllah, här ser man att sjuka männskliga ambitioner och histori upprepas. Det som man sade under Abu-Shamas tid (i sjunde sekel efter hijrah) säger man, upprepar samma sak, idag. Många praktiserar denna salaah för att behålla sin arbetsplats; de pallar inte trycket från de okunniga och praktiserar och uppmuntrar praktiserandet av denna fula innovation. Är det inte obligatpriskt att sträva efter ALlahs Behag - inte människors?!!!

(fortsättning följer insha’Allah)

Bismillah.

Inlägget är baserat på Ibn al-Qayyims bok Ad-Daa’ wad-Dawaa’ (Sjukdom och botemedel)

Det är nödvändigt att veta att synder och handlingar av olydnad är, nödvändigtvis, mycket skadliga. Skadeeffekter som de förorsakar på hjärtat liknar giftets skadliga påverkan på kroppen, trots att effekterna kan variera i styrkan, grader och intensiteten.

Så finns det något ont eller någon skada i denna värld, eller i den nästkommande, förutom att de beror på synder och olydnad?

Och vad var det som gjorde att våra gemensamma två föräldrar (Adam och Hawa) blev utslängda från Paradiset; hem av behag, fröjd, salighet och glädje; till ett hem av smärtor, sorg och olyckor?

Vad var det som gjorde att Iblis (Satan den utstötte) blev utsläng från himmelska riket, och som gjorde att han blev utstött, förkastad och fördömd; som gjorde att han förändrades både till det inre och det yttre, så att hans form blev ful och otäckt gräslig - hans innre form ännu mer gräslig än hans yttre - och att hans närhet ersattes av avlägsenhet, barmhärtighet (mot honom) med förbannelsen, hans skönhet med fulhet, från att leva i Paradiset till den flammande Elden, från att ha haft tro till att bli icketroende, från att ha haft beskydd och vänskap av Allah (Den Prisade Vägledaren) till att bli Hans värste fiende och motståndare, från att ha prisat och lovordat Honom till att begå handling av icketro, shirk, lögner, svek, villfarelse och skamlöshet; från att ha prytts med tro till att bli iklädd kläder av icketro, syndighet och olydnad som sänkte honom till djupaste föraktlighet, när han sjönk ner till den lägsta av de lägsta hos Allah; och framkallade Allahs Vrede på sig och vad var det som gjorde honom till den utstötte - föraktad och förnedrad - så att han blev ledaren till varje syndare och brottsling, nöjd med sitt ledarskap - allt det, efter att han hade uppnått den ädla ställningen (rangen) av Allahs dyrkare?

Å Allah, vi söker skydd hos Dig från att sätta oss emot Dina order och från att falla i det som Du har förbjudit!

Vad var det som hade orsakat att jordens folk drunknade, till den grad att vattnet reste sig över bergstoppar, fjälltoppar?

Vad var det som hade orsakat att de våldsamma vindarna skulle överraska folket ‘Aad, så att de kastades döda på jorden - som om de hade varit avhuggna palmstammar - och de förstörde allt framför sig, alla hus och alla skördar, och gjorde dem till exempel för nationer och människor ända fram till Uppståndelsedagen?

Vad var det som hade orsakat att genomborrande skrik skulle släppas ut över Thamods folk, så att deras hjärtan sprack inom deras bröstkorgar, och de alla förgicks?

Vad var det som hade förorsakat att de homosexuellas stad skulle lyftas upp för att bli uppochnervänd och de alla förstördes? Sedan ösade stenar från himmelen över dem och de led dubbel bestraffning, som inget annat folk hade fått!Och för deras bröder skall det vara detsamma; och det är inte långt ifrån överträdarna!

Vad var det som hade orsakat att molnen av straff skulle komma över folk av Shu’ayb, så att - när dessa moln kom över deras huvud - regnade de brännande eld över dem?

Vad var det som hade orsakat att farao och hans folk skulle drunkna i oceanen, och att deras själar skulle deporteras till helvetes eld; som gjorde att deras kroppar drunknade och deras själar brinner?

Vad var det som hade orsakat att Qaroon, hans boning, förmögenhet och familj skulle sjunka ned i jorden?

Vad var det som hade orsakat förstörelse av generationerna efter Nuh a.s. (Noah) och hur blev de straffade med olika tillintetgörande straff?

Vad var det som hade orsakat ödeläggelse av Yaa Seens kompanjoner, med det högljudda skriket som förintade dem?

Vad var det som hade orsakat att fienden av stor kraft och makt skulle skickas mot Banu Israel för att plundra deras hem, döda deras män och förslava deras kvinnor och barn, bränna deras bostäder, ta deras förmögenhet - och sedan att återkomma en andra gång och tillintetgöra det som de hade återuppbyggt efter det angreppet?

Vad var det som hade orsakat att olika slags straff skulle släppas ut över Israels barn? Att de blev dödade, förslavade, att deras land ödelades och att de ibland blev förtryckta av kungar, och ibland förvandlade till svinar och apor - och till slut svor Herren en ed att: “Han skall ända till Uppståndelsens dag sända mot dem hämnare som kommer att vålla dem svåra lidanden. Din Herre är helt visst snar att straffa - och helt visst är Han också ständigt förlåtande, barmhärtig.” (tolkningen av betydelsen av VII:167)

Imam Ahmad sade:
Al-Walid ibn Muslim berättade för oss; att Safwan ibn ’Amr berättade för oss; att ‘Abdur-Rahman ibn Jubayr ibn Nufayr berättade; från sin far, som sade:
“När Cyprus erövrades och dess folk skingrades och de började gråta till varandra, såg jag Abud-Darda där han satt ensam och grät. Så jag sade till honom: Å Abud-Darda! Varför gråter du denna dag, när Allah har ärat och stärkt islam och muslimer? Så han svarade: Olycklige Jubayr! Hur obetydlig blir skapelsen till Allah när de vänder ryggen från Hans order. Framför oss är ett folk som uppenbarligen hade varit mäktiga och som hade ett herravälde, men de övergav Allahs order - och se vad som har blivit av dem.”

(Ahmad i “Az-Zuhd”, i/86, med en autentik (sahih) berättelsekedja)

‘Ali ibn al-Ja’d sade: Shu’bah ibn ‘Amr ibn Murrah informerade oss; jag hörde Abul-Bukhtari säga: Någon berättade för mig att han hade hört sändebudet Muhammad när han sade:
“Folk skall inte tillintetgöras förrän det inte finns några ursäkter kvar för dem.”

(Ahmad 4/260 och Abu Daawod #4347 med en autentisk återberättelsekedja)

Imam Ahmad rapporerade i sin “Musnad”, från hadithen från Umm Salamah, som sade:
Jag hörde Allahs Sändebud säga:
“När handlingar av olydnad blir utbrett omfattande i min ummah, då kanske Allah sänder straff över dem alla”. Så jag frågade: “Å Allahs Sändebud! Även om det fanns rättfärdiga människor bland dem den dagen?” Och han svarade: “Sannerligen!” Jag sade: “Hur skall det vara?” och han svarade: “De skall plågas med det som människor plågas av, och sedan skall de gå vidare till Allahs Förlåtelse och Hans goda behag.” [4]