Bismillah.

Språklig betydelse av as-sabr är att förhindra: att hindra sin nafs* från att känna missnöje och oro, att hindra sin tunga från att klaga på sitt öde (därmed har man inte förstått imans grunder och ens tro är inte sund) och att hindra hela kroppen från att begå synder (ögonen från att titta på det som befläckar hjärtat, öronen från att lyssna på det som får hjärtat att insjukna, händerna från att beröra det som hjärtat kommer att ruttna lite av, fötterna från att leda människan dit en fläck väntar att sätta sig på hjärtat, tungan från att baktala eller ljuga, hjärtat från att känna skadeglädje eller vilja ont till en annan skapelse…).

Tålamod visar man i islam vid första slaget, vid första chocken när man först blir ‘drabbad’ (läs: prövad) av en olycka eller sorg; men det är inte allt: man visar tålamod i islam även vid upprepade prövningar av samma slag, från många håll. Det är kontinuiteten som är nyckeln.

Men sabr - tålamod i islam - betyder inte att tungan inte får klaga överhuvudtaget - utan en troende som vill uppnå den vackra egenskapen av att vara tålmodig bör veta följande:

- I svårigheter och prövningar, när människor som saknar tro, tålamod och kunskap gråter, skriker, jämrar sig och söker lättnaden och räddningen genom att klaga till människor, genom att berätta och klaga hos människor omkring sig om prövningen de genomgår - då vänder sig troende muslim som har sabr till Allah i sin duaa, i sin sujud, i sin ruku’… han klagar aldrig över den orättvisa som hade ‘drabbat’ honom, för det är inte så han känner, det finns inte ens på kartan att klaga på Allah Den Barmhärtige.

- En del av sabr i islam är att man besvarar ondska med godhet, i de fall när man är objekt för stöld av sin rättighet. Det är berömvärt att svälja sin ilska om man känner den, att bortse från sin stulna rättighet och istället vilja hjälpa sin Zalim till det bättre genom att på ett vackert, ödmjukt sätt förklara hur ont hans Zulm (orättvisa) gör människor i detta liv, vilket motsvarar smärtan som han själv kommer att återse på Domedagen. Det är också en del av tålamod, när det är utfört av barmhärtighet för sin Zalim och för att hjälpa honom, inte för att sänka honom och upphöja sig själv som ett offer i människors ögon.

I alla Sina profeter (frid vare med dem) har Allah gett oss ett underbart exempel av tålamod (sabr): tänk på deras prövningar och grad av tålamod som de måste ha utvecklat! Tänk på Allahs profeter Yaqub och Yusuf och Job alayhisaalam, tänk på Allahs Sändebud Muusaa och Isaa alayhissalam, och minns Sändebudet Muhammads prövningar - och tålamod de utövade i svåra stunder…

Troende vänder sig till Allah i alla stunder, i stunder av glädje och i stunder av sorg, i gott och i ont - han talar tyst med sin Herre och söker hjälp och stöd endast från Honom, han vänder sig med hopp och ödmjukhet till Allah, Som hör allt, vet allt, ser allt och styr över allt… och Han Är Ar-Rahman, Ar-Rahim.

Varje profet, frid vare med dem alla, fram till Rasulullah Muhammad , var sänd till ett folk som hade gått djupt in i en viss synd. Därför var var och en av Allahs profeter, alayhissalaam, ett underbart exempel av en viss god egenskap. Alla profeter hade goda egenskaper, men utmärkte sig som den bäste i just ett visst gott karaktärsdrag; fram till Sändebudet Muhammad, sändebudens sigill, i vilken alla de bästa av de ädlaste egenskaperna var samlade och finslipade till dess absoluta mänskliga perfektion. Profeten som är exempel av mänsklig perfektion i sabr är profeten Ayoub, frid vare med honom.

Profeten Job (alayhissalaam) är ett utomordentligt vackert exempel på tålamod - och läs hur och varför Allah lovordade honom i Koranen:
“Vi såg hans uthållighet och tålamod, en sann Guds tjänare! Han vände alltid tillbaka till Oss med ångerfullt sinne.”
(tolkningen av Koranen, XXXVIII:44)

Här är en viktig insikt - hur berömmer världarnas Herre Sin profet som Han hade sänt att vara bästa exempel på tålamod, fram till profeten Muhammad ? Jo, Allah berömmer Ayoubs a.s. uthållighet och tålamod och sätter dem i samband med hans uppriktighet - för att fortsätta i samma ayat med att säga att Ayoub a.s. alltid vände åter till sin Herre i sann ånger… det är så mycket denna vers säger… så mycket den rymmer…

Ingen av profeterna, frid vare med dem, klagade på Allah eller klandrade Honom för de prövningar som de hade fått utstå, utan de litade på Sin Herre och visste att det finns en mening med alla prövningar - och de förblev tålmodiga. De ville bara behaga Allah Den Upphöjde, Den Vackre, Ljuset.

