Bismillah.

Den överväldigande delen i den här artikelserien är en översättning från boken Iman av Nuaym bin Yasin.

Tawhid-ur-rubbubbiyah: att upprätthålla Allahs Enhet i Hans herravälde

Tawhid-ur-rubbubbiyah betyder att man har orubblig övertygelse om att Allah är Skaparen och Herren av allt, och att det inte finns annan Herre förutom Han.

Rabb på arabiska betyder Herre. Allahs rubbubbiyyah (herravälde) över Hans skapelse betyder att det är bara Han Som har skapat allt, att det är bara Han Som är Herren över hela skapelsen, att bara Hans Vilja sker, att bara Han styr över skapelsen och att Han Allena upprätthåller hela skapelsen.

Tawhid-ur-rubbubbiyah betyder därför att man tror att det inte finns någon annan Skapare och Herre förutom Allah, att det inte finns någon annan som ger liv och död till skapelsen förutom Alah, att det inte finns någon annan som kan skada eller hjälpa, att det inte finns någon annan som kan höra människans bön och hjälpa henne när hon är i hopplös situation och ropar på hjälp; att det inte finns någon annan som ger och tar, att det bara är Allahs Vilja som sker.

Skapelsen är Hans och Han befaller över allt. Välsignad vare Gud, världarnas Herre!
(översättning av Koranen, Al-A’raf, VII : 54)

I tawhid-ur-rubbubbiyah ingår även tro på Allahs qadr, att allt som sker, sker med Allahs Vilja, Makt, Kunkspa och Beslut, för att Han har bestämt att det skall ske. Med andra ord kan man säga att tawhid-ur-rubbubbiyah betyder att man inser och tror att ingen annan förutom Allah verkar, skapar, styr, bestämmer, förändrar, riktar, ger liv och död, ökar och minskar, samt härskar i hela universum.

Hela universum existerar på Laa ilaaha illaAllaah (Det finns ingen annan gud värd dyrkan förutom Den Ende Sanne gud, Allah), som tawhid-ur-rubbubbiyah är en del av.

Tawhid-ur-rubbubbiyah beskrivs mycket klart i Koranen. Nästan att det inte finns en surah utan att Allah nämner direkt eller indirekt, tawhid-ur-rubbubbiyah.

Tawhid-ur-rubbubbiyah är som grund till andra kategorier av tawhid:

* Endast Den Ende Sanne Skaparen och Herren är värd all slags dyrkan, ingen annan. Dyrkan: ödmjukhet, underkastelse, tacksamhet, dhikr (åminnelse, att prisa), böner (duaa), hopp, fruktan osv. All dyrkan kan ägnas endast mot Honom Som har absolut herravälde och Som styr över hela skapelsen. Tawhid-ur-rubbubbiyah är därför grund för tawhid-ur-uluhiyyah.

* Å andra sidan, så finns ingen annan förutom Den Ende Sanne Skaparen och Herren som är värd alla perfekta attribut och egenskaper av storhet, skönhet och fullkomlighet. Sådana perfekta egenskaper kan endast Han Som Är Herre över hela skapelsen, alltså världarnas Herre, inneha. För, herravälde kan inte tillskrivas till någon som inte är levande, som inte ser, inte vet, inte hör, som är vanmaktig, som inte kan utföra allt han vill, eller som inte är fullkomlig i alla sina egenskaper, i sitt tal och i sina handlingar. Tawhid-ur-rubbubbiyah är därför grund för tawhid-ul-asmai-was-sifaat.

Därför nämns tawhid-ur-rubbubbiyah i Koranen i sammanhang av hamd (uttryck av tacksamhet till Allah), ibadah (underkastelse, ödmjukhet, kärlek och tillgivenhet till Allah) samt i sammanhang när Allahs Vackra Namn och Attribut förklaras.

Varje muslim reciterar hamd i varje rakaa’t surat Al-Fatiha:
Lov och pris tillkommer Gud, världarnas Herre
(översättning av Koranen, Al-Fatiha, I:2)

Allt lov och pris tillkommer Gud, himlarnas Herre, jordens Herre och Herren över alla världar!
(översättning av Koranen, Al-Jathiyah, XLV:36)

Allah beordrar oss i Koranen att underkasta oss bara Honom:
Säg: ”Guds ledning är den sanna ledningen och vi har blivit befallda att underkasta oss världarnas Herre”
(översättning av Koranen, Al-An’am, VI:71)

