Bismillah.

För några dagar sedan skickade en nykonverterad syster en kommentar till vårt inlägg På bussen, där hon undrar om hon är värd att börja bära slöja, med tanke på att hon ibland kan bli arg och reagera och bete sig så som hon vet att en troende muslimah inte gör. Insha’Allah, har jag försökt skriva ihop ett inlägg som svar till denna syster och ber Allah att göra det till nytta. Samtidigt vill jag be alla som läser detta att göra du’aa att vår nya syster skall få korrekt förståelse av tron, och därmed av verkligheten. Systerns kommentar & fråga kan du läsa om du klickar här.

Mitt svar på syster konverterads funderingar kan du läsa nedan, om du vill:

Bismillahir-Rahmaanir-Rahiim.

Vår konverterade syster, din förståelse av människans själ ser ut att vara svart-vitt, vilket är inte hur människan är skapad av Gud. ALLA människor syndar. Bara änglarna har Allah Den Upphöjde skapat att ‘aldrig göra fel’. De beslöjade nunnorna som du tror är felfria är också människor och därför syndar de och gör fel också. Att man själv inte sett någon göra fel innebär inte att den människan är felfri, och en sådan uppfattning av Allahs skapelse människan är både farlig, för att den kan leda att man börjar avguda en människa som man tror är felfri, och den uppfattningen är felaktig. Jag återkommer lite längre ner i korta drag till vilken skillnad det är mellan syndare och syndare. Men glöm inte: alla människor bär på synder - för det är så Allah Den Nåderike har skapat oss.

Allahs skapelser som har fått fri vilja och som kan välja om de skall göra gott eller ont, om de skall synda eller lyda Allah, är av två slag: människor, och jinn (för oss osynliga väsen som existerar i en värld som är parallell med vår, men ibland interreagerar med vår värld). Det att vi har fått fri vilja - till skillnad från änglar, som inte kan välja om de skall göra rätt eller fel, utan som alltid lyder Allah Den Upphöjde och alltid gör gott - samt förstånd och vägledningen (Uppenbarelsen: skapelsen och Koranen): ja, det betyder att vi skall ansvara för vad vi har gjort i detta liv när vi hade valfrihet över våra avsikter och handlingar.

Det är det första som vi behöver förstå om oss själva. Alla människor syndar. Skillnaden mellan en troende och en förnekare, är de uppenbara: troende håller sig borta från det förbjudna och försöker lyda sin Herre, medan en förnekare förlöjligar till och med idéen om en Gud. Men det finns även skillnader mellan troende människor, och de är också välkända för varje muslim. Jag känner mig ärad att jag blir först att berätta lite om detta för en nybliven muslimah.

Vår imaan (tro) är inte konstant, den växer och minskar genom livet. Det är ett faktum. Troende människan är närmare möjligheten att synda (att bete sig ovärdigt sin tro) om hennes iman är tillfälligt svag. Dock begår en uppriktigt troende inte en stor synd (stora synder som är vanliga idag är: alkohol, förtal, äktenskapsbrott, tortyr, lögner, mord, ränta, respektslöshet mot föräldrar…) Detta är tack vare det faktum att Allah har skapat människan så att det finns ettsamband mellan hjärtat (avsikt) och handling, och en troende kan inte bli så pass glömsk eller ilsken att förmå sig att överskrida gränsen till en stor synd.

Vi föds med medfödd avsky mot allt som är förbjudet och mår illa av att synda (oavsett vilken synd det handlar om), och varje synd blir till en liten svart fläck på hjärtat. Om man syndar upprepat, växer sig de små fläckarna allt större och till slut täcker de hjärtat och gör det dött:

Det onda de har gjort har förlamat deras hjärtan! (Koranen, LXXXIII:14)  

Ett dött hjärta är långt från Allahs Ljus och vägledning och det känner ingen ånger för att ha syndat, och känner ingen skam - det är bara kallt och dött i ett sådant hjärta. Hjärtat kan vara sjukt pga begångna synder som inte alltid åtföljs av ånger, och det kan vara rent och friskt - det är ett ljust hjärta som är nära Allah. Troende kan ha antingen ett rent eller ett (till olika grader) sjukt hjärta. Men ett dött hjärta tillhör bara en förnekare.

Troende människor syndar alltså också i stunder av svaghet (å, du svaga människan!) eller i stunder när de glömmer Allah. Det som gör skillnaden, är vilka synder vi begår, och varför, samt det viktigaste: om vi känner uppriktig ånger i hjärtat och i hela väsen för att vi har syndat, att vi skäms inför Allah Den Upphöjde, att vi faller i sujud i tårar inför Honom och ber uppriktigt om förlåtelse. Ett villkor är att känna uppriktig ånger över sitt handlande, att skämmas uppriktigt inför Allah och att vara fast besluten att inte upprepa synden/beteendet, och givetvis att sedan hålla det löftet. Att ta sina fel på allvar, att sträva efter att inte upprepa dem, att kämpa mot sina begär och djävulens onda viskningar.

