Bismillah.

As-Salamu Aleikum wa Rahmatulahi wa Barakatuh!

När jag surfar runt och läser på alla olika muslimska bloggar så känns det som att jag inte har någonting att skriva om just nu eftersom allihopa täcker i stort sätt allting när det gäller Ramadan! Alhamdulilah! Men jag vill ju skriva också insh’Allah!

Shaytan lämnar oss när ramadan kommer

Då tänkte jag på denna hadithen från Bukhari(1899) och Muslim(1079),

Återberättat från Abu Hurayrah är att Allahs Sändebud sade: “När Ramadan kommer, öppnas Paradisets portar, Helvetets portar är stängda, och alla djävular är fastkedjade.”

Vissa kommer med tankarna att men om Sheytan är fastkedjad, hur kommer det sig då att det sker synder efter synder bland alla människor? Någonting som verkligen är självklart men som man antagligen inte tänker på så ofta, är att Sheytan är ju inte den som syndar åt en eller som är orsaken till alla dåliga tankar osv. Sheytan viskar till en och försöker övertyga en, men till slut är det en själv som gör dessa handlingar av egen vilja. Och det luriga är att man inte riktigt kan veta om det är Sheytan som viskar till en eller om det är ens inre nafs!

Bevis, Den Heliga Koranen!

Och när Allahs dom har fallit skall Djävulen säga: “Allah gav er ett löfte och löftet var sant. Jag har också gett er löften, men jag har svikit dem. Jag hade ingen myndighet över er, men jag kunde kalla på er och när jag kallade på er besvarade ni min kallelse. Klandra då inte mig; klandra er själva. Jag kan inte hjälpa er och ni kan inte hjälpa mig. Jag tar avstånd från det ni förr gjorde, då ni gav mig en plats vid Allahs sida.” Ja, de som begår sådan svår orätt har ett plågsamt straff att vänta. (översättning av Koranen, XIV:22)

Under Ramadan, får vi äntligen veta vad som är Sheytans viskningar och vad som är våra inre begär. Från dåliga tankar till dåliga handlingar. Vi kan inte skylla på att “Förlåt det var Sheytan som kom i mina tankar”, NEJ… Det är vi själva som har hemska begär. Det är ju så, vi måste kämpa mot dessa begär verkligen! Det är vår största kamp (jihad)! Sheytan är vår största fiende efter vårt eget nafs, om vi inte klarar av att kontrollera oss själva så hur ska vi kunna kontrollera när Sheytan kallar på oss? Ya Allah! Må Du ta bort alla våra onda tankar!! Må Du ta bort allt ont ifrån oss!

Under Ramadan, får vi den största chansen att rannsaka oss själva, att bli bättre och fokusera mer på religionen. Alhamdulilah! Med Sheytan borta från kartan så är det endast våra nafs kvar att bekämpa.. Det är så bra, Alhamdulilah…

Ni vet när ni har bett, så gör ni tasbeh, gör dua och sen vill ni kanske göra sunna böner? Så hör ni att TVn är på, inte bara att den är på, ni hör exakt vad som sägs i TVn, automatiskt hamnar blicken på lådan! Och där sitter ni och säger Alhamdulilah, SubhanAllah, Allahu Akbar samtidigt som ni har blicken på TVn. Vet inte om det har hänt er någon gång, subhanAllah det är så jobbigt! Iallafall, man blir lat, Sheytan har övertalat en att det räcker med bönen, det räcker med det du gjort, du kan ta det lugnt nu och titta på TV. Gör ingenting extra säger Sheytan. MEN! Under Ramadan, vad är det då? Det är ens eget nafs som vill titta på tv, som är för lat osv. Man måste kämpa!

Kämpa kämpa, jobba jobba som min lillebror brukar säga.. Alhamdulilah..

So whatever you do under Ramadan, don’t blame Sheytan! Blame your own self!

Wa salamu aleikum wa rahmatulahi wa barakatuh,
//Er syster Amanda

Bismillah.

TROENDE! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före er - kanske skall ni frukta Allah.

(översättning av Koranen, II:183-186)

Den här artikeln är den första i en kort serie om hadither som anges i Ibn Kathirs klassiska tafsir av Koranverserna ovan, haditherna om regler angående ramadanfastan. Först anger Ibn Kathir hadither om regler som gäller för den som är på resande fot under ramadan:

Autentisk sunnah säger att Rasulullah Muhammad reste under ramadan för att befria Makkah. Han reste tills han kom fram till Kadid-området och sedan bröt han fastan samt beordrade följeslagarna att göra samma sak. Detta är antecknat i två Sahih hadithsamlingar.
Att bryta fastan som nämns i dessa hadither är inte ett krav,eftersom föleslagarna brukade resa med Rasulullah Muhammad under ramadan och vissa av dem fastade, medan andra gjorde inte det - och ingen av dem kritiserade andra för hur de gjorde. Om befallningen att bryta fastan från den nämnda hadithen hade varit ett krav, då hade Rasulullah kritiserat dem fastade. Men Sändebudet fastade ibland när han var på resande fot. Till exempel har Bukari och Muslim nedtecknat hadithen där Abu Ad-Darda’ sade: “En gång gick vi ut med Rasulullah under ramadan medan hettan var intensiv. En av oss lade sin hand på sitt huvud på grund av hettan. Bara Rasulullah och `Abdullah bin Rawahah fastade under den tiden.”

