Bismillah.

Har upptäckt denna underbara nasheed av Zain Bhikha om ramadan. Lämnar inte ett öga torrt…

Welcome o ramadaan
(en nasheed av Zain Bhikha)

Welcome o ramadaan, you are honoured
O month of the qur’aan, it is ramadaan.

O one who sleeps, stand up and declare
The oneness of Allah the oneness of Allah.

O one who fasts, stand up in prayer at night
And Allah will forgive and Allah will forgive.

Welcome o ramadaan, you are honoured
O month of the qur’aan, it is ramadaan.

O you believe, give charity
For the pleasure of Allah, for the pleasure of Allah.

O you who believe, read the qur’aan
Every night of ramadaan, every night of ramadaan.

Welcome o ramadaan, you are honoured
O month of the qur’aan, it is ramadaan

O you who believe, look out for the night
Most blessed of all nights, most blessed of all nights.

O you who believe, take hold of this night
And lament to Allah and lament to Allah.

Welcome o ramadaan you are honoured
O month of the qur’aan, it is ramadaan

O you who believe at the end of ramadaan
Don’t weaken your iman don’t weaken your iman.

O you who believe give thanks to Allah
For the month of ramadaan, for the month of ramadaan.

Welcome o ramadaan, you are honoured
O month of the qur’aan, it is ramadaan.

Bismillah.

Assalamu alaykum, mina goda syskon. De som fortsätter läsa får ta del av en lugnande berättelse.

Scen x.
Muslim 1, Muslim 2, Den sökande själen.

Muslim 1: “Ni förstår, islam är inte kvinnoförtryckande, tvärtom. Och,
Ni vet, islam är inte en våldsam religion. Islam betyder ju FRID.”

Muslim 2: “Islam är den perfekta tro som Allah har uppenbarat;
levnadssättet i harmoni med vår natur och med hela skapelsen. Själva
ordet betyder UNDERKASTELSE.”

Den sökande medmänniskans ögons djup…

Tvång skall inte förekomma i trosfrågor. Vad som är rätt handlande är nu klart skilt från fel och synd. Den som förnekar de onda makterna och som tror på Allah, har sannerligen vunnit ett säkert fäste som aldrig ger vika. Allah hör allt, vet allt.
(översättning av Koranen, II:256)

- Hon, vid sidan om, i fullständig underkastelse med fullständig kärlek.
Havet.
Oceanen.
Himlarna.
Oändlig inre värld i den oändlgt lilla henne, oändligt vackert fäste till Den Vackre.

- Oljud från fjärr har vinden spridit, dess urvattnade eko gör Honom ännu klarare.
Och hon omfamnar repet med bergen av klarhet, med oceaner av kärlek, med haven av längtan, med oaser av glädje, med himlarna av fruktan; med
tacksam, ödmjuk, glad stolthet… fullständig övertygad, bortom varje tvivel. Lugnet smeker hennes själ.

Du älskar mig! Lilla, lilla mig…
Den Ende!
_______________________________________________________________
Jag älskar den här berättelsen. Älskar den.
Rikedom, om du vet. Kärleksfulla underkastelsens sötma. Han tillåter henne uttrycka sin kärlek! Hon, människan, skyndar sig mot Honom.
Never ending story…

Leende islamiska bomullshälsningar i längtan för ramadan 1430h : )

Bismillah.

Häromdagen satt jag vid en lånedator och läste föreläsarens introduktion inför den kommande seminariet om hur man skulle förbereda sig för ramadan och utnyttja den bäst man kan. En av meningarna var “What if this Ramadan was the most exceptional Ramadan of your life?”

Ni vet hur ibland ens ögon skyndar sig innan man läst hela meningen, och fyller på med det som man tror sig komma skall… så var det med mig när jag började den här meningen: jag hade hunnit tänka “What if this Ramadan was your last one?” och det knep sig ihop i hjärtat… det hjälpte inte att en mikrosekund senare så läste jag meningen som den var skriven, “Tänk, om denna ramadan var den mest utomordentliga av alla dina ramadan?” Fruktan i hjärtat stannade kvar - vad har jag förtjänat?

Och jag vet att jag delar den känslan med så många andra troende.

Sannerligen, hur ofta tänker vi innan vi börjar be: what if…
“Tänk, om…”

För en av mina salaat kommer att vara min sista, och en av mina ramadan skall vara min sista. Vilka garantier har någon av oss att vi redan inte har spenderat alla ramadandagar som vi fått till förfogande?

Lämnar er med den tänken och ger mig iväg till en salaat i en riktig masjid - vilken lyx! Ja, jag skriver den här korta artikeln under min korta vistelse i Sarajevo…

Bismillah.