Ja : hjärtat, själen, avsikter, beteendet, handlingar, ansvaret, domen… det är ett stort och fantastiskt område i islam som det finns otroligt mycket klassisk islamisk litteratur att läsa om och jag är avundsjuk på dig för att det står framför dig att upptäcka det, och det är en oerstättlig, fantastisk känsla när man hittar alla svar, när man hittar en bekräftelse på allt som alltid funnits inom ens hjärta, inom ens tankar och inre moralsystem, och det är också en del av svaret - att vi, när vi går tillbaka till islam, återkommer tillbaka till vårt naturliga tillstånd av godhet, barmhärtighet, till vårt medfödda behov att vara skygga och goda. Jag avunas dig resan som är insha’Allah framför dig. Den gör man bara en gång i livet. Men kärleken och barmhärtigheten som etsar sig i hjärtat är för alltid. Allahu Akbar!

Ett annat faktum är att tron ligger i hjärtat. Det är som sagt ett enormt område som jag är övertygad om att du skall bara sluka, så naturligt är behövet och begär att läsa mer (om sig själv), och du skall få mycket gott när du insha’Allah läser mer om ikhlas (uppriktigheten), hjärtat, niyyah (avsikten), sambandet mellan kroppen, hjärtat, handlingar, avsikter, somen och vår slutliga destination (som är en av två: antingen Jannah eller elden).

Beslöjade muslimska tjejer som du har haft otur att träffa och som grälar med varandra är olyckliga exempel av muslimer med svag tro och befläckat hjärta, men enligt min erfarenhet är de undantag som bekräfrar (den goda) regeln om att beslöjade muslimska systrar är vanligtvis av god akhlak och av gott hjärta, men god kunskap och förståelse av den tro de har valt. En god och glad nyhet är att det alltid finns hopp för sjuka hjärtan att tillfriskna och bli lyckliga och nära sin Herre, och hur man uppnår det, får man veta när man börjar läsa islam. Men jag måste tacka Allah för att Han har inte låtit mig träffa en enda beslöjad muslimah av tvivelaktigt uppförande, speciellt att Han har besparat mig en sådan upplevelse som hade varit en stor besvikelse och stark smärta för mig, det vet jag, om jag hade fått uppleva det innan jag själv hade börjat bära slöja. Jag sitter här och ler, syster konverterad, för jag tänker på tiden och åren då jag fick kämpa för min rättighet att bära slöjan. Och den kampen är lite annorlunda än den vanliga, men alhamdulillah - är hjärtat uppriktigt, kan det inte överleva, oavsett verkliga yttre hinder (inte bara människors fördomar, dvs. familjens och jobbkompisarnas negativa inställning mot idéen om att man plötsligt skulle börja bära slöjan, utan verkliga hinder); nej - ett riktigt hjärta som en gång belysts av Allahs Ljus kan inte överleva utan att kasta sig till fullo i Sin Herres famn, överlämna sig till Honom och Hans vägledning. Och slöjan blir hjärtats längtan - inte dess rädsla, för människan själv vet bäst hur uppriktigt ens insikt om Allah Den Upphöjde är. Och vi vet att slöjan är en barmhärtighet från Allah till oss, en synlig påminnelse till oss själva att kontrollera våra brister och och försöka vara tålmodiga. Samtidigt som vi vet att vi är bara människor och att vi ibland kommer att synda och begå fel - men vi vet att Allah förlåter om man uppriktigt ångrar sig och ber om förlåtelse. Läget är inte svart, som du insha’Allah kommer att inse om jag lyckas nå dig med mina ord.

Nästa punkt som vi behöver förtydliga är att det finns ilskan som är berömvärd - det är ilskan när man höjer rösten mot orättvisan. Det att stå upp mot orättvisan och förtryck är en plikt för varje muslim, och det finns grader i det också (att man hindrar orättvisan och förtrycket med handlingen, eller verbalt, eller att åtminstone döma det i hjärtat - och det är den svagaste imaan). Men de flesta vet det redan, tror jag. Om inte genom att ha läst om den plikten i islam, så har Allah Den Upphöjde skapat allt och alla, och Han har gjort islam till vårt (människans) naturliga tillstånd, och det att känna inre motstånd mot orättvisan har Allah Den Barmhärtige låtit oss vara en del av vår medfödda natur. Hur Barmhärtig är Allah! Han skapade alla människor goda, dvs. i islam. I detta liv attackeras den ursprungliga godheten som varje människa föds med av onda makter, Iblis (Satan) och hans arméer (små djävlar - shayatin). Darför är detta liv en prövning, en ständig kamp och ett test för oss.

Ilskan när man höjer rösten mot allt avskyvärt, mot förtryck och högmod, har vår Skapare kodat in i vår andliga DNA. Och vi säger ‘det känns rätt’ (t.ex. att höja rösten mot barnmisshandel, incest, genocid, prostitution är några uppenbara exempel - alla som höjer rösten mot dessa avskyvärda företeelser, lyder den av Allah inkodade godhet i sin själ som djävulen inte hunnit fördärva. Vi troende har bara den insikten, medan andra inte förstår det och vi ber Allah att vägleda dem, för vi vill alla medmänniskor bara väl).

Slutligen, låt oss säga kort om ilskan följande faktum: bara ilskan som är förtryckande är från djävulen den utstötte, och den är ond för att den tjänar det onda. Allt detta är baskunskap i islam, och jag hoppas att du har möjlighet att träffa kunniga systrar där du bor och få mer kunskap, för det är viktigt att du förstår islams underbara, alltäckande barmhärtighet.

