Bismillah.

Hasan al Basri sade när han talade till tabi’un (andra generation följeslagare): Abu Bakr r.a. har inte föregått er till Jannah för att han gjorde fler salat än ni, eller för att han fastade mer, eller för att han gjorde mer dhikr – utan tack vare något som trängde in i hans hjärta och fäste sig i hans sinne och i hans förstånd.

Bloggarens kommentar: Hjärtats tillstånd, obefläckad uppriktighet och andlighet - det är vad som gjorde Abu Bakr As-Siddiq r.a. till Abu Bakr As-Siddiq.

Bismillah.

How Beautiful You Must Be

So beautiful Your creations are, My Lord,
I wonder - how Beautiful You must be?
My Lord I wonder… Oh, Creator!

My Lord I wonder how Great You are?
As much and however You are praised - no matter,
You are beyond all praises.
You are not in need of our praises, ya Rabbi, ya Allah!

The leeways and the mountains,
the twinkling stars shining up in the heavens,
the rich forests, the dry deserts
bands of corals like floating islands,

flowing rivers, flying birds,
blooming flowers in fragrant gardens
seen and unseen, all Your creations
praise You night and day in seclusion and union.

The sun, the moon and the oceans
are just a few, some of Your creations
the falling leaves, the growing bud…
it’s a cycle of season from end to start.

The coming of dawn, the passing of day
You’ve fashioned everything in the perfect way:
seen and unseen, all Your creations
praise You night and day in seclusion and union.

Bismillah.

Fyra egenskaper och kännetecken hos beständiga troende

En islamisk lärd sade: “Beständiga troende känner man igen genom deras egenskaper. En av dem är att de är som berg: bergen smälter i hettan, är hållfasta i kylan och varken översvämningar eller vindar kan förflytta dem. Samma sak är med en troende: om någon gör en god gärning mot honom, skall det inte påverka honom till att orättfärdigt stödja sin välgörare. Om någon behandlar honom orättvist, blir det inte anledning att han själv orättfärdigt behandlar den som förorättat honom. Hans nafs kan inte leda honom till att handla utanför Allahs gränser, och dunyas välgång och skönhet får inte honom att glömma eller försumma sitt löfte till världarnas Herre (underkastelsen och lydnaden till Allah).”

Källla: islamisk tidning Saff

Bloggarens kommentar: Där var ett test, först för mig själv, och även för dig kära läsaren, om du önskar rannsaka dig själv på ett spännande, fyrdubbelt, sätt: möter jag alla fyra krav, gäller jämförelsen med ett berg i mitt fall? Får jag godkänt i alla fyra deltest i denna runda av självrannsakan? Och om inte - vad behöver jag jobba med hos mig själv för att insha’Allah närma mig dessa berömvärda egenskaper?

Bismillah.

Om man är glad i synd, skall man veta att glädjen går snabbt över, men synden stannar kvar. Man har skickat den framför sig till Domedagen till mötet med Allah och skall själv möta den. Ens synd mot Allahs lagar skall då vara så oerhört smärtsam att möta. Så oerhört svidande.

Dawud har nedtecknat en hadith som jag översätter löst och bara dess första del**.

Aisha, Ummul Mu’minin berättade:

Jag sade till Profeten : “Det räcker för dig att Safiyyah ** är så och så (med meningen att hon var väldigt kort till växt och att den bristen i sig var så stor att den räcker som bevis på Safiyyahs r.a. mindre värde i jämförelse med andra)”.
Han svarade: “Du har sagt sådana ord som skulle förorena havet om de hälldes i det.”

** Hadithens andra del är ett annat exempel med liknande lärdom, om hur avskyvärt det är att göra narr av människor (Allahs skapelse!)