Allah säger i Koranen att vi skall vända oss bara till Honom och sträva efter Hans välbehag:
Säg: “Min bön och all min andakt, mitt liv och min död tillhör Gud, världarnas Herre”.
(översättning av Koranen, Al-An’am, VI:162)

Allah säger i Koranen att människan skall inte ta någon annan som sin beskyddare:
Säg: “Skulle jag söka en annan beskyddare än Gud, himlarnas och jordens Skapare, Han som livnär oss men själv inte intar föda?” Säg: “Jag har blivit befalld att vara den förste av dem som underkastar sig Guds vilja och jag har befallts att inte sätta något vid Guds sida.”
(översättning av Koranen, Al-An’am, VI:14)

När det gäller att rikta sin bön (duaa), säger Allah i Koranen det som översätts som:
Er Herre är förvisso Gud som skapade himlarna och jorden under sex dagar och som tronar i Sin allmakts härlighet över skapelsen. Han låter natten svepa dagen i sitt mörker - den ena följer den andra i snabb följd. Sol, måne och stjärnor lyder Hans bud. Skapelsen är Hans och Han befaller över allt. Välsignad vare Gud, världarnas Herre!
Åkalla er Herre i det tysta med ödmjukt sinne; Han älskar inte dem som går till överdrift.
(översättning av Koranen, Al-A’raf, VII : 54-55)

Om ibadah säger Allah i Koranen:
Varför skulle jag inte tillbe Honom Som har skapat mig? Det är till Honom som ni alla till sist skall föras åter.
(översättning av Koranen, Yaa-Siin, XII : 22)

Människor! Tillbe er Herre, som har skapat er och dem som levde före er - kanske skall er gudsfruktan fördjupas - Han som har skapat jorden som en viloplats för er och rest himlen som ett valv och låtit vatten strömma från skyn och därmed frambringat frukter för er försörjning. Sätt därför inte medgudar vid Guds sida, då ni vet att Gud är utan like.
(översättning av Koranen, Al-Baqarah, II:21-22)

Sannerligen är bara Skaparen av himlarna, jorden och allt som de håller Den Ende Som är värd att människan accepterar Honom som Gud och Beskyddaren, fullständigt underkastar sig endast Honom, endast till Honom riktar sina böner och bara Honom ber om hjälp.

Å andra sidan, kopplar ihop Allah i Koranen tawhid-ur-rubbubbiyah (som avspeglas i Hans herravälde över hela skapelsen, över hela universum och att det är bara Han Som upprätthåller hela skapelsen) med tawhid-ul-esmai-was-sifaat. Begrunda Ayat-ul-Kursi:

Allah - det finns ingen gud utom Han, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare. Slummer överraskar Honom inte och inte heller sömn. Honom tillhör allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär. Vem är den som vågar tala för någon inför Honom utan Hans tillstånd? Han vet allt vad människor kan veta och allt som är dolt för dem och av Hans kunskap kan de inte omfatta mer än Han tillåter. Hans allmakts tron omsluter himlarna och jorden. Att värna och bevara dem är för Honom ingen börda. Han är den Höge, den Härlige.
(översättning av Koranen, Al-Baqarah, II:255)

Sannerligen, Den Som har skapat hela universum är Den Ende Som lever, Som inte dör, Som upprätthåller allt (som Han har skapat), Som vet allt, Som styr över allt, Som är Den Höge, Den Härlige. Begrunda vidare följande ord i Koranen:

Vi har skapat människan och Vi vet vad hennes själ viskar till henne; ja, Vi är närmare henne än hennes egen halspulsåder.
(översättning av Koranen, Qaaf, L:16)

Skulle inte Han, Skaparen, känna det som Han har skapat, Han, den Outgrundlige som genomskådar allt, som är underrättad om allt?
(översättning av Koranen, Al-Mulk, LXVII:14)

Sannerligen, Den Som har skapat skapelsen vakar också över den och vet allt vi gör.

Det finns människor som erkänner att Allah waza’ajjal är Skaparen och Herren av allting, men sätter andra gudomar vid Hans sida och tillber andra gudomar förutom Honom. De erkänner inte heller att Allahs Vackra Namn och Attribut av fullkomlighet tillhör bara Honom och att ingen annan besitter dem: de förnekar några av Allahs Egenskaper eller jämför dem med skapelsens ofullkomliga egenskaper, eller tolkar Allahs Attribut genom metaforer, utan att ha grund för det de gör. Dessa människor har inte lämnat kufr, de har inte trätt in i iman.