Iman varierar som sagt genom livet, men tillfällig svaghet i den svaga människan tar inte dig ur islam och rövar dig inte möjlighet att bli förlåten tack vare Allahs Barmhärtighet. Nyckeln är uppriktig ånger till Allah och beslutsamhet att inte upprepa den begångna synden (till exempel den synd som oroar dig mest - ilskan som inte är rättfärdigad eller som uttrycks på ett ovärdigt sätt, med mindre än klokt språk). Glöm inte - islam är barmhärtighets religion.

Bror Abu Halim har skrivit en mycket god artikel om slöjan som du kan läsa om du klickar här. Jag tror att den hjälper dig att förstå att slöjan blir ett hjälp och stöd till dig, ett skydd för dig att inte synda och bli arg för din egen nafs skull. Dessutom är den föreskriven av världarnas Herre för alla troende kvinnor, för att vår Skapare och Herre, Den Nåderike Den Barmhärtige Allah vet bäst vad som är bäst för Hans skapelse människan.

En sak till som jag anser att du bör veta, syster, är att tvivel är ett av djävulens främsta vapen. Tvivel och oförståndig, okontrollerad ilska som kan leda till otroligt onda följder. Tvivla därför inte på din förmåga att vara värd slöjan, som din Herre har påbjudit alla troende kvinnor, och det gjorde Han av barmhärtighet, och för att Skaparen vet vad som är bäst för Hans skapelse. Låt inte djävulen leka med dig, nu när du fått en (ytlig) introduktion till några få delar av vår tro.

Bara dina avsikter är goda, dvs. hjärtat är rent och du har förstått med hjärtat att det bara finns EN GUD, Som är
1) Skaparen,
2) Herren och
3) DEN ENDE SOM ÄR VÄRD DYRKAN,
så kan och bör du beslöja dig för att du vet att Han har påbjudit det.

Slöjant blir i så fall en påminnelse till dig också bland annat att:
1) bli arg när det som är av godo attackeras och att försvara det, samt att
2) vara tålmodig så som din fromhet och goda akhlak säger.

Det känns som om det är otroligt mycket som jag behöver berätta för dig, men detta är det absoluta minimum och jag ber Allah Den Upphöjde, att Han skall göra mina ord nyttiga.
Frid vare med dig.
Hanumica

Bismillah.

Vår syster i islam som använder namnet ummah på Hikmainstitutet har skrivit en dikt om sin erfarenhet av att börja bära slöja. Hon hade dikten på sin blogg “för länge sedan”, som systern själv skriver. Vi är glada över att systern har gett oss tillåtelse att publicera dikten på vår muslimska blogg och kunna dela dessa fina rader med våra läsare.

BESLÖJAD
en dikt av syster ummah

Beslöjad gav jag mig ut i världen,
InshAllah hjälper det mig på färden.
Ovetande gav mig en konstig blick,
men andra mötte mej med en vänlig nick.

Jag är ju den jag var fast i bättre version,
det är min vision.

Nedtryckt och tvingad trodde folk att jag var,
fast självmant och med gjädje jag slöjan bar.

Stolt inför Allah jag fortfarande slöjan bär,
inshAllah får jag med mig någon som av mig lär.

Tänk att jag hade så mycket velande!
Om jag bara visste att slöjan var helande.

Nu är den av mig en del,
den har gjort mej så stark och hel.

Bismillah.

Islamisk poet och filosof Ibn Hazm (384 h - 456 h) sade:

“I början är kärleken skämt, i slutet allvar. Kärlekens olika aspekter är så majestätiska, alltför subtila för att låta sig beskrivas med ord; deras verkliget kan bara begripas genom personlig erfarenhet. Islam förkastar inte kärleken och shariah förbjuder den inte - varje hjärta är i Allahs händer.”

“Det stämmer, ibland föds kärleken som resultat av en bestämd orsak utanför själen - men bara för att sedan dö bort när själva orsaken försvinner: den som älskar dig pga en viss omständighet skall lämna dig när den omständigheten inte längre finns.”

Islams syn på kärlek mellan man och kvinna är väl sammanfattad i följande tanke:
Älska kvinnan du gifter dig med, istället för att gifta dig med kvinnan du älskar.

Motsvarande gäller även för systrarna:
Älska mannen du gifter dig med, istället för att gifta dig med mannen du älskar.

Sann kärlek mellan man och kvinna, som är välsignad av världarnas Herre, uppstår endast inom islamiskt äktenskap.

Och till Allahs under hör att Han har skapat hustrur åt er av er egen art, så att ni kan finna ro hos dem, och Han har låtit kärlek och ömsinthet uppstå mellan er. I detta ligger helt visst budskap till människor som tänker.
(Koranen, XXX:21)

Bismillah.

Vår unge bror Abubakr har skrivit ännu en mycket fin dikt. Du blir berörd av den precis så mycket som du älskar Främlingen som inspirerar brodern att skriva den här dikten. Du blir berörd till tårar.