Månaden shaab’an har börjat och många muslimer har påbörjat förberedelserna för ramadan redan i rajab. Våra troende hjärtan gläds åt den kommande månaden av Koranen, månaden av välgörenhet, månaden av barmhartighet, förlatelse och frälsning, den månad då fastan för Allahs skull är en av islams pelare! Du hittar fler goda artiklar om ramadan under kategorin ramadan till höger, och jag rekommenderar varmt alla att klicka på ramadan-länken och låta sig inspireras av dessa artiklar också.

Abu Hurayrah berättade:
Rasulullah Muhammad sade: “Islam grundas på följande fem principer (pelare):
1. Att vittna att ingen förutom Allah har rätt att dyrkas och att Muhammad ar Allahs Sändebud.
2. Att plikttroget och fullkomligt utföra (be) de obligatoriska församlingsbönerna.
3. Att betala zakat (obligatorisk allmossa).
4. Att utföra hajj (pilgrimsresan till Makkah).
5. Att fasta månaden ramadan.”
(Bukhari, 1/2/7)

Ett viktigt förtydligande och/eller påminnelse till oss alla, är att uttrycket “blir förlåten alla sina tidigare synder” i hadithen ovan betyder alla tidigare små synder.

Abu Hurayrah berättade:
Rasulullah Muhammad sade: “Den som fastar ramadan med uppriktig tro och med hopp om att få belöning fran Allah, skall bli förlåten alla sina tidigare synder.”
(Bukhari, 1/2/37)

En sak som först jag och sedan alla andra muslimer gör mycket gott och klokt i att göra som en del av ramadanförberedelsen, är att förnya sin avsikt med fastan, både medan vi väntar med glada hjärtan och längtar efter att månaden av Allahs förlatelse skall börja, men även varje dag under fastemanaden.

Dock är det inget måste - det racker att man gör niyyah för hela månaden inför första ramadan, att man har för avsikt att fasta hela månaden för Allahs skull, med gudsfruktan och hopp om förlatelse som går hand i hand och aldrig lämnar ens hjarta.

Det jag vill saga, är att det ar bättre att alltid förnya sin avsikt för det ar ett sätt att påminna sig sjalv och bevara alla sina organ från att bryta eller besmutsa fastan, och pa sa sätt minska eller till och med förstöra belöningen. För Rasulullah Muhammad har sagt: “Från den som inte lämnar falskt tal och handlingar enligt det, behöver inte Allah att han skall lämna sin mat och sin dryck”. (Bukhari, Tirmithi och Abu Dawud)”
Dvs. falskt tal och handlingar enligt det förstör magens fasta och en lögnare eller förtalare kan inte förvänta sig belöningen för att ha lämnat mat och dryck.

Bismillah.

Abu Hurayrah berättade:
Rasulullah Muhammad sade:
“Allah har sagt:
‘Jag skall deklarera krig till dem som visar fientlighet mot Mina gudsfruktiga tjänare.
Och Jag älskar mest att Min tjänare närmar sig Mig med det som Jag har gjort till religiös plikt; och Min tjänare närmar sig Mig genom nawafil (frivilliga böner eller goda handlingar utöver det som är strikt plikt) tills Jag älskar honom, så att Jag blir hans hörsel med vilken han hör, och hans syn med vilken han ser, och hans hand med vilken han handlar och tar i saker, och hans ben med vilka han går; och om han ber Mig om något, skall Jag ge honom, och om han söker skydd hos Mig, skall Jag skydda honom; och Jag tvekar inte att göra något annat sa mycket som Jag tvekar att ta troendes själ, för han hatar döden, och Jag hatar att göra honom besviken’.“
(Bukhari 8/76/509)

En av islams pelare, och obligatorisk ibadah, är just fastan under den nalkande ramadanen. Det finns ett hav av klara bevis om stora värdet av ramadanfastan: och tänk dig, när vi dessutom tänker pa att den fastan - eftersom den är fard - är den form av ibadah (och goda handlingar överhuvudtaget) som närmar tjänaren till Herren på det sätt som Herren älskar som mest…! blir inte då längtan efter ramadan, dess belöningar och välsignelser ännu större och ännu vackrare, blir inte fastans sötma ännu mer påtagligt verklig, ännu sötare…?

Ya Rabbi, förlat alla troende den dag när räkneskapen börjar! Amiin!

Bismillah.

