Bismillah.

Syster Amanda har skrivit en dikt och skickat till vår blogg. Jag vet att du, kära läsaren, skall njuta av dikten lika mycket som jag gjorde vid mitt första möte med den. Vacker påminnelse om att alla hjärtan slår LAA ILAAHA ILLALLAH.

Har du tänkt på en sak när du blundar?
När du blundar och allting är tyst?
Koncentrera och hör ditt hjärta kalla..
Hur det låter i dess takt som Allah.

Vissa dagar kan gå så fruktansvärt fort,
vissa stunder kan gå som förlorade.
Kan glömma varför allting är så stort,
och småsaker blir ofta förstorade.
Jobbet och skolan tar ens luft,
familj och vänner ens hjärna.
Ofta tänker man att det är så tufft,
men man har ju glömt att tjäna!
Sakta ner och stabilisera.
Tänk på varför vi finns till.
Tänk på att vi är skapat av lera,
för att göra som vår Herre vill.
Vi har inte tid för att slappa och säcka.
Inte med denna prövning!
Muslimer vänd era pannor mot Makkah,
Förvänta den bästa belöning!

Tänk på varför vi andas
Tänk på varför vi ser
Tänk på varför vi hör
Tänk på varför vi känner
Tänk på varför vi finns

Tacka Allah för alla vackra gåvor,
kunskapen om allt i våra liv.
Må Allah skydda oss från alla plågor,
Må vi stärkas i tron med stora kliv.
Alhamdulilah för alltihopa!
MashaAllah för alla muslimer!
Allahu Akbar!
Allahu Akbar!

Syster Amandas kommentar: Glöm aldrig varför du andas och glöm aldrig vem du är! Var rädd om religionen, lek inte med den! Lek inte med den största gåvan du någonsin fått eller kommer att få! Vetskapen om Allah! Muslimer som ickemuslimer, tänk på att vi lever ett väldigt kort liv här på jorden.. Tänk på vad som är viktigast.. Ett kort nöje på ett tivolifält? Eller en evighet i Paradiset? .. Bara tanken på Paradiset.. Tänk på att du aldrig funnits om det inte vore för Gud! Vi är alla slavar till Allah, vi andas endast för Allahs skull..

Salam Aleikum wa Rahmatulahi wa Barakatu,
/Er syster AMANDA

Bismillah.

Amanda Gonzalez, vår 19-åriga syster som reverterade till islam i december 2007, hörde av sig och ville gärna bidra med sina tankar om islam till vår muslimska blogg. Nedan är systerns första artikel som publiceras på turban-bloggen. Vi tackar sytern för engagemanget och välkomnar henne varmt till skaran av våra skribenter. Jag personligen, med andra läsare, ser fram emot att läsa systerns artiklar även i framtiden.

Må Allah acceptera syster Amandas insatser och strävan till det goda och belöna henne med det goda. Må Allah förlåta oss alla våra felsteg och synder och stadga oss på den raka vägen av barmhärtighets religion islam. Amiin.

Salam Aleikum wa rahmatulahi wa barakatu bröder och systrar!

Vad ska vi egentligen göra när eller om vi blir kära? Tänk så blir man förälskad i fel person? En som inte ens är muslim? Eller tänk så blir man förälskad i en muslim, men som inte vill gifta sig i så här tidig ålder?

Man har hamnat i en jobbig situation som så populärt kallas olycklig kärlek…

För det första, så finns det ett självklart sätt att förhindra att detta ska ske och det är att man inte har kontakt med det andra könet helt enkelt! Eller är det inte så enkelt. I skolan, överallt man går är det blandat, det är svårt att koncentrera sig och att inte prata med dem man träffar. Men man kan åtminstonde försöka hålla det kort. Oftast så sker ändå att man kan bli intresserad utav någon. Det kan ske genom första blicken eller vid första orden. Man känner att man blir lite nervös och nu har vi en ungdom som är intresserad - vilket som muslim kan bli att det räknas som kär, då vi inte dejtar och massa som resten av ungdomarna. I alla fall!