Den vandrande främlingen

Har du sett den vandrande främlingen
han som alltid hälsar och alltid ler,
han som delar ut allmosor när ingen ser
han som är omtänksam och givmild.

Får du fortfarande ingen bild?

Han som slösar på dem föräldralösa
och anser att materiella saker är värdelösa.

Han som mot sin familj är kärleksfull
och som hälsar på de sjuka för Allahs skull,
han som aldrig sina löften bryter
som hatar att vara högmodig och aldrig skryter.

Han som alltid sprider Herrens ord
och som ej sparar för denna jord,
han som är stor och stark och och visar mod
men gråter som ett litet barn när han gör sujud.

Han som skickar all sin investering i förhand
och bara lämnar sina vandringsspår i öknens sand.

Så, säg mig nu - vem är denna främling
som strävar efter Guds belöning?
Och om du nu tycker att denna dikt är otolkbar
luta dig tillbaks, så ska du få ditt svar.

Denna man är identitet
för den vise, den som är intelligent,
den som praktiserar sin religion
och hans hjärta omfamnar den sanna tron.

Bismillah.

Artikeln är en översättning av en del av boken “Berättelser om profeterna” av Ibn Kathir.

Beskrivning av Yunus folk
Profeten Yunus a.s. är känd också som Dhan-Nun. Allah Den Upphöjde sade följande om hans folk:

“Det fanns inte ett enda folk bland dem som Vi straffade i gångna tider, som ångrade sina synder och blev troende och vars tro gagnade dem, utom Jonas folk. När de omvände sig skonade Vi dem från det förnedrande straff i denna värld som väntade dem och Vi lät dem glädjas åt livet ännu en tid.”
(Koranen, X:98)

Nineveh-borna var avgudadyrkare som levde skamlöst. Profeten Yunus a.s. sändes till dem för att lära ut tawhiid, att dyrka endast Allah. Människorna ogillade dock Yunus och att han blandade sig i hur de utförde ibadah och de grälade med honom: “Vi och våra förfäder har dyrkat våra gudar under en lång tid och ingenting ont har drabbat oss.”

Yunus a.s. lämnar sitt folk
Oavsett hur mycket Yunus a.s. försökte att övertyga sitt folk om hur oförståndig deras avgudadyrkan var, och förklara hur goda Allahs lagar är, fortsatte de att ignorera honom. Han varnade dem - om de fortsätter med att öra ibadah till någon annan än Allah, kommer Allah att straffa dem. Istället för att frukta Allah, svarade de till Yunus a.s. att hans ord inte gjorde något intryck på dem. “Må det hända” sade de till honom. Yunus var demoraliserad och medslagen. “Om det är så, lämnar jag er åt ert öde” sade han och lämnade Nineveh i fruktan att Allahs vrede snart skuulle drabba olydiga staden.

“Och minns honom som slukades av en väldig fisk. Han övergav staden i vredesmod och trodde att Vi ingen makt hade över honom.”
(Koranen, XXI:87)

Folket blir fölåtet
Yunus a.s. hann knappt lämna staden, när himmelen började ändra färg och såg ut som om den brann. Folket fylldes med fruktan av den synen. De mindes det fruktansvärda öde som mötte ‘Ad, Thamud och Noahs folk. Skall de bestraffas lika hårt? Tron började tränga in i deras hjärtan, de samlades på berget och började bönfalla Allah om att nåda dem och att förlåta dem. Bergen ekade av deras ångerfulla anrop. Det var en viktig timme, fylld med uppriktig ånger.

Allah lyfte bort Sin vrede och ösade Sin nåd över dem igen. När den hotande stormen lyftes bort, bad de att Yunus a.s. skulle komma tillbaka och visa dem rätta vägen.

Stormen på havet
Under tiden gick Yunus på en liten båt. Båten seglade en hel dag i lugnt väder, med god medvind. Men när natten föll, förändrades havet. Det började storma och det såg ut som om båten skulle gå i bitar. Vågorna var vilda, höga som berg och båten kastades som en leksak på oroliga havet. Vågorna sköljde däcket…

Bakom båten simmade en stor fisk. Allah Den Upphöjde hade beordrat en av de största fiskarna att simma upp till ytan, och han lydde sin Herre. Fisken skyndade sig till havets yta och följde efter båten, eftersom det var Allahs order. Stormen fortsatte med oförändrad styrka och båtkaptenen beordrade besättningen att lätta på lasten. De kastade sitt baggag i havet, men det räckte fortfarande inte, och de beslöt att kasta åtminstone en man från båten för att lätta på lasten.

Yunus a.s. hoppar in i havet
Kaptenen beordrade: Vi skall dra lotto med namn på alla passagerare. Den vars namn dras ut, skall kastas i havet. Yunus a.s. visste att detta var sjömäns tradition vid starkt oväder. Det var en konstig polyteistisk tradition, men den var i bruk vid den tiden. Så började Yunus a.s. plågor.

Han, Allahs Profet, var tvungen att delta i en polyteistisk sed… sjömännen trodde nämligen att havet och vinden hade var sin gud och att de krävde att en man kastas i havet innan de låter båten och besättningen stäva vidare. Yunus deltog ovilligt i lottdragningen. När lotten drogs upp, stod hans namn på den. Yunus.