** Safiyyah r.a. var Aishas r.a. främsta ‘rival’ för Rasulullah Muhammeds kärlek bland hans levande hustrur.

SubhanAllah… och hon var Allahs skapelse - kort eller lång, det är världarnas Herre som har lånat henne den kroppen, och hon var Hans lydiga tjänarinna … Vad är det man säger när man förlöjligar en annan människa, när man önskar förnedra henne eller föreställa henne i värsta ljus? Förstår man inte att man försöker förlöjliga Allahs skapelse? Laa hawla wa laa kuwwata illa billah… Med vilken fläck smutsar man ner sitt HJÄRTA - det HJÄRTA som Allah skall först titta på: till och med innan Han frågar oss om vår salat! Det HJÄRTA enligt vilket ens handlingar uppskattas. Hjärtat.

SubhanAllah… hur kommer det sig att man medvetet väljer att tysta ner det vackra inom sig? Jag har levt i så många år med den gåtan innan jag förstod att inte alla omedelbart känner i sitt hjärta en spegelbild av smärtan som ens onda ord skulle framkalla i en annan människa, i Allahs skapelse… att inte alla människor har bevarat den inre bromsen från att säga det minsta lilla onda om Allahs skapelse.

Men gåtan kvarstår ändå: hur kommer det sig att människan medvetet väljer att förnedra Allahs skapelse, att utöva högmod, att förgifta sitt hjärta, att springa ifrån sin medfödda fitrah och medkärlek för hela Allahs skapelse - även om hon själv inte omedelbart känner av smärtan hennes ord tillfogar andra: hur är det möjligt…? Tänker inte människan på att hon kommer, wallahi, hon kommer att känna av den smärtan vid Det Stora Mötet med världarnas Herre? Jag skulle vilja beskydda alla som misshandlar sin själ på det sättet, beskydda dem från det onda i deras handlingar. Men jag kan inte. Det enda jag kan göra är att säga duaa till Allah Den Nåderike att förlåta alla som bär ren tawhid i sitt hjärta den Dag då varken rikedom eller söners mångfald skall vara till gagn och då bara den kan känna sig trygg som stiger fram inför Allah med rent hjärta.

Ärade bror, älskade syster! Bind hjärtat för det eviga, bind dina hopp till det bestående goda, var inte en låg jordisk själ. Lev varje andetag i detta liv med insikten att i slutändan är det niyyah - HJÄRTAT, att det är handlingarnas inre skönhet det som avgör hur handlingen är i Allahs syn - och inte bara dess yttre manifestation, yttre sken. Båda krävs för att Allah skall acceptera handlingen. Om man lyckas lura människor i denna värld med det synliga, lurar man sannerligen inte världarnas Herre den Dagen då bara den kan känna sig trygg som stiger fram inför Allah med rent hjärta.

Använd tungan för dhikr, för att prisa och tacka Allah, inse hur ödmjukheten och kärleken för Allah utan ödmjukheten och kärleken för hela Hans skapelse är falsk, otillräcklig, be Allah att göra dig till en av Hans goda tjänare och känn hur Allah öppnar ditt hjärta… och tacka Honom med tårfylld sujud.

Bismillah.

Rasulullah Muhammad sade: “Denna kunskap (dvs. islam) skall i varje generation bära de som är den kunskapen vuxna. De skall försvara den kunskapen från:

(Ibn Abi Hatam, Mukaddimatul-jarhi wat-ta’dil, 1/1/17. Hadithen är hasan)

Imam At-Tirmidhi har nedtecknat i sin Sunnan från Al-Irbad b. Sari, r.a:

Rasulullah Muhammad höll ett elokvent och starkt tal till oss efter salatul-fajr. Våra ögon blev blöta och våra hjärtan darrade med fruktan. En man sade: ‘Detta är ditt farvälstal - vad lämnar och rekommenderar du till oss, ya Rasulullah?‘

Rasulullah Muhammad sade: “Jag lämnar er taqwa (det att frukta Allah), lydnad och lystring, även om er överordnade skulle vara en slav från Abessinien. De som lever tillräckligt länge kommer att se osämja och oenighet. Akta er för innovationer (påhittade saker i tron) för de är villfarelse. Den som blir med om den (dvs. tid av innovationer) bör hålla fast vid min sunnah och khulafa-ar-rashiduns sunnah. Håll fast vid det med era hörntänder (släpp inte taget)!”