Ramadan är bland annat, Koranens månad, och varje troende är medveten om att vi bör umgås mer med den under fastemanaden, när belöningen för våra goda gärningar är mångdubblade, subhanAllah! Läs nedan om värdet av Koranens två ljusa kapitel, och grubbla själv over det faktum att i ramadan mångdubblas belöningen för våra goda gärningar. Kommer du, kommer jag, kommer vi som ummah, tillbringa mer tid med det som är läkemedel för vara hjärtan under den kommande välsignade månaden, ramadan 1430 h?

Abu Umama sade att han hörde Rasulullah Muhammad säga: “Recitera Koranen, för den skall komma på Uppståndelsedagen som medlare (förespråkare) för dem som brukade recitera Den. Recitera de två ljusa (surorna), Al-Baqara and surah Alu ‘Imran: de skall komma på Uppståndelsedagen som två moln eller två skuggor, eller två fågelflockar i rader, och bedja för dem som brukade recitera dem. Recitera surah Al-Baqara: att ta tillflykt till den är välsignelse och att överge den är anledning till sorg, och magiker kan inte bemöta den.” (Mu’awiya sade: det har förmedlats till mig att ‘batala’ här betyder ‘magiker’.)
(Muslim, 4 / 1757)

An-Nawwas b. Sam’an sade att han hörde Rasulullah Muhammad säga: “På Uppståndelsedagen skall Koranen och de som brukade handla enligt den föras fram med surah Al-Baqara och Alu ‘Imran framför sig.” Rasulullah Muhammad liknade dem med tre saker, som jag inte har glömt sedan dess. Han (Rasulullah Muhammad ) liknade dem med två moln, eller med två svarta baldakiner med ljus mellan dem, eller med två fågelflockar i rader som bedjar för den som brukade recitera dem.
(Muslim, 4 / 1759)

Bismillah.

Salman berättar:
Rasulullah Muhammad vände sig mot oss i slutet av månaden shaa’ban, och sade: “Muslimer! Den stora mubaraq månaden nalkar sig. I den är natten som är mer värd än 1000 månader. Allah Den Upphöjde har strikt föreskrivit fastan i den månaden, och Han har gjort nattbönen (tarawih) till nawafil (frivillig) ibadah. Att närma sig Allah Den Upphöjde i den månaden med en frivillig ibadah är som om att utföra fard ibadah i en annan månad. Att utföra fard ibadah i den månaden är som att ha utfört 70 fard ibadah i en annan månad. Den är månaden av sabr (tålamod), och belöningen för den är Jannah. Den är månaden av hjälp (välgörenhet) och månaden när troendes nafaqa (rizq) ökar (blir större).
Den som under den månaden förbereder iftar och ger mat till en som fastar, skall ha det som orsak till at han blir förlåten sina synder och befriad från elden, och han skall få samma belöning som den som fastar utan att dennes belöning minskas för det. “

Följeslagarna sade: “Ya Rasulullah! Inte alla av oss (har så mycket att maten räcker till att den) kan släcka fastandes hunger!?”

Sändebudet Muhammad svarade: “Den belöningen tillhör även den som försörjer den fastande med så lite som en dadel, en klunk vatten eller mjölk. Den är månaden vars början är barmhärtighet, vars mitten är förlåtelse och vars slut är befrielse från elden. Den som underlättar för sin underordnad i den månaden skall få sina synder förlåtna av Allah subhanahu wa ta’ala och skall bli räddad från elden.

Ansträng er att göra fyra saker under den månaden; två med vilka ni skall uppnå Allahs Behag och två som är nödvändiga för er.

Två saker med vilka ni skall uppnå Allahs Behag är:
- shahadah (vittnesbörd att det inte finns annan gud värd dyrkan förutom Allah) och
- sök Hans Förlåtelse (gör tawbah).

Två saker som är nödvändiga för er är:
- be Allah subhanahu wa ta’ala om att få träda in i Jannah och
- sök skydd från elden hos Honom.

Den som släcker fastandes törst skall Allah subhanahu wa ta’ala låta dricka från min källa och han kommer aldrig mer att känna törst och i det tillståndet skall han/hon träda in i Jannah!”
(Ibn Hudhaymah)

Bloggarens kommentar: hadithen ovan är klar och räcker för den förnuftige, jag skall inte kommentera den. En sak vill jag dock påminna mig själv, och mina dyrbara syskon, om: glöm inte att den fastandes duaa’ innan han/hon bryter fastan, accepteras! Jag ber Allah att jag, mina nära och kära och alla muslimer världen över utnyttjar denna fantastiska barmhärtighet vi har fått i fastemånaden ramadan på det bästa sättet och att den skall väga tungt på den högra sidan av varje muslims mizan.

Bismillah.

As-Salamu Aleikum wa Rahmatulahi wa Barakatuh!

