Bismillah.

Den här artikeln är en översättning av en liten del ur boken “Domedagens tecken: små-medelstora-stora” av Yusuf b. Abdullah b. Yusuf al-Wabil.

Isaa, a.s, är beskriven i Koranen och i hadithen. I den här artikeln tänker jag skriva om hur islamiska texter beskriver hans egenskaper.

Isaas alayhissalam (profeten Jesus, frid vare med honom) egenskaper

Det återberättas att han a.s. var av medelhöjd, varken lång eller kort, röd, med krulligt hår, med vid bröstkorg, hår långt så att det nästan täcker över hans öron, och faller till nyckelben.

Hadither

Abu Hurayra, r.a, återberättar att Rasulullah () sade: “Under Den nattliga resan (Al-’Israa) träffade jag Muusa (Profeten Moses), a.s (…) och Isaa (Jesus), a.s: han var av medellängd, röd, med blött hår som om han precis hade stigit från vattnet.” (Bukhari 6/476, Muslim 2/232)

Ibn ‘Abbas, r.a, återberättar att Rasulullah () sade: “Jag såg Isaa, Muusa och Ibrahim, a.s. Isaa är röd, med vågigt hår och med bred bröstkorg. (Bukhari, 6/477)

Abu Hurayra, r.a, återberättar att Rasulullah () sade: “Quraysh-folket frågade mig om (…) jag såg Isaa, a.s, Maryams son, där han står och ber. Mest lik honom är Urwat b. Mas’ud As-Saqafi.” (Muslim, 2/237-238*)

* Detta är den mönstergille följeslagaren Abu Mas’ud Urwat b. Mas’ud b. Mu’atad b. Malik As-Saqafi, må Allah vara nöjd med honom. Han blev muslim efter att Rasulullah () hade lämnat Taif. I Hudaybiya hade han en betydande roll. Han var omtyckt och respekterad bland sitt folk i Taif. När han gav da’wa till dem och kallade dem till islam, dödade de honom.
När pilen träffade honom frågade de: “Vad finns i ditt blod?”
“Äran som Allah Den Upphöjde hedrade mig med genom shahadah. I mitt blod finns inget annat än det som fanns i andra martyrer som hade stupat innan Rasulullah () lämnade er.”
Rasulullah () sade följande om denne följeslagare, r.a: “Hans exempel är som exempel av mannen från surah Ya-Siin: han kallade sitt folk till islam, så de dödade honom för det.” I “Al-Isaabe fii tamyizis-sahaaba”, 2/477-478 står det att man tror att Den Upphöjdes Ord från vers 31 i surah Zukhruf avser denne följeslagare:
Och de säger: “Varför har inte denna Koran uppenbarats för en framstående man från en av de två städerna?” (Koranen, XLIII:31)

Isaas a.s. återkomst, storhet i den händelsen

Efter den falske masihen Dajjal och oordningen på jorden som skall följa med honom, skall Allah Den Upphöjde sända Isaa a.s. tillbaka till jorden.

Isaa a.s. skall stiga ner vid den Vita minaret i östra Damaskus i Syrien, iklädd i tvådelad väldoftande klädsel. Hans handflator skall vila på änglarnas vingar. En droppe faller ner när han a.s. sänker huvudet, och när han a.s. lyfter upp det, lyser den som en pärla. Varje förnekare som ens känner doften från hans a.s. andetag, skall dö. Isaas a.s. nedstigning skall ske bland den välsignade (frälsta) grupp som skall försvara Sanningen och strida mot Dajjal. Isaa a.s. skall stiga ner till jorden och till den gruppen vid början av bönen, och han a.s. skall be i församlingen efter gruppens ledare (imaam).

Ibn Kathir säger: “Den mest frekventa åsikten om hans a.s. nedstigning är den Vita minaret i östra Damaskus. I några böcker har jag hittat att det är Vita minaret öst om Damaskus moské”… I Damaskus finns ingen minarat som kallas Vita minarat, förutom den som finns bredvid Amawi-moskéni Damaskus. Detta är det mest sannolika, eftersom Jesus a.s. skall stiga ner medan ikamah för början av bönen ekar.

Muslimernas ledare skall säga till honom: ‘Å du som är inspirerad av Allah, stig fram!’
Jesus a.s. skall svara: ‘Du bör stiga fram, ikamah är utropad för dig (som imaam).’