Nu, om du är i en sån här knipa, kanske känner du dig förvirrad, att det är svårt att inte tala till den du gillar eller att du kanske gråter ibland? I såna fall finns det olika tips så att du inte hamnar i zina:

• 1. Fasta mycket så kommer du knappt orka tänka på synder! Eftersom fastan lugnar ner en och gör att man dyrkar Allah mer.
• 2. Om det är en muslim du gillar så fråga din pappa om han kan ordna någonting, eller din mamma. Stå på dig! Du är ung men det betyder inte att man inte ska ha rätt att gifta sig. Sunna är att man ska gifta sig om man funnit en som är bra muslim och som man gillar. För om två muslimer gillar varandra och inte gifter sig så skapar det bara mer fitna i världen. Vem vet, kanske den du gillar också var intresserad av att gifta sig?
• 3. Om det verkligen inte är meningen att det ska bli ni två, så studera mycket islam. Islam får ens tankar bort från allt onyttigt. Att läsa Koranen hjälper, att se på föreläsningar osv.. Bli inte ledsen bara! För vet ni en sak.. Vi är ungdomar! Vi finner det vi vill ha när det kommer inshaAllah.. Man får så mycket belöning om man har tålamod och kämpar emot att synda.
• 4. Prata med en praktiserande syster/bror i islam om din situation, så kommer du se att du får många bra råd också inshaAllah!

Det kanske inte direkt hjälpte eftersom alla har olika “fall” så att säga.. Men i alla fall!

Må Allah skydda oss från all fitna på den här jorden och må Allah vägleda oss och ge oss starkare tro. Ameen.

/Er syster AMANDA

Bismillah.

Nyligen kunde vi läsa och höra en mycket tung och rörande föreläsning om bror Obaidas hustrus bortgång, och den föreläsningen lämnade med all säkerhet inga ögon torra och inget hjärta oberört. Må Allah förena honom med hans älskade hustru och deras dotter med profeterna i Jannahs högsta grad. Amiin.

Systern avslutade med en duaa: “Ya Rabbi, hjälp mig att minns Dig, att tacka bara Dig, trösta mig genom att tillåta mig att dyrka bara Dig!”

SVERIGESTATISTIKEN:

• Ca 6800 kvinnor fick under året en bröstcancerdiagnos (Ca 7000 tumörer diagnosticerades)
• Varje dag får 18 kvinnor bröstcancerdiagnos, eller en kvinna var 77:e minut
• Relativ 10-årsöverlevnad är ca 79% och relativ 5-årsöverlevnad är ca 87%
• Bröstcancer utgör nästan en tredjedel (29%) av all cancer som drabbar kvinnor
• 61% är över 60 år vid diagnostillfället
• 3,5% är under 40 år
• Yngsta diagnosticerade är i åldersgruppen 20-24 år (1 fall) och i 25-29 år (17 fall)
• 5-10% av all bröstcancer beror på ärftliga faktorer
• Fler än 82 000 kvinnor lever idag med en bröstcancerdiagnos (diagnosticerade 1958-2006)
• Ökningen är 0,8% per år under de senaste 10 åren och 1,2% under de senaste 20 åren
• Ca 1 500 kvinnor dör årligen i bröstcancer, eller 4 kvinnor varje dag
• 39 män fick under året en bröstcancerdiagnos

STATISTIK FÖR EU LÄNDERNA:

• 430 000 kvinnor får årligen bröstcancer
• 132 000 kvinnor dör årligen i sjukdomen
• Var 72:e sekund får en kvinna bröstcancerdiagnos
• Var 4:e minut dör en kvinna i bröstcancer
• 20%-30% är under 50 år
• 33% är mellan 50-64 år

Källa Sverigestatistiken, tryck här

Källa EU, tryck här

Bismillah.

Säg: “Vare sig ni döljer det som rör sig i ert innersta eller visar det, vet ALLAH det. Han vet allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär. Och ALLAH har allt i Sin makt.”

(Översättning av Koranen, III : 29)

“Jag är så glad för att äntligen ha träffat dig, syster Waswiyyah! Har hört så mycket gott om dig om och om igen” - dessa ord värmer Waswiyyahs hjärta, hon har också velat träffa den här systern, hon tror att det är bara gott hon kan höra från henne. Och det är det, alhamdulillah, tills…

“Jag träffade den systern till vilken du hade berättat om mig, hon kom på besök här om dagen.”