(Abu Dawud, 4607; At-Tirmidhi, 2676. Hadithen är sahih.)

Bismillah.

Händelsen i denna artikel har rapporterats av:

genom Abu al-Jahm bin Hudhayfah al-’Adawi, som återberättar från ‘Umar bin Sa’id. I Al-Jihad är alla i berättarkedjan bekräftade som tillförlitliga, och Allah vet bäst.

Efter Yarmuk striden gick jag ut för att hitta min morbror på slagfältet och jag hade med mig ett kärl med vatten. Jag sade till mig själv att om det fanns liv kvar i hans kropp, då skulle vattnet släcka hans törst och tvätta bort smuts från hans ansikte.

Plötsligt såg jag honom: han växlade mellan medvetslöshet och korta stunder då han vaknade till. Jag gick till honom och frågade: “Vill du ha lite vatten?” och han nickade. Men då hörde vi en annan svårt skadad mujahid lite längre bort som stönade av smartan. Min morbror visade med handen att han ville att jag går och hjälper den sårade kämpen som uppenbart var i stora smärtor.

Så jag gick dit och såg att det var Hisham, bror till ‘Amr bin al-’As. Jag frågade honom om han ville ha lite vatten, men subhanAllah, innan han hann svara mig, hörde vi lite längre bort en annan mujahid som stönade i stora smärtor. Hisham viftade med handen för att meddela mig att han ville att jag går och hjälper hans lidande bror först, innan jag hjälper honom.

Jag gick till den tredje mujahid, men när jag kom fram, hade han redan blivit shahiid… så jag gick tillbaka till Hisham för att hjälpa honom, men när jag kom tillbaka, hade han också hunnit bli shahiid… så gick jag tillbaka till min morbror. SubhanAllah… han hade under tiden också slutit sig till sina döda bröder i martyrskapet…

Var och en av dem, i sin kärlek för sina bröder, dog utan att ha släckt törsten. Ett liknande bevis på uppoffring och broderskap saknar motstycke i människohistorien.

Bismillah.

En underbar, mycket rörande nasheed (tryck på nasheedens titel nedan för att lyssna på den) som påminner alla som har en mor, eller har fått lära känna hennes kärlek, om hur dyrbar den välsignelsen är.

Känn hjärtat mjukna med kärlek, ömhet och tacksamhet och tacka Allah för din mor från djupet av ditt hjärta. Tacka Honom Som har låtit dig känna en mors oändliga kärlek och omsorg, och böna Allah att ge henne Jannat ul firdows. Böna Allah att ge Jannat ul firdows till din far. Böna Allah att fölåta dig och dina föräldrar på Domedagen och att återförena er i Jannatul firdows.

Gå sedan, besök din mor idag, kyss hennes händer med största ömhet, lägg din panna på dem, och säg till henne hur mycket du älskar och uppskattar henne.

Hennes leende och tafatta blyghet kommer att belysa din själ som starkaste ljus, den gåvan som hennes leende kommer att skänka dig kan du inte få känna på något annat sätt, när du uttrycker kärlek, tacksamhet och ömhet till din mor som en del av din ibadah till Allah Den Upphöjde.

Min mamma är helt underbar

Hon vaknar tidigt på morgonen med ett leende
hon håller om mig och säger:
“Låt ingen förnedra dig,
för du är min lilla ängel.”

Sedan förbereder hon något varmt för mig att dricka
för det är så kallt där ute, det är vad hon tycker
och vi går till skolan, min mamma och jag,
å, min mamma är så underbar.

Hon får mig att känna
som om det inte finns något jag inte kan göra
och när hon är med mig
finns det ingen annan jag hellre skulle vilja vara med.