I en annan återberättelse står det att han a.s. skall svara: ‘Ni är imaamer till varandra, Allah Den Upphöjde har på så sätt hedrat denna ummah.’ (Muslim, 2/193-194. An-Nihaya,1/144-145)

Nawwas b. Sam’an återberättar om Dajjals ankomst som följs av Isaa a.s. nedstigning. Rasulullah () säger: ‘När Allah Den Upphöjde sänder Isaa a.s, Maryams son, skall han stiga ner vid Vita minarat i östra Damaskus, mellan två väldoftande tygbitar, med handflatorna som vilar på änglarnas vingar. En droppe faller ner när han a.s. sänker huvudet, och när han a.s. lyfter upp det, lyser det som en pärla. Varje förnekare som ens känner doften från hans a.s. andetag, skall dö. Han a.s. skall leta efter falske masih Dajjal och skall hitta honom vid grinden inför staden Ludd. Det är där som den sanne Masih Isaa a.s, Maryams son, skall döda den falske masih Dajjal. Sedan skall Isaa a.s, Maryams son, komma till den frälsta gruppen som Allah har bevarat. Han a.s. skall vidröra deras ansikten och underrätta dem om Jannahs grader som är förberedda för dem.’ (Muslim, 18/67-68)

Hadither om Isaas a.s. återkomst till jorden är alla mutawatir och finns i Sahih, Sunnan och Musnad böckerna, samt i sunnahs andra hadithböcker. De säger med högsta precision att Isaa a.s. (Jesus, frid vare med honom) skall säkerligen återkomma till jorden i slutet av tiden.

Bismillah.

Denna artikel är också en översättning ur boken “Domedagens tecken” av Yusuf b. Abdullah b. Yusuf al-Wabil.

Jag har inte hittat tydliga texter som skulle precisera ordningsföljd i vilken Domedagens stora tecken skulle ske. De nämns tillsammans i hadither utan någon särskild ordning. Att de nämns i en viss ordning är inte bindande vad gäller ordningsföljden i vilken de skall ske. De är kopplade med ‘waw’ (و) vilken inte dikterar ordningsföljd.

Ordningsföljd i vilken stora tecken nämns i texterna skiljer sig från varandra. För att förtydliga detta, skall jag nu exemplifiera med några av sådana hadither där alla, eller flera av Domedagens stora tecken nämns:

1. Imam Ahmad nedtecknade från Hudhayfah bin Usayd al Ghaffari : Rasulullah kom till oss medan vi höll på att påminna varandra. Han frågade: “Vad påminner ni er om?” Vi svarade: “Domedagen.” Han sade: “Sannerligen kommer den inte börja innan ni ser 10 tecken - och han nämnde: rök, Dajjal, djuret, solen som går upp i väster, Isaa Maryams son a.s. som återkommer till jorden, Gog och Magog, tre förmörkningar: från öster, från väster och i Arabiska halvön och sista av dem är elden från Yemen som skall driva människor mot mahshar samlingsplatsen.”
(Muslim, 18/27-28, med Nawawis kommentar)

Muslim nedtecknade denna hadith från Hudhayfa bin Usayd med ett annat uttalande, där det står: “Sannerligen kommer inte Domedagen att börja innan 10 tecken sker: förmörkning från öster, förmörkning från väster, förmörkning i Arabiska halvön, rök, Dajjal, djuret från jordens inre, Gog och Magog, solen som går upp i väster och elden från Adans djup som skall driva människor.”

I en annan återberättelse står det: Och tionde tecknet är att Isaa a.s. Maryams son återkommer till jorden.
(Muslim, 18/28-29, med Nawawis kommentar)

Detra är en hadith från samma rawii (återberättare) där ordningsföljden i vilken stora tecken nämns skiljer sig.

2. Muslim nedtecknade från Abu Hurayrah att Rasulullah sade: “Skynda er med goda handlingar innan 6 saker inträffar: solen går upp i väster, eller rök, eller Dajjal, eller djuret, eller det som avser speciellt er, eller det som avser er alla.”
(I Muslims kommentar står det: …och Hisham säger: det som avser speciellt er betyder döden, och det som avser er alla är Domedagen. Se Muslim 18/87)
(Muslim, 18/87 med Nawawis kommentar)

Muslim nedtecknade denna hadith från Abu Hurayrah men med andra ord: “Skydna er med handlingar innan 6 saker inträffar: Dajjal och duhaan (rök) och djuret från jorden, och solen som går upp i väster och det som avser er alla och det som avser var och en individuellt.” (samma källa som ovan)

Denna hadith är också ännu en hadith från samma återberättare, men med olika ordningsföljd, och med olika ord som binder stora tecken som nänmns, nämligen او -eller, و -och, och varken den ena eller den andra dikterar ordningsföljd.