“Ja, vad trevligt. Syster M. är en god syster.”, ler den intetontanande Waswiyyah, glad över att hon varit kedjan som hade anknutit två systrar som inte känt varandra förut.

“Ja, du vet, vi nämnde naturligtvis dig och hur duktig du är.” Ett kort, högljutt skratt… “Syster M. sade att det är lätt för dig att ha så många ideella uppdrag, att systrar med ett liv och riktigt ansvar inte har tid med det som du.”

Waswiyyahs hjärta kniper sig, hon sänker blicken och väntar några sekunder innan hon svarar “Ja, det stämmer. Systern har rätt.”

Det gör ont att få höra hur syster M. känner behov att besmutsa hennes niyyah, och det gör skarpt ont att systern hon precis träffade hade starkare behov av att återberätta illaluktande förtal och förgifta förhållande mellan Waswiyyah och systern M, än behov att beskydda både sin tunga som varit i Makkah och behov att beskydda sina systrar i islam… för Allahs skull.

Vill beskydda sin syster från allt ont.

Det är vad Waswiyyah känner.

Hon blir alltid lika sårad av liknande uttalanden (det här var inte så illa, hon är van vid mycket värre återkommande giftiga verbala pilar), men vad de inte förstår - hon blir inte sårad så mycket för sin egen skull, det är dem hon skulle vilja beskydda från det onda i deras handlignar. Naturlig reaktion är att ta några steg tillbaka och inte säga mycket mer.

Waswiyyah sätter sig och tänker… är hennes niyyah verkligen så befläckad…? ÄR den…? Rannsakar “varför” i sina offentliga till synes goda handligar. “Hjärtats andel, är den uppriktig, är den verkligen bara för Allahs skull, eller är det så att jag bara har för mycket fritid och har hittat en hobby att döda tiden med, och samtidigt samla en skara beundrare…? Är det för min inbilskehts skull jag gjorde det…? Vad är det alla dessa människor, alla dessa muslimer ser som inte jag lyckas se…?”

Astaghfirullah.

Det är så många förnedringar som kommit under de korta år som hon försökt göra gott för att stilla sitt hjärtas anrop. I sin intetontanande barnslighet är det inte första gången som hon blir överrumplad med allt som människor kan tänka sig att säga med avsikt att orsaka ont, när de inte vill tro det bästa om andra. Hon tänker hur hon själv gjort sig skyldig till att misstänka en människas avsikt när hon hörde orden som Allah varnar om från människas mun - varningsklockor ringde högljutt, hon misstänkte den människan och kunde inte stilla misstänksamhet.

“Om jag hade fel då och gjorde en ond handling snarare än en god, är det så här den människan måste ha känt.”, och det händer mycket inombords.

Tankarna rullar vidare tillbaka i tiden. ”Det är så förvirrande”, tänker hon, ”är inte jag samma Waswiyyah som alltid varit omtyckt och respekterad för samma egenskaper där nere i mitt varma ursprungsland…? Är inte människor samma överallt, är inte vi alla goda och vill andra bara det som är av godo…? Känner inte alla av smärtan de orsakar andra med giftet i sina ord, precis i samma stund, svider inte en ond avsikt att såra och förnedra en Allahs skapelse, svider den inte i hjärtat redan innan den föds, och man kan inte tänka sig att uttala orden…? Är det inte så ALLA människor känner…?”

Hon är tacksam och lycklig i sin sorg, för hon vet var hon kan söka tröst. Om hon är uppriktig, skall Han hon älskar mest trösta henne.

Bismillah.

‘Abdullah bin ‘Amr r.a. berättade:
Profeten sade: Den som undviker att såra muslimer med sin tunga och sina händer är muslim. Och muhajir är den som lämnar allt som Allah har förbjudit. (Sahih Bukhari, 8/76/491)

Det skall gå de troende väl i händer;
de som ber med ödmjukt sinne,
som drar sig undan när de hör lättsinnigt tal (…)
(Översättning av Koranen, XXIII : 1 - 3)

Rasulullah Muhammad sade: “Del av människans islam (religion) är att dra sig undan när hon hör det som inte angår henne.”

