Bismillah.

Gudsfruktan och hopp om förlåtelse, troendes vingar till Jannah

… där står Ibrahim vid masjids utgång, på vägen hem från fredagsbönen och råkar höra när hans bröder nämner sin avlidna broder medan han möter gravens första prövningar. De minns inte honom enligt hans goda egenskaper och fromhet - de beundrar hans möbler, till och med i denna stund, på vägen hem från fredagsbönen.

- “Han hade så fina möbler hemma, kommer du ihåg? Vilka vackra och exklusiva soffor, dyra persiska mattor - och sedan all kristall…”
- “Ja, han hade ett välbetalt jobb och bra pension.”

Ibrahims hjärta kniper sig i fruktan - subhanAllah, hur kan ett troende hjärta vara så avtrubbat, så okänsligt för fruktan inför evigheten… det kniper sig i halsen och i bröstet… han kämpar emot tårar, det är pinsamt att vara nära bröder som minns den avlidna brodern genom att hylla världsliga gåvor som han hade haft i dunya så kort nära inpå hans bortgång, så kort efter att en av dem var och bad hans jannaza bön… hade det ingen påverkan på hjärtat…?

- “När hittade de honom?”

Brödern svarar, men Ibrahim hör inte svaret, det är många bröder som försöker komma ut, men bröderna som talar stannar av för en stund och deras röster tränger in sig i hans öron igen.

- “När var jannaza (begravningen)?”
- “Igår, jag följde med och bad jannaza bönen. Det var inte så många som var där, vet du.”

Ibrahim kände inte personligen den gamla mannen de talade om, men han känner fruktan i hjärtat över att mötet med dödligheten inte får den troende människan att glömma dunya… och omfokusera prioriteringar, och minnas evigheten… och minnas Honom Som förlåter synd och tar emot ånger, som straffar hårt men låter Sin välsignelse flöda över de troende…

“Uppenbarelsen av denna Skrift är Guds verk, den Allsmäktige, den Allvetande, Han som förlåter synd och tar emot ånger, som straffar hårt men låter Sin välsignelse flöda över de troende. Ingen gudom finns utom Han; Han är målet för allas färd.”

(tolkningen av Koranen, XL : 2 - 3)

Han står inte längre ut med att fortsätta utsätta sina öron till att höra delar av samtalet, det svider, det svider att höra ett sådant samtal… Han tar några steg åt sidan, stödjer sig på sin käpp och sänker huvudet för att gömma den ensamma vattendroppe som tvagar hans högra kind rullandes nedför den mot hjärtat, där den föddes. Hans hjärta slår en tyst bön: “Ljus över ljus, Källan av all godhet, barmhärtighet och förlåtelse! Förbarma Dig över Din ödmjuka tjänare, hjälp mig att möta Dig med ett rent hjärta.”