Det är möjligt att inse vissa tecken genom att de sker direkt efter varandra, som det nämns i vissa hadither. En sådan hadith är från Nawwas bin Sam’an som vi skall insha’Allah citera lite senare*.
(* Se slutet av artikeln Shariahs texter om Isa maryams son, Profeten Jesus a.s.)

I den hadithen nämns vissa av Domedagens stora tecken i ordningsföljden i vilken de kommer att ske. Först nämns Dajjal ankomst bland människor, sedan Isaa a.s. som skall döda honom, sedan Gog och Magog under Isaas alayhissalaams tid samt hans duaa till Allah att förstöra dem.

Lika så nämns det i vissa återberättelser att första tecken är det och det; i vissa nämns det att det och det tecken är sista - men ändå finns det olika åsikter hos våra lärda om vilket av Domedagens stora tecken som är först, och detta daterar från följeslagarnas tid.

Ahmad och Muslim nedtecknade följande från Abu Zurra:
Tre muslimer satt hos Marwan bin Hakam och hörde när han sade att Domnedagens första stora tecken är Dajjals ankomst, varpå Abdullah bin Omar sade: “Det som Marwan sade är inget. Jag hörde Rasulullah när han sade: Sannerligen är första tecken på Domedagen - solen som går upp i väster och djuret på morgonen. Om den ena sker först, sker den andra direkt efter den (oavsett vilken av dem som sker föst)’.”
Detta är Muslims version.

Imam Ahmad lägger till i sin återberättelse: Abdullah - och han brukade läsa böcker - sade: “Jag tror att det som sker först är att solen skall gå upp från väster.”
(Ahmad “Musned”, 11/110-111, hadith 6881)

Ja, hafidh Ibn Hajar har förenat ‘början med Dajjal’ och ‘början med solen som går upp i väster’, och han säger: ”Det som väger tyngst, baserat på sammanlagda hadither, är att Dajjals ankomst skall vara första av Domedagens stora tecken som skall beteckna förändringar av totala tillståndet på större delen av jorden. Det skall avslutas med Isaas alayhissalaams död. Att solen går upp från väster är första av Domedagens stora tecken som skall beteckna förändringar i den högre sfären (himmelen), och allt detta skall kulminera gemom Domedagen. Djuret skall kanske visa sig samma dag som solen går upp från väster.” Sedan säger han: ”Visdomen är att i och med att solen går upp i väster, så stängs tawbahs dörr; och djuret som skall kunna skilja troende från icketroende skall komma fram, vilket skall försegla dörren till tawbah. Och första tecken för Kiyamahs början är elden som skall driva människor.”
(Fath-ul Baari, 11/353)

Hafidh Ibn Kathir anser att djurens resning är första ovanliga tecken på jorden. Sannerligen, ett djur som talar med människor, skiljer troende från icketroende är en händelse som är främmande för allt vi känner till.

Vad gäller solens uppgång från väster – det är en mycket tydlig händelse och är därför himlens första tecken.

Dajjals ankomst, Isaa (frid vare med honom) som kommer tillbaka, Gog och Magog – även om de skall hända innan solen går upp i väster och innan djuret dyker upp, så är de alla ändå bara människor. Att se dem är vanligt, vilket djuret från jorden och solen som går upp i väst inte är.
(An Nihayah, 1/164-168)

Ibn Hajars kommentar väger tyngre eftersom Dajjals ankomst (som är en människa) inte är ett tecken, utan tillståndet i vilket han kommer är det konstiga: han är bara en människa, men han kan beordra himmelen att regna så att jorden ger frukter, en skapelse som har så många ovanliga tecken (vi nämner fler detaljer när vi skriver om Dajjal).

Dajjal är i själva verket, jordens första ovanliga tecken på att Domedagen närmar sig.

Tibi säger: ”Tecken är Domedagens tecken som visar på dess snara ankomst och början. Av de första tecken är: Dajjal, Isaa (frid vare med honom) som kommer tillbaka till jorden, Gog och Magog, samt förmörkningar. Av de andra är: röken, solen går upp i väster, djuret och elden som driver människor.”
(Fath-ul Baari, 11/352-353)

Detta är den allmänna ordningsföljd som är tagen ur en av grupper med verser som talar om dem. Det verkar som om Tibi ser ordningsföljden av tecken enligt ordningsföljd som han skrev (se ovan).

En sådan uppdelning som han gjorde är bra och precis. Sannerligen, om vi tittar på tecken från första gruppen om Domedagens snara ankomst, innehåller den väckning av människor till att återkomma till sin Herre i ånger. Ännu har, alltså, inte skett det tecken som innebär att troende kan skiljas från icketroende.