Efter skolan väntar hon på mig vid grinden
Å! Jag är så lycklig, kan inte vänta att komma hem
och berätta för henne om min dag,
och äta smaskens mat som bara min mor förbereda kan.

Sedan retas jag med henne för jag vill inte bada
vi jagas runt om i huset och skrattar med varandra,
det spelar ingen roll med vilka ursäkter jag kommer,
det är hennes ord som gäller. Min mor - hon är helt underbar.

På kvällen stoppar hon om mig
och jag kramar om henne
och hon berättar en saga för mig
om en tjej som en dag blev en princessa.

Jag är så lycklig, jag vill inte att hon lämnar mig
så hon lgger sig bredvid mig
och när jag blundar är jag så lycklig
att ha en mor som är så underbar.

Men då vaknar jag nästa morgon och hon är inte där
och jag inser att hon aldrig var det heller…
och att jag är kvar i detta dystra, ensamma barnhem
med så många andra som jag…

Och medan mina drömmar börjar blekna
försöker jag mitt bästa att se fram emot dagen framför mig
men i mitt hjärta gapar och längtar en smärta…
å, hur jag önskar att jag hade en underbar mor…

det vore så underbart att ha en underbar mor…

Bismillah.

I lördags åkte jag till Falkenberg för att träffa mina systrar i deras förening. Systrarna hade bjudit in mig och jag är tacksam för denna möjlighet att få träffa och umgås på ett khayr sätt med mina troende systrar. Ämnet jag valde (systrarna gav mig friheten att välja samtalsämnet) kändes naturligt efter föreläsningen “Att förlåta och glömma för Allahs skull”, ett ämne som vi talade om under Temadagen i Göteborg, som många av systrarna från Falkenberg var med på. Det var ett givande och värmande tankesutbyte. Jazakum Allah khayran till mina systrar för den fina möjligheten som förädlar själen, samt till bror Salih från Hikma.se som var först med att tipsa systrarna om att bjuda in mig på en av sina systerträffar. Ni är i min duaa och jag uppskattar ert förtroende och tar det på största allvar.

Men temat - vilket tema var det som kändes som mycket naturligt att välja? Det var “Allahs förlåtelse (och vår tawba)”. I Göteborg talade vi om mänsklig förlåtelse, om värdet av att frivilligt välja att förlåta sina medmänniskor för Allahs skull. Det att förlåta andra människor för Allahs skull är dock bara ett sätt att få förtjäna Allahs förlåtelse, som är mycket mer omfattande. Allah, Den Nåderike, har gett oss så många sätt att få förtjäna Hans Förlåtelse: och det är vårt yttersta mål, för det är det enda sättet att få träda in i Jannah och stanna i den för all evighet.

Som sagt, så var det ett mycket givande och mycket värmande möte. Jag känner mig alltid ödmjuk på nytt, om och om igen, och varje gång käns lika underbart som om det vore första gången, ja - jag blir så ödmjuk varje gång jag påminns om hur lätt och naturligt det är att träffa muslimer. Inga förbehåll behövs, för ingen känner att man behöver vara på sin vakt. Man träffar en troende själ, en systersjäl. Inga spel, ingen misstro, ingen tillgjordhet - bara förtroende och lätthet i sodor. Allah är Störst!

Jag tänker inte (åtminstone inte än) skriva om själva föreläsningens innehåll på bloggen, men en sak som jag hade lovat till systrarna, är att lägga ut den bästa duaa om Allahs förlåtelse, den så kallade sayyidul istighfaar på bloggen, så jag gör det nu. Den är given nedan på arabiska, men jag brukar säga den oftast på mitt modersmål. Svensk översättning är enligt min bästa förmåga, dock är det en översättning från bosniska till svenska.

