Bismillah.

Den här artikeln är en naturlig fortsättning på den föregående. En respekterad syster har, nämligen, skickat länken till ifiis sida med bevis för båda sätt att gå ned i sadjdah, vilken jag hänvisar i föregående artikel.

Syftet är inte att överbevisa varandra med vem som har rätt. Syftet med denna artikel, liksom den föregående är enkelt: jag är själv en av dem som har gått ned i sujud i så många år med knäna först. Att ha kommit över böcker som Albanis “Salat i ljus av Rasulullahs sunnah” eller “Egenskaper av Rasulullahs salaat från tvagningen till dhikr” har öppnat nya horisonter för mig själv, och betyder otroligt mycket för mig själv. Och det är den främsta anledningen till att jag innerligt vill dela denna upptäckt med så många muslimer som möjligt.

Syftet har alltså aldrig varit att överbevisa eller förneka någon annan giltig åsikt, utan att öppna nya dörrar för förståelse och en titt på Rasulullahs sunnah med tillhörande bevis, så att man själv kan medvetet välja att följa det som de lärda har kommit fram är sunnah med starkare bevis.

Efter att ha förtydligat eventuella kommande frågetecken, kan jag nu fortsätta med att översätta delar ur ovan nämnda boken “Egenskaper av Rasulullahs salaat från tvagningen till dhikr” av den högst respekterade brodern mr. Safet Kuduzovic. Han går genom hela Sändebudets salaat, bit för bit, detalj för detalj, och anger när det finns delade åsikter i en viss detalj: vad som anses av vissa lärda, och han anger bevis för deras åsikt; sedan gör han samma med andra åsikten. Jag översätter kronologiskt, så som författaren gjorde i boken, och bara av den anledningen börjar jag med att översätta åsikten om att man går ned i sujud med händerna före knäna. I nästa artikel kan man alltså förvänta sig att läsa översättningen av den andra åsikten med tillhörande bevis, insha’Allah.

Ser du inte att allt och alla i himlarna och på jorden faller ned i tillbedjan inför Allah: solen och månen och stjärnorna och bergen och träden och djuren…?
(översättning av Koranen, XXII:18)

Att gå ned i sujud

Efter att ha kommit tillbaka från ruku brukade Rasulullah Muhammad med takbir gå ned i sadjdah. (Bukhari, s. 176/803; Muslim, 4/82/392) Det finns lärda som anser att det är berömvärt att förlänga lite denna takbir. (Se Al-majmua, 3/394; Rawadut-talibin, 1/250 samt Fath-ul-bari 7/213 av Ibn Rajab.)

De lärda i islam har olika åsikter vad gäller frågan om man går ned i sujud med händerna eller med knäna först. Vi skall här som vanligt ange båda åsikter med tillhörande bevis och kommentarer, och avsluta med att välja den åsikt som har högre priorität (baserat på bevisens styrka).

Bevis från de lärda som anser att man går ned i sujud med händerna först

1. Abu Hurayrah, återberättar att Rasulullah sade: “Den som går ned i sujud bör lägga händerna på marken innan knäna, och bör inte immitera en kamel när han går ned i sujud.”

Nasai, 1/355/1090; Abu-Dawud 1/158/746; Darimi, 1/220/1321; Ahmad, 2/381/8955; Bayhaki, 2/143/2633; Ibn Hazm, 4/128-129; Daraqutni, 1/337/1289; Bagawi, 2/249/644; Abu-Yala, 11/414/6540;, Bukhari i At-tarihul-kabiru, 1/17, 139; Tahawi i Al-Muskil, 1/168/182. Imamerna Bagawi, Nawawi och Zarkani anser denna hadith vara god. Se Al-Majmua, 3/421 och Irwaul-ghalil, 2/78. Hafidh Ibn Hajar påstår i Bulugh-ul-maram på s.62: “Denna hadith - dvs. hadithen som återberättas av Abu Hurayrah och som berättar om att man går ned i sujud med händerna innan knäna - är starkare av hadithen som återberättas av Wail b. Hujr - dvs. hadithen som berättar om att man går ned i dujud med knäna innan händerna.”

Ett liknande uttalande är från en av hanafis lärda, Ibn-Turkmani i Al-javharun nawkiy, 2/145. Imam Shakir håller med dem i sin kommentar av Jamiut Tirmidhi, 2/58-59. Den citerade hadithen anses vara autentisk av: Ibn Mulakkin, Abdul-Haqq Ishbili, Shawkani, Mubarakfuri, Ahmad Shakir, Albani, Arnaut m.fl. Se: Fathul bari, 2/549; Naylul awtar, 2/254-255; Tuhfatul-ahwazi, 2/128; Sifatus-salah, s.140; Irwaul-ghalil, 2/78; Sharhus-sunnah, 3/135 med kommentarer från shaykh Shuayb, Surajul-muttaqin, s. 269 och Al-manahish-sharaiyyah, 1/517-520.

Ibn Qayyims anmärkning på denna hadith i Zadul-maad, 1/155, under antagandet att någon i berättarkedjan har gjort fel och återberättat hadithen tvärtom, kan inte användas som bevis att den här hadithen inte är autentisk.

Lika så är åsikten - som Ibn Qayyim har antagit - att kamelens knän är i hennes bakben, är svag. Kamelens knän är i hennes framben, så som de främsta arabiska lexikon bekräftar: Lisanul-arab, 14/263; Tahzibul-luga, 10/216; Al-muhkam, 4/130. Imam Tahawi påstår att kamelens knän i hennes framben, och man bör därmed i enligt den här hadithen gå ned i sujud med händerna före knäna, så att man inte skulle immitera en kamel. Se: Sharhul-mushkil, 2/1680-169.

Detta bekräftas även i en längre hadith som återberättas av Suraka: när han följde efter Rasulullah Muhammad och Abu Bakr under hijrah och ville döda dem, och när han närmade sig berättar han att ‘Händerna - dvs. frambenen - på min häst sjönk ned i marken ända till knäna’. Se Bukhari, s. 817-818/3906, Ahmad, 4/176/17591, Tabarani, 7/133/6601, Bayhaqi i Ad-dalail, 2/485-487 och andra.

Den som önskar läsa ett bredare och mer omfattande svar till Ibn Qayyim hänvisas till Markatul-mafatih, 1/552; Nahyus-suhba, s. 11 och Sirajul-muttaqin, s. 272.

2. Det har kommit till oss genom autentiska hadither att Ibn omar brukade gå ned i sujud med händerna före knäna och sade: “Så här brukade Rasulullah Muhammad göra.”

Ibn Huzaymah, 1/318-319/627; Darakutni, 1/337/1288; Bayhaki 2/144/2638; Haqim, 1/348-349/821; Tahawi, 1/254; Ibn Munzir i Al-awsat, 3/165/1430; Hazimi i Al-itibar, s. 59. Imam Hakim och Dhahabi påstår: “Den här hadithen uppfyller Muslims kriteria”. Ibn Huzaymah och shaykh Albani anser denna hadith vara autentisk. Se: Bulghul-maram, s.62 och Irwaul-ghalil, 2/77. Den kände hanafi muhaddith Ibn-Turkmani försvarade den här hadithens autenticitet i Al-jawharun-nakiyy, 2/145. Dock har vissa av topp-muhaddithin anmärkt på dess autenticitet.

Imam Hakim säger: “Jag lutar åt Ibn-Omars version (om att gå ned i sujud med händerna före knäna) på grund av mängden av hadither som talar om detta och som kommer från de första två generationer muslimer (sahaba och tabi’in )” (Se: Al-mustadrak, 1/349)

- Det här är två hadither om att man går ned i sujud med händerna före knäna: i första hadithen beordrar Rasulullah Muhammad muslimerna att gå ned i sujud med händerna före knäna, och i den andra gör han själv på så sätt.

- I nästa artikeln följer en avslutning på den första åsikten, given ovan. Därefter fortsätter jag med att insha’Allah översätta den text i mr. Kuduzovics bok som anger och beskriver bevisningen för det andra sättet att gå ned i sujud.

Bismillah.

Ser du inte att allt och alla i himlarna och på jorden faller ned i tillbedjan inför Allah: solen och månen och stjärnorna och bergen och träden och djuren och människor i stort antal? Men genom förnekelse och trots har många andra dragit på sig ett oundvikligt straff. Och den som Allah har förnedrat skall ingen hedra. Allah gör som Han vill.
(översättningen av Koranen, XXII:18)

En av de vanligare missuppfattningar om vad som är sunnah med starkare * bevis, är hur Rasulullah Muhammad brukade gå ner i sujud och hur han brukade gå upp från sujud till nästa rak’ah.

* En förklaring på vad som exakt menas med starkare bevis följer i kommande artikeln, insha’Allah.

Innan du läser detta inlägg, läs även vad som står på IFII-s sida - tryck här.

Shaykh Albani, må Allah vara barmhärtig mot hans själ, skriver i sin utmärkta bok “Salat i ljuset av Rasulullahs sunnah” följande om Rasulullahs sätt att gå ned i sujud:

Att gå ned i sujud med händerna först

Han brukade lägga händerna på marken innan knäna.

Ibn Khuzaymah (1/76/1), Al-Daraqutni och Al-Hakim, som förklarar den sahih, samt Al-Dhahabi samtycker med Ibn Khuzaymah. Alla hadither som motsäger denna hadith är icke-autentiska. Imam Malik har accepterat detta sätt att gå ned i sujud. Liknande rapporteras från imam Ahmad i Ibn al-Jawzis verk “Al-Tahqiq” (108/2). Al-Marwazi citerar, med sahih isnad (återberättarkedja), imam al-Awzai i sin Masa’il (1/147/1) när han säger: “Jag såg människor som lägger ner händerna innan de knäna rör marken.”

Rasulullah Muhammad brukade lära ut muslimer att göra på detta sätt och sade: “När en av er utför sajdah, bör han inte knäfalla som en kamel, utan han bör lägga sina händer på marken innan han lägger ner sina knän.”

Hadithen har nedtecknats av Abu Dawud, Tammam i Al-Fawa’id och Al-Nasa’i i Al-Sunan al-Sughra och Al-Sunan al-Kubra (47/1), med sahih isnad. ‘Abd al-Haqq förklarade den sahih i Al-Ahkam (54/1) och skrev dessutom i Kitab al-tahajjud (56/1): “Den här hadithen har sundare isnad än den föregående hadithen”, dvs. än hadithen från Wa’il som beskriver motsatt sätt att gå ner i sajdah, med knäna innan händerna. I själva verket är denna hadith varken autentisk i sin isnad eller i sin mening, så som jag (dvs. Imam Albani) har förklarat i Silsilat al-ahadith al-da’ifah och i Irwa’ (357), dessutom motsäger den den första haidthen som är sahih.

Folk bör veta att sättet att skilja sig från kamelen är att lägga ner händerna före knäna, eftersom kamelerna lägger ner knäna först; kamelens ‘knän’ är i dess framben, så som det är definierat i Lisan al-’Arab och i andra böcker om det arabiska språket, och så som Tahawi nämner i Muskil al-’Athar och i Sharh Ma’ani al-’Athar. Också, imam Qasim al-Saraqusti skrev i Gharib al-hadith (2/70/12), med sahih isnad, uttalandet från Abu Hurayrah : “Ingen bör knäfalla så som en förrymd kamel gör” och lade då till: “Detta är i sajdah. Han säger att ingen borde kasta sig ner som en förrymd eller otämjd kamel gör, hastigt och utan sinneslugn, utan man bör gå ner med lugn, lägga ner händerna först och sedan knäna; och vad gäller detta så finnd förklaringen i en marfu hadith.” Och han nämnde hadithen ovan.

Vad gäller Ibn al-Qayyims extremt underliga uttalande “Dessa ord är ofattbara och lingvistiker-experter förstår dem inte”, besvars det med källor som vi har nämnt ovan, samt många andra som kan rådgöras. Jag (dvs. al-Albani) har också utvidgat detta i argumenteringen mot Shaykh Tuwayjari, vilket möjlighen kommer att publiceras.

Han brukade också säga: “Sannerligen utför händerna sajdah så som ansiktet gör, så när en av er lägger ansiktet på marken, bör hans händer också ligga på marken, och när han lyfter upp ansiktet, bör han lyfta upp händerna också.”

Detta är nedteckant av Inn-Khuzaymah (1/79/2), Ahmad och Siraj. Al-Hakim har förklarat den sahih och Al-Dhahabi håller med. Den är given i Irwa (313).

Fortsättning följer, insha’Allah - en kortare artikel om hur Rasulullah Muhammad brukade gå upp från sujud till nästa rak’ah; samt utförligfare bevis för att gå ned i sujud med knäna först.

Bismillah.

Islamic Info Sweden anordnar denna helg i Göteborg en konferens om islamofobi, Islamofobi: igår, idag och imorgon.

Du som berikar konferensen med din närvaro, kommer berikas själv av nyttig kunskap från föreläsarna: Shabir Ally (Kanada) samt Ahmad Saddiq och professor Mattias Gardell (Sverige). Se till att komma i god tid, för antalet platser är begränsat till 350. Inträdet är symboliskt, 20 SEK.

När?
24:e oktober, kl. 13:00-20:30
25:e oktober, kl. 13:00-18:00

Var?
Göteborg, Kongressalen på Folkets hus (Järntorget).

Frågor?
Kontakttelefon: 0704954775

För en mer detaljerad information och schemat, tryck här.

Bismillah.

De var Rasulullah Muhammads följeslagare, .

Bukhari, bok 8, volym 73, hadith 169

Salama bin Al-Aqwa återger:

Vi gav oss iväg med Rasulullah Muhammad till Khaibar och vi reste nattetid. En man sade till ‘Amir bin Al-Aqwa’: “Skall du inte låta oss höra din poesi?” ‘Amir var poet, så han gick ner och började i rytmisk röst recitera poesi till människorna; poesin var i samma takt som kamelernas fotsteg:

“A Allah! Utan Dig skulle vi inte ha vägletts till Den Rätta vägen,
vi skulle inte givit i välgörenhet,
vi skulle inte ha bett.