Bismillah.

Den överväldigande delen i den här artikelserien är en översättning från boken Iman av Nu’aym bin Yasin.

Tawhid-ul-ulluhiyyah: att upprätthålla enheten i dyrkan av Allah

Abu Hurayra berättar: Jag sade “Ya Rasulullah! Vem skall vara den lyckligaste person som skall vinna din medling på Uppståndelsedagen?”
Profeten sade “Ya Abu Hurayra! Jag trodde att ingen skulle fråga mig om denna nyhet före dig, eftersom jag känner hur du längtar efter att lära dig. Den lyckligaste person som skall ha min medling på Uppståndelsedagen skall vara den som helt uppriktigt, från djupet av hjärtat, hade sagt Det finns ingen annan gud värd dyrkan förutom Allah.”
(Sahih Bukhari, bok 8, volym 76, hadith 574)

Tawhid-ul-ulluhiyyah betyder att ha orubblig övertygelse om att det inte finns någon annan gud värd dyrkan förutom Den Ende sanne gud, Allah; och att ägna all sin ibadah endast till Honom.

Ordet ilah används för att säga att det är Den som är värd dyrkan (ibadah), Den som tillbes.

Ordet ibadah betyder underkastelse, lydnad och ödmjukhet. Stora lärda har definierat ibadah i islam som fullständig underkastelse med fullständig kärlek. Ibadah (dyrkan) som är strikt plikt till troende människan (i själva verket till alla människor) innebär båda delar: fullständig underkastelse och fullständig kärlek. För korrekt ibadah, som är meningen med vårt liv, räcker det inte med endast av en av dessa två delar.

Tawhid-ul-ulluhiyyah betyder att med inre väsen och med yttre formen (batin och zahir) uppriktigt dyrka endast Allah. All vår dyrkan är endast till Allah Den Upphöjde, ingen annan! Troende dyrkar endast Allah och tillägnar all sin ibadah endast till Allah, troende älskar Allah mest av allt annat, troende fruktar endast Allah. Troendes hopp, duaa, böner och tillit är riktade endast till Allah. Troende lyder endast Allah och underkastar sig endast Allah. Samma gäller hopp, kärlek, tillit, böner, underkastelse, ödmjukhet och all annan slags ibadah.

Denna kategori innehåller och omfattar väsentligt alla andra kategorier av tawhid: tron på Allah som (den ende) Skaparen och Herren, samt tron på att bara Allah besitter namn och attribut av fullkomlighet.

Vice versa gäller inte:
• Att tro och acceptera Allah Den Upphöjde som Skaparen och Herren behöver inte* betyda att man dyrkar bara Honom och särskiljer bara Honom i sin dyrkan och i all ibadah. Man kan acceptera Allah Den Upphöjde som Skaparen och Herren utan att dyrka Honom (utan att ägna all ibadah till Honom Allena).

* Notera: att acceptera Allah Den Upphöjde som den Ende Skaparen och Herren medför oundvikligt plikten att dyrka bara Honom och ingen annan. Att man accepterar Allah som Skaparen och Herren är bevis att det inte finns någon annan gud värd dyrkan förutom Honom. Men många människor struntar fullkomligt i det här uppenbara beviset för att de vägrar att tro och är trotsiga och blundar för det uppenbara. De erkänner Allah Som Skaparen och Herren, men de erkänner inte Honom Som Den ENDE Värd dyrkan och därmed kastar de bort det som insikten om Allah som Skaparen och Herren innebär.

• På samma sätt, att tro att endast Allah Den Upphöjde besitter namn och attribut av fullkomlighet innebär inte att tawhids andra kategorier är omfattade i den.

Men den människa som utövar tawhid-ul-uluhiyyah till Allah Den Upphöjde och som därmed accepterar och erkänner Allah Som Den Ende Värd dyrkan och att ingen annan förutom Allah är värd dyrkan – han erkänner därmed både att Allah Den Upphöjde är Skaparen och Herren och att bara Han besitter alla namn och attribut av perfektion, eftersom sann ibadah (dyrkan) kan riktas endast till Den Fullkomlige Skaparen och Herren, och ingen annan.

För hur kan man dyrka någon som inte är skapelsens Skapare och som inte förvaltar den och som inte är Allsmäktig? Och hur kan man dyrka någon som inte är Perfekt och Fullkomlig i alla avseenden?

Vi ser klart utifrån det vi sagt att kalimai shahadah ”Laa ilaaha illaAllah” innehåller tawhids alla kategorier, eftersom deras betydelse är tro i tawhid-ul-ulluhiyyah. Tawhid-ul-ulluhiyyah innehåller både tawhid-ur-rubbubbiyah och tawhid-ul-esmai-was-sifaat.