Alltså, det bästa sättet att be om Allahs förlåtelse är sayyidul istighfar; det är vad Profeten lämnade till oss. I sin Sahih har Bukhari nedtecknat hadith från Shaddad ibn Aws som rapporterar att Rasulullah Muhammad sade: “Den bästa av all duaa om Allahs Förlåtelse är sayyidul istighfar”.

Rasulullah Muhammad sade sedan: ”Om man säger den duaa under dagtid med full tro och övertygelse, och dör samma dag innan kvällen, då skall han vara en av Jannahs invånare. Och om man säger den duaa under nattetid med full tro och övertygelse, och dör samma natt innan morgonen, då skall han vara en av Jannahs invånare.”

Å Allah! Du är min Herre, det finns ingen annan gud förutom Dig,
Du har skapat mig och jag är Din tjänare.
Jag bevarar och upprätthåller, enligt min bästa förmåga, kontraktet med Dig och löftet till Dig.
Jag söker Din skydd från det onda i mina handlingar.
Jag erkänner Dina välsignelser och gåvor till mig och jag erkänner mina synder,
så förlåt mig, för det finns ingen annan som kan förlåta synderna förutom Dig!

Bismillah.

I en människas inre värld kan mycket ske inom en kort stund. En tanke, ett ord - i hennes inre värld, kan bli till en rymd. Om människans inre värld färgas av ett luftigt förhållande med hennes Herre, har tanken sin tyngd.

Själen. I denna dunya osynlig. Det här är en värd där kropparna syns, påminns människan alltför ofta om.

Men själen, då…?
Den som lider, den som längtar, den som gråter, den som gläds… osynlig är den i dunya - ändå gör den sig hörd.

Leende.

Likasinnade själar dras till varandra: uppriktiga, insiktsfulla och ödmjuka till uppriktiga, insiktsfulla och ödmjuka. Oärliga till oärliga. Inbilska till inbilska. Förnekares själ till förnekares själ. De dras till varandra redan i denna materialistiska värld…

SubhanAllah…

Detta är vårt genprov inför premiären på Stora Scenen…

Akhira, där själarna skall synas och likasinnade skall de dras till varandra, vara nära varandra och vistas nära varandra.

Smutsiga, syndiga, olydiga, hycklarsjälar skall då vara långt ifrån luftiga, ärliga, uppriktiga, fitrah-nära själar - för all evighet.

Borde inte bara den tanken räcka, min syskon i islam?

Klaga därför inte till människor. Den svaga människan förstår dig utifrån sin själs, sin kunskaps, sin insikts, sin trosstyrkas begränsning; de kan varken höra, förstå utan förvrängningar eller råda dig.

Mina älskade systrar i islam och jag hade tillfälle att under de senaste dagarna påminna varandra med ömsinhet om den här världen, och om nästkommande världen… en pytte-del från de tankesutbytena som även tyst spökade till i några andra systerträffar, kändes som dyrbart värda att dela med resten av världen. Så kändes det i den här bröstkorgen iaf.

Uppriktighet med djup insikt.

Vi syns, insha’Allah i akhira.

Bismillah.

Drömmarna är en 46:e del av profetskap. Vår älskade Rasulullah Muhammads drömmar är bevarade för oss, precis som hela hans ädla liv och denna tro som är från världarnas Herre fram till Domedagen, och som Han har lovat bevara till tidens slut.

Abu Sa’id Khudri rapporterade att Rasulullah Muhammad sade: “Medan jag sov, såg jag hur människor visas till mig och de bar skjortor; vissa skjortor nådde till bröstet, och vissa ännu längre. Då gick ‘Omar b. Khattab förbi och hans skjorta var så lång att den släpade efter honom. ”

De frågade: “Ya Rasulullah , hur tolkar du detta dröm?” och han svarade: “Som trons styrka.” (människornas tro i verkligheten motsvarar skjortornas längd i Rasulullahs dröm)

(Sahih Muslim, XXXI:5887)

* * * * *

Hamza b. Abdullah b. ‘Omar b. Khattab rapporterade från sin far att Rasulullah Muhammad sade: “Medan jag sov, såg jag en bägare med mjölk. Jag drack från den till dess fräschör återspegla sig genom mina naglar. Jag gav det som var kvar i bägaren till ‘Omar b. Khattab“. De frågade: “Ya Rasulullah , hur tolkar du detta dröm?” och han svarade: “Det (mjölk) betyder kunskap.”

