Bismillah.

Abu Hurayrah berättade:
Rasulullah Muhammad sade:
“Allah har sagt:
‘Jag skall deklarera krig mot dem som visar fientlighet mot Mina gudsfruktiga tjänare.
Och Jag älskar mest att Min tjänare närmar sig Mig med det som Jag har gjort till religiös plikt; och Min tjänare närmar sig Mig genom nawafil (frivilliga böner eller goda handlingar utöver det som är strikt plikt) tills Jag älskar honom, så att Jag blir hans hörsel med vilken han hör, och hans syn med vilken han ser, och hans hand med vilken han handlar och tar i saker, och hans ben med vilka han går; och om han ber Mig om något, skall Jag ge honom, och om han söker skydd hos Mig, skall Jag skydda honom; och Jag tvekar inte att göra något annat sa mycket som Jag tvekar att ta troendes själ, för han hatar döden, och Jag hatar att göra honom besviken’.“
(Bukhari 8/76/509)

En av islams pelare, och obligatorisk ibadah, är just fastan under den nalkande ramadanen. Det finns ett hav av klara bevis om stora värdet av ramadanfastan: och tänk dig, när vi dessutom tänker pa att den fastan - eftersom den är fard - är den form av ibadah (och goda handlingar överhuvudtaget) som närmar tjänaren till Herren på det sätt som Herren älskar som mest…! blir inte då längtan efter ramadan, dess belöningar och välsignelser ännu större och ännu vackrare, blir inte fastans sötma ännu mer påtagligt verklig, ännu sötare…?

Den troende själen kan bara finna sig i sina arma försök att uttrycka sin tacksamhet till Den Barmhärtige Som vill oss bara väl, Som sänt Sitt sista Sändebud Muhammad med Sin Sanna tro islam som Sin storsta barmhärtighet till oss.

Deen al rahma, barmhärtighets religion. Ar-Rahman är Han till hela skapelse, Ar-Rahiim är Han till Sina trogna tjänare. Att bli förlåten på Domedagen och aldrig ens komma nära jahannams hetta - det är troendes yttersta mål, yttersta mål för dem som som tror i Allah och i Domedagen och ständigt har det de tror i för sina ögon.

Den underbara fullkomliga underkastelsen till Dig Allena, å Allah! Underkastelsen till Dig Allena - Din största Barmhärtighet, vårt väsens innersta behov. Vi faller med ansiktet på marken inför Din oändliga Barmhärtighet! DU tillater oss - flyktiga skapelsen, glömska ögonblick i tiden - att ana Dig, att underkasta oss Din Storhet, att dyrka Dig… allt det, för Du älskar oss! Troende vill närma sig Dig med sina handlingar, troende vill komma Dig närmare med ett renat hjärta - och DU tillåter oss, Du kallar oss, Du lär ut och visar oss hur vi skall göra vårt väsen mätt, eller mindre hungrande, på återkomsten till Dig - Du har sänt vägledningen i Din oändliga Givmildhet! Laa ilaaha illaAllaah!

Troende tackar Dig, ya Rabbi, för islam - vägledningen till mänskligheten, och vi känner oss så små, så obefintligt små. När våra ord blir allt mer otillräckliga att uttrycka det hjärtat känner, växer känslan av fruktan och kärlek och tacksamhet och glädjen; den översvämmar hjärtat. Känslan som bara den som Du tillater känna, känner i sin brostkorg. Kroppen rymmer inte den känslan, den är för stor, den är för vacker, den kan inte vår mänskliga tunga överfora i ord av tacksamhet, glädje, sorg, fruktan, kärlek, längtan… men den måste få sitt uttryck! Det är då den hittar utväg i tårar i sujud inför Din Storhet, Din Barmhärtighet, Din Kärlek, Ditt Straff, Din Rättvisa - och bara Du förstår, och bara Du tar emot, och bara Du ger tröst och hopp till Din lilla skapelse som älskar Dig och hoppas, hoppas, hoppas och tror pa Din förlatelse!

Ya Rabbi, förlat alla troende den dag när räkneskapen börjar! Amiin!