Allah Den Upphöjde berättar i Koranen om människor (hycklare, mushriqiin) som erkände att Allah är den Ende Skaparen av allting, men trots det dyrkade de och tillbad andra vid Hans sida och därmed förblir de mushriqiin: för att de inte förstod, trodde på och tillämpade varken tawhid-ul-ulluhiyyah eller tawhid-ul-esmai-was-sifaat. Allah beskriver dem i Koranen:

Och de flesta av dem, om de alls tror på Allah, sätter medhjälpare vid Hans sida.
(översättning av Koranen, Yusuf, XII:106)

En berömd mufassir, Al-Mujaahid, skriver följande i sin tafsir av denna vers: ”Deras tro i Allah består i det att de tror att Allah har skapat oss och att Han upprätthåller skapelsen, men trots det, tillber de och dyrkar andra förutom Honom.”

En del av de tidiga lärda (bl.andra en av de stora lärda, Ibn Qayyim, rahimahullah) skriver: ”Om du frågar dem vem som har skapat himlarna och jorden, svarar de visst: ‘Det är Allah’ men trots det dyrkar de andra väsen vid sidan om Honom.”

Allah Den Upphöjde säger i Koranen att även hycklarna (mushriqiin) trodde att Han var Skaparen, Upprätthållaren och Herren:
Och om du frågar dem som dyrkar andra väsen vid sidan av Gud, vem som har skapat dem, svarar de helt visst: “Det är Gud.” Hur förvirrade är inte deras begrepp!
(översättning av Koranen, Al-Zukhruf, XLIII:87)

Säg: “Vem förser er med det i himlen och på jorden som ni behöver för er försörjning? Vem har makten över hörsel och syn? Vem låter livet spira ur det som är dött och låter döden stiga fram ur det levande? Och vem styr skapelsens ordning?” På detta kommer de att svara: “Det är Gud.” Och du skall säga: “Skall ni då inte frukta Honom?
(översättning av Koranen, Yunus, X:31)

Från den här versen framgår klart och tydligt att det inte räcker att man tror på Allah som Herren, Skaparen och Upprätthållaren för att ens tro skall vara accepterad, om man samtidigt tillber andra väsen och ’gudomar’ vid Allahs sida och/eller förnekar/förvrider Allahs vackra Namn och Attribut som perfekta och sådana som Han uppenbarat för oss, och som ingen annan förutom Han besitter.

De flesta människorna förnekar inte Allah som Skaparen, Herren och Upprätthållaren, men deras kufr består i att de ägnar sin ibadah (dyrkan) till andra förutom Honom.

Bismillah.

Den överväldigande delen i den här artikelserien är en översättning från boken Iman av dr. Muhammad Nu’aym Yasin.

I den berömda hadithen om arkängeln Gibriil a.s. som hade kommit till Rasulullah för att lära ut religionen, definieras dyrkans nivåer: islam, iman och ihsan genom sina pelare. Iman har 6 pelare, nämligen: att tro på Allah, på Hans änglar, på Hans Böcker, på Hans Profeter (frid vare med dem), på Domedagen (Yaum-il-aakhiri) och att allt som sker, gott som ont, sker med Allahs Vilja.

Ens tro är inte accepterad förrän man tror i dessa pelare så som de är förklarade i islams källor: Koranen och sunnah (Sändebudet Muhammads tradition).

Amentu billahi.
Amentu billahi – jag tror i Gud (Allah) - betyder att man har fast övertygelse om att Allah är Herren och Skaparen av allt; att ingen annan är värd att tillbes och dyrkas med salaat, duaa, bönen, med fastan, med hopp, med fruktan, med dhikr, med underkastelsen och lydnad; samt att bara Han innehar Fullkomliga Attribut och Egenskaper, att ingen efterliknar Honom i Hans Väsen eller Egenskaper och att Han är absolut fri från all ofullkomlighet.

Att tro på Allah är trons (imans) första pelare som består av tre kategorier:
1. tawhid-ur-rubbubiyyah: att upprätthålla enheten i Allahs herravälde
2. tawhid-ul-ulluhiyyah: att upprätthålla enheten i dyrkan av Allah
3. tawhid-ul-esmai-was-sifaat: att upprätthålla enheten i Allahs Namn och Egenskaper

Alla dessa tre kategorier ingår i betydelsen av tron på Allah, som är imans första pelare.

I kommande tre artiklar har jag för avsikt att lägga ut förklaringen av dessa tre kategorier så som Allah har uppenbarat i islams autentiska källor, Koranen och Rasulullah Muhammads autentiska sunnah (tradition), och som de första generationer muslimer var på.

