Bismillah.

Ibn ‘Abbas berättade:

Medan jag stod bland människor som gjorde duaa till Allah för Umar bin Al-Khattab som låg död på sin säng, lade en man bakom mig sina armbågar på min axel och sade: “(Å ‘Umar!) Må Allah förbarma Sig över dig. Jag har alltid hoppats på att Allah skall behålla dig med dina två följeslagare, för jag har ofta hört Rasulullah Muhammad säga “Jag, Abu Bakr och ‘Umar var (någonstans…)”, eller “Jag, Abu Bakr och ‘Umar gjorde (något…)”; eller “Jag, Abu Bakr och ‘Umar gick ut för att…”. Så jag hoppas att Allah skall bevara dig med dem båda”.

Jag vände mig om för att se mannen som hade sagt det - och det var Ali bin Abi Talib .

(Sahih Al-Bukhari, “Sändebudets följeslagare “: 5/57/26)

Ibn Abbas berättade:

När ‘Umars döda kropp lades på hans dödsbädd, samlades männikorna kring honom, gjorde duaa till Allah för honom och bad Allah att förbarma Sig över honom, innan man bar ut kroppen. Jag var bland dem (dessa människor). Plötsligt kände jag hur någons arm på min axel, och såg att det var ‘Ali bin Abi Talib . ‘Ali bad Allah att förbarma Sig över ‘Umar och sade: “Å ‘Umar! Du har inte lämnar bakom dig en person vars handlingar jag tycker om att härma och sedan möta Allah med dem (handlingarna)mer än jag tycker om dina handlingar. Vid Allah! Jag har alltid trott att Allah skulle bevara dig med dina två följeslagare, för väldigt ofta hörde jag Sändebudet säga; “Jag, Abu Bakr och ‘Umar gick (någonstans)”; eller “Jag, Abu Bakr och ‘Umar kom in (någonstans)”; och “Jag, Abu Bakr och ‘Umar gick ut”.”

(Sahih Al-Bukhari, “Sändebudets följeslagare “: 5/57/34)

Bloggarens kommentar: Detta är kärlek och ömhet som rena hjärtan som älskar Allahs skapelse för Hans skull känner och känner igen, och reagerar på, och mjuknar av att bevittna och strävar efter att aldrig avlägsna sig från sådana hjärtan. Om jag hade styrkan att skriva om denna helt fantastiska scen… ibland känns det som om pennan skriver för döva öron… hjärtat slår och med dig, min syster, vill jag dela denna känsla av att vara större än berg, renare än källvatten, lättare än luft…

Blickar utifrån, blickar från hjärtan som har domnat och inte längre kan förstå storheten i att vara Allahs sanna tjänare, ödmjuk, med vidöppen bröstkorg, stirrar med vassa ögon, slår hål i själen och taggarna tränger ibland in i hjärtat och stoppar handen från att försöka beskriva det som hjärtat slår: Laa ilaaha illaaAllaah… Laa ilaaha illaaAllaah… Laa ilaaha illaaAllaah…

Bismillah.

Syftet med detta inlägg är att sprida information om seminariet “Terrorlagstiftningens terror” i Tensta träff den 6:e maj 2010. Inlägget i sig är ett mail från Charta2008 och seminariet organiseras av Muslimska mänskliga rättighetskommittén.

Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK - www.mmrk.org ) informerar:

Terrorlagstiftningens terror - en rättsskandal!

Den 29 maj 2002 lade justitieminister Thomas Bodström efter påtryckningar från USA fram en proposition till riksdagen som föreslog en ny lag för terroristbrott. Det är den som idag är känd som terrorlagstiftningen där det räcker med en misstanke för att personen i fråga ska kunna frihetsberövas och fallet hemligstämplas. Det har lett till att individer inte fått en korrekt rättsprocess som människor är garanterade enligt internationella konventioner.

Josef Guemir, svensk medborgare och uppvuxen i Göteborg, greps i Frankrike av fransk säkerhetspolis när han var 21 år, sannolikt efter att de samarbetat med svensk säkerhetspolis. Varför vet varken han eller hans advokat i Frankrike eller i Sverige. Sedan gripandet har kränkningarna och övergreppen mot honom nått omänskliga proportioner. Josef är fängslad sedan 2008, dömd till 8 års fängelse utan att varken han eller hans advokater fått ta del av misstankarna mot honom. Dessa kränkningar mot grundläggande mänskliga rättigheter är möjligt tack vare terrorlagstiftningen och utan tvekan är det muslimer som drabbats speciellt hårt.