Det är därför som tro och uppenbarelse har påbörjats och avslutats med tawhid-ul-ulluhiyyah. Den är trons form (zahir) och väsen (batin) och skapelsen är skapad för den. Allah säger i Koranen:

Jag har skapat de osynliga väsendena och människorna enbart för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig.
(översättning av Koranen, Az-Zariyat, LI:56)

Ibn Taymiyyah säger: ”Denna kategori av tawhid är vad som skiljer muwahhidin från mushriqin –de som uppriktigt dyrkar endast Allah och inte sätter andra vid Hans sida, från dem som sätter andra vid Allahs sida i dyrkan. Belöning och straff i detta och i nästkommande liv skall vara pga den. Den som inte erkänner denna kategori av tawhid förblir mushriq.” (se Risalatul hasanati was sayyie i Ibn Taymiyyahs kända verk Majmu’atur rasail)

- Med den här kategorin av tawhid har Allah sänt alla Sina sändebud och uppenbarelser. Grunden och andemening i alla profeters (alayhis-salaam) mission (uppdrag) var just tawhid-ul-ulluhiyyah!

Allah Den Upphöjde säger i Koranen det som översätts som:
Till varje samfund har Vi låtit ett sändebud komma för att förkunna: “Dyrka Gud och håll er borta från det onda!”
(översättning av Koranen, An-Nahl XVI:36)

Vi har aldrig sänt en profet före dig utan att uppenbara för honom: “Det finns ingen annan gud än Jag - tillbe Mig!”
(översättning av Koranen, Al-Anbiyah XXI:25)

Allah Den Upphöjde upplyser oss om att Hans profeter Nuh, Hud, Salih och Shu’ayb a.s. kallade var sitt folk:
(Och Vi sände Noa till hans folk och han sade:) “Dyrka Gud, mitt folk - ni har ingen annan gud än Honom! Skall ni då inte frukta Honom?”
(översättning av Koranen, Al-Mu’minun, XXIII:23)

(Och till stammen Aad sände Vi deras broder Hud. Han sade:) “Dyrka Gud, mitt folk - ni har ingen annan gud än Honom! Fruktar ni Honom inte?”
(översättning av Koranen, Al-A’araf, VII:65)

(Och till stammen Thamud sändes deras broder Salih. Han sade:) “Dyrka Gud, mitt folk! Ni har ingen gud utom Honom. Han skapade er av jord och Han lärde er att bruka den och där fick ni bygga och bo. Be Honom om förlåtelse för era synder och vänd ångerfulla åter till Honom. Min Herre är nära och hör människans bön.”
(översättning av Koranen, Hud, XI:61)

Allah Den Upphöjde upplyser oss om att Hans nära vän och Sändebud Ibrahim a.s. sade sitt folk:
Jag har i sökandet efter sanningen funnit den rena, ursprungliga tron, vänt mig ifrån allt falskt och vänt mig till Den som har skapat himlarna och jorden, och jag ägnar inte avgudar min dyrkan.”
(översättning av Koranen, Al-An’am, VI:79)

Den här kategorin av tawhid är islams väsen, och just därför är trons första pelare kalimai-shahadah. Rasulullah Muhammad sade: ”Islam baseras på 5 pelare: vittnesbörd att det inte finns annan gud värd dyrkan förutom Allah och att Muhammad är Hans Sändebud, salaah, zakaah, ramadaanfastan och pilgrimsresan till hajj.”

När man inser och accepterar att det inte finns någon annan gud värd dyrkan förutom Allah Den Upphöjde, är implikation (följd, alltså den insikten leder till och kräver att) man riktar all sin ibadah endast till Honom och att hjärtats del i ibadah (niyyah) är fullständigt renat från att luta åt något annat håll och vilja tillbe någon annan.

Vad innebär det att man inser och accepterar att det inte finns någon annan gud värd dyrkan förutom Allah Den Upphöjde?

Vi ser att när man inser och accepterar att det inte finns någon annan gud värd dyrkan förutom Allah Den Upphöjde, innebär det att:

1. man måste uppriktigt älska Allah, ens kärlek för Allah måste vara större än ens kärlek mot någon annan eller annat. Om man älskar någon annan lika mycket, eller ännu mer än Allah Den Upphöjde, då begår man shirq.

Ändå finns det människor som sätter upp medgudar vid Guds sida och ägnar dem en sådan kärlek som bör ägnas Gud. Men de troendes kärlek till Gud är starkare. Om bara dessa syndare kunde se som de skall se när de står inför straffet, att all makt tillhör Gud och att Gud straffar med stränghet.
(översättning av Koranen, Al-Baqarah, II:165)

Ibn Qayyim säger att om man älskar någon annan än Allah så begår man stor shirq som Allah inte förlåter förutom om människan gör tawbah med dess alla villkor.

Mänsklig natur är sådan, att man är benägen att älska sig själv, sina föräldrar, sina barn, sin egendom, sitt land osv… Att vara uppriktigt underkastad Allah betyder inte att man behöver förneka dessa naturliga känslor, utan underkastelsen till Allah innebär och kräver att ens kärlek för allt annat kommer efter kärleken för Allah. Kärleken för Allah Den Upphöjde bör vara över allt annat, så att den väger tyngre om det uppstår motsägelser mellan något som man annars älskar, och det som kärleken för Allah kräver.