Uppenbarelsens ord är ord som avgör vad som är sanning och vad som är lögn,
det är inte fråga om skämt eller upptåg.
Förnekarna smider planer,
men även Jag smider planer.
Låt dem därför hållas, dessa förnekare, låt dem hållas ännu en liten tid!
(Översättning av Koranen, LXXXVI : 13 - 17)

- En av själens svåraste sjukdomar är att vara intresserad av det som inte angår henne. Människan är inte ens medveten att själen hennes tar emot och lagrar allt detta avfall; att sjukdomen har spridit sig till hjärtat och förgiftat avsikten. Och hjärtat lider, men människan är inte längre medveten om det.

Bismillah.

Jag skrev den här artikeln som en del av förberedelsen inför föreläsningen “Att förlåta och glömma för Allahs skull” men väljer lämpligt att publicera den idag.

En scen som jagat mig genom de senaste dagarna är Rasulullah Muhammad där han sitter i moskeen och håller sitt sista tal till muslimerna, 5 dagar innan Allah skulle ta tillbaka hans själ… sjuk, utmattad, med feber och huvudvärk, försvagad, bara 5 dagar ifrån sitt sista andetag … sitter han där och talar till sina bröder en sista gång från mimbar, och lämnar ett sista budskap, sitt testamente till sina bröder i islam, till alla kommande generationer muslimer… han visade oss vägen till det som är av godo, så som han gjorde med allt annat genom sitt ädla liv och sitt ljusa exempel. Och han rådde muslimerna att förlåta Madinaborna, ansarin, om de begick något fel, och att istället se deras goda handlingar.

* (Före och efter dhuhr bönen, bad han sina bröder om förlåtelse och bad alla ta tillbaka sin rättighet om han hade varit skyldig någon något… )

Hans sista tal, när han bad sina bröder om förlåtelse, var hans budskap till sina bröder och ett budskap till alla kommande generationer muslimer: han visade oss vägen till det som är av godo, så som han gjorde med allt annat genom sitt ädla liv och sitt ljusa exempel.

Fem dagar innan Allah skulle ta tillbaka hans själ. Han hade blivit sjuk, men ledde bönen så länge han bara orkade. Denna onsdag blev hans tillstånd sämre, och han gick till mosken och satte sig vid mimbar, med huvudvärk, feber, sjuk och försvagad, och talade en sista gång till sina bröder i islam… Han förbannade alla som gör profeternas gravar till heliga platser och dyrkade deras gravar, mao varnade han muslimerna att inte begå samma shirk som folk som levde före dem hade begått, påminde dem om vikten av tawhid. Sedan bad han muslimerna om förlåtelse – den bästa skapelsen någonsin, den barmhärtigaste av dem som är barmhärtiga, han som aldrig hämnades för sin egen skull! – om han hade sårat en muslim: ”Här är jag – ta tillbaka din rättighet, om jag någonsin sårat eller förorättat dig, min bror…” Och han rådde muslimerna att förlåta Madinaborna, ansarin, om de begick något fel, och att istället se deras goda handlingar. Ur Jannahs förseglade nektar

- Jag kan inte annat än att tro, att Rasulullah Muhammad visste mycket väl att han inte hade behandlat någon människa orättvist: för hade han gjort det, då hade Allah SWTA sänt uppenbarelse och rättat det. Hans sista tal, när han bad sina bröder om förlåtelse, var hans budskap till sina bröder och ett budskap till alla kommande generationer muslimer: han visade oss vägen till det som är av godo, så som han gjorde med allt annat genom sitt ädla liv och sitt ljusa exempel. Han ville att alla muslimer fram till Domedagen skulle ha lätt att be om sina bröders förlåtelse, och att själva förlåta orättvisan de lidit från en muslim. Det är en återkommande tanke…

Bismillah.

Detta inlägg är en översättning från boken Great Women of Islam (Nisa’a Jaliilat) av Mahmud Ahmad Ghadanfar.

‘Abdullah bin ‘Abbas r.a. berättade att Profeten Muhammad drog en dag fyra linjer i marken och frågade sina följeslagare om de förstår vad dessa linjer föreställer. De svarade respektfullt att han vet bäst.

Han sade då till dem att dessa fyra linjer föreställer de fyra mest framstående kvinnorna i hela universum!

Dessa kvinnor var:

• Khadijah bint Khuwaylid,
• Fatimah bint Muhammad,
• Maryam bint Imran, mor av Profeten ‘Isaa, frid vare med honom,
• och ‘Asiah bin Mazahim, Faraos hustru.