De brukade vända blicken inåt och söka fel inom sig själva, innan de anklagade andra; och aldrig klagade på sitt öde, aldrig var de missnöjde med sin Herre - nej. De behöll den bästa åsikten om Den Barmhärtige och Den Kärleksfulle Allah och fortsatte tålmodigt att utföra ibadah till Ljuset med allt de gjorde: deras tålamod omfattade deras dyrkan (ritualer, bönen, duaa, salaat, åminnelse…), deras beslutsamhet i att hålla sig på säkert avstånd från det som Allah avskyr och förbjuder, och deras sätt att vara mot Allahs skapelse, alltså deras akhlak - beslutsamhet att inte besvara ondska med större elller lika stor ondska, utan att svara med det som är vackert. De var Allahs utvalda profeter och Sändebud, frid vare med dem alla, och vanliga syndare med svagare tro och sämre akhlak kunde inte besmutsa deras hjärtan till att begå det som Allah avskyr i en stund av hets. Nej. De var av Den Gode Herren utvalda människor, Hans profeter till människor… Därför förblev de Allahs goda tjänare som inte låter giftet i andras onda handlingar förgifta deras förhällande med Allah, försvaga deras iman. Det är så man visar tålamod och underkastelse i islam: genom att förbli uthållig i ibadah, i dyrkan av Allah Den Nåderike i sina böner och i sitt beteende.

Det kan vara svårt test, livet… Det är upp var och en av oss, min kära syster, att ge vårt yttersta att inte låta prövningarnas ondska tränga sig in i vårt härta och få oss att handla otåligt, att handla elakt, att handla hatiskt, att förorsaka en annan Allahs skapelse smärta som Allah avskyr, eller att vara Zalim, att ta skapelsens rättighet som Allah hade gett honom…

Om eller när en troende faller in i den fällan, är det bara till dennes nackdel: mötet med Allah är säkert, och att återse något ont som man då har förorsakat en annan skapelse i detta liv, för att få utlopp för den lidna orättvisan och för att tålamod har tagit slut, det kommer att svida så mycket… så mycket…

För Den Dagen kommer vi inte längre bry oss om “min rättighet” - nej… Den Dagen kommer vi bara bry oss om “Allahs skapelsens” rättighet som vi tagit ifrån dem medan vi levde, och det kommer att svida så, om du bara visste… det sägs att det finns människor som kan känna av andras känslor redan i detta liv, och jag tror att de har bara en pytteliten aning av smärtor som andra människor går igenom, jämfört med hur var och en av oss kommer att kunna känna den smärta som vi har förorsakat andra när vi står och väntar på Domen… Vi skall då ångra med blödande hjärtan varje uns av orättvisa som vi orsakat en annan skapelse, eller den värsta av alla orättvisor, om vi agerat som Zalim mot världarnas Herre eller en av Hans profeter, frid vare med dem… Då kommer den som klagade på sitt öde att ångra så smärtsamt att han klagade på Herrens Beslut och om sitt öde.

Därför, om vi faller i den fällan - de flesta syndare gör det någon gång i livet - är vägen tillbaka till tålamod, till att vara nöjd med sin Herres Beslut och till medvetandet om att Han inte är orättvis (utan skall belöna tålamod och rättfärdighet på vackraste sättet), ja vägen tillbaka är i sann, uppriktig ånger till Honom Som tar emot ånger, Honom Som skapat ditt hjärta och Är Den Enda Som kan vägleda det och läka det. Har du fallit i den fällan att klaga till människor om Den Barmhärtiges Beslut om ditt öde…? Be då Allah att mjukna hjärtat ditt, att belysa det, att förlåta dig, att titta på Dig med Sin Rahmah… och öppna ditt hjärta.

*nafs - jaget, men översätts ibland med ’själen’
Ytterliggare en kort artikel om tålamod i islam publiceras imorgon insha’Allah. Där kommer du kunna läsa om hur våra lärda har delat upp sabr - något som lyser redan fram om du läser detta inlägg…