De visste att han var den mest hederlige bland dem, ville de inte kasta honom till havet och beslöt sig att dra lotten en gång till. Hans namn blev dragen igen. Dragningen upprepades en gång till, och för tredje gången stod det ‘Yunus’ på lappen.

Yunus a.s. förståd att detta var Allahs vilja för att han hade övergivit uppdraget som han hade fått från Allah, utan att ha fått Allahs tillsstånd till att göra det. Saken var klar, och de beslutade att Yunus a.s. skulle kasta sig själv i havet.

Yunus a.s. stod vid båtens kant och tittade på rasande havet. Natten var mörk, utan månsken. Stjärnorna syntes inte bakom den tjocka dimman. Men innan han skulle kastas in i havet, upprepade Yunus a.s. Allahs Namn. Och han hoppade in i vilda havet och försvann under enorma vågor.

En stor fisk slukar Yunus a.s.
Fisken hittade Yunus a.s. när en våg bar honom. Den slukade Yunus a.s. och stängde sina tänder som om de var lås i Yunus fängelse, fiskens mage. Fisken dök ner till havets mörka botten igen. Tre lager av mörker omringade Yunus a.s. det ena efter det andra; mörker av fiskens mage, mörker av havets botten, nattens mörker. Yunus a.s. såg sig själv redan som död, men han insåg snart att han var vid liv, för han kuunde röra på sig. Han visste att han var levande och instängd under tre mörker. Hans mindes Allah och hans hjärta darrade… och han började be: ‘Ingen gudom finns utom Du! Stor är Du i Din härlighet! Jag har i sanning handlat orättfärdigt’.”
(Koranen, XXI:87)

Han fortsatte att be till Allah och upprepade denna du’aa. Fiskar, valar, sjögräs och alla skapelser som bor i havet hörde hans röst när han bad, alla hörde de hur han lovprisade Allah inifrån fiskens mage. Alla dessa skapelser samlades kring fisken och började själva lovprisa Allah, var och en av dem på sitt eget sätt och på sitt eget språk. Fisken själv lovprisade Allah och förstod att den hade svalt en av Allahs Profeter. Därför började den bli rädd; men den sade till själv “Varför skulle jag vara rädd? Allah har beordrat mig att svälja honom.”

Allah förlåter Yunus a.s.
Allah Den Upphöjde såg Yunus a.s. uppriktiga ånger och hörde hans du’aa från fiskens mage, och beordrade fisken att simma upp till ytan igen och hosta Yunus a.a. till en ö. Fisken lydde och simmade långt och hostade Yunus a.s. till en avlägsen ö. Hans kropp var inflamerad av magsyran från fiskens mage, han var sjuk och när solen kom upp, brännde solstrålarna hans infekterade kropp, så att han var på gränsen att skrika av smärtan. Men, han stod ut med smärtan och fortsatte att upprepa sin du’aa till Allah.

Allah Den Upphöjde gav klängväxt som växte tillräckligt högt för att skydda hans kropp från solen, botade Yunus a.s. kropp och förlät honom.

Allah sade till Yunus a.s. att Han sannerligen hade låtit honom stanna kvar i fiskens mage tills Domedagen, om han a.s. inte ångrat sig och gjort uppriktig du’aa till Allah.

Sammanfattningen
Allah Den Upphöjde sade:

“Även Jonas var en av Våra budbärare; han flydde som en förrymd slav och gömde sig ombord på ett fullastat skepp. Och så kastade de lott och han förlorade; och de kastade honom i havet och han slukades av en väldig fisk - han hade nämligen begått ett svårt fel. Och hade han inte hört till dem som också i motgångens dagar prisar Gud, skulle han helt säkert ha blivit kvar i dess buk till den Dag då de döda skall återuppväckas. Men Vi lät honom kastas upp ur fiskens buk på en öde strand, sjuk och eländig, och Vi lät en kurbitsplanta växa upp över honom. Så sände Vi honom tillbaka till hans folk, hundra tusen människor eller ännu fler; och de trodde nu på honom och Vi lät dem glädjas åt livet ännu en tid.”
(Koranen, XXXVII:139-148)

Yunus folk - förändrat
Gradvis återfick han styrkan och gick tillbaka till sin hemstad, Nineveh. Han var glatt överraskad över förändringen som hade skett där. Hela staden välkomnade honom. De informerade honom om att de tror på Allah och de bad tillsammans tackbönen till deras Nåderike Herre.

Profeten Muhammads () ord om Yunus a.s.
Ibn ‘Abbas, r.a, berättade: “Profeten Muhammad () sade: ‘Man bör inte säga, jag är bättre än Yunus Ibn Matta.’” (Sahih Bukhari).

Bismillah.

Vår unge bror Abubakr har skrivit en vacker dikt som vi har fått tillstånd att publicera på bloggen.

Skall tvätta mitt hjärta med islam
(eller In sha’ Allah)
en dikt av bror Abubakr

Jag skall tvätta mitt hjärta rent och fint
med den härliga Koranen, hjärtats medicin,
med kunskap om Profetens () sunnah,
någonting som varje muslim måste kunna.