Tidigare nämnde jag att tecken från den första gruppen är nämnda enligt ordningsföljden i vilken de kommer att ske. Han lade till förmörkningar, vilket är logiskt.

Tecken ur andra gruppen hänvisar till att Domedagen börjar. Man skall tydligt kunna skilja troende från icketroende, så som Röken skall orsaka en slags förkylning hos troende medan icketroende kommer att bli uppblåsta av den. Sedan skall solen gå upp från väster och dörren till tawbah skall stängas och låsas. Icketroende kommer då inte ha någon nytta av sin iman. De som ångrar sig då kommer inte ha någon nytta av sin ånger. Djuret skall komma fram som skall känna igen människor, som skall skilja troende från icketroende; det skall vara milt mot troende, men det skall förstöra icketroende, vilket vi skall tala om i mera detalj senare insha’Allah. Sist skall vara elden som skall driva människor.

Jag har följt Tibis ordningsföljd av Domedagens stora tecken i denna bok, för jag anser den som mest korrekt – och Allah vet bäst.

Mahdi är föregångare till dessa 10 stora tecken på Domedagen. Det är just han kring vilken troende skall samlas i sin kamp mot Dajjal, sedan skall Isaa (frid vare med honom) komma tillbaka och be efter honom – allt detta skall vi insha’Allah beskriva i mer detalj senare.

Stora teckens omedelbara skiftningar

När Domedagens första stora tecken sker, skall andra ske direkt efter det osv, som pärlor på ett halsband.

Tabarani nedtecknade i Awsat från Abu Hurayrah att Rasulullah sade: ”Domedagens tecken skall följa efter varandra som pärlor på ett halsband”.
(Majma’a zzewaid, 7/331)

Ahmad nedtecknade från Abdullah ibn Amr att Rasulullah sade: ”(Domedagens) tecken är pärlor på ett halsband: när det bryts, rullar de ena efter varandra.”

Det verkar som om man menar Domedagens stora tecken – och Allah vet bäst. Hadith visar klart att de skall ske i en omedelbar ordning (nära på varandra). I samma riktning pekar det vi redan har sagt om Domedagens stora tecken, att de skall följa efter varandra inom en kort tidsperiod, så att första av dem (efter Mahdi) skall vara Dajjal, och därefter skall Isaa (frid vare med honom) komma tillbaka att döda Dajjal, och därefter skall Gog och Magog dyka upp på jordens yta och Isaa a.s. skall be Allah att förstöra dem och Allah skall förstöra dem och Isaa a.s. skall säga: ”Enligt det som Allah har lovat mig, om det blir så – Domedagen är nu nära som en gravid kvinna som har burit över datumet, hennes familj vet inte när födseln skall överraska dem, om det skall ske nattetid eller dagtid.”
(Ahmad, ”Musnad”, 5/189-190, hadis 3556)

Detta är bevis att Domedagen är mycket nära. Mellan Isaa a.s. död och Domedagens början skall några av stora tecken ske: solen skall gå upp i väster, djuret, röken, elden som skall driva människor. Allt detta skall ske inom en väldigt kort period inför själva Domedagen. Deras exempel är exempel av ett pärlhalsband som bryts, och Allah Den Upphöjde vet bäst.

Mina ord bekräftas av Ibn Hajars ord: ”Det är fastställt att Domedagens stora tecken är som en tråd: när tråden bryts, strös ut pärlorna snabbt; och Ahmad säger samma sak.”
(Fathul Baari, 13/77)

Bismillah.

Den Dag då människan skall ställas inför allt det goda som hon har gjort och allt det onda som hon har gjort kommer hon att önska att den Dagen hade varit oändligt avlägsen. Därför uppmanar Allah er att inte ta lätt på Hans varningar; Allah ömmar för Sina tjänare

(översättning av koranen, III:30)

Ja. Allah ömmar för Sina tjänare…

- Ibn Kathir kommenterar denna ayat på följande sätt:
På Domedagen skall varje tjänare finna alla sina handlingar framför sig, goda som onda. Om han ser en god handling, kommer han att glädja sig, och om han ser ond handling, kommer han att känna sorg och smärta och önska att den onda handlingen inte är hans (att han inte hade begått den) och att den är långt borta från honom den Dagen.
Allah ‘azza wa jall sedan betonar detta och säger (tolknigen):

“Därför uppmanar Allah er att inte ta lätt på Hans varningar!” ,

dvs. Han varnar oss med straffet.

