Bismilah.

Bloggarens inledande ord: Tog emot ett mail (på bosniska), om ett ämne som i mitt hjärta gör så skarpt ont. Sjukdomen som beskrivs här är inte vi i Sverige immuna mot heller, och därför delar jag mailets innehåll med er på min bristfälliga svenska. Var så goda, läs nedan.

Faraos ättlingar
skribent: Safet Kuduzović, magister

Vi lever i en tid av stor fitnah och oordning, i en tid när hycklare och apostater visar sitt rätta ansikte, hatets ansikte, ansikte av intolerans mot allt som har med islam att göra, i en tid när de okunniga som råkar bära ett muslimskt namn attackerar Koranen och sunnah, och till och med öppet attackerar Allah ‘azza wa jall. För några dagar sedan kränkte den förfallne poeten E. Š. världarnas Herre i sina skamliga verser. Inget nytt, E. Š. är bara ännu en länk i en rad av avfällingar, en kedja som skall korrodera och avsluta på en järndepå, nedgången, ovärdig och sunken - om han inte uppriktigt återkommer till Allah i sann ånger för sitt begångna illdåd.

Problemet ligger alltså inte i de outröttliga kämparna mot islam: de ärver varandra från ena generationen till den andra och är därmed ättlingar till Farao, Abu Jahl, Abu Lahab och liknande. Allahs vrede ligger ständigt över dem, med varje dag som går är de närmare elden som är dem lovad, att brinna för evigt i den - om de bara visste… Ibn Abbas R.A. återberättar att Rasulullah SAWS sade: “Må Allah, Allahs änglar och alla människor förbanna den som kränker mina följeslagare R.A.” (Tabaraniu, 12/110/12709). Shaykh Albani anser hadithen vara hasan; se As-Silsilat-sahih, 5/446-448). Om så är fallet med människor som orättfärdigt attackerar följeslagarnas R.A. heder - vilken förbannelse är då över dem som kräner Rasulullah SAWS… och vad är det då med de olyckliga som vågar kränka sin Skapare, ‘azza wa jall?!

Det som oroar oss mest är tillståndet av muslimer i Bosnien som dagligen lyssnar fövt och läser blindt kränkningar mot islam och muslimer, och det är så gott som ingen som reagerar och dömmer dessa falska förolämpningar. Muslimer åtalar varandra nästan dagligen på grund av minsta förolämpningar (som kanske bara är missförstånd?), sårad stolthet, eller på grund av namimah - men när andra förolämpar islam och den Barmhärtige Skaparen och Herren, de bästa av oss rycker bara med axlarna och säger: “Vad konstigt”, “Skäms de inte?” och dylikt.

Var är ummahs medvetande och var är avundsjuka för sin tro?! Varför höjer de inte rösten?! Är dinarer, dirham och människans stolthet viktigare och har högre prioritering än islam och dess värderingar?!

Hade de hållit tyst på samma sätt om när någon förolämpade deras fader, moder, syster eller fru?!
Ya Allah, straffa oss inte för vår svaghet och indolens. Amin!

Kränkning av den Upphöjde Allah är öppen kufr, det är egentligen kufrs värsta form - att offentligt uttrycka hatet mot den Upphöjde Skaparen och Herren. Efter att hycklarna förolämpade följeslagarna R.A. uppenbarade Allah ‘azza wa jall följande ayat:

Om du frågade [dem vad de menade med vad de sade] skulle de säkert svara: “Vi bara skämtade.” Säg: “Då var era skämt alltså riktade mot Gud, Hans budskap och Hans Sändebud Kom inte nu med tomma ursäkter! Ni har förnekat den tro som ni förut bekände.”
(tolkningen av Koranen, At-Tawbah:65-66)

Den som svär mot Allah ‘azza wa jall eller kränker honom på vilket annat sätt som möjligt - under villkoret att han inte är tvingad till det, eller att det inte rör sig om lapsus lingue, dvs. att han förstår meningen av orden han uttalar - har gått ur islam och blivit avfälling, även om han uttalade dessa ord som skämt.