Det svenska advokatsamfundet är några av många kritiker. De menar att terrorlagstiftningen är mycket svårtolkad och vad som ska betraktas som terrorism är otydligt. Med lagen kan man dömas inte bara för att ha genomfört eller planerat politiska våldshandlingar utan det räcker med beteenden som stödjer eller ”förhärligar” terror på olika sätt. Amerikanska vice president Dick Cheney har sagt att om det finns en procents chans att en person är skyldig till terroristbrott så ska de agera som att personen faktiskt är skyldig. Resultatet ser vi världen över eftersom de allra flesta människor som sitter fängslade enligt terrorlagstiftningen sannolikt är oskyldiga, däribland ett tjugotal svenska medborgare.

Seminarium: Terrorlagstiftningens terror:

TID: Torsdag 6 maj, kl. 18-21
PLATS: Tensta träff

MMRK vill att denna så kallade lagstiftning ska behandlas som den rättsskandal den de facto är. Därför inbjuder vi till ett seminarium som berättar om hur terrorlagstiftningen fungerar. Där får vi även höra expertvittnesmål från svenskar som drabbats av terrorlagstiftninge. Platserna är begränsade så först till kvarn gäller.

Demonstration till stöd för Josef Guemir och andra drabbade

TID: Fredag 7 maj, kl. 14

PLATS: Samling på Sergels torg följt av procession mot UD

Vi inbjuder så många som möjligt att komma ut och demonstrera till stöd för Josef Guemir och andra som drabbats av terrorlagstiftningen. Vi kräver av Sveriges regering att kämpar för Josef får en korrekt och rättvis rättsprocess. Vi välkomnar samarbeten med andra när det gäller denna demonstration. Har ni frågor eller funderingar kring detta tveka inte att kontakta oss. Tveka inte att sprida denna information vidare i era nätverk och att sätta upp flyers i era lokaler.

KONTAKT: Tel: 076-065 09 19
KONTAKT: E-post: info@mmrk.org

Bismillah.

Detta är en översättning från “Citat från de rättfärdiga föregångarna”

Det berättas att ‘Umar b. Al-Khattâb sade:

Vi var en gång i en tid, när vi trodde att ingen lärde sig Koranen för någon annan anledning än att söka Allah Den Upphöjdes Behag, men nu är jag rädd att det finns människor som lär sig Koranen för att imponera på människor och för att få något från människor. Sök därför allah med din recitation och med dina handlingar. För sannerligen, vi kände er när Allahs Sändebud var bland oss, när Uppenbarelsen höll på att stiga ner och Allah avslöjade er. Men idag har Allahs Sändebud gått vidare, och uppenbarelsen är färdig; och och jag känner er bara så som jag säger: den som (med sina handlingar) visar det som är av godo, honom älskar vi och anser gott om honom; och den som (med sina handlingar) visar det som är av ondo, honom avskyr vi och misstänker honom. Dina hemligheter och era privata angelägenheter är mellan dig och Herren, Den Allsmäktige Konungen.

(Al-Âjurrî, Akhlâq Hamalat Al-Qur`ân artikel 26)

Bismillah.

Imran bin Husain berättade:

En man sade: “Å Allahs Sändebud! Kan man urskilja paradisets folk från helvetes folk?” Sändebudet svarade: “Ja.” Mannen sade: “Varför försöker/anstränger sig människor att göra goda handlingar?” Profeten svarade: “Alla skall utföra handlingar för vilka de har blivit skapade, eller de skall utföra de handlingar som de skall finna lätta att utföra.” (dvs. varje människa skall finna det lätt att göra sådana handlingar som skall leda henne till hennes förutbestämda plats för vilken hon har blivit skapad).

(Sahih Al-Bukhari, “Guds Vilja/Al-qadar” 8/77/595)

Bismillah.

Shurayh Al-Qadi berättar om sitt giftemål:

När bröllopsfirandet var över, och när jag befann mig ensam med min hustru, sade jag till henne: “Det är enligt sunnah att makarna, när de stannar ensamma första bröllopsnatten, ber 2 rakah.” Så jag stod upp, gick och tog tvagningen och bad 2 rakah. Hon stod upp, gick och tog tvagningen och bad 2 rakah. Därefter satte jag mig bredvid henne och ville lägga min hand på hennes panna, men hon sade: “Vänta.” Hon reciterade inledningen till khutba och höll en dars för mig: “Jag är en främmande kvinna, och känner inte din karaktär (din natur), jag känner inte din akhlaq och ditt beteende, därför säg till mig nu vad du tycker om så att jag kan göra det, och berätta vad du ogillar (avskyr), så att jag kan undvika att göra det. Jag är medveten om att du har haft möjlighet att gifta dig med många andra kvinnor i din tid, och du vet också att jag hade möjlighet att gifta mig med många andra män. Men Allahs qadr är över allt annat. Allah har bestämt och det är skrivet att vi är varandras makar. Berätta om dina grannar, till vilka du vill att vår dörr skall vara öppen, och vilka av deras hustrur du beviljar att jag umgås med; samt vilka är dåligt sällskap som du inte vill att vår dörr skall vara öppen till?”