Men direkt efter den varningen uppmuntrar Allah Sina tjänare att inte tappa hoppet i Allahs Rahmah. Han säger (tolknigen):

“Allah ömmar för Sina tjänare!”,

dvs. Han är Barmhärtig mot Sin skapelse och Han älskar att vi är på Hans Raka väg och följer Hans Ädla Sändebud Muhammad .

- وَٱللَّهُ رَءُوفُۢ بِٱلۡعِبَادِ .

Hör du, min syster? Allah ömmar för Sina tjänare.

Ett av Allahs (kända) Vackra Namn som nämns här är Ar-Ra’oof. Det är ett av många av Hans Namn som beskriver en Herre Som Är Generös, Mild, Barmhärtig, Omtänksam, Förlåtande, Kärleksfull till sådan grad som vi inte kan begripa. Ar-Ra’oof skulle man kanske närmast försöka översätta som Den Medlidande, Den Som ömmar för oss. Allahs Vackra Namn är ett sätt för troende att närma sig Honom, att begrunda dessa Namn, att begrunda Allahs Storhet och sin förgänglighet, så mycket vi har att tacka Honom för, och frukta Hans rättvisa straff. Islam betyder underkastelse till Allah, åtrekomst till sin medfödda fallenhet att vara god = att undrekasta sig Källan av all godhet, Allah Den Upphöjde, Som vi, Hans arma skapelse människor, aldrig kan begripa - vi kan bara ana Hans Storhet, men vi kan begrunda hans Mildhet, Kärlek, Barmhärtighet i allt Han har gett oss och låtit oss gå genom detta test som livet i dunya är. När man begrundar Allahs Vackra Namn och Egenskaper, och försöker implementera motsvarande i sitt uppförande och i sitt liv - medveten om att det som jag implementerar bara är skapelsens ofullkomliga egenskap: Allahs Vackra Egenskaper är bara Hans, är perfekta, är bortom vår uppfattningsförmåga och är långt långt ifrån allt vi ens kan föreställa oss… Allah är Ljus över Ljus! - men när vi läser om Hans Vackra Namn och Egenskpaer och försöker implementera motsvarande mänskliga egenskaper i vårt inre och i vårt beteende, då närmar vi oss det slutliga målet: att se Hans, Den Vackres, Ansikte i Jannahs högsta grad.

Bismillah.

Vår syskon i islam, Yasri Khan, skickade ett mail till iif-gruppen som fångade min uppmärksamhet. Detta är något vi inte får läsa annars… tyvärr. Därför har jag bett Yasri om tilltåelse att publicera hennes mail som en artikel på vår blogg, och nu har jag fått den - var så goda, ta del av hennes viktiga ord:

Tycker kyrkobränderna i Malaysia är en skam…och något som bör fördömas. Ibland verkar det som om spridningen av våld mot minoriteter sprider sig i takt med okunskapen kring islam.

Vad som dock visar på att det fortfarande finns hopp… eller rättare sagt vad som visar på att det finns en annan sida på saken som ofta glöms bort är…. när man zoomar ut från den bild som visas upp och tittar på hur det samhället i stort reagerat. Ett hundra och trettio! (130) muslimska organisationer i Malaysia har erbjudit att hjälpa till att betala kostnader (källa: (http://www.forbes.com/2010/01/12/terrorism-malaysia-church-attack-opinions-contributors-ioannis-gatsiounis.html) för de konstruktionsskador som skett. Och en muslimsk VD för en malaysisk bank skänkte 30 000 dollar.

Regeringen har satt kyrkorna under extra beskydd samt offentligt fördömt händelserna.

De har även erbjudit 500 000 RM (c:a 1 miljon kronor) i reparationskostnader. (källa: http://www.theborneopost.com/?p=3766)

Detta nämns dock ofta inte i media i Väst (jag tog Forbes som källa för att det kan vara svårt att motivera att de är partiska i detta sammanhang i förmån för malaysiska muslimer eller den malaysiska regeringen).

Solidariska muslimer kliver fram och försöker göra något positivt i en anda som de anser representerar Islams väg….

Att vissa utför en positiv handling negerar givetvis inte den andra negativa…men å andra sidan så har vi 130 organisationer som går ut (som representerar förmodligen tusentals medlemmar, plus en regering som representerar folket som visar solidaritet) vs en grupp människor som ingen vet vilka det är… eller hur många som i skydd av mörker gjort attentat. Politiseringen av ordet “Allah” är något nytt i Malaysia där folk levt relativt fredligt och delat på benämningen under en längre tid. Varför det blivit en fråga nu går alltid att spekulera om, de mest trovärdiga förklaringar har med inhemsk Malaysisk politik att göra.