Bismillah.

Tillbaka från en systerträff, där vi talade om tawhid och niyyah. En hadith som vi inte hann ta med, men som är väldigt stark och talande, passar till att bli ett eget lilla inlägg på bloggen.

Jundub berättade: Rasulullah sade: ”Den som avsiktligt låter människor höra om hans goda handlingar, med avsikten att vinna deras beröm – Allah skall avslöja hans riktiga avsikt för människor på Domedagen; och den som avsiktligt gör goda handlingar offentligt, för att skryta och bli berömd – Allah skall avslöja hans riktiga niyyah för människor på Domedagen.”

(Al-Bukhari, 8/76/506)

Med andra ord, Allah skall avslöja hycklaren, hans avsikt, hans hjärtas tillstånd och förnedra honom inför männsikor på Domedagen. Han kommer att förnedras inför dem, till vilka han hade ägnat sina handlingar i stället för Allah.

Farväl
en nasheed av Zain Bhikha

Assalamu ‘alaykum wa rahmatullah, bröder och systrar,
vi alla älskar Rasulullah ,
vår resa fortsätter, resan till Allah
fortsätter vi som muslimer för akhiras skull.

Till min mor och min far, till mina starka pelare:
ni har alltid stöttat mig, ni har alltid väglett mig till det rätta från det onda.
Må Allah fylla era dagar med glädje,
och glöm aldrig hur dyrbara ni är till mig!

Assalamu ‘alaykum wa rahmatullah, bröder och systrar,
vi alla älskar Rasulullah ,
vår resa fortsätter, resan till Allah
fortsätter vi som muslimer för akhiras skull.

Till mina lärare och vänner: här är jag,
må välsignelser från den Allsmäktige Allah belysa er,
ni har lärt mig er visdom och er kärlek
med ett lejonhjärta och med en duvas vingar.

Assalamu ‘alaykum wa rahmatullah, bröder och systrar,
vi alla älskar Rasulullah ,
vår resa fortsätter, resan till Allah
fortsätter vi som muslimer för akhiras skull.

Här är vi, å Allah, barn av islam…
Vägled oss, skydda os från djävulens ondska!
Du har välsignat oss med Qur’ani Karim
och med Sändebudet Muhammad Al-Muhtars sunnah.

Assalamu ‘alaykum wa rahmatullah, bröder och systrar,
vi alla älskar Rasulullah ,
vår resa fortsätter, resan till Allah
fortsätter vi som muslimer för akhiras skull.

Assalamu ‘alaykum wa rahmatullah.

Farewell

Assalamu ‘alaykum wa rahmatullah, brothers and sisters,
we all love Rasulullah ,
our journey goes on, this journey for Allah,
forward as muslims for the sake of akhira.

To my mother and father, my pillars so strong,
you’ve always been there guiding me to right from wrong.
May Allah fill your days with hapiness, you see,
don’t ever forget how special you are to me.

Assalamu ‘alaykum wa rahmatullah, brothers and sisters,
we all love Rasulullah ,
our journey goes on, this journey for Allah,
forward as muslims for the sake of akhira.

To my teachers and friends, I stand before you,
may the blessings of Almighty Allah shine on you,
you’ve passed onto me your wisdom and your love
with a heart of a lion and the wings of a dove.

Assalamu ‘alaykum wa rahmatullah, brothers and sisters,
we all love Rasulullah ,
our journey goes on, this journey for Allah,
forward as muslims for the sake of akhira.

Here we are, oh Allah, the children of islam,
guide us, protect us from the evil of shaytan,
You’ve blessed us with teachings from the holy Qur’an
and the sunnah of the Prophet Muhammad Al-Muhtar .

Assalamu ‘alaykum wa rahmatullah, brothers and sisters,
we all love Rasulullah ,
our journey goes on, this journey for Allah,
forward as muslims for the sake of akhira.

Assalamu ‘alaykum wa rahmatullah.

Bismillah.

Detta är andra inlägg, med vilket artikeln från vår syskon D.E. avslutas. Artikelns första del kan du läsa om du trycker här.

En del kunskap förvärvar jag genom att lyssna till själens nöd och varningssignaler med allt vad det innebär att vara människa och genom att reflektera och begrunda resten av Guds skapelse. Att ödmjukt acceptera Guds suveränitet och storhet, medan människan bara är en liten, sårbar varelse på en liten planet vi kallar jorden - bland miljarder och åter miljarder stjärnor och galaxer i Herrens universum. Att alltid prisa och vörda Skaparen för livet vi fått till låns och alltid vara redo att lämna det och inte ta något för givet.