Skall tvätta hjärtat med att vakna tidigt till fadjr,
samla goda gärningar och få mer ajar,
göra dikhr till min Skapare i ensamhet,
tvätta hjärtat rent med uppriktighet.

Befläckat vill jag ej att mitt hjärta skall bli,
för det är min svurna fiendes strategi.

Jag skall tvätta mitt hjärta med tålamod och uthållighet
genom att vakta min tunga och visa ödmjukhet.
Skall tvätta mitt hjärta genom att älska mina syskon i islam,
genom att godta det som är rätt och avstå från det som är haram.

Detta kommer jag göra med stolthet och stabilitet
med rak rygg och stadighet,
ända fram till dödsängeln skall komma
och ge mig den goda nyheten.

Men allt detta kan bara ske
om hjälp om jag ber min Skapare.

Bismillah.

Inlägget är en översättning av delar ur boken “Islam” (Dr. Muftic). Boken, som är skriven på bosniska, gavs ut 1996 i endast 1000 exemplar.

“Tredje värdlen kommer aldrig att uppnå Västvärldens standard, och just i det faktumet ligger Tredje världens historiska möjlighet.” (De Rougemont)

Den berömde amerikanske ekonomen, och under en tid även USA’s försvarsminister, Robert Macnamara, varnar Västvärlden och kallar den att förbereda sig mot islams högvatten, och säger: “Islam och muslimer är i hela världen fiende nummer ett till Västcivilisationen. Islam skall snart bli världens ledande kraft, den sprider sig som cancer i alla världsdelar.” (OBS! Boken är utgiven 1996. Macnamara uttalade alltså dessa ord innan det)

Detta uttalande kommer från mannen som var Vietnamkrigets huvudarkitekt, där femtiåtta tusen amerikaner och tre millioner vietnameser har dött. Idag anser han att det var fel att börja kriget.

Vilken etisk storhet…

Faktumet som kvarstår, är att i Väst finns det rädsla för islam, eller islamofobia. Om islam har man sagt, skrivit och visat oändliga mängder av lögner, falsifikationer och osanningar.

Det som kallas för islamvärlden befinner sig idag i ett stackars tillstånd - fattigdom och armod överallt. Väst understödjer detta tillstånd i s.k. islamiska länder, och plundrar deras befolkning på ett modernt sätt, genom ekonomisk exploatering och försöker kväva den.

Men lagen om verkan och motverkan är en naturlag som ger styrka till de förnedrade, kränkta, förtryckta att leva och överleva, samt besegra förtryckaren och exploatatorn. Dessa som i Väst varnar världen för islams fara kan inte backa upp sina lösa påståenden med fakta - helt enkelt, för att de ljuger.

När SSSR fanns, var de rädda för den pga dess militära makt. Japan räds de för att den är deras ekonomiska konkurrent. Och muslimer? Vad har vi? Varför fruktar de oss? Islamiska länder har varken militär, politisk eller ekonomisk makt. Men någonting finns.

Det vi har, är absoluta överlägsenhet av islamiska diin-ul-imaan, absoluta överlägsenhet av islams världsåskådning över världens alla andra religioner och ideologier!

Och den är från Gud!

De flesta muslimerna utövar ett minimum av sharia, men till och med detta minimum gör oss till mer levande, mer robusta, mer vitala, mer långlivade, mer immuna till degenerationer och samtida gifter som strömmar till från den materialistiska Väst och Öst.

Muslimernas livsvanor och regelverk (mat, bönen, fastan, kyskhet, tacksamhet, tålamod, kärleksfullt hjärta) har i detta sammanhang sin betydelsefulla plats. De är filter, de agerar som censursystem som förhindrar att samtida utvecklade civilisationers massondskan tränger in och förgiftar oss. Totalförbud av alkohol och islams inställning mot alla droger är lysande exempel. Gifter kommer oavbrutet även via TV, och i samband med detta har Indonesiens utrikesminister sagt att fienden kommer uppifrån (sändningar med allt äckligt, pornografiskt innehåll)… Lösa förhållanden och promiskuität, droger, våld, permissivt samhälle - allt så våldsamt reklamerat genom Västvärldens TV - är huvudanledning till dess förfall och pågående plågsamma självmord.

De skulle vilja förgifta oss med sin pest, och förlöjligar vårt avståndstagande från permissiva samhällets gifter.

Islams hygienregler: amning, omskärelse, total avhållsamhet till viss mat och all alkohol, verkar i samma välgörande riktning. Kvinnans ställning har också enorm betydelse: det finns inga fester, dansgolv, berusade nattklubbar; kvinnan är hustru, mor och drottningen i sitt hem. Permissivt samhälle finns inte och inte heller 60-talets förnedrande revolution. Pojkar och flickor går i separata klasser, och promiskuität och umgänge finns inte. Kvinnans kläder täcker hennes dragningskraft.

Nativitet är en viktig faktor i “muslimska högvattnet”. Muslimernas biologiska kraft bevaras genom islam. Iranier tillhör världens biologiskt unga folk, trots att deras stat är över 2500 år gammal. Det fanns inte ett enda europeiskt folk vid den tiden.

I Europa lever idag femtio millioner muslimer.