Ishak b. Rahaway säger: “Muslimer är eniga i åsikten om att den som kränker Allah eller Rasulullah SAWS, eller inte erkänner (dvs. förnekar) något av Uppenbarelsen, eller dödar en av profeterna a.s., har genom den handlingen blivit kafir ” (Se: As-Sarimul-maslul, s. 32)

Imam Ibn Abdulberr anser: “De lärda är eniga i åsikten om att kränka Allah eller Rasulullah SAWS är kufr.” (Se: At-Tamhid, 4/226)

Ibn Hazm sade: “Under himmelen finns inte en enda muslim som inte anser kränkningen av Allah för kufr.” (Se: Al-Muhalla, 11/411)

Imam Merdavi sade: “Den som förolämpar Allah eller Rasulullah SAWS är kafir, enligt den eniga åsikten av islams alla lärda.” (Se: Al-Insaf, 10/326)

Eftersom alla juridiska skolors lärda är eniga i åsikten om denna föreskrift, kommer vi inte citera ytterliggare uttalanden av olika skolors lärda.

Det är inte tillåtet att be jannazah bönen för den som förolämpar Allah Den Upphöjde eller Rasulullah SAWS och dör sedan i det tillståndet (utan att ha ångrat sig); det är inte heller tillåtet att begrava honom i en muslimsk begravningsplats. Sådan är grad av förakt mot den skapelsen att, enligt vissa lärda, är det inte ens tillåtet att begrava honom i kufars begravningsplats, som det står i Mugnil-muhtaj, 4/140.

Medan han lever får man inte hälsa honom med salam eller besvara hans salam, man får inte be Allah att förlåta honom, han får inte vara wali till sin dotter när hon gifter sig, han får inte gifta sig med en muslimah, inte ens en avfälling som sig själv, inte heller en icketroende, hans aktuella äktenskap avbryts, muslimer får inte äta kött som han har slaktat, han får inte ärva en muslim och vice versa, han får inte beröra Mushaf med sin hand, hans vittnesmål accepteras inte m.m.

Avfälling från islam är en så föraktad skapelse att han inte ens kan vara slav hos en muslim, anser Rasulullahs SAWS följeslagare R.A. enhälligt. (Se: Al-Minhaj, 1/176)

Eftersom idag det inte finns islamisk styre (islamisk stat) som skulle adekvat straffa förkastade intriganter - döma och bestraffa får endast khalif i islamisk stat - förlängs straffet för kränkningen av Allah Den Upphöjde, Rasulullah Muhammad SAWS och muslimer, till Domedagen. Vår plikt är att varna människorna om hur svårartad en sådan handling är, och om förnedringen som de kan uppleva i dunya samt det smärtsamma straffet som de med all säkerhet kommer att erfara i det eviga livet, om de inte ångrar sig.

Muslimernas plikt är att påpeka fel och förklara föreskrifter och stadgar och Allahs ord förblir Sannt:
”De flesta människor uppnår inte tron, hur mycket du än önskar det;” (tolkningen av Koranen, Yusuf, 103)

Var och en har rätt till sin egen övertygelse för vilken han skall bli frågad på Domedagen. Men, ingen har rätt att förolämpa / kränka islam och leka med muslimernas känslor. Islam i Balkan daterar sedan flera hundra år tillbaka och så skall det, med Allahs hjälp, förbli. Varje Bosniak och Bosnier (Bošnjak och Bosanac) som störs av islam och som känner hur bröstkorgen krymper pga islams symboler i runt om hela landet Bosnien-Hercegovina, har sin fulla rättighet att flytta österut eller västerut, och leva i en ateistisk eller i en kristen miljö som skall ge själslig ro och avlasta honom från den psykiska pressen som han känner bland muslimer. Det är hans mänskliga rättighet och ingen kommer att hindra honom från att förverkliga ett sådant beslut.

Troligtvis kommer kyrkoklockor väcka i hans förseglade hjärta det som böneutrupen från Bosniens minarat inte lyckats att väcka. Europa belönar och tycker om alla former av islamofobi - därför var så god, E. Š., tag dina ‘bröder’ i hand och fortsätt västerut, men en sak skall du veta: var du än befinner dig, är du på Allahs mark och är en föraktad tjänare - tills du ångrar din kufr som du har uttalat i din ‘poesi’.