Bismillah.

Tawhid-ul-esmai-was-sifaat: att upprätthålla enheten i Allahs Namn och Egenskaper

Tawhid-ul-esmai-was-sifaat betyder att man upprätthåller enheten i Allahs Namn och Egenskaper. Att man är övertygad om att bara Allah subhanahu wa ta’ala besitter alla fullkomliga egenskaper, och att ingen annan förutom Allah besitter dem. Att Allah Den Upphöjde är fri från allt som är ofullkomligt. Att Han är med Sina Egenskaper över all skapelse.

Den betyder att vi känner bara till dem av Hans Namn och Attribut som Han har avslöjat för oss genom islams autentiska källor, som är två: Koranen och autentisk sunnah. Att vi accepterar alla dessa Namn och Attribut i helhet, utan att förändra dem eller att förneka vissa av dem, utan att försöka begripa dem och förklara deras andemening och utan att jämföra Allahs Attribut med skapelsens attribut.

Den här definitionen visar att tawhid-ul-esmai-was-sifaat grundas på tre principer, och den som lämnar eller förnekar en av dem, har lämnat den här kategorin av tawhid:

a) tron att Allah subhanahu wa ta’ala inte liknar Sin skapelse och är fri från all icke-perfektion

b) tron i Allahs Namn och Attribut så som de är givna i Koranen och Sunnan, utan mänskliga försök att ta bort från, eller lägga till något till, islams autentiska källor, och utan att förvränga eller förneka något av Allahs Vackra Namn och Attribut

c) att man lämnar (överger) varje försök att få insikt om den fulla meningen av Allahs fullkomliga Attribut.

a) Bevis är i Koranen:

och ingen finns som kan liknas vid Honom
(översättning av Koranen, Al-Ikhlas, CXII:4)

- Imam Qurtubi tolkar versen ovan och säger: “Ingenting kan liknas vid Allah i Hans Upphöjdhet, Storhet, Makt, Herravälde, i Hans Vackra Namn och Attribut och ingenting kan jämföras med Honom. Allahs Perfekta Egenskaper som fonetiskt låter som skapelsens ofullkomliga egenskaper kan inte jämföras eller liknas. Egenskaper av Den Evige liknas inte med egenskaper av Hans skapelse.”

- Al Wasiti säger: “Det finns inte ett väsen som är som Hans Väsen, och det finns inte ett namn som är som något av Hans Namn, och det finns inte en handling som är som någon av Hans handlingar, och det finns inte ett attribut som är som något av Hans Attribut – förutom fonetiskt (i uttal). Väsen Som inte är skapat är långt borta från skapade väsens egenskaper; lika mycket som skapade väsens egenskaper kan inte liknas vid Den Eviges Egenskaper. De som är på Sanningen tror på detta, för det är så Rasulullah och de första generationerna muslimer trodde och förklarade.”

Och Gud har sagt: “Dyrka inte två gudomligheter. Han är En Gud. Mig skall ni frukta och ingen annan! (översättning av Koranen, An-Nahl, XVI:51)
{bosnisk översättning är ”Jämför inte Allah med någon!”}

En del i den här principen av tawhid-ul-esmai-was-sifaat är att man förnekar allt det som motsätter sig det som Allah har beskrivit Sig Själv med, eller det som Rasulullah har beskrivit Honom med. Det betyder att tron på tawhid-ul-esmai-was-sifaat kräver att man förnekar att Allah har en hustru, medhjälpare, partner, eller att det finns medlare mellan människan och Honom (förutom med Allahs tillåtelse). Den kräver att man förnekar att Allah kan falla i slummer eller sömn, att Han kan bli trött, orättvis, glömsk, att det kan finnas något som Han inte känner till, att Han kan dö… att man förnekar alla andra ofullkomliga egenskaper i samband med Allah Den Upphöjde.

b) Denna princip kräver att man strikt begränsar allt som vi tillskriver Allah, till islams autentiska källor: Koranen och Rasulullah Muhammads sunnah. Det är så för att vi får veta Allahs Attribut och Namn genom sinnen: ögon (när vi läser Koranen eller autentiska hadither) och öron (när man lyssnar på den)- inte genom intellektet, inte genom att begrunda och själv komma fram till slutsatser. Vi beskriver inte Allah Den Upphöjde förutom med det som Han har beskrivit Sig Själv eller med det som Hans sista Sändebud har beskrivit Honom. På samma sätt, kallar vi inte Allah med andra namn förutom med dem som Han har kallat Sig Själv eller med dem som Hans sista Sändebud har kallat Honom. Allah vet bäst Sina Namn och Egenskaper:

Säg: “Är det ni eller Gud som vet bäst?
(översättning av Koranen, Al-Baqarah, II:140)

Allah känner Sig Själv bäst, Han vet bäst. Hans Sändebud och profeter, frid vare med dem, talade bara sanning för att de talade bara det som Han subhanahu wa ta’ala hade uppenbarat för dem. Vi måste hålla fast vid detta och bara kalla Allah med de Namn som Han Själv hade kallat Sig, eller som Han hade lärt ut till Sitt sista Sändebud Muhammad .