Att en mindre och våldsam grupp blir representativ för Malaysias muslimer….iställlet för de som ställer upp när de kristna utsätts för svårigheter….var är nyanseringen i nyhetsrapporteringen?

/Yasri Khan

Hanumicas kommentar: I samband med detta inlägg, se gärna videoföreläsningen “Islam avfärdar antisemitism” som hölls förra veckan i Malmö Högskola. Föreläsaren är Hikmainstitutets grundare och projektledare, Salih Tufekcioglu (aka Abu Halim).

Bismillah.

Funderade igen, som så många gånger förut, om människans natur, en av mina mest älskade ämnen att grubbla över.

Om misstänksamma människor som inte kan ta emot ord av vänlighet utan misstänksamhet. Som inte kan förstå sann blyghet på ett annat sätt än som en tillgjord blyghet, för att det är den enda blyghet som de själva känner till, men som i själva verket är misstänksamhet och avståndstagande från människor på grund av oförmågan att naturligt utgå från att tro det bästa om sin medmänniska. Den sanna blyghet som färgas av ikhlas har sådana skapelser förlorat under resan, längs vägen…

Svaret, som alltid, är från Honom Som ser allt, vet allt:

Därför ska ni ägna er åt religionen strikt monoteism.
Sådan är den naturliga instinkten* som placerats i människorna av Gud.
En sådan Guds skapelse, kommer aldrig att förändras.
Detta är den perfekta religionen, men de flesta människorna vet inte det.
(tolkningen av Koranen, XXX:30)

(den naturliga instinkten* - fiTrah, mänsklig natur i vilken Allah har skapat människan med; fiTrah, den medfdödda fallenhet att dyrka endast Allah, Källan av all godhet och barmhärtighet; det medfödda behovet att följa sin natur och underkasta sig Friden, Ljuset - Allah; att följa sin sanna natur som är islam, strikt monoteism. Människan, människan… titta inåt, känn efter… du vet att du föddes med behov att vara god mot hela Allahs skapelse - så återkom till ditt naturliga tillstånd av barmhärtighet, hänsyn och godhet till hela skapelsen, hitta tillbaka till dig själv, till kärnan som är du, till din renhet, godhet - underkasta dig Honom Som har skapat all godhet, Allah ‘azza wa jall!)

Allt lov och pris tillhör Allah, Som skapat själen och dess medfödda renhet & godhet, fiTrah.

Oavsett hur mycket en orörd fiTrah skulle vilja att alla omkring henne befann sig nära sin ursprungliga renhet, så vet intellektet att det inte är hon som har vägledningen i sin hand. Ja, det finns en självisk anledning i hennes önskan också, då skulle hon undvika att bli missförstådd och bemött av bitter misstänksamhet och oprovocerade påhopp från tomma intet - men önskan är till sin största del resultat av hennes omtanke för hennes bittra, misstänksamma medmänniska. Men optimisten fiTrah slutar aldrig att hoppas på att alla skall se med hjärtat, optimisten fiTrah slutar aldrig vilja önska det bästa för alla andra för att det ger henne själv så mycket, det är en av viktiga saker som gör henne lycklig.

Bismillah.

Abu Qatada bin Rib’i Al-Ansari berättade:

Begravningsprocession fick bredvid Rasulullah Muhammad som frågade: “Den som har fått lättnad eller den som underlättat?”

Folket undrade: “Ya Rasulullah! Vad betyder ‘den som har fått lättnad’ och ‘den som underlättat’?”

Han svarade: “Troende får lättnad (genom döden) från bekymmer och svårigheter i denna värld och han lämnar den på vägen till Allahs Barmhärtighet, medan (döden av) en ond person befriar människorna, landet, träden och djuren från honom (och hans död underlättar för resten av skapelsen).”

Sahih Al-Bukhari, bok 8 “Att göra hjärtat mjukt” / “Ar-Riqaaq”, volym 76, hadith 519

Abu Qatada berättade:

Sändebudet sade: “Den som har fått lättnad eller den som underlättat? Och troende får lättnad (genom döden).”

Sahih Al-Bukhari, bok 8 “Att göra hjärtat mjukt” / “Ar-Riqaaq”, volym 76, hadith 520

Bismillah.

‘Aisha berättade:

Rasulullah Muhammad sade: “Ingen kommer att kallas till räkning på Uppståndelsedagen utan att bli förstörd (i och med den kallelsen).”