Är det inte lustigt hur vissa av våra bröder och systrar helt plötsligt slutar bry sig när det är deras student? Ser det varje år, nu har de en anledning att dricka alkohol. Nu fick de typ tillåtelse ! (av sig själva).. Förstår det inte! Förstår ni detta?
Hehe, och en annan lustig grej är att frasen “För vi har tagit studenten…” nog sägs mer gånger på en dag än vad vissa läser Koranen på en månad.

Iallafall, så skulle jag inte tala om studenten. Tänkte prata lite om alkohol. Eller snarare ge lite, lite fakta av det jag har lärt mig!

Det är återberättat i sahih att Allahs Sändebud (saw) förbannade alkohol, den som dricker det, den som häller upp det, den som extraherar juicen till den, den juicen är extraherad till, den som bär det, den som det blir bärt till, den som säljer det, den som köper den och den som handlar för dess vinst.

Sedan finns det många hadither om att bönen inte blir accepterad i 40 dagar om man druckit det.

En av dessa hadither var återberättat från Ibn Maajah (3377) av Abd-Allah ibn Amr som sade: Allahs Sändebud (saw) sade: “Den som dricker alkohol och blir full, hans böner kommer inte bli accepterade i 40 dagar och om han dör kommer han till Helvetet. Men om han ångrar sig, så kommer Allah acceptera hans ånger. Om han dricker alkohol igen och blir full, kommer hans bön inte bli accepterad i 40 dagar och om han dör hamnar han i Helvetet. Men om han ångrar sig, så kommer Allah acceptera hans bön. Om han dricker alkohol och blir full igen, kommer hans bön inte bli accepterad i 40 dagar och om han dör hamnar han i helvetet. Men om han ångrar sig kommer Allah förlåta honom. Om han gör denna synd igen, kommer Allah få honom att dricka leran av khabaal på Domedagen.” De frågade, “O Allahs Sändebud, vad är leran av khabaal?” Han svarade, “Safterna av människorna från Helvetet”. sahih av al-Albaani från sahih Ibn Maajah.

Men bara för att bönen inte blir accepterad så betyder detta inte att ni har “ledigt” i 40 dagar!
Att bönen ej blir accepterad, menas att du ej får belöningen för bönen som straff eftersom du druckit alkohol och blivit berusad. Men det är fortfarande obligatoriskt för dig att be, för att lämna bönen eller försena bönerna, är mycket större synder än att dricka alkohol.

Och lite alkohol är också haram, även om du inte blir full. En av anledningarna är att om man tar lite, kan man enkelt börja ta en till liten dricka.
Profeten (sallallahuwaleihwasalam) sade: “Det som förgiftar en i stora mängder, är även haram i små.” Återberättat av al-Tirmidhi, 1865; klassad som sahih av al-Albaani i sahih al-Tirmidhi.

Så bröder och systrar, vad som än händer, drick inte alkohol och strunta inte medvetet i vad Allah har beodrat oss. För Allahs skull. Må Allah vägleda oss alla!

Bismillah.

Bror N.B. skrev en artikel som jag fick äran att redigera och publicera på vår muslimska blogg.

Ha mim. Uppenbarelsen av denna Skrift är Guds verk, den Allsmäktige, den Allvetande Han som förlåter synd och tar emot ånger, som straffar hårt men låter Sin välsignelse flöda över de troende. Ingen gudom finns utom Han; Han är målet för allas färd.
(betydelsen av surat Al-Ghafir, 1-3)

I en av våra tidigare artiklar kan du läsa hadithen som blir aktuell i samband med bror B.N.s artikel.

Brödarskap i islam har vi lätt att erkänna med tungan. Att hjälpa sin bror är en plikt, även när han hamnar i synd och när andra lämnar honom - men subhanAllah, det är just då han behöver min hjälp som mest! Skall jag också lämna honom i den situationen, att ruttna bort, ensam, vilsen, svag…? För att “jag är bättre än han” och därför skall jag lämna honom och vända min rygg till honom…? Skall jag då inte hjälpa honom för Allahs skull…?

Och det som jag ser som hans synd är kanske bara shaytan irrajiims fitnah, medan min brors tillstånd är bättre än mitt…?

Att lämna sin bror i svårigheter pga sitt högmod eller pga höga tankar om sig själv, är en sorts shirq, må Allah skydda oss från den. För även om din bror har hamnat på avvägar, är din plikt att hjälpa honom på ett vänligt sätt.

Tänk dock vad du gör om det är bara dina egna tillkortakommanden som du ser i din bror, utan att försöka hitta ursäkt för det du ser som hans synd - för att inte ens tala om du belastar din mizan genom att förtala din bror…

Grundläggande rättighet troende har hos varandra, och plikt vi har mot varandra, är att hjälpa varandra i behov.