Imam Ahmad rahimahullah säger: “Vi beskriver inte Allah förutom med det som Han har beskrivit Sig Själv eller med det som Hans sista Sändebud har beskrivit Honom, och i detta överskrider vi inte Koranens och hadiths gränser.”

Nu’aym bin Hammad, lärare till Al-Bukhari, sade: “Den som jämför Allah med någon skapelse har begått shirq; den som förnekar något av det som Allah eller Rasulullah har beskrivit Allah har begått shirq. Och det som Allah eller Rasulullah har beskrivit Allah kan inte liknas eller jämföras med något.”

Denna princip kräver från varje myndig människa att tro allt som finns i islams autentiska källor om Allahs Vackra Namn och Attribut, att man accepterar dem i deras klara grundläggande mening på arabiska, utan att neka eller förvränga något av det.

c) Tredje princip kräver att man tror på Allahs alla Vackra Namn och Attribut som är från Koranen och autentisk sunnah, utan att fråga om deras andemening eller försöka förstå deras riktiga innebörd vad gäller Allah Den Upphöjde. Varför? Därför att kunskap om egenskaper baseras på kunskapen om väsen som besitter dem, för egenskaper skiljer sig från varandra enligt dem som har dem. Så som vi överhuvudtaget inte frågar om Allahs Väsen och Egenskapers, frågar vi inte heller om hur Han agerar. Det har återberättats från många ur första generationer muslimer (salafi) att, när man frågade dem om Allahs ELISTIWA’ (det att Han stiger ned i nattens tredje del till den nedersta himmelen), svarade de: ”ELISTIWA’ (det att Han stiger ned till första himmelen) är känt, sättet - hur Han gör det - är okänt; iman (tro) i det är wajib (plikt) och frågor om hur Han stiger ned är bid’ah (innovation), alltså haram (förbjudet).”

De första generationerna muslimer (salafi) var alltså överens om att vi inte har kunskap om hur Allah stiger ned till första himmelen och att frågorna om det är innovationer.
Exempel: Om någon frågar oss: ”Hur stiger Allah ned till första himmelen?” skall vi svara: ”Hur ser Han ut?” och när han säger att han inte vet, skall vi säga: ”Vi vet inte hur Han stiger ned, eftersom kunskap om attribut och egenskap kräver kunskap om väsen som bär den egenskapen. Du vet inte hur Han ser ut, hur kan du då fråga andra hur Allah ser, hör, talar, stiger upp och ner…? Om du är helt övertygad om att det inte finns någon annan gud värd dyrkan förutom Allah och om du är övertygad om alla Hans perfekta Egenskaper och att ingen finns som kan liknas vid Honom, då förstår du att Hans hörsel, syn, tal, rörelse är faktum och sanningen, och att de inte kan liknas vid skapelsens hörsel, syn, tal och rörelser.”

Saker som är förnekelse av tawhid-ul-esmai-was-sifaat

Vi ser att den här kategorin av tawhid förnekas av några saker som vi bör akta oss för och hålla oss långt ifrån. Muslim får inte tillåta sig själv att falla i förnekelse av någon av tawhids kategorier. Den som vill ha korrekt tro i tawhid-ul-esmai-was-sifaat får inte:

1) jämföra Allahs Egenskaper med skapelsens egenskaper.
Exempel: antropomorfism – kristna jämför Allah Den Upphöjde med Isa a.s, Maryams son; judar jämför Allah Den Upphöjde med ’Uzayr (Azra) och mushriqiin (hycklarna) jämför sina statyer med Allah Den Upphöjde! Eller som vissa sekter jämför Allahs Ansikte med skapelsens ansikte, Hans Hand med skapelsens hand, Hans hörsel med skapelsens hörsel, ‘authubillahi.

2) förvrida betydelse av Allahs Namn eller Egenskaper genom att tolka dem på ett allegoriskt sätt, göra tolkningar som om Allahs Namn är metaforer för något annat som människan kan förstå; eller genom att ändra Allahs Namn på vilket sätt som helst. (…)

Den rätta vägen när det gäller tawhid-ul-esmai-was-sifaat, är som i allt annat, vägen av Rasulullah Muhammad och de första generationer muslimer: sahaba, tabi’in och tabi tabi’in, . Salaf har tillskrivit Allah bara det som Allah Själv och Rasulullah har beskrivit Allah med, utan att tolka det genom liknelser och utan jämföreläser med skapelsens ofullkomliga egenskaper.

Vi beskriver Allah med allt som står i Koranen och autentisk sunnah om Allahs Hand, Hans Ansikte, Hans behag, Hans vrede, Hans nedstigning och andra egenskaper utan att tolka något av det genom påhittade liknelser, utan att förneka, förvränga och utan att jämföra med skapelsen.

