Bismillah.

Bland Israeliter levde en from man som hörde att det fanns ett folk som avgudar ett träd. Denne fromme man blev arg, för han visste att folket där borta begick shirk, som dyrkade någon annan än Allah subhanahu wa ta’ala. Ingen tvekan i hans hjärta: han stod upp, hämtade sin yxa och begick sig i väg för att såga ner trädet, i Allahs Namn.

Djävulen var mycket missnöjd när han såg detta, så han tog skepnad av en gammal man och väntade på vägen där den fromme Israeliten skulle gå. När den framme mannen kom nära Iblis, frågade han: “Vart skall du?” och den fromme mannen svarade: “Till det och det stället, för att hugga ner trädet som folket där avgudar istället för att dyrka En Gud.” Djävulen sade till honom: “Det är bättre att du går tillbaka och ägnar dig å ibadah, det där folket och deras träd är inte din sak.” Den fromme mannen kände sig provocerad och de började slåss! Iblis föll ner till marken, och den fromme mannen satte sig ovanpå honom. Iblis sade då: “Stå upp och låt mig vara, så skall jag berätta något för dig.” Och mannen stod upp. Djävulen sade: “Vet du att Gud har Sina profeter, och om detta träd borde ha huggits ner, då hade Allah befallit en av Sina profeter att göra det.” Men den fromme mannen svarade: “Nej. Det trädet måste väck, och jag kommer inte att gå tillbaka till mitt hem tills jag har huggit ner det.”

De började slåss igen, och den fromme mannen var starkare igen. Igen föll Iblis ned på marken, och då sade han: “Du är en hjälte! Du är en fattig man, men måste dela med dig och hjälpa andra. Vad är det med dig? Du vill utföra ett jobb som inte är din plikt. Jag skall varje dag lämna 2 dinarer under din kudde: du skall kunna ge till andra fromma och fattiga människor, och på så sätt skall både du göra goda handlingar, och dessa fattiga troende skall ha nytta av dinarerna.” Den fromme mannen stannade och tänkte till… han sade till sig själv: “En dinar skall jag ge som sadaqa, och den andra behålla för mig själv och min familj - och det är bättre än att hugga det där trädet… det är inte min plikt att hugga ner det, jag är ingen profet och det är inte fard för mig.” Han accepterade Iblis erbjudande och gik tillbaka till sitt hem.

Nästa morgon hittade han 2 dinarer under sin kudde! Han tog dem. Dagen därpå, också. Men den tredje dagen hittade han ingenting. Han blev arg, tog sin yxa och skyndade iväg till trädet för att hugga ner det. Djävulen gick igen och träffade honom på vägen. Han sade till mannen: “Ge upp, du kommer aldrig att lyckas.” De började slåss - och den fromme mannen föll ned till marken! Shaytan övermannade honom och ville döda honom, när mannen ropade: “Låt mig gå tillbaka, men säg varför förra gången jag besegrade dig så lätt, och nu är du så mycket starkare!” Iblis lossade greppet och svarade: “Därför att förra gången gick du iväg i Allahs Namn, och din avsikt och din ilska var för Allahs skull - därför gjorde Herren mig vanmäktig mot dig. Alla som gör ett arbete uppriktigt för Allahs skull är trygga från mig, och jag har ingen makt över dem. Men denna gång var orsak till din ilska - din girighet efter dunyas välgång. Du följer din nafs och dina lustar, och därför inte bara att du inte kan vinna över mig, utan du är besegrad och i min makt.”

Bloggarens kommentar behövs inte. Det är omskakande att föreställa sig alla gånger tjänaren lurar sig själv om att hans niyyah är ren, medan det är nafsen som tagit över, långsamt, obemärkt… Må Allah, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare, låta oss vara uppriktigt självrannsakande, förlåta våra brister och snedsteg och göra uppriktighet till vårt ständiga tillstånd. Må Allah, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare, låta oss vara en av dem som är Hans sant hängivna tjänare. Amiin.

Iblis sade: “Jag svär vid Din Allmakt att jag skall leda dem alla vilse utom sådana bland dem som är Dina sant hängivna tjänare!” (Koranen, XXXVIII:82-83)

I “Talbiis Ibliis” återberättar Abu al-Faraj ibn al-Jawzi denna unika historia från al-Hassan al-Basri. Historiens autenticitet, enligt Al-Ashqar, bör utredas.