Jag sade: “Ya, Allahs Sändebud! Har inte Allah sagt:

‘Och den som får ta emot sin bok med höger hand, för honom skall räkenskapen bli lätt?’ (översättning av Koranen, LXXXIV:7-8)

Rasulullah svarade:
“Den ayat avser bara presenteringen av handlingar; men var och en vars handlingar ifrågasätts (undersöks) på Uppstpndelsedagen skall med all säkerhet bli straffad.”

(Sahih Al-Bukhari, bok 8 “Att få hjärtat att mjukna” (“Ar-Riqaq”), volym 76, hadith 545)

I vintras satt jag med en syster, drack te och lyssnade noga, lyssnade med hjärtat; och hon kände det. Hennes sorg - som min egen, som en hemlighet mellan oss, som förtrolighet mellan två troende själar.

Idag sitter jag ensam i mitt rum. Tankar, minnen, vemod blandar sig med varandra och för själen närmare Allah insha’Allah.

Dödens änglar har hämtat ännu en nära människas själ. En gammal människa, en doftande själ, skapelsen skall sakna hans goda handlingar och hans, idag så sällsynt milda natur.

Min mamma berättade det för ett par dagar sedan i telefon när jag satt på bussen på vägen hem från arbetet, och hon började gråta tyst.

Å hjärtat…! Hennes tysta tårar bryter hjärtat itu, men… “Vi tillhör Allah och till Honom är vår återvändo. Må Allah förlåta honom och låta honom träda in i Jannah.”, svarar jag till min älskade, min sköra, gamla, urvackra mor. Ville krama om henne försiktigt och ömsint, ville trösta henne så som jag gjorde med min vackra syster i vintras, ville lugna henne, ville få henne att tänka på annat… klumpen i bröstkorgen, människor i bussen omkring mig.

Vill skydda min lilla, min sköra rosenknopp från all sorg och ont, min mor under vars fötter Jannah väntar insha’Allah…
Vill, vill, vill…

Jag kom hem.

Å Allah, Stor Är Du i Din Härlighet, Du Är Källan till all Barmhärtighet! Du tillåter oss att känna med andra människor, att krama om dem i deras sorg, att berätta det bästa om deras nära och kära vars själ Du har tagit tillbaka, för att trösta dem; Du Ensam tillåter oss att dela en annan skapelsens sorg och smärta, att känna av den, att vara Ditt medel att underlätta sorgen och smärtan. Du tillåter oss allt det vackra som Du har skapat. Stor Är Du i Din Härlighet, Du Vackre, Du Milde, Du Generöse, Du Nåderike och Barmhärtige Herre!

All tacksamhet tillhör Allah. All tacksamhet och kärlek tillhör Honom Som har skapat dem. All tacksamhet, lov och pris tillhör Allah Den Barmhärtige.

Tänker tillbaka på samtalet med min sårade & sörjande syster, mötet under en annan vit februaridag.

Jag ser scenen så klart, som om sett med en annan människas ögon, utifrån: hur jag tittade genom fönstret… trädens toppar insnöade i den gråa vinterdagen… hur jag tittade i hennes ögon när jag svarade, hur orden lämnade mina läppar, och jag tittade genom fönstret igen… de bara, döda trädtopparna iklädda i snö tittade tillbaka på mig när jag sade något som blev en tröst till henne, och tröst till mig själv. Orden lades tungt på min själ, och på hennes själ, och de band oss så som man närmar sig en människa vars förhållande till Allah man tror ha känt igen som i en ögonblicklig sanningens hast.

Här, nu… hjärtat blir så längtande vemodigt, hungrandes efter Allahs Ord, efter Ljuset, efter näringen.

Döden av våra nära och kära är en oförglömlig påminnelse om hur kortlivad, hur förgänglig människan i dunya är, hur flyktig tiden hon fått på jorden är. Vi reser, vi reser vidare. Du läser detta, medan resan fortsätter. Troende själen påminns av döden om hur skarpt hon längtar efter mötet med sin Herre, och själen gråter i fruktan för ovissheten om vad som väntar henne vid mötet som hon längtar efter så mycket att det gör ont i henne.

Vi reser, vi reser vidare.

Anas berättade:

Rasulullah Muhammad sade: :”Om ni visste det som jag vet, skulle ni skratta lite och gråta mycket.”

(Sahih Al-Bukhari, bok 8 “Att få hjärtat att mjukna” (“Ar-Riqaq”), volym 76, hadith 493)

Bismillah.

