Bismillah.

Den överväldigande delen i den här artikelserien är en översättning från boken Iman av Nuaym bin Yasin.

Tawhid-ur-rubbubbiyah: att upprätthålla Allahs Enhet i Hans herravälde

Tawhid-ur-rubbubbiyah betyder att man har orubblig övertygelse om att Allah är Skaparen och Herren av allt, och att det inte finns annan Herre förutom Han.

Rabb på arabiska betyder Herre. Allahs rubbubbiyyah (herravälde) över Hans skapelse betyder att det är bara Han Som har skapat allt, att det är bara Han Som är Herren över hela skapelsen, att bara Hans Vilja sker, att bara Han styr över skapelsen och att Han Allena upprätthåller hela skapelsen.

Tawhid-ur-rubbubbiyah betyder därför att man tror att det inte finns någon annan Skapare och Herre förutom Allah, att det inte finns någon annan som ger liv och död till skapelsen förutom Alah, att det inte finns någon annan som kan skada eller hjälpa, att det inte finns någon annan som kan höra människans bön och hjälpa henne när hon är i hopplös situation och ropar på hjälp; att det inte finns någon annan som ger och tar, att det bara är Allahs Vilja som sker.

Skapelsen är Hans och Han befaller över allt. Välsignad vare Gud, världarnas Herre!
(översättning av Koranen, Al-A’raf, VII : 54)

I tawhid-ur-rubbubbiyah ingår även tro på Allahs qadr, att allt som sker, sker med Allahs Vilja, Makt, Kunkspa och Beslut, för att Han har bestämt att det skall ske. Med andra ord kan man säga att tawhid-ur-rubbubbiyah betyder att man inser och tror att ingen annan förutom Allah verkar, skapar, styr, bestämmer, förändrar, riktar, ger liv och död, ökar och minskar, samt härskar i hela universum.

Hela universum existerar på Laa ilaaha illaAllaah (Det finns ingen annan gud värd dyrkan förutom Den Ende Sanne gud, Allah), som tawhid-ur-rubbubbiyah är en del av.

Tawhid-ur-rubbubbiyah beskrivs mycket klart i Koranen. Nästan att det inte finns en surah utan att Allah nämner direkt eller indirekt, tawhid-ur-rubbubbiyah.

Tawhid-ur-rubbubbiyah är som grund till andra kategorier av tawhid:

* Endast Den Ende Sanne Skaparen och Herren är värd all slags dyrkan, ingen annan. Dyrkan: ödmjukhet, underkastelse, tacksamhet, dhikr (åminnelse, att prisa), böner (duaa), hopp, fruktan osv. All dyrkan kan ägnas endast mot Honom Som har absolut herravälde och Som styr över hela skapelsen. Tawhid-ur-rubbubbiyah är därför grund för tawhid-ur-uluhiyyah.

* Å andra sidan, så finns ingen annan förutom Den Ende Sanne Skaparen och Herren som är värd alla perfekta attribut och egenskaper av storhet, skönhet och fullkomlighet. Sådana perfekta egenskaper kan endast Han Som Är Herre över hela skapelsen, alltså världarnas Herre, inneha. För, herravälde kan inte tillskrivas till någon som inte är levande, som inte ser, inte vet, inte hör, som är vanmaktig, som inte kan utföra allt han vill, eller som inte är fullkomlig i alla sina egenskaper, i sitt tal och i sina handlingar. Tawhid-ur-rubbubbiyah är därför grund för tawhid-ul-asmai-was-sifaat.

Därför nämns tawhid-ur-rubbubbiyah i Koranen i sammanhang av hamd (uttryck av tacksamhet till Allah), ibadah (underkastelse, ödmjukhet, kärlek och tillgivenhet till Allah) samt i sammanhang när Allahs Vackra Namn och Attribut förklaras.

Varje muslim reciterar hamd i varje rakaa’t surat Al-Fatiha:
Lov och pris tillkommer Gud, världarnas Herre
(översättning av Koranen, Al-Fatiha, I:2)

Allt lov och pris tillkommer Gud, himlarnas Herre, jordens Herre och Herren över alla världar!
(översättning av Koranen, Al-Jathiyah, XLV:36)

Allah beordrar oss i Koranen att underkasta oss bara Honom:
Säg: ”Guds ledning är den sanna ledningen och vi har blivit befallda att underkasta oss världarnas Herre”
(översättning av Koranen, Al-An’am, VI:71)

Allah säger i Koranen att vi skall vända oss bara till Honom och sträva efter Hans välbehag:
Säg: “Min bön och all min andakt, mitt liv och min död tillhör Gud, världarnas Herre”.
(översättning av Koranen, Al-An’am, VI:162)

Allah säger i Koranen att människan skall inte ta någon annan som sin beskyddare:
Säg: “Skulle jag söka en annan beskyddare än Gud, himlarnas och jordens Skapare, Han som livnär oss men själv inte intar föda?” Säg: “Jag har blivit befalld att vara den förste av dem som underkastar sig Guds vilja och jag har befallts att inte sätta något vid Guds sida.”
(översättning av Koranen, Al-An’am, VI:14)

När det gäller att rikta sin bön (duaa), säger Allah i Koranen det som översätts som:
Er Herre är förvisso Gud som skapade himlarna och jorden under sex dagar och som tronar i Sin allmakts härlighet över skapelsen. Han låter natten svepa dagen i sitt mörker - den ena följer den andra i snabb följd. Sol, måne och stjärnor lyder Hans bud. Skapelsen är Hans och Han befaller över allt. Välsignad vare Gud, världarnas Herre!
Åkalla er Herre i det tysta med ödmjukt sinne; Han älskar inte dem som går till överdrift.
(översättning av Koranen, Al-A’raf, VII : 54-55)