Må Allahs frid vara med dem alla.

Den förstnämnda är hedrad genom att vara mor till alla troende, eller praktiserande muslimer.

Den andra är Fatimah, Profeten Muhammads dotter som hade fått glada nyheter om att hon skulle vara ledare bland kvinnorna i Jannah.

Maryam, Den Rena och Kyska är den enda kvinna som hade blivit med barn (och fött Allahs Profet ‘Isaa, frid vare med honom) utan att någon man hade rört henne.

‘Asiah, Faraos rättfärdiga och långvarigt lidande hustru, hade rått sin make till att adoptera Musa, frid vare med honom, när han var spädbarn. Detta var under en tid när barnamord var beordrad av själva Farao som landets lag. Han hade beordrat att alla nyfödda pojkar från Banu Israel skulle mördas pga förutsägelsen att en av dem skulle växa upp till att störta Faraon och förstöra honom. ‘Asiah fostrade pojken Musa mitt i Faraos palats, a.s. och var bland de första som accepterade islam så som Allah beordrade Musa, frid vare med honom, att förkunna den.

Bismillah.

… där står Ibrahim vid masjids utgång, på vägen hem från fredagsbönen och råkar höra när hans bröder nämner sin avlidna broder medan han möter gravens första prövningar. De minns inte honom enligt hans goda egenskaper och fromhet - de beundrar hans möbler, till och med i denna stund, på vägen hem från fredagsbönen.

- “Han hade så fina möbler hemma, kommer du ihåg? Vilka vackra och exklusiva soffor, dyra persiska mattor - och sedan all kristall…”
- “Ja, han hade ett välbetalt jobb och bra pension.”

Ibrahims hjärta kniper sig i fruktan - subhanAllah, hur kan ett troende hjärta vara så avtrubbat, så okänsligt för fruktan inför evigheten… det kniper sig i halsen och i bröstet… han kämpar emot tårar, det är pinsamt att vara nära bröder som minns den avlidna brodern genom att hylla världsliga gåvor som han hade haft i dunya så kort nära inpå hans bortgång, så kort efter att en av dem var och bad hans jannaza bön… hade det ingen påverkan på hjärtat…?

- “När hittade de honom?”

Brödern svarar, men Ibrahim hör inte svaret, det är många bröder som försöker komma ut, men bröderna som talar stannar av för en stund och deras röster tränger in sig i hans öron igen.

- “När var jannaza (begravningen)?”
- “Igår, jag följde med och bad jannaza bönen. Det var inte så många som var där, vet du.”

Ibrahim kände inte personligen den gamla mannen de talade om, men han känner fruktan i hjärtat över att mötet med dödligheten inte får den troende människan att glömma dunya… och omfokusera prioriteringar, och minnas evigheten… och minnas Honom Som förlåter synd och tar emot ånger, som straffar hårt men låter Sin välsignelse flöda över de troende…

“Uppenbarelsen av denna Skrift är Guds verk, den Allsmäktige, den Allvetande, Han som förlåter synd och tar emot ånger, som straffar hårt men låter Sin välsignelse flöda över de troende. Ingen gudom finns utom Han; Han är målet för allas färd.”

(tolkningen av Koranen, XL : 2 - 3)

Han står inte längre ut med att fortsätta utsätta sina öron till att höra delar av samtalet, det svider, det svider att höra ett sådant samtal… Han tar några steg åt sidan, stödjer sig på sin käpp och sänker huvudet för att gömma den ensamma vattendroppe som tvagar hans högra kind rullandes nedför den mot hjärtat, där den föddes. Hans hjärta slår en tyst bön: “Ljus över ljus, Källan av all godhet, barmhärtighet och förlåtelse! Förbarma Dig över Din ödmjuka tjänare, hjälp mig att möta Dig med ett rent hjärta.”

Bismillah.

