Bismillah.

Häromdagen satt jag vid en lånedator och läste föreläsarens introduktion inför den kommande seminariet om hur man skulle förbereda sig för ramadan och utnyttja den bäst man kan. En av meningarna var “What if this Ramadan was the most exceptional Ramadan of your life?”

Ni vet hur ibland ens ögon skyndar sig innan man läst hela meningen, och fyller på med det som man tror sig komma skall… så var det med mig när jag började den här meningen: jag hade hunnit tänka “What if this Ramadan was your last one?” och det knep sig ihop i hjärtat… det hjälpte inte att en mikrosekund senare så läste jag meningen som den var skriven, “Tänk, om denna ramadan var den mest utomordentliga av alla dina ramadan?” Fruktan i hjärtat stannade kvar - vad har jag förtjänat?

Och jag vet att jag delar den känslan med så många andra troende.

Sannerligen, hur ofta tänker vi innan vi börjar be: what if…
“Tänk, om…”

För en av mina salaat kommer att vara min sista, och en av mina ramadan skall vara min sista. Vilka garantier har någon av oss att vi redan inte har spenderat alla ramadandagar som vi fått till förfogande?

Lämnar er med den tänken och ger mig iväg till en salaat i en riktig masjid - vilken lyx! Ja, jag skriver den här korta artikeln under min korta vistelse i Sarajevo…