Å andra sidan, ser vi i vilken andlig och biologisk underlägsenhet som den rike, utvecklade, starke Västvärlden i dess helhet befinner sig i förhållande till islam och muslimer. Västvärlden kan “försvara” sig (?!) från islam med vapen, med politiska tryckningar och ekonomiska sanktioner mot vissa ‘olydiga’ muslimska stater och regimer; men Västvärlden är helt vanmäktig på det andliga planet: för den har själv valt att gå den självdestruktiva vägen, vägen utan tro, utan själ, utan Gud.

Följder är redan här.

Bismillah.

Bland Israeliter levde en from man som hörde att det fanns ett folk som avgudar ett träd. Denne fromme man blev arg, för han visste att folket där borta begick shirk, som dyrkade någon annan än Allah subhanahu wa ta’ala. Ingen tvekan i hans hjärta: han stod upp, hämtade sin yxa och begick sig i väg för att såga ner trädet, i Allahs Namn.

Djävulen var mycket missnöjd när han såg detta, så han tog skepnad av en gammal man och väntade på vägen där den fromme Israeliten skulle gå. När den framme mannen kom nära Iblis, frågade han: “Vart skall du?” och den fromme mannen svarade: “Till det och det stället, för att hugga ner trädet som folket där avgudar istället för att dyrka En Gud.” Djävulen sade till honom: “Det är bättre att du går tillbaka och ägnar dig å ibadah, det där folket och deras träd är inte din sak.” Den fromme mannen kände sig provocerad och de började slåss! Iblis föll ner till marken, och den fromme mannen satte sig ovanpå honom. Iblis sade då: “Stå upp och låt mig vara, så skall jag berätta något för dig.” Och mannen stod upp. Djävulen sade: “Vet du att Gud har Sina profeter, och om detta träd borde ha huggits ner, då hade Allah befallit en av Sina profeter att göra det.” Men den fromme mannen svarade: “Nej. Det trädet måste väck, och jag kommer inte att gå tillbaka till mitt hem tills jag har huggit ner det.”

De började slåss igen, och den fromme mannen var starkare igen. Igen föll Iblis ned på marken, och då sade han: “Du är en hjälte! Du är en fattig man, men måste dela med dig och hjälpa andra. Vad är det med dig? Du vill utföra ett jobb som inte är din plikt. Jag skall varje dag lämna 2 dinarer under din kudde: du skall kunna ge till andra fromma och fattiga människor, och på så sätt skall både du göra goda handlingar, och dessa fattiga troende skall ha nytta av dinarerna.” Den fromme mannen stannade och tänkte till… han sade till sig själv: “En dinar skall jag ge som sadaqa, och den andra behålla för mig själv och min familj - och det är bättre än att hugga det där trädet… det är inte min plikt att hugga ner det, jag är ingen profet och det är inte fard för mig.” Han accepterade Iblis erbjudande och gik tillbaka till sitt hem.

Nästa morgon hittade han 2 dinarer under sin kudde! Han tog dem. Dagen därpå, också. Men den tredje dagen hittade han ingenting. Han blev arg, tog sin yxa och skyndade iväg till trädet för att hugga ner det. Djävulen gick igen och träffade honom på vägen. Han sade till mannen: “Ge upp, du kommer aldrig att lyckas.” De började slåss - och den fromme mannen föll ned till marken! Shaytan övermannade honom och ville döda honom, när mannen ropade: “Låt mig gå tillbaka, men säg varför förra gången jag besegrade dig så lätt, och nu är du så mycket starkare!” Iblis lossade greppet och svarade: “Därför att förra gången gick du iväg i Allahs Namn, och din avsikt och din ilska var för Allahs skull - därför gjorde Herren mig vanmäktig mot dig. Alla som gör ett arbete uppriktigt för Allahs skull är trygga från mig, och jag har ingen makt över dem. Men denna gång var orsak till din ilska - din girighet efter dunyas välgång. Du följer din nafs och dina lustar, och därför inte bara att du inte kan vinna över mig, utan du är besegrad och i min makt.”

Bloggarens kommentar behövs inte. Det är omskakande att föreställa sig alla gånger tjänaren lurar sig själv om att hans niyyah är ren, medan det är nafsen som tagit över, långsamt, obemärkt… Må Allah, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare, låta oss vara uppriktigt självrannsakande, förlåta våra brister och snedsteg och göra uppriktighet till vårt ständiga tillstånd. Må Allah, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare, låta oss vara en av dem som är Hans sant hängivna tjänare. Amiin.

Iblis sade: “Jag svär vid Din Allmakt att jag skall leda dem alla vilse utom sådana bland dem som är Dina sant hängivna tjänare!” (Koranen, XXXVIII:82-83)

I “Talbiis Ibliis” återberättar Abu al-Faraj ibn al-Jawzi denna unika historia från al-Hassan al-Basri. Historiens autenticitet, enligt Al-Ashqar, bör utredas.

Bismillah.

Följande mail inkom till iif-gruppmaillistan igår. Jag publicerar den för att den behöver nå ut till ännu fler människor.
Hjälp dessa oskyldiga civila lidande människor, du med!