Den här historien läste jag för ett tag sedan på http://www.streetdawah.com-sidan och kände hur hjärtat darrar och ögonen vattnas… med inre ögat såg jag Al-Husayn ibn Sailam där han läser om Allahs löfte om Profeten som skall komplettera Budskapet och avsluta uppgiften från alla tidigare profeter, a.s, och jag kände hans upprymdhet och glädje när han hörde om Profeten från Makkah, hans iver när han läste om Profetens kännetecken, och när han förstod att Muhammad var Allahs lovade Profet, Allahs barmhärtighet till alla världar… vilken högtidig känsla måste denne man levt med, medan han väntade på att Profeten Muhammad skulle komma till hans stad, och när han själv skulle offentligt kunna erkänna sin tro… mitt inre öga såg honom, där han gör sin väg genom folkmassan till Allahs sista Rasul, Muhammad , hans väntan som närmar sig sitt slut, och såg honom där han uttalar trosbekännelsen inför den länge efterlängtade Rasulullah Muhammad , och ett välkänt vemod fyllde min bröstkorg…

Hur jag önskar att jag levde under Rasulullah Muhammads tid och att jag fick uttala trosbekännelsen inför honom .

Att jag fick lära mig och inspireras från första hand från hans ädla liv, att mina ögon fick vittna hans barmhärtighet, visdom, att mina öron fick vittna uppenbarelsen av Allahs sista Budskap till mänskligheten… (men den önskan är självisk, och dessutom är vi som tror på honom utan att ha sett honom - hans bröder!)

Å Allah, lov och pris tillkommer Dig. Du är himlarnas och jordens Ljus, Du håller hjärtan i Din Hand, Du vägleder från mörker till Ljuset.

Ya Rabbi, låt mitt ljus lysa allt klarare och förlåt mig alla mina synder! Du har allt i Din makt.

Al-Husayn ibn Sailam var rabbi i Yathrib som var högt respekterad och erkänd av sitt folk, både judar och icke-judar. Han var känd för sin fromhet och godhet, uppriktighet och sannfärdighet.

Al-Husayn levde sitt liv i fridsamthet och välvilja, men han var seriös, målmedveten och organiserad i hur han använde sin tid. Varje dag brukade han ägna en fastställd antal timmar till att tillbe, lära ut och predika i templet. Sedan brukade han tillbringa en viss tid i sin fruktträdgård, där han skötte om dadelträd och palmer, pollinerade och såg om det var något som behövde beskäras. Efter det, för att öka sin förståelse av och kunskap i sin religion, brukade han studera Torah.

Under dessa studier var han särskilt tagen av de verser i Torah som handlade om kommande Profeten som skulle komplettera tidigare profeternas budskap. Därför blev Al-Husayn omedelbart ivrigt intresserad när han hörde nyheter om framträdandet av Profeten från Makkah.

Han berättade:

När jag hörde om Guds Profets uppdykande, frid vare med honom, började jag undersöka hans namn, hans genealogi (stamtavla), hans egenskaper, hans tid och plats (var och när han dök upp), och jag började jämföra den informationen med det som finns i våra böcker. Efter dessa undersökningar blev jag fullt övertygad om att hans profetskap var autentiskt och i hjärtat bekräftade jag att hans mission var sann. Men jag dolde mina slutsatser från andra judar. Jag höll tyst…

Så den dag kom när Profeten, frid vare med honom, lämnade Makkah och satte kurs mot Yathrib. När han kom till Yathrib och stannade vid Quba, kom en man springandes till stan, tillkallade människor och tillkännagav att Profeten hade kommit. Just då var jag högst upp på ett palmträd och skötte om det. Min tant, Khalidah bint al-Harith, satt under trädet. När jag hörde nyheten, ropade jag:

- Allahu Akbar! Allahu Akbar! (Gud är Störst! Gud är Störst!)

När min tant hörde min takbir, protesterade hon:
- Må Gud omintetgöra dig…Vid Gud, du hade inte blivit mer begeistrad om du hade hört att Profeten Moses kommer!

- Faster, han är sannerligen, jag svär vid Gud, Moses bror och han följer hans religion. Han är sänd med samma budskap och samma mission som Moses.

Hon förblev tyst en stund och sade sedan:
- Är detta Profet som du har berättat om till oss, den som Gud skulle sända för att bekräfta sanningen som tidigare Profeterna hade predikat och för att komplettera Herrens Budskap?
- Ja, svarade jag.