Imam Shafii’ rahimahullah sade så vackert: ”Jag tror på Allah och allt som Han har uppenbarat så som Han vill att jag tror, och jag tror på Rasulullah och allt som är autentiskt från honom så som han menade och ville att vi skall förstå.”

3) tro att Allah inte har några egenskaper eller attribut, dvs. förneka Hans Vackra Namn och Attribut. Därmed nekar man Allahs absoluta fullkomlighet. Här ingår även det att man nekar det att man måste bygga relation med Allah och därför lämnar ibadah. Här ingår även det att man påstår att materia alltid har existerat, och att Allah inte skapat den, astaghfirullah!

4) att man funderar om hur Allah utför Sin Vilja eller hur Allah är och frågar om det, att man funderar och frågar om hurdana Allahs Attribut är och försöker begripa deras fulla gudomliga andemening.

Under de första generationer muslimers tid: sahaba, tabi’in och tabi tabi’in, hade muslimer en och samma uppfattning om Allahs Vackra Namn och Egenskaper. Salafi fyllde sin tid med att utföra det som Allah hade beordrat dem att göra (fard, mustahhab, sunnah…) och de gjorde inte det som Allah inte beordrat eller som Allah hade förbjudit. Därför förblev islam ren från innovationer under deras välsignade tid. De var noga med hur de utnyttjade sin tid. Det här är ett exempel på hur de höll sig på säkert avstånd från Allahs gränser!

Allahs Vackra Namn och Attribut

Bukhari och Muslim har nedtecknat följande hadith från Abu Hurayra : Profeten Muhammad sade: “Allah har 99 Namn, ett hundra minus ett. Den som åstadkommer (ahsaha *) dem, skall träda in i Jannah.”
* ahsaha: att räkna upp, tro på dem, begrunda deras betydelse (inom vår ofullkomliga förmåga), dyrka Allah med dem, åkalla Honom med dem och uppträda enligt dem.

Bevis för tawhid-ul-esmai-was-sifaat

Bevis för tawhid-ul-esmai-was-sifaat finns i hela Koranen, det finns nästan ingen surah eller sida i Koranen utan att den nämner Allahs Vackra Namn eller Egenskaper. De nämns när Allah talar om tawhid, om ibadah, om lagstiftningen, om halal och haram, om löften, belöningar och hot om straff och när Allah anger olika exempel.

Surah som innehåller bevis för alla principer av tawhid-ul-esmai-was-sifaat är surat Al-Ikhlas, och den mest upphöjda ayat i Koranen är ayat-ul-kursi.

Säg: ”Han är Gud – En,
Gud, Den Evige, Den av skapelsen Oberoende, av Vilken alla beror.
Han har inte avlat och inte blivit avlad
och ingen finns som kan liknas vid Honom.”
(översättning av Koranen, Al-Ikhlas, CXII : 1-4)

Ibn Qayyim rahimahullah i sin kommentar av denna surah säger: ”Denna surah innehåller tawhids alla kategorier och allt som vi måste tro om Allahs Egenskaper: från WAHDANIYYAH (Enhet) som förnekar att det kan finnas andra gudar vid Hans Sida, SAMADIYYAH (alla är totalt beroende av Honom Som är absolut Oberoende och det finns ingen annan att vända sig till förutom Han); till det att förneka att Han har avlat eller blivit avlad vilket bekräftar samadiyyah och innebär att det inte finns någon lik Honom, samt det att förneka att det kan finnas någon som kan liknas vid Honom, vilket innebär att alla absolut perfekta egenskaper tillhör bara Honom.”

Det är därför som den här surah är värd som en tredje del av Koranen: den innehåller hela aqaid (tro) som baseras på det att tillskriva alla perfekta egenskaper till Allah Den Upphöjde och förneka alla egenskaper av ofullkomlighet hos Honom, att dyrka och tillbe endast Honom.
Hela Koranen är i själva verket aqaid som förklarar för människor vad vi måste tro om Allahs Namn och Attribut; Allahs lag som förklarar våra rättigheter och skyldigheter (plikter), hur vi skall bete oss, och berättelser som beksriver Allahs lagar i Hans förhållande mot människor och där Allahs belöning och straff, Allahs löfte och hot, är beskrivna i detalj.

Gud - det finns ingen gud utom Han, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare. Slummer överraskar Honom inte och inte heller sömn. Honom tillhör allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär. Vem är den som vågar tala för någon inför Honom utan Hans tillstånd? Han vet allt vad människor kan veta och allt som är dolt för dem och av Hans kunskap kan de inte omfatta mer än Han tillåter. Hans allmakts tron omsluter himlarna och jorden. Att värna och bevara dem är för Honom ingen börda. Han är den Höge, den Härlige.
(översättning av Koranen, Al-Baqarah, II : 255)