(Sahih Muslim, XXXI:5888)

* * * * *

Abu Hurayra r.a. rapporterad att Rasulullah Muhammad sade: “Medan jag sov såg jag mig själv vid en brunn med en läderhink på en drivskiva. Jag drog vattnet från brunnen så som Allah ville att jag skulle göra. Sedan kom Ibn Abu Quhafa (Abu Bakr), han drog en eller två hinkar från brunnen och han drog med en viss svaghet, må Allah förlåta honom för det. Sedan förvandlades läderhinken till en stor hink och ’Omar Ibn Khattab drog den. Jag har aldrig sett någon annan man dra med större styrka än ’Omar Ibn Khattab. Han tog ut så mycket vatten att det räckte till (människornas) kameler, som sedan lade sig ner för att vila.”

(Sahih Muslim, XXXI:5890)

Bloggarens kommentar: Abu Bakrs r.a. status i akhira är högre än ‘Omar ibn Khattabs r.a. tack vare hans rena hjärta och goda handlingar, hans ikhlas. I Rasulullah Muhammads dröm representerar, förstår vi idag, hinken med vatten - khalifat, och de första två khalifas status i detta liv: Abu Bakr As-Siddiq r.a. var khalifa i endast två år, men han var upptagen med att bekämpa murtadiin, och kunde inte sprida islam pga inre motsättningar inom ummah. Men när ‘Omar ibn Khattab r.a. efterträdde honom, var hans khalifat en tid av största prosperitet, stark da’wah, rättvisa, en underbart, starkt lysande tid när så många människor fick äran att bli muslimer. ‘Omar ibn Khattab r.a. ledde ummah i tio lysande år.

SubhanAllah, det man som muslim känner när man läser om islams ädla historia, det som rymmer inom ens bröstkorg är större än ord. Och ömhet och respekt för den följeslagare som innan islam hade en barsk, sträv karaktär utan barmhärtighet, men som med islam omvandlades till en mest förfinad, silkeslen rättfärdighet, den ömheten växer sig bara starkare med tiden.

För kommer ni ihåg vad storsinthet är…? Att förlåta och glömma för Allahs skull, när man har möjlighet att bestraffa. Är inte ‘Omar ibn Khattab r.a. ett fantastiskt exempel på storsinthet som är en gåva från Allah, som kommer med islam? När han fick makten och blev khalifa, var det ingen som var mer försiktig än han, mer hänsynsfull, mer ödmjuk… för han kände sin barskhet från jahiliyyah, och valde att anstränga sig att vara en tjänare som Allah älskar, han vårdade sitt inre för Allahs skull. Och vackert inre var det, tack vare Allahs barmhärtighet.

Laa ilaaha ill Allaah.

Islam faller sannerligen som den mjukaste silk, som mjukaste bomull på sårade själar, på barska själar, på själar som hade försummat sin medfödda godhet: islam belyser hjärtan och förvandlar dem till barmhärtiga, ädla, hänsynsfulla, ödmjuka pärlor. Omar ibn Khattabs r.a. enorma fysiska och intellektuella styrka var inte tilltalande för honom innan Allah öppnade hans bröstkorg, för det är hjärtat som vägleder och färgar handlingarna… och när Allahs Ljus belyste Omar ibn Khattabs r.a. hjärta och sinne, förädlades intellektet och modigheten i denne uppriktige muslim. Hans underbara, inspirerande exempel lyser i våra hjärtan även idag och skall fortsätta att göra det till alla kommande generationer muslimer fram till Domedagen.