Idag dock finns det muslimer som ser (och är snabba att tala om) andras tillkortakommanden, misstag och synder. Och medan de gör det, inser de inte att det de själva gör är ännu värre, ännu tyngre, ännu större synd än broderns synd de talar om.

Abu Zarr sade: “När du ser att din brors tillstånd har försämrats, rådgör honom genom det du tycker om hos honom.“

Allah Den Upphöjde kräver att muslim letar efter, och hittar, goda egenskaper i sin bror! Han besitter, med all säkerhet, sådana egenskaper! Dessa goda av hans egenskaper bör du sedan använda för att motivera din bror att lämna synd, och att rädda honom för Allahs skull.

Många av oss glömmer lätt att när vi pekar med pekfingret mot en annan muslim, pekar tre andra av våra egna fingrar tillbaka till oss själva.

Abu Darda sade: “När din brors tillstånd försämras, lämna då inte honom, för om han just då har hamnat på avvägar, skall han komma tillbaka till det att handla rätt lite senare. Du bör jobba på att rädda honom.“

Exempel av hur Omer sträckte sin hand och rådde sin bror som hade hamnat på avvägar, är helt underbart i detta avseende. Det är ett sannt exempel på hur gudsfruktiga troende handlar, troende som inte tappar hopp i Allahs hjälp.

Muslimer idag fruktar ofta andra muslimer… många spiller sina gåvor av intellektet för att leta reda på andras tillkortkommanden, misstag och fel - och sedan avslöja dem inför andra. Precis som om de själva är helt fria från alla misstag… de glömmer att gudsfruktan kräver att de täcker sin brors fel, och hjälper honom tillbaka till det som är av godo.

Rasulullah Muhammad sade: “Sök skydd hos Allah från en dålig granne; den som, när han ser något gott hos er, täcker över det och döljer det från andra, och när han ser något dåligt hos er, sprider han rykten om det bland människor“.

Bismillah.

Berättelsen om faraos dotters frisörska och hennes barn

Ibn ‘Abbas berättar:

Rasulullah Muhammad sade: “Natten då jag togs pa den nattliga resan, Al-Isra’, kände jag en underbar doft. Jag fragade Gibril: Vad är det för en underbar doft? och han svarade: Det är doften av faraos dotters frisörska, och hennes barn.

Jag sade: Berätta om dem.

Han sade: En dag, medan hon kammade faraos dotter, föll järnkamm pa golvet, och hon sade ‘Bismillah (i Hans, som är värd att dyrkas, Namn).’ Faraos dotter frågade: ‘Menar du, min far?’ Frisörskan svarade: ‘Nej. Min och din fars Herre, den ende värd dyrkan, är Allah.’ Dottern sade: ‘Jag skall berätta det till honom.’ Frisörskan svarade: ‘Ja.’ Så dottern berättade vad frisörskan hade sagt till henne och han kallade henne till förhör: ‘Har du en annan Herre än mig?’ Hon svarade: ‘Ja, min Herre och din Herre, Den Ende Värd durkan, är Allah.’

Han beordrade därför att hon och hennes barn skulle slängas i en stor upphettad behållare.

Hon sade: ‘Jag har en önskan att be dig om.’ Han svarade: ‘Vad är det?’ och hon sade: ‘Jag skulle vilja att mina, och mina barns ben samlas ihop i en duk, och begravas.’ Farao svarade: ‘Din önskan beviljas.’

Han beordrade att hennes barn, det ena efter det andra, skulle slängas i den glödheta behallaren framför hennes ögon. När det var dags att slänga hennes yngsta barn, sonen som fortfarande var ammande spädbarn, verkade det för ett ögonblick som om hon skulle be faraon att sluta, och inte slänga spädbarnet i den hemska döden i den glödheta behallaren. Men späbarnet talade:

‘Mor! Fortsätt, tveka inte, för straffet i detta liv är lättare att bära än straffet i akhira.’

Och hon lät dem fortsätta och stod ut tills alla hennes barn och hon själv bränndes till dods.”

Ibn ‘Abbaas sade: Fyra spädbarn har talat: ‘Isa ibn Maryam (frid vare med honom), spädbarnet som försvarade Guraig, Jusufs (frid vare med honom) vittne och sonen till faraos dotters frisörska.

(Ahmad: Musnad 1/309, Tabaraani 12280, Ibn Hibban 2903 och Al-Hakim 2/496).

Al-Dhahabi har sagt att hadithen har god kedja (hasan isnad).