Jag ville inte vänta längre, utan gick ut för att träffa Profeten . Jag såg folkmassan vid hans dörr och gjorde min väg genom massan tills jag kom nära honom . Första orden som jag hörde honom säga var:
Å människor! Sprid frid… Dela ert bröd med era medmänniskor… Be på nätterna medan andra människor sover… och ni skall träda in i Paradiset i frid…

Jag observerade och granskade honom med största uppmärksamhet - och jag var fullständigt övertygad om att hans ansikte inte var en bedragares ansikte. Jag gick ännu närmare honom och uttalade trosbekännelsen, att det inte finns ingen annan gudom värd dyrkan utom Den Ende Sanne Gud (Allah) och att Muhammad är Hans Profet. Profeten vände sig till mig och frågade:
- Vad heter du?
- Al-Husayn ibn Sailam svarade jag.
- Nu är ditt namn Abdullah ibn Sallam sade han.
- Ja sade ja. Abdullah ibn Sailam skall mitt namn vara från och med nu. Jag svär vid Honom Som har sänt dig med Sanningen att jag inte vill ha något annat namn från och med denna dag.

Bismillah.

Ibn Jarir, Tirmidhi, Nasai och Ibn Maja har nedtecknat följande hadith från Abu Hurayra r.a. att Rasulullah Muhammad sade:

“När tjänaren begår en synd formas en svart fläck på hans hjärta*. Om han gör uppriktig tawba** till Allah, renas hans hjärta och fläcken försvinner. Men om han inte gör tawba utan fortsätter att upprepa samma synd, förstoras fläcken på hans hjärta”.

Hjärtat blir allt mer hårt, okänsligt, högmodigt, kallt, blint… hjärtat insjuknar allt mer för att, med varje ny begången synd som hjärtat inte ångrar inför sin Herre, blir det allt längre från Allah och den ursprungliga medfödda godheten och renheten i vilken alla människor föds, för att det är så Skaparen har bestämt att Hans skapelse människan skall födds. Till slut täcker synderna över hela hjärtat… och människan lever sitt liv med ett dött hjärta som har blivit totalt likgiltigt inför att skada sig själv och sin omgivning. Det gör inte längre ont i hjärtat att begå handlingar som människan en gång i tiden instiktivt kände var fel, för de kändes fel - en gång i tiden, då hjärtat fortfarande var friskt och bevarat, en gång i tiden då hjärtat hade stora ljusa ytor av den medfödda godheten… tills kroppens onda handlingar eller avsaknad på obligatoriska goda handlingar har fullkomligt förlamat hjärtat…

Allah Den Barmhärtige Den Nåderike talar om detta i Koranen:

Nej, de är lögnare! Det onda de har gjort har förlamat deras hjärtan!
(Koranen, LXXXIII : 14)

Vårt andliga hjärta belyses av ren tro och styr oss att göra goda gärningar. Ett ljust, välmenande, belyst hjärta som renat sig och strävat efter att vara nära Allah i detta liv, skall bli människans ljus i Domedagens mörker:

Troende! Vänd er i uppriktig ånger över era synder till Gud! Kanske skall er Herre ur er bok utplåna era dåliga handlingar och föra er till lustgårdar, vattnade av bäckar, den Dag då Gud inte låter skam komma vid Profeten och dem som följde honom i tron - ljuset av deras tro och deras goda handlingar skall lysa framför dem och till höger om dem och de ber: “Herre, låt vårt ljus lysa allt klarare och förlåt oss våra synder! Du har allt i Din makt!”
(Koranen, LXVI : 8 )

* Hjärtat befläckas av synden

** Att göra tawba betyder att inse och erkänna att man har syndat, att känna ånger i hjärtat för att man har syndat, att be Allah om förlåtelse med tungan, att bestämma sig och lova att man i fortsättningen skall göra sitt bästa för att inte upprepa samma synd, och om det är en synd som inte är bara mellan tjänaren och Herren, utan en synd där man tagit från en annan människas rättighet (sårat en människa, förnedrat henne, baktalat henne, snott något från henne…) då inkluderar villkoren för korrekt tawba även att man ber om förlåtelse från den personen man har sårat.

Notis: Koranverserna som citeras är givetvis bara tolkningen av Koranen. Koranen kan inte översättas, det vi citerar är svensk översättning och tolkning av meningen och Koranens Budskap.