‘Ali berättade:

Jag hörde Profeten säga: “Maryam, dotter till ‘Imran, var den bästa kvinnan (i världen under sin tid) och Khadija är den bästa kvinnan (i denna ummah).”

Sahih Al-Bukhari, bok 4 (“Profeter”), volym 55, hadith 642

Bara en tanke: vilka egenskaper var det som utmärkte Khadijah till den bästa i hela ummah, till den bästa bland de bästa kvinnorna någonsin?

Uthållighet…?
Tålamod…?
Mildhet…?
Tillförlitlighet…?
Barmhärtighet…?
Visdom…?
Osjälviskhet…?
Känsla för rättvisa…?
Medkänsla…?
Pålitlighet…?
Givmildhet…?
Skönhet…?

… eller kontinuiteten i hela paketet?

Funderare till var och en av oss. Hon var en motiverare, en medhjälpare, en stödjare som såg möjligheten till det bästa i människor. En kvinna som intuitivt anade mänsklig fitrah inom varje individ, när människorna inte hade en aning om att fitrah finns inom var och en av oss. En sannt vacker personlighet, en sannt vacker människa, en kvinna med den vackraste vita skenet inifrån, en delfin bland människotyper.

Bismillah.

Idag kunde en syster berätta om den älskade Sändebudets liv, om perioden från födseln tills den första uppenbarelsen, om en ramadan natt i grottan Hira… Vilken vacker erfarenhet för det här hjärtat, tackar hon Allah i det tysta.

Det är möjligt att berätta historiska händelser på flera sätt - antingen så att lyssnaren (lyssnarna) gäspar efter några meningar, eller blir de först intresserade för att snart kila iväg med tankarna… eller kan det bli så att du får dem att vara med dig genom hela resan, att se bilder och känna dofter, att känna fruktan och hopp tillsammans med dem som du berättar om. Det blir, som om de är där…

Försök alltid, när du berättar om islams historia och om Sändebudet , att berätta levande, att vara närvarande; räds inte att fälla några stilla tårar om du känner hur hjärtat fylls med dem för ALlahs skull… Var uppriktig och dela av ditt hjärta med dina lyssnare; lämna dem längtandes efter fortsättningen av historien. Barnen är rena, deras små hjärtan är nära fitrah, människans ursprungliga godhet. Det finns inga vägar från en kropp till en annan, själen är den som kommunicerar med en annan själ - uppriktiga hjärtan hittar till varandra.

Min syster, gläd dig om barnen känner igen ett gott hjärta i dig.
Känn dig inte pinsamt inför bittra vuxna som tycker det är så pinsamt att berätta med hjärtat.
Förlora aldirg den förmågan. Den är för Allahs skull, för Honom Som skapade hjärtat ditt och lät dig behålla bandet mellan hjärtat och ögonen, hjärtat och hela kroppen. Tacka din Herre i det tysta och dela av din förmåga med skapelsen, bara för Den Kärlekfulles skull.

Bismillah.

Ibn Umar berättade:

Profeten brukade ge khutba medan han stod bredvid en dadelpalmträdsstam. När vi gjorde mimbar till honom , använde han den istället (för att ge khutba från den). Palmstammen började gråta, så Sändebudet gick till den och smekte den med sin hand (för att trösta den, för att få den att sluta gråta).
(Sahih Al-Bukhari, bok 4, “Sändebudets och följeslagarnas dygder och förträfflighet”, volym 56, hadith 783)

Jabir bin ‘Abdullah berättade:

Profeten brukade stå vid ett träd eller en dadelpalm åp fredagar. Sedan sade en Ansari syster eller bror: “Ya Rasulullah! Skall vi inte göra en mimbar för dig?” Han svarade: “Om ni önskar det.” Så de gjorde en mimbar för honom och när det var fredag, fortsatte han mot mimbar (för att ge khutba). Dadelpalmen grät som ett barn! Profeten gick ner från mimbarn och kramade om trädet medan det fortsatte att jämra och stöna som ett barn som man försöker lugna. Profeten sade “Den grät för att den saknade religiös kunskap som den brukade höra då khutban hölls vid den.”
(Sahih Al-Bukhari, bok 4, “Sändebudets och följeslagarnas dygder och förträfflighet”, volym 56, hadith 784)

Jabir bin ‘Abdullah berättade:

Profeten brukade stå vid en dadelpalmträdsstam (medan han höll fredagspredikan). När man gjorde mimbar för honom , hörde vi hur stammen grät som en dräktig kamel, tills Profeten gick ner från mimbarn och lade sin hand över den.
(Sahih Al-Bukhari, bok 2, Fredagsbönen, volym 13, hadith 41)