Bismillah.

Jag skrev den här artikeln som en del av förberedelsen inför föreläsningen “Att förlåta och glömma för Allahs skull” men väljer lämpligt att publicera den idag.

En scen som jagat mig genom de senaste dagarna är Rasulullah Muhammad där han sitter i moskeen och håller sitt sista tal till muslimerna, 5 dagar innan Allah skulle ta tillbaka hans själ… sjuk, utmattad, med feber och huvudvärk, försvagad, bara 5 dagar ifrån sitt sista andetag … sitter han där och talar till sina bröder en sista gång från mimbar, och lämnar ett sista budskap, sitt testamente till sina bröder i islam, till alla kommande generationer muslimer… han visade oss vägen till det som är av godo, så som han gjorde med allt annat genom sitt ädla liv och sitt ljusa exempel. Och han rådde muslimerna att förlåta Madinaborna, ansarin, om de begick något fel, och att istället se deras goda handlingar.

* (Före och efter dhuhr bönen, bad han sina bröder om förlåtelse och bad alla ta tillbaka sin rättighet om han hade varit skyldig någon något… )

Hans sista tal, när han bad sina bröder om förlåtelse, var hans budskap till sina bröder och ett budskap till alla kommande generationer muslimer: han visade oss vägen till det som är av godo, så som han gjorde med allt annat genom sitt ädla liv och sitt ljusa exempel.

Fem dagar innan Allah skulle ta tillbaka hans själ. Han hade blivit sjuk, men ledde bönen så länge han bara orkade. Denna onsdag blev hans tillstånd sämre, och han gick till mosken och satte sig vid mimbar, med huvudvärk, feber, sjuk och försvagad, och talade en sista gång till sina bröder i islam… Han förbannade alla som gör profeternas gravar till heliga platser och dyrkade deras gravar, mao varnade han muslimerna att inte begå samma shirk som folk som levde före dem hade begått, påminde dem om vikten av tawhid. Sedan bad han muslimerna om förlåtelse – den bästa skapelsen någonsin, den barmhärtigaste av dem som är barmhärtiga, han som aldrig hämnades för sin egen skull! – om han hade sårat en muslim: ”Här är jag – ta tillbaka din rättighet, om jag någonsin sårat eller förorättat dig, min bror…” Och han rådde muslimerna att förlåta Madinaborna, ansarin, om de begick något fel, och att istället se deras goda handlingar. Ur Jannahs förseglade nektar

- Jag kan inte annat än att tro, att Rasulullah Muhammad visste mycket väl att han inte hade behandlat någon människa orättvist: för hade han gjort det, då hade Allah SWTA sänt uppenbarelse och rättat det. Hans sista tal, när han bad sina bröder om förlåtelse, var hans budskap till sina bröder och ett budskap till alla kommande generationer muslimer: han visade oss vägen till det som är av godo, så som han gjorde med allt annat genom sitt ädla liv och sitt ljusa exempel. Han ville att alla muslimer fram till Domedagen skulle ha lätt att be om sina bröders förlåtelse, och att själva förlåta orättvisan de lidit från en muslim. Det är en återkommande tanke…