Att leva i dagens, ”mentalt fattiga” välfärdssamhälle är en tuff utmaning för oss alla. Det är inte svårt att “förlora sig själv” i detta överstressade och prestationsinriktade samhälle där allt handlar om pengar och att jaga “temporära kickar”, vilket distraherar och distanserar vår fria vilja från att reflektera över tillvaron. Majoriteten tror de är fria och självständiga, de inser inte att de i själva verket är kommersialismens och materialismens förblindade och förslavade offer.

Ensamhet, livsleda och ångest är allvarliga hot mot folkhälsan i vårt välfärdssamhälle – människor har mycket att leva av men saknar ofta något att leva för.

Fakta enligt S.P.E.S: En person tar sitt liv var sjätte timme. Det dör tre gånger fler p.g.a självmord än i trafiken. Självmorden kostar samhället 74 miljarder kronor om året i Sverige.

En mera allmänt accepterad metod bland majoriteten i dagens välfärdsamhälle är att “sätta munkavle på” och hindra själens nödsignaler från att komma upp till ytan. Alla typer av mänskliga känslor måste nuförtiden tyglas eller framkallas på konstgjord väg med allsköns kemiska substanser, vilket ofta förlänger den själsliga nöden.

Skaparen uppmanar oss att vara kritiska och använda förnuftet i vårt sökande. Är det något universums Herre inte godtar så är det blind tro.
Ni skall inte acceptera någon information, om ni själva inte bekräftar den. Jag har givit er synen, hörseln och hjärnan, och ni ansvarar för att använda dem.
(Koranen XVII:36)

Samtidigt som människan har fått förmågan att välja mellan gott och ont, har också Skaparen gett oss det yttersta ansvaret över resten av skapelsen. Hur vi handskas med det ansvaret ser vi tydligt i vår sargade värld.
Att missbruket av vår fria vilja är på väg att leda oss rakt ner i avgrunden kan ingen med minsta förstånd längre förneka. Om detta står att läsa i Koranen:

Ordningen har störts och fördärv har visat sig på fasta land och i havet, allt verk av människohand…
(Koranen XXX:41)

Tror människan att hon skall lämnas ifred och göra som hon vill (utan att ställas till svars)?
(Koranen LXXV:36)

På den Dagen kommer alla vågskålar att ställas in rättvist. De vars vågskålar (med goda gärningar) som väger mycket kommer att vara vinnare
(Koranen VII:8)

I dagens värld är islam och muslimer mycket i fokus, många gånger för att enskilda individer varit inblandade i något våldsdåd någonstans.
Det är viktigt att se dessa enskilda individer som just individer och inte som ett kollektiv! Inte ens två biologiska syskon är lika i sinnet.

C:a 1,5 miljarder muslimer kan omöjligt ställas till svars för vad enskilda individer gör, varje människa är ensam ansvarig för sina handlingar. Om alla muslimer i världen vore onda och resten av mänskligheten god, skulle jag vara den första att byta sida.

Den som gör gott, gör det för sitt eget bästa och den som begår ondska gör det till skada för sig själv. Till er Herre kommer ni att återföras
(Koranen XLV:15)

Precis som inom andra religioner, finns tyvärr även inom Islam oenighet mellan olika muslimska grupper, vilket ibland leder till väpnade konflikter dem emellan.

De som delar upp sig i sekter tillhör inte er. Deras dom vilar hos Gud, sedan kommer Han att informera dem om allt som de har gjort.
(Koranen VI:159)

När de uppmanas “Begå ej ondska” säger de “Men vi är rättfärdiga”.
I själva verket, är de människor som begår ondska, men de inser inte det.
(Koranen II:11-12)

Dessa koranverser talar sitt tydliga språk och gäller alla självgoda individer inom alla religioner.

På flera ställen i Koranen uppmanas och uppmuntras de troende att i första hand vara tålmodiga och att leva ifred och harmoni med alla sina medmänniskor oavsett religion eller ras.
Därmed inte sagt att muslimer måste “vända andra kinden till” då de blir angripna. Även om Skaparen fördömer obefogad aggression på flera ställen i koranen, så ger Han mig samtidigt rätten att försvara mig, ja jag är t.o.m skyldig att försvara mig vid angrepp.