Till exempel är det naturligt att man tycker om att sova under hela natten och att vakna upp varje natt för isha eller fajr bönen (som är två av fem obligatoriska dagliga böner) kan kännas svårt - om inte kärleken för Allah Den Upphöjde är större än kärleken för sömn. Eller, om man älskar pengar så mycket att man inte ger zakat (obligatorisk allmossa) - för att inte tala om annan sadaqa (välgörenhet till de behövande) - då har man begått shirq till pengar pga ens kärlek för pengar, för det materiella och för denna värld har hindrat en att utföra det som kärleken för Allah Den Upphöjde kräver, nämligen att ge zakah till de som har det sämre ställt.

Allah Den Upphöjde hotar dem som mer älskar dunya och som upphöjer dunya över sin kärlek för Allah:

Säg: “Om era fäder och era söner och era bröder och era hustrur och er släkt och de ting som ni förvärvar och de varor för vilka ni oroar er att de skall förbli osålda och era ombonade hem - om allt detta står ert hjärta närmare än Gud och Hans Sändebud och kampen för Hans sak, vänta då till dess Gud ger Sin vilja till känna; Gud vägleder sannerligen inte dem som visar trots och olydnad.”
(översättning av Koranen, At-Tawbah, IX:24)

2. man måste rikta all sitt hopp, all duaa, alla böner, all tawaqqul (tillit) endast till Allah, Som Är Den Ende Som håller allt i Sin Hand.

Och anropa inte i Guds ställe dem som varken kan gagna eller skada dig; om du gjorde detta skulle du bli en av dem som begår svår orätt mot sig själva.
(översättning av Koranen, Yunus, X:106)

Då sade två av dem, sant gudfruktiga män som vunnit Guds välbehag: “Gå in rakt emot dem genom stadsporten; om ni går in denna väg, är det ni som får överhanden. Och lita till Gud om ni är sanna troende!”
(översättning av Koranen, Al-Ma’idah, V:23)

De som har blivit troende och har övergett ondskans rike och som strävar och kämpar för Guds sak har skäl att hoppas på Guds barmhärtighet - Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.
(översättning av Koranen, Al-Baqarah, II:218)

3. man måste frukta endast Allah. Om man tror att vissa skapelser kan skada honom med sin egen styrka eller kraft, och fruktar dem pga den tron, då har man begått shirq. Allah säger det som översätts som:

Och Gud har sagt: “Dyrka inte två gudomligheter. Han är En Gud. Mig skall ni frukta och ingen annan.
(översättning av Koranen, An-Nahl XVI:51)

Om Gud låter en olycka drabba dig är Han den ende som kan avvärja den, och om Han vill skänka dig något gott kan ingen hindra detta goda att nå dig. Han skänker det till den Han vill av Sina tjänare. - Han är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet.
(översättning av Koranen, Yunus, X:107)

4. all ’kroppslig’ ibadah (den som har sin yttre form i kroppen, så som salaat, ruku’, sujud, fastan, att slakta offerdjur, tawwaf) samt ’tungans’ ibadah (den vars yttre form uttrycks genom tungan, så som at svära vid någon, be om förlåtelse, be om hjälp osv) som man utför ägnar man endast till Allah.

Den här, och all annan sorters ibadah, måste riktas till och ägnas endast Allah Den Upphöjde. Om man riktar något av dem till någon annan än Allah (s.k. ‘helgonen’, statyer, sina ‘överordnade’ på arbetet, s.k. ’stjärnor’, pengar, en människa som man tror håller ens öde i sin hand), har man begått shirq.

Gud förlåter inte den som sätter medhjälpare vid Hans sida, men Han förlåter den Han vill hans mindre synder; den som sätter medhjälpare vid Guds sida har drivit synden till dess yttersta gräns.
(översättning av Koranen, An-Nisa’ah, IV:116)

Med den här kategorin av tawhid har Allah sänt alla Sina sändebud och uppenbarelser genom tiderna. Grunden och andemening i alla profeters, frid vare med dem, mission (uppdrag) var just tawhid-ul-ulluhiyyah: Dyrka ingen annan gud förutom DEN ENDE gud - Allah.

* Det är därför som människan träder in i denna rena, naturliga tro med shahadah - insikten med hjärtat och intellektet som åtföljs av vittnesbörden med hjärtat och tungan: ”Det finns ingen annan gud värd dyrkan förutom Den Ende Sanne gud, Allah…” Därmed har man (även) erkänt att Allah är Skaparen och Herren, samt att Han är den ende Som besitter alla Namn och Attribut av fullkomlighet och perfektion.

* Hela universum existerar på ”Laa ilaaha illaAllah” Den innehåller allt: Skaparen har skapat hela skapelsen och förvaltar och upprätthåller den, djur och växtriket på vår planet, livets perfekta precision… Svindlande…!