Senaste nytt:
Islamiska Forbundet Publicerat 2009-01-15, 18:31
Meddelande från europeiska delegationen till Gaza från Rafahgränsen:“Vi är i Rafah, Egypten. Det är förbjudet att gå över till Palestina. Vi har lämnat över flera lastbilar med medicin. Vi har sett hur sårade Palestinier lämnas över till Egyptiska ambulanser. Vi har pratat med Palestinska läkare som berättar om vilket helvete de går igenom men de säger att de inte kommer att ge upp. Vi har sett hur Israeliska flygplan bombarderar Gaza.Det är hemskt för oss som lever i Sverige och i andra EU länder och har det lugnt. De behöver mycket stöd, särskilt barnkläder och mat. De vill att ni fortsätter med all stöd ni kan bidra med och glöm ej duâ.”/Chakib Benmakhlouf, FIOE:s delegation till Gaza.

I Gaza bor det 750 000 barn. Sju. Hundra. Femtio. Tusen. BARN! Som dagligen bombas med förbjudna kemiska vapen, och med tillåtna (å Allah - tillåtna bomber och ammunition!?)

Imorse delade jag ut flygblad med information om pågående förintelse av civilbefolkningen i Gaza till passagerarna i spårvagnar och bussar, samt klistrade dem på hållplatsvänthallar. De flesta visar mycket tydligt om de är för eller emot den pågående förintelsen av civila palestinier. Det är smärtande stort antal människor på väg till jobbet eller skolan som inte bara tackar nej att ta emot bladet, utan tittar på mig med ett så intensivt hat - om blickar kunde döda, skulle jag varit död hundratals gånger.

Jag vill bara krama om mig själv, gömma mig från den barska verkligheten, från bilder av småbarns utspridda kroppsdelar som hjärnan inte står ut med att bära. Men de här människorna förväntar sig att dessa barn skall stå ut med att leva dessa bilder, som jag inte orkar bära att ha sett dem på datorskärmen… jag vill bara fly från en sådan värld till min Herre och gråta floder av tårar över det påvra själsliga tillstånd som dessa förstenade själar befinner sig i. Tillståndet av mänskligheten. Tillståndet av vår värld… det är nästan lika smärtsamt som den smärta som skriker inom mig över pågående folkmord av oskyldiga människor. Jag kan inte rymma ifrån bilder av totalt brända barn, av lemlastade små barn, av vanställda små kroppar, av deras ögon… kan inte… hur kan en människa låta bli att bry sig? Hur kan en människa låta hatet sluka hennes hjärta så totalt att det förlorar alla spår av mänsklighet som hon en gång i tiden skapades med…? HUR…?

Men kära läsaren, vet du att jag möter lika många människor i våra spårvagnar och bussar som med en mjuk, mänsklig blick själva sträcker ut handen för att ta emot flygbladet från tanten som går runt med ett leende och hälsar dem “God morgon! Vill du läsa detta? Om Gazaborna. Nordisk hjälp.”

Må Allah acceptera våra hjärtans avsikter.

Bismillah.

LOPPIS FÖR LIDANDE MÄNNISKOR I GAZA:
UPPSALA, lördag den 17:e januari 2009

Alla är välkomna att handla!

Syster Dhurata har postat följande info till Hikmainstitut-gruppens medlemmar på Facebook, som vi - med systerns tillåtelse - publicerar på vår blogg (som är en del av Hikmainstitutet och drivs av det). Må Allah belöna med det bästa alla som tog detta goda initiativ och hjälper till att det insha’Allah förverkligas på bästa sätt. Var så goda, detta är syster Dhuratas brev:

Assalama Aleikum mina nobla bröder och dyrbara systrar och en vänlig och varm hälsning till alla som öppnat detta meddelande.

Varje människa vill ha det bra, om inte mer. Alltså - vill vi ha Paradiset. För att få Paradiset måste vi samla på oss goda gärningar som ska väga tyngre än de dåliga.

Nu vill vi hjälpa dig att öka dina goda gärningar genom att informera dig om insamlingen till alla de människor som lider i Gaza.

På bara 19 dagar har 1033 oskyldiga människor mördats, hälften är barn och kvinnor (Må Allah/Gud barmhärtiga sig över deras själar) och 4850 är skadade och i behov av medicinsk hjälp. Många är lemlastade och har svåra brandskador pga av internationella samfundet förbjdna kemiska vapen som israeliska terrorister använder mot den muslimska civilbefolkningen i Gaza.

Vi, systrarna från Uppsala har låtit oss inspireras av systrarna från Örebro och nu anordnar vi en LOPPIS. Vi ska insha’Allah ha den på lördag, 17:e januari mellan kl. 09 och kl. 18. Alla är välkomna!

Om du kan hjälpa till och bidra så är det dags att göra det. Vi vill sälja allt - gammalt eller nytt, vad du än kan ge är gott.
Baka?
Hjälpa till att köra?
KÖPA?

Om du inte kan komma och tror att det inte finns något sätt att hjälpa till, så ska du veta att det inte är sant.
Du kan göra du’aa (åkalla Gud) att Han ska hjälpa oss göra gott och underlätta det för oss.

Meddela alla ni känner, verkligen alla. Det är för en legitimt god orsak.

Må ni bli belönade!
PS Sprid info & jazakAllahu kheir!

Syster Dhurata - en del av Hikmainstitutet