Ni får slåss för Gud`s sak mot dem som attackerar er, men ni ska inte attackera först. Gud älskar inte dem som angriper först!
(Koranen: II:190)

Ondska har ingen religion, nationalitet eller etnisk tillhörighet, den är universell och talar samma ’språk’ var i världen vi än befinner oss - ondska är en produkt av människans missbruk av den fria viljan.

Med tanke på de negativa strömningar som finns överallt i vår kaotiska värld, där så mycket hat är i omlopp måste inte bara muslimer utan hela mänskligheten ta sitt individuella ansvar och bekämpa ondskan i sitt eget inre. Vi måste alla vara på vår vakt så vi inte låter oss påverkas av alla dessa hat och hetskampanjer som pågår överallt (på båda sidor), vars enda syfte är att blåsa liv i hatets glöd och skapa fientlighet mellan oss. Väljer vi inte bort hatet ur våra sinnen kommer dessvärre historien med ond bråd död att upprepa sig gång på gång, tills vi utplånar varandra från jordens yta (Gud förbjude tredje världskriget).

Människan kan aldrig mäta sig med eller omöjligt förstå sin Skapares storhet eftersom det övergår hennes förstånd (vi är inget annat än en liten samling simpla varelser i Guds oändliga universum).

Ödmjukt måste vi erkänna att vi alla är underkastade Skaparens universella fysiska, kemiska och metafysiska lagar från födelsen till döden vare sig vi vill eller inte, (tror eller inte).
För en muslim är tron på en högre Makt naturlig samt att vi alla är en del i ett större sammanhang oavsett om man tror på en över vår fattningsförmåga intelligent Skapare eller ej.
Majoriteten av jordens icke troende befolkning är däremot rörande överens om att man måste vårda både kropp och själ, “för att må bra”! Men hur vårdar man själen om man inte tror man har någon?

Människor med gudstro i allmänhet, muslimer i synnerhet är numera föremål för massiv smutskastning, hån, spott och spe. Om detta säger Koranen

“Ni kommer utan tvivel att testas genom era pengar och era liv, ni kommer att få höra massor av förolämpningar från dem som fått skriften (kristna och judar) och från idoldyrkarna (icke troende). Om ni ihärdigt håller ut och för ett rättfärdigt liv, kommer det att bevisa styrkan av er tro”. Majoriteten människor, oavsett vad du gör kommer inte att tro.
(Koranen, III:186 och XII:103)

Och om de skenbart troende (skrymtarna) står att läsa:
De säger “Vi tror på Gud och på sista dagen”, fast de inte tro. Under skenet av deras synbara tro, avleder de människor från Guds väg. Verkligen miserabelt är det de gör
(Koranen: II:8, LXIII:2)

Alla Skaparens ödmjukt troende tjänare världen över är överens om att denna globala förvirring och kaos som nu råder beror på människans misslyckande som förvaltare av skapelsen och förnekandet av Guds existens.

För att det överhuvudtaget skall kunna ske någon positiv förändring, måste människan först och främst frukta konsekvenserna av sina negativa handlingar, både i detta liv och i livet efter detta. Som läget ser ut nu på jorden kan man inte påstå att många fruktar några konsekvenser alls. Bevisen ser vi överallt, från vår närmaste omgivning till världen för övrigt.

Det tilltagande våldet och respektlösheten för andras liv och lem och egendom i alla samhällen är alarmerande och visar att jordiska lagar ses som ett skämt för den som vill begå ondska. Även i folkhemmen har våld och ondska blivit till legitim underhållning - civiliserade människor ”konsumerar våld och ondska” som aldrig förr, varför? Är det vi som kontrollerar tekniken eller Ondskan som via tekniken tillskansar sig makt över oss?

Ondskefulla människor löper amok överallt på jorden, men bara på lånad tid, rättvisan hinner alltid ikapp, om inte förr så senare - var man skall (måste) skörda vad han sått!

En gudomlig rättvisa, Räkenskapens Dag, måste finnas därför att gott och ont inte är likvärdiga - annars vore livet på jorden totalt meningslöst.

Som muslim får jag aldrig bli så självgod att jag tror mig vara garanterad en positiv plats eller tillvaro (Paradiset) efter döden. Vem som kommer vart avgör endast Skaparen. Men den mest högmodiga och skrytsamt överlägsna på jorden anses vara den mest underlägsna på den andra sidan, medan den mest ödmjuka och underlägsna, tillhör de största vinnarna.

Människans värsta fiende är utan tvekan människan själv. Vi står alla inför den svåraste utmaningen någonsin, där hela vår existens hänger på en knapptryckning för att utplåna oss många gånger om. Därför borde det ligga i hela mänsklighetens intresse att anta utmaningen och tävla i att göra gott istället för att “dansa efter ondskans pipa”.