När jag hörde detta, tackade jag Allah Som har skänkt mig en sådan hustru, och lade till: “Om du är sådan som du säger, då har jag sannerligen fått en stor välsignelse. Om du inte är sådan - då är detta bevis mot dig.” Och jag berättade och förklarade det hon hade frågat om, vad jag tycker om och vad jag inte tycke om. Då frågade hon: “Och vad säger du om mina föräldrar? Vad skall jag säga till dem?” Jag svarade: “Säg dem att jag inte saknar dem, de behöver inte besöka oss så ofta.”

Därefter levde jag ett helt år med min hustru, utan att ha hört ett enda ont ord från henne.

Efter ett år, när jag en dag kom hem från jobbet, fann jag en gammall kvinna som satt med min hustru. Efter salam-hälsningen, frågade hon mig hur min hustru var. Jag svarade: “Det finns ingen hustru (kvinna) som är bättre än hon, och det finns ingen kvinna som är bättre uppfostrad än hon. Wallahi, jag har än så länge aldrig har hört något ont från henne.” Den gamla kvinnan var min hustrus mor. När jag fick veta att detta var kvinnan som hade uppfostrat henne, sade jag till henne: “Hon får komma på besök när hon än önskar.”

Jag har levt med min hustru Zaynab i 20 år, utan att ha erfarit en enda prövning med (genom) henne. Efter 20 år, hade vi ett missförstånd, men det var på grund av mitt fel, inte hennes. Det var då jag skrev poem till henne:

“Jag ser män som slår sina hustrur,
må jag förlora min hand om jag någonsin slår min Zaynab
Hur skulle jag kunna slå henne, när hon inte har syndat mot mig,
vad för slags rättvisa skulle det vara?
Min Zaynab är solen, och andra kvinnor är stjärnor,
när solen går upp, försvinner stjärnornas lyster.”

(Tarihu Dimashk, Siyaru A’alamu an-nubala)

Bismillah.

Dr. Jerald F. Dirks hjärtevärmande berättelse om hans väg till Ljuset: Del 1 och Del 2.
Varning: svårtsmält för bröstkorg som livnärs på blint hat.

Ett annat sevärt klipp, föreläsning som jag ger titel “Vi, muslimer, var här långt innan…” av brodern i intervjun ovan, hittar du här.

Bismillah.

Zagreb vaknade den morgonen långsamt, det var mörkt när Ibrahim gick från sitt rum i moskéns andra vinge till fajr bönen i masjiden. Som vanligt gick han ut ur bönerummet till nästliggande lilla rummet direkt efter att fard bönen var klar, han brukade säga dhikr tyst, själv. När solen hade gått upp, gick han som vanligt till moskéns kaffé för att brygga kaffe och koka te till sina bröder som ibland stannade kvar för en stund innan de gav sig iväg till sina hem, skolor eller arbeten.

Ibland önskade Ibrahim att han kunde skydda hjärtat sitt och styra vad som öronen skulle höra… Inte ens här, i moskéns kafé var man längre säker… och den här morgonen var en vändningspunkt för hans inre.

…
Så gick de ut, en och en, eller i grupper om två-tre män, efter fikat i moskéns kaffé… Ibrahim gick tillbaka till det tomma bönerummet och satt kvar. Grät inombords. Som om allt omkring honom och inom honom hade frysts, som om tiden stod stilla… Försökte ta och läsa Koranen, inte ens det kunde han koncentrera sig på i denna stund… Moskéns svalkande tystnad kändes lindrande. Stryker med handen över Koranens öppna sida, han vet vilka verser han behöver läsa nu för att lindringen skulle bli läkningen och tröst, men det är som om den frusna tiden inte hade kunnat frysa tårarna inombords, och han ser inte bokstäverna klart…

Troende! Sök med tålamod Guds hjälp i bönen! Gud är sannerligen med de tålmodiga, de som håller ut.
Och säg inte om dem som stupar i strid för Guds sak: “De är döda.” Nej! De lever, fastän ni inte är medvetna om detta.”
(tolkningen av Koranen, II:153-154)