Om ibadah säger Allah i Koranen:
Varför skulle jag inte tillbe Honom Som har skapat mig? Det är till Honom som ni alla till sist skall föras åter.
(översättning av Koranen, Yaa-Siin, XII : 22)

Människor! Tillbe er Herre, som har skapat er och dem som levde före er - kanske skall er gudsfruktan fördjupas - Han som har skapat jorden som en viloplats för er och rest himlen som ett valv och låtit vatten strömma från skyn och därmed frambringat frukter för er försörjning. Sätt därför inte medgudar vid Guds sida, då ni vet att Gud är utan like.
(översättning av Koranen, Al-Baqarah, II:21-22)

Sannerligen är bara Skaparen av himlarna, jorden och allt som de håller Den Ende Som är värd att människan accepterar Honom som Gud och Beskyddaren, fullständigt underkastar sig endast Honom, endast till Honom riktar sina böner och bara Honom ber om hjälp.

Å andra sidan, kopplar ihop Allah i Koranen tawhid-ur-rubbubbiyah (som avspeglas i Hans herravälde över hela skapelsen, över hela universum och att det är bara Han Som upprätthåller hela skapelsen) med tawhid-ul-esmai-was-sifaat. Begrunda Ayat-ul-Kursi:

Allah - det finns ingen gud utom Han, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare. Slummer överraskar Honom inte och inte heller sömn. Honom tillhör allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär. Vem är den som vågar tala för någon inför Honom utan Hans tillstånd? Han vet allt vad människor kan veta och allt som är dolt för dem och av Hans kunskap kan de inte omfatta mer än Han tillåter. Hans allmakts tron omsluter himlarna och jorden. Att värna och bevara dem är för Honom ingen börda. Han är den Höge, den Härlige.
(översättning av Koranen, Al-Baqarah, II:255)

Sannerligen, Den Som har skapat hela universum är Den Ende Som lever, Som inte dör, Som upprätthåller allt (som Han har skapat), Som vet allt, Som styr över allt, Som är Den Höge, Den Härlige. Begrunda vidare följande ord i Koranen:

Vi har skapat människan och Vi vet vad hennes själ viskar till henne; ja, Vi är närmare henne än hennes egen halspulsåder.
(översättning av Koranen, Qaaf, L:16)

Skulle inte Han, Skaparen, känna det som Han har skapat, Han, den Outgrundlige som genomskådar allt, som är underrättad om allt?
(översättning av Koranen, Al-Mulk, LXVII:14)

Sannerligen, Den Som har skapat skapelsen vakar också över den och vet allt vi gör.

Det finns människor som erkänner att Allah waza’ajjal är Skaparen och Herren av allting, men sätter andra gudomar vid Hans sida och tillber andra gudomar förutom Honom. De erkänner inte heller att Allahs Vackra Namn och Attribut av fullkomlighet tillhör bara Honom och att ingen annan besitter dem: de förnekar några av Allahs Egenskaper eller jämför dem med skapelsens ofullkomliga egenskaper, eller tolkar Allahs Attribut genom metaforer, utan att ha grund för det de gör. Dessa människor har inte lämnat kufr, de har inte trätt in i iman.

Allah Den Upphöjde berättar i Koranen om människor (hycklare, mushriqiin) som erkände att Allah är den Ende Skaparen av allting, men trots det dyrkade de och tillbad andra vid Hans sida och därmed förblir de mushriqiin: för att de inte förstod, trodde på och tillämpade varken tawhid-ul-ulluhiyyah eller tawhid-ul-esmai-was-sifaat. Allah beskriver dem i Koranen:

Och de flesta av dem, om de alls tror på Allah, sätter medhjälpare vid Hans sida.
(översättning av Koranen, Yusuf, XII:106)

En berömd mufassir, Al-Mujaahid, skriver följande i sin tafsir av denna vers: ”Deras tro i Allah består i det att de tror att Allah har skapat oss och att Han upprätthåller skapelsen, men trots det, tillber de och dyrkar andra förutom Honom.”

En del av de tidiga lärda (bl.andra en av de stora lärda, Ibn Qayyim, rahimahullah) skriver: ”Om du frågar dem vem som har skapat himlarna och jorden, svarar de visst: ‘Det är Allah’ men trots det dyrkar de andra väsen vid sidan om Honom.”

Allah Den Upphöjde säger i Koranen att även hycklarna (mushriqiin) trodde att Han var Skaparen, Upprätthållaren och Herren:
Och om du frågar dem som dyrkar andra väsen vid sidan av Gud, vem som har skapat dem, svarar de helt visst: “Det är Gud.” Hur förvirrade är inte deras begrepp!
(översättning av Koranen, Al-Zukhruf, XLIII:87)

Säg: “Vem förser er med det i himlen och på jorden som ni behöver för er försörjning? Vem har makten över hörsel och syn? Vem låter livet spira ur det som är dött och låter döden stiga fram ur det levande? Och vem styr skapelsens ordning?” På detta kommer de att svara: “Det är Gud.” Och du skall säga: “Skall ni då inte frukta Honom?
(översättning av Koranen, Yunus, X:31)

Från den här versen framgår klart och tydligt att det inte räcker att man tror på Allah som Herren, Skaparen och Upprätthållaren för att ens tro skall vara accepterad, om man samtidigt tillber andra väsen och ’gudomar’ vid Allahs sida och/eller förnekar/förvrider Allahs vackra Namn och Attribut som perfekta och sådana som Han uppenbarat för oss, och som ingen annan förutom Han besitter.

De flesta människorna förnekar inte Allah som Skaparen, Herren och Upprätthållaren, men deras kufr består i att de ägnar sin ibadah (dyrkan) till andra förutom Honom.