Det största och heliga krig som varje människa borde kämpa på jorden är kriget mot det onda i oss själva. Först när vi besegrat det individuella hatet inom oss, kommer det inte heller att finnas plats för det kollektiva hatet - först då kan mänskligheten andas ut.

Låt det finnas en gemenskap ibland er som bjuder intill det som är bra, förespråkar rättfärdighet och förbjuder ondska. Dessa är vinnarna
(Koranen, III:104)

Bismillah.
Vi på turbanbloggen fick ett mail från en av våra läsare med följande innehåll:

Selam aleykum bröder och systrar!
Delar av denna artikel har blivit publicerad på Aftonbladet.
Vore roligt om ni publicerade den i sin helhet på er sida? Mitt mål är att sprida en positiv bild av Islam.
Med vänliga hälsningar D.E

och vi publicerar artikeln i två inlägg. Nedan kan du läsa det första inlägget.

Islam - inte bara bomber och burka

Ord och handling har sin begynnelse i tanken. Därför måste varje sann muslim i sitt medvetande ständigt bekämpa negativa tankar som kan ge upphov till hat som i sin tur kan leda till negativa handlingar (som man tänker sådan ÄR man).

För en muslim är detta livet ett test - en förberedelse inför Livet efter Detta.
Jordelivet har vi fått till låns en bestämd tid tills den fysiska kroppen kapitulerar inför den obligatoriska döden och den odödliga delen av människan återvänder till Skaparen.

I ”Själarnas väntrum” råder en fullt medveten tillvaro, med lycka, glädje, smärta och sorg.
(Ens lycka och lidande står i direkt relation till ens tankar, moral och gärningar i jordelivet)

(Eftersom människans fria vilja går förlorad i dödsögonblicket så är själen helt utlämnad åt Skaparens lagar och kan inte vakna upp ur det drömlika tillståndet på egen hand som i fysiska kroppen). I detta tillstånd befinner sig alla döda människor, vilket varar till återuppståndelsen, då alla skall återuppväckas och massorna ställas inför sin Herre (Universums Skapare) för att bli dömda.

Den dagen kommer, då deras egna tungor, händer och fötter kommer att vittna för allt de har gjort.
(översättning av Koranen 24:24)

Som muslim respekterar jag alla Skaparens skapelser, från det lilla minsta till det största (t.o.m myran, tillägnas en vers i Koranen 27:18 ).

Förutom att jag ständigt måste ge akt på mina negativa tankar, så måste jag även i praktiken sträva efter att vara en god förebild i livets alla sammanhang - i hemmet, på jobbet, i skolan, ja var jag än befinner mig i livet får jag aldrig glömma att testet pågår hela tiden tills livets timglas rinner ut.

Pengar, lyx, barn, hälsa eller avsaknad av detta är alltihop ett test för att se om vi under alla omständigheter endast dyrkar Gud och ingenting annat.

Alla muslimer tillber endast en Gud, som vi kallar Allah (gud på arabiska) - allt annat är lögn (all annan tillbedjan av människor, djur eller ting som tillhör Guds skapelse förkastas av muslimer. Absolut ingen tillbedjan ägnas heller någon av Guds profeter, deras enda uppgift var att förmedla Guds budskap till människorna).

För en muslim är tron på endast EN GUD (alltings Skapare) samt tron på att människan skall återvända till sin Skapare efter döden, själva kärnan i tron. Om jag inte av hela mitt hjärta tror detta av egen fri vilja så räknas jag inte som muslim. Ingen kan eller får tvingas till tro, står det tydligt att läsa i Koranen

Förkunna: “Detta är sanningen från din Herre”, låt det sedan vara upp till var och en att tro eller inte tro…
(översättning av Koranen 18:29)

Det ska inte finnas något tvång i religion; den rätta vägen är nu tydlig från den felaktiga vägen. Den som fördömer djävulen och som tror på Gud, har det starkaste förbundet i sina händer, ett som aldrig brister. Gud är Den Som Hör, Allvetande.
(översättning av Koranen 2:256)

Den fria viljan är en unik gåva till människan från Skaparen, men den gåvan gör oss samtidigt moraliskt ansvariga för våra handlingar - vilket är det som skiljer oss från djuren.

