Bismillah.

Inlägget är ett modifierat svar till syster RPs brev till mig (privat). Därför kan det verka mindre sammanhängande, jag har gjort klippa och klistra, men utan att ha sett systerns brev, kan det kanske vara mindre klart varifrån vissa meningar kommer.

Det kan hända att en muslim går ut med ett öppet hjärta, med glädje, med entusiasm och med syskonkärlek, och ger goda råd till sina bröder i all välmening - för att av vissa av dem bli mottagen med misstänksamhet, som någon som inte vill väl, som någon som gör det för att agera besserwisser.

Men Allah vet våra avsikter och vad som är i våra hjärtan, och det måste bli vår tröst, när man blir förlöjligad av muslimer.

En annan sak är att ständigt bli förlöjligad av vissa muslimer för att man prakticerar ett minimum av religionen. Man prakticerar ett minimum, för annars skulle det kännas fel inombords. Dock även det minimum stör vissa andra som själva väljer hur mycket som skall vara tillräckligt minimum… nauthubillah…

För den förståndige är saken klar: det är hjärtan som måste renas, det är tazkiyyatun-nafs som skall till, för att dessa människor skall kunna inse hur långt de har avvikit. Tazkiyyah, så som Sändebudet , följeslagarna och tabiin har prakticerat och lärt ut den.

De som snackar om att det räcker med att man har ett gott hjärta, även om man t.ex. gärna tittar på tv med alla vidrigheter den har att erbjuda; och som anklagar dig för att prakticera “för mycket”, ja, det är oftast de som snackar mycket om vikten av det inre.

Visst har den rätt som säger att goda avsikten, en ren niyyah, i allting vi gör, är central. Men grejen är att de flesta av dessa människor bär på ett inre som är så pass långt från renheten och godheten (vilket vi människor kan observera, ironiskt nog, just genom att se på brister i deras yttre och i deras yttre handlingar), att man bara får dålig eftersmak i själen av deras filosoferingar.

Sedan så går dessa människor omkring med huvudet högt upp och ger högljuda fatawa om att musik är tillåtet, t.ex; eller att det är tillåtet att skaka hand med icke-mahram… astaghfirullah… De varnar mot dig, de skriker mot dig och mot alla muslimer som - enligt dem - “bara betonar det yttre” (som om dessa skulle vara hycklare som bär sjukdomar i hjärtat, astaghfirullah, och som saknar en ren niyyah), medan de själva - genom att inte utåt prakticera en del av Sändebudets sunnah och sedan oförskämt rättfärdigar det de gör - bevisar att det är de själva som bär på hjärtats sjukdom(ar) i bröstet.

Du har alltså iakttagit & erfarit samma sak som jag - när man delar med sig av sin kunskap som är från rena källor, så blir man inte sällan stämplad som rigid, subhanAllah, eller som en besserwisser - när i själva verket det bara är sann värme som tvingar oss att dela det vi fått veta med våra syskon, ja - med alla människor. Det är för att man önskar dem det bästa och för att man genuint ömmar för dem, som man framför det goda budskapet och betonar vikten av en balanserad syn på religionen. Prisa Allah, för det är där vår plikt tar slut, att framföra det goda budskapet - sedan är det upp till var och en individ att ta personligt ansvar och ta emot budskapet eller inte. Att folk blir arga eller irriterade för att man säger att deras förnekelse av sunnan är just det - förnekelsen av sunnan - visar på inget annat, än på andlig sjukdom som de själva bär på.

… och finns det bättre sätt att rena sitt hjärta än genom Koranen och sunnan i praktiken?