Man bör säga att det är bättre att ta tillåtelsen att bryta fastan som resennär, eftersom Rasulullah Muhammad sade följande om att fasta medan man reser:

«مَنْ أَفْطَرَ فَحَسَنٌ، وَمَنْ صَامَ فَلَا جُنَاحَ عَلَيْه»

De som inte fastade gjorde gott, och det finns ingen skada för dem som har fastade.

I en annan hadith sade Sändebudet :

«عَلَيْكُمْ بِرُخْصَةِ اللهِ الَّتِي رُخِّصَ لَكُم»

Ta tillvara på Allahs tillåtelse som Han har lovat er.

Vissa lärda säger att båda val - att fasta och att inte fasta - är lika värda, eftersom `A’ishah berättade att Hamzah bin `Amr Al-Aslami sade “Ya Rasulullah ! Jag fastar mycket, skall jag fasta när jag reser?” Sändebudet svarade:

«إِنْ شِئْتَ فَصُمْ، وَإِنْ شِئْتَ فَأَفْطِر»

Fasta om du önskar (fasta), eller fasta inte om du inte önskar (fasta).

Denna hadith finns i båda sahih hadithsamlingar.

Man har nedtecknat att, om fastan blir svår (medan man reser), då är det bättre att bryta fastan. Jabir sade att Rasulullah såg en man som andra människor försökte skydda från solen (medan de reste). Sändebudet frågade om den mannen och de svarade att mannen fastar. Rasulullah Muhammad sade då:

«لَيْسَ مِنَ الْبِرِّ الصِّيَامُ فِي السَّفَر»

Det är inte en del av birr (fromhet) att fasta medan man reser!
Både Al-Bukhari and Muslim har nedtecknat den hadithen.

Vad gäller dem som struntar i sunnah och i sina hjärtan tror att det är ogillat för den resande att bryta fastan - de måste bryta fastan och tillåts inte att fasta!

Bismillah.

Muhammad är Allahs Sändebud. De som följer honom är oböjligt fasta gentemot dem som förnekar sanningen, men sinsemellan fulla av värme och vänskap. Du ser hur de böjer ryggen och faller ned inför Allah i tillbedjan och söker Hans nåd och Hans välbehag; i sina ansikten bär de spåren av de många nedfallen under bönen. De liknas både i Tora och i Evangeliet vid frön som skjuter skott, varefter Allah ger skotten kraft, så att de växer sig starka och reser sina raka stjälkar till glädje för såningsmännen, men för förnekarna är de en orsak till förargelse. Allah har lovat dem av dessa förnekare som antar tron och lever ett rättskaffens liv, förlåtelse och en rik belöning.
(översättning av Koranen, XLVIII : 29)

Imam Ahmad rahimahullah har nedtecknat Abu-Zarrs ord:
“Min vän (haliili) har beordrat mig sju saker: att älska fattiga och deras sällskap; att (i dunya saker) titta till den som har det sämre ställt än jag, inte till den som har det bättre ställt än jag; att bevara familje och släktskapsband, även om min familj eller släkt vägrade göra samma sak; att inte söka något från människor; att tala sanningen, även när den är bitter (när den känns bitter fför min egen del); och han beordrade mig att för Allahs skull inte frukta människor och att ofta uttala orden: det finns ingen handling, rörelse, makt, kraft eller handling utan Allah (laa hawla wa laa quwwata illa billah) - dessa ord är från skatten under Arsh.”

Imam Ahmad har nedtecknat Abu-Said Al-Hudriyys vittnesbörd om att Rasulullah Muhammad sade: “Må ingen av er låta sig hindras av fruktan för människor från att säga sanningen när han ser den eller bevittnar den - det att säga sanningen eller något stort kommer varken att närma hans dödsstund (ajal) eller att avlägsna hans rizq.”

Imam Ahmad har nedtecknat Abu-Said Al-Hudriyys vittnesbörd om att Rasulullah Muhammad sade: “Må ingen av er förnedra sig själv genom att - när han ser något som har med Allah att göra och som han börde säga något om - låta bli att säga det (förbli tyst om saken)… På Uppståndelsedagen skall det sägas till honom: ‘Vad har förhindrat dig från att säga det om det?’ Han skall svara: ‘Jag var rädd för människor’ och Allah Den Upphöjde skall säga till honom: ‘Det var viktigare att frukta Mig’.”

Nej, denna Skrift utgörs av budskap vars innebörd är klar för dem som har hjärtan upplysta av verklig kunskap, och ingen avvisar mot bättre vetande Våra budskap utom de orättfärdiga.
(översättning av Koranen, XXIX : 49)

Till troende själar som fullständigt kärleksfullt har underkastat sig Allahs Visdom, till mina systersjälar som med ödmjukhet tackar Allah för vägledningen, för Hans stora barmhärtighet, till själarna som Allah har beskrivit i Sin sista Bok - till dem har väntan och längtan pa ramadanfastan nästan lika stor sötma som själva fastemånaden. En sötma som bara de vet när de hoppas på att leva till att se fram emot den första av två glädjen som ramadanfastan bär med sig för den uppriktiga.

Att bevisa sin trofasthet till Honom, att visa ett troget hjärta genom de största och de minsta handlingarna får hjärtat att känna sann sötma av sin kärleksfulla underkastelse. Och hjärtat befaller kroppen att falla ner i sujud, att följa efter hjärtat som aldrig går upp från sujud till Den Levande.

översatt av “en troende själ insha’Allah”