Hade Allah velat hade hela mänskligheten varit troende, men då hade den fria viljan förlorat sin betydelse och mening. Samtidigt har Skaparen satt en skarp gräns för hur långt vår fria vilja får lov att ta oss. Vilket betyder att människans makt över sitt öde och de universella lagarna är begränsad - allt blir inte alltid som vi vill eller tänkt oss. Exempelvis döden kan jag (vi) inte välja bort, den är förutbestämd - varje människa går detta oundvikliga men rättvisa öde till mötes, där varje andetag kan vara det sista. Och eftersom muslimer inte har monopol på Döden eller Livet Efter Detta, så tror vi att alla människor (från ateisten till den troende, oavsett religion eller ras) har det gemensamt att kropp och själ separerar i dödsögonblicket. Det enda vi får med oss till den “andra tillvaron” är vårt individuella “livsdokument”, där våra gärningar finns bevarade på nåt gudomligt sätt. ”Livsdokumentet” kan liknas vid ett videoband där våra liv finns inspelade från födelse till död, där vi själva är huvudrollsinnehavare på gott och ont. Men eftersom vår fria vilja går förlorad vid dödsögonblicket gäller det att vi väljer vår “jordiska roll” med stor eftertanke och omsorg. (Ty ingen “ångervecka” existerar dit vi kommer - som vi bäddar i detta livet får vi ligga i Livet efter Detta).
“Inga ursäkter kommer att accepteras”
(översättning av Koranen 75:15)

Att ångra en negativ handling djupt och aldrig upprepa det, samt aldrig tappa hoppet om Guds nåd och be om förlåtelse, är också en del av tron - bara vi gör det innan döden nalkas och “tiden rinner ut” (vilket ju faktiskt kan hända oss alla precis när som helst) .

Koranen lär oss också att allt vad vi gör i vår temporära vistelse på jorden (mot våra medmänniskor och resten av skapelsen) gör vi i själva verket mot oss själva - allt vad vi sagt och gjort kommer att slå tillbaka mot oss själva med full kraft.

Människan kommer att vara sin egen domare.
(översättning av Koranen: 75:14)

Den som inte frivilligt sökt och förstått Livets Mening i detta livet, kommer garanterat till insikt (för)sent skall syndaren vakna) när det egna, personliga “livsdokumentet” presenteras i Livet efter Detta! Även om det är i senaste laget är meningen att få oss människor att förstå Kärlekens och Empatins viktiga betydelse i jordelivet.

Att dö är alltså inte det värsta som kan hända oss, utan det är hur vi använt vår fria vilja i vårt jordiska liv som kommer att vara vårt största bekymmer i tillvaron efter vår jordiska vistelse - om detta råder inte minsta tvivel om för en muslim.

Om människans ångest och kval inför mötet med sin Skapare står att läsa: När döden kommer till en av dem (er) säger han “Min Herre, sänd tillbaka mig. Jag kommer då att verka i rättfärdighet i allt jag lämnade bakom mig”. Detta är inte sant. Det är falskt anspråk han gör. En barriär kommer att skilja hans själ från denna världen tills återuppståndelsen, (översättning av Koranen 23:99 - 23:100).

Gud säger
“Timmen” (Världens ände) kommer absolut; Jag kommer att hålla den nästan dold. FÖR VARJE SJÄL MÅSTE ERSÄTTAS FÖR SINA GÄRNINGAR.
(översättning av Koranen: 20:15)

Som muslim är det därför min personliga plikt och skyldighet att ägna min tillfälliga vistelse på jorden åt att söka den kunskap som krävs, för att komma till insikt med meningen och målet med min tillvaro på jorden.

(fortsättning följer, insha’Allah)

Bismillah.

Jag gråter inte för dig
en nasheed av Zain Bhikha

Min lille bror! Jag skall inte gråta idag:
Allah har skänkt Sitt leende till ditt hjärta
och tagit dig till Sig.

Mitt i skrikande oljud och förvirring
förtunnades dina tårar, dina rop försvann.
Men bredvid dig var änglarna
som kallade dig till Honom.

Och trots att du var på jorden så kort,
springer du med glädje i Jannahs eviga lekplats.

Och därför, min lille bror, gråter jag inte idag:
Allah har skänkt Sitt leende till ditt hjärta
och tagit dig till Sig.

I won’t weep for you

Oh Little One,
I won’t weep for you today
Allah has smiled upon your heart
and taken you away.

Amid thunder and confusion
your tears and cries so thin…
there were angels there beside you
calling you to Him.

And though you walked upon the earth
for such a little while
in the playground of Forever
you’re running with a smile.

So Little One,
I won’t weep for you today:
Allah